Idag ska barnen få vara uppe till sena natten. På tolvslaget ska vi självklart ut och titta på raketer, endast från vår terrass. Vi väntar nu på våra Nyårs gäster, andra lite mer otåligt än andra.
Själv har vi inte köpt en endaste raket. För det första är det för farligt med raketet skjutande då det springer små barn omkring och för det andra är det samma sak som att skjuta pengar upp i tomma luften, pengar vi inte har.
Vi väljer ett mer försiktigt firande, för fira ska vi självklart göra! På tolvslaget går vi ut och tittar på fyrverkerierna och viftar lite med tomtebloss (det har jag lovat att Novalie får göra). Efter det blir det natt och hoppeligen en skön sovmorgon imorgon!
Gott Nytt År! Vi skrivs nästa år!
måndag 31 december 2012
2012
Året förde med sej en massa upp- och nedförsbackar. Positiva och mindre positiva händelser. Livs ändrande händelser. Överraskningar och så mycket mer!
Januari förde med sej en drös nya utmaningar.
Den 4 Januari åkte vi på ultraljud för att se hur kaninen mådde där inne i magen. Det var vid det här skedet som det började kännas så verkligt! Vi skulle bli föräldrar för tredje gången! Andra gången på ett år. På mindre än fyra år har vi fått tre älskade rackarungar <3
Den 7 Januari överlämnades husnycklarna till oss! Remonten började omgående. Den 22 Januari hade vi största delen av rummen ommålade från den hemskaste gröna nyans som någon någonsin beskådat här i världen! Färgen gav en känsla av våldsamt illamående och klaustrofobisk känsla. Ännu finns det mycket kvar att göra! Men vi är en bra bit på vägen!
Den 14 Januari började jag mina studier till Familjedagvårdare. Snart är jag färdig utbildad! Funderar nu på att fortsätta studera två år till. Denna gång till närvårdare.
Bästa minnet från Februari är nog min prinsessas födelsedag! Jag gjorde inget blogginlägg om den dagen, eller om hennes födelsedags kalas, gjorde jag inte det då så gör jag det nog inte nu heller. Fester hade hon två av, en för släkt och vänner och en för kompisar, fartfyllt vill jag påstå..
Annars gick Februari i graviditets illamående och allt som medföljer det, Hemoglobinet var lågt and so on.
Den 2 Mars tog vi reda på bebins kön. Magen kallades därefter Lillasyster Kanin. Jag älskar verkligen ultraljuds bilden. Det ser ut som om sessan smilade där inne i sin lilla etta.
Annars var det lugnt på bloggen. Liksom i April. Tänk hur fort man glömmer vad som hänt för någon månad sen. Inläggen var dessutom ganska ytliga, inget riktigt personligt som är värt att nämnas.
Den 6 April konstaterade jag hur svårt det är att återuppta bloggande då det varit tyst en tid. En fin bild på barnen bjöd jag i varje fall på.
Den 9 April skrev jag om mardröms förlossningar jag haft. Bara vanliga mardrömman då. Alla förlossningar har varit super enkla (fast jag trodde jag skulle dö den första gången och då Miliam bestämde sej för att komma i superman ställning).
Den 12 April var en känslosam dag. 'Gravid känslig'. Miliam hade rådgivning den dagen och samtalet styrdes snabbt mot resten av familjemedlemmarna också. Med Miliam såg allting bra ut. Novalie's tal kom upp igen, vilket gjorde mej sådär, bedövad på ett vis. Vi koncentreras oss nu mer på hennes uttalande och rör oss sakta men säkert mot det bättre hållet.
Mitt hemoglobin hade försämrats och åtgärder diskuterades. Det blev inget blod, utan järn dropp.
Den 5 Maj oroade jag nästan ihjäl mej över Miliam som blivit riktigt sjuk, läkaren misstänkte lunginflammation. Vi skickades vidare till Tyks där det togs röntgen och andra test på pojkstackarn. Det visade sej vara luftrörsinnflamation. Den 6 Maj var båda sjuka.
Den 11 Maj, på min kusins födelsedag, fick jag järn i flytande form. Den 15 Maj skriver jag om järn chocken, för det var så det kändes! Den 18 Maj, på min födelsedag, var det dags med en till järnfusion.
Bästa skämtet under hela graviditeten, som om jag önskade mej en hemmaförlossning? Haha.
Miliam, 10 månader 2 veckor och 5 dagar (filmklipp) tog den 23 Juni sina första steg!
Den 4 Juli, då magen ännu var stor, tog vi fina bilder på både mage och barnen. Bilderna hör till mina favorit sommar bilder. Í Juli gjorde vi en massa kul grejer. Som turistandet, borgbacken, picknicken och skogsutflykten, dagen efter kom Emelia till världen! Förlossnings berättelsen hittar du här. O såhär såg det ut då sessan kom hem. Alla mina fyra älsklingar <3
Augusti kunde ha börjat bättre. Istället bjöd den 1 Augusti på panik, allt slutade till sist bra! O mer panik (mardrömmen) och mer panik (crash test baby).
Septembers ända nämnvärda inlägg hittar du här.
Den 20 Oktober döpte vi lill sessan. Hela namnet ser ni här. O en härlig härlig, härlig bild! Den 21 Oktober gav vi oss av på en liten utflykt, gossarna och jag (o lillasyster). Hem kom vi med en släpvagn fönsterrutor. I sommar bygger vi ett litet växthus, fönsterrutor har vi nu i mängder av! Den 25 Oktober hade jag busiga barn både i vardagsrummet och i köket. Samma dag bestämde Emelia att svänga sej för första gången! Den 26 Oktober vaknade vi till en snötäckt värld, glädjen var stor.
Inlägget den 4 November vill jag minnas, vi åt så gott (såhär minns jag vad vi lagade för mat och vad jag ska googla på). Ett till inlägg jag vill minnas. Lyriken till mössens jul.
I December blev de en massa jul snack. Här tycker jag att det är onödigt att länka till några inlägg. Mina favorit inlägg är i varje fall julkort inlägget och om julen.
2012 har varit ett fantastiskt år! Hoppas nästa blir lika bra. Fartfyllt lär det bli, snart går nog minstingen också! Hon har nu börjat ta sej framåt och drar sej halvt upp och sitta, stark liten en <3
---
De gjorda taggningarna är mest gjorda för mej så jag ska minnas sånt jag tycker är minnesvärt.
Januari förde med sej en drös nya utmaningar.
Den 4 Januari åkte vi på ultraljud för att se hur kaninen mådde där inne i magen. Det var vid det här skedet som det började kännas så verkligt! Vi skulle bli föräldrar för tredje gången! Andra gången på ett år. På mindre än fyra år har vi fått tre älskade rackarungar <3
Den 7 Januari överlämnades husnycklarna till oss! Remonten började omgående. Den 22 Januari hade vi största delen av rummen ommålade från den hemskaste gröna nyans som någon någonsin beskådat här i världen! Färgen gav en känsla av våldsamt illamående och klaustrofobisk känsla. Ännu finns det mycket kvar att göra! Men vi är en bra bit på vägen!
Den 14 Januari började jag mina studier till Familjedagvårdare. Snart är jag färdig utbildad! Funderar nu på att fortsätta studera två år till. Denna gång till närvårdare.
Bästa minnet från Februari är nog min prinsessas födelsedag! Jag gjorde inget blogginlägg om den dagen, eller om hennes födelsedags kalas, gjorde jag inte det då så gör jag det nog inte nu heller. Fester hade hon två av, en för släkt och vänner och en för kompisar, fartfyllt vill jag påstå..
Annars gick Februari i graviditets illamående och allt som medföljer det, Hemoglobinet var lågt and so on.
Den 2 Mars tog vi reda på bebins kön. Magen kallades därefter Lillasyster Kanin. Jag älskar verkligen ultraljuds bilden. Det ser ut som om sessan smilade där inne i sin lilla etta.
Annars var det lugnt på bloggen. Liksom i April. Tänk hur fort man glömmer vad som hänt för någon månad sen. Inläggen var dessutom ganska ytliga, inget riktigt personligt som är värt att nämnas.
Den 6 April konstaterade jag hur svårt det är att återuppta bloggande då det varit tyst en tid. En fin bild på barnen bjöd jag i varje fall på.
Den 9 April skrev jag om mardröms förlossningar jag haft. Bara vanliga mardrömman då. Alla förlossningar har varit super enkla (fast jag trodde jag skulle dö den första gången och då Miliam bestämde sej för att komma i superman ställning).
Den 12 April var en känslosam dag. 'Gravid känslig'. Miliam hade rådgivning den dagen och samtalet styrdes snabbt mot resten av familjemedlemmarna också. Med Miliam såg allting bra ut. Novalie's tal kom upp igen, vilket gjorde mej sådär, bedövad på ett vis. Vi koncentreras oss nu mer på hennes uttalande och rör oss sakta men säkert mot det bättre hållet.
Mitt hemoglobin hade försämrats och åtgärder diskuterades. Det blev inget blod, utan järn dropp.
Den 5 Maj oroade jag nästan ihjäl mej över Miliam som blivit riktigt sjuk, läkaren misstänkte lunginflammation. Vi skickades vidare till Tyks där det togs röntgen och andra test på pojkstackarn. Det visade sej vara luftrörsinnflamation. Den 6 Maj var båda sjuka.
Den 11 Maj, på min kusins födelsedag, fick jag järn i flytande form. Den 15 Maj skriver jag om järn chocken, för det var så det kändes! Den 18 Maj, på min födelsedag, var det dags med en till järnfusion.
Bästa skämtet under hela graviditeten, som om jag önskade mej en hemmaförlossning? Haha.
Miliam, 10 månader 2 veckor och 5 dagar (filmklipp) tog den 23 Juni sina första steg!
Den 4 Juli, då magen ännu var stor, tog vi fina bilder på både mage och barnen. Bilderna hör till mina favorit sommar bilder. Í Juli gjorde vi en massa kul grejer. Som turistandet, borgbacken, picknicken och skogsutflykten, dagen efter kom Emelia till världen! Förlossnings berättelsen hittar du här. O såhär såg det ut då sessan kom hem. Alla mina fyra älsklingar <3
Augusti kunde ha börjat bättre. Istället bjöd den 1 Augusti på panik, allt slutade till sist bra! O mer panik (mardrömmen) och mer panik (crash test baby).
Septembers ända nämnvärda inlägg hittar du här.
Den 20 Oktober döpte vi lill sessan. Hela namnet ser ni här. O en härlig härlig, härlig bild! Den 21 Oktober gav vi oss av på en liten utflykt, gossarna och jag (o lillasyster). Hem kom vi med en släpvagn fönsterrutor. I sommar bygger vi ett litet växthus, fönsterrutor har vi nu i mängder av! Den 25 Oktober hade jag busiga barn både i vardagsrummet och i köket. Samma dag bestämde Emelia att svänga sej för första gången! Den 26 Oktober vaknade vi till en snötäckt värld, glädjen var stor.
Inlägget den 4 November vill jag minnas, vi åt så gott (såhär minns jag vad vi lagade för mat och vad jag ska googla på). Ett till inlägg jag vill minnas. Lyriken till mössens jul.
I December blev de en massa jul snack. Här tycker jag att det är onödigt att länka till några inlägg. Mina favorit inlägg är i varje fall julkort inlägget och om julen.
2012 har varit ett fantastiskt år! Hoppas nästa blir lika bra. Fartfyllt lär det bli, snart går nog minstingen också! Hon har nu börjat ta sej framåt och drar sej halvt upp och sitta, stark liten en <3
---
De gjorda taggningarna är mest gjorda för mej så jag ska minnas sånt jag tycker är minnesvärt.
lördag 29 december 2012
Ett nyårslöfte är inte bra nog
Nytt år, nya tricks. Jag vill inte vara sämre än alla andra och därmed lovar jag följande saker:
1) Förbättra mitt tålamod.
Jag är den sortens människa som har väldigt kort stubin. När den en gång smält så är det omöjligt för andra att komma in med sina (bort)förklaringar, okay då, åsikter. Det är ingen vits att tjafsa emot, jag har rätt och där med det.
Jag måste lära mej att i den stunden lugna ner mej och ta in vad den andra har att säga, om det så är med ena örat.
Jag måste dessutom jobba på mitt tålamod då det kommer till barnen. Ibland exploderar jag över små onödiga saker. Efteråt då jag lugnat ner mej förklarar jag varför jag blev så ledsen/arg och ber om ursäkt. Det är det minsta jag kan göra.
2) Ta bättre hand om mej själv.
I första hand måste jag komma ihåg att äta, även då det är fullspäckat schema. Jag måste lära mej att organisera saker bättre och inte springa runt som en huvudlös höna då det är bråttom någonstans.
Jag måste börja planera en hälsosammare matsedel för hela familjen (inte för att vi äter överdrivet ohälsosamt nu heller)! Några dagar sen fick jag ett telefonsamtal där min läkare uppmuntrade mej till sundare matvanor. Några värden såg inte allt för bra ut, det är tydligen en sidoeffekter till bipolären.
Jag har fött tre barn på fyra år och kroppen har förändrats mycket. Jag är inte direkt missnöjd, den 'duger' bra som den är, men det finns ändå alltid rum för förbättringar. Det är ingen komplicerad diet jag har i tankarna, bara mer motion. Längre dagliga promenader som med tiden kanske kan övergå till joggning. Nu börjar jag med Zumba på wii, skitroligt!
3) Att bli en bättre mamma
Nu menar jag inte att jag är en usel mamma, för det är jag inte, barnen betyder allt för mej!
Jag vill ge mer tumistid åt var och en. Då bara vi två umgås och jag vill att de själva ska få vara med och planera vad vi skall göra. Att få busa med både mamma och pappa utan syskon är också viktigt. Det är det jag vill.
---
Apropå sist löftet. Dagligen kommer båda barnen galopperande för att krama om mej. Varje gång säger Novalie 'Mamma, du är bäst! Jag essar dej'. Det roligaste hon sagt är nog: Mamma, du är den bästa mamman jag har'. Har hon månne fler som jag inte är medveten om? O så får jag en puss på kinden.
Så en alldeles urusel mamma kan jag ju inte vara. Heh.
---
Det var mina nyårslöften det. Vad har ni för löften?
1) Förbättra mitt tålamod.
Jag är den sortens människa som har väldigt kort stubin. När den en gång smält så är det omöjligt för andra att komma in med sina (bort)förklaringar, okay då, åsikter. Det är ingen vits att tjafsa emot, jag har rätt och där med det.
Jag måste lära mej att i den stunden lugna ner mej och ta in vad den andra har att säga, om det så är med ena örat.
Jag måste dessutom jobba på mitt tålamod då det kommer till barnen. Ibland exploderar jag över små onödiga saker. Efteråt då jag lugnat ner mej förklarar jag varför jag blev så ledsen/arg och ber om ursäkt. Det är det minsta jag kan göra.
2) Ta bättre hand om mej själv.
I första hand måste jag komma ihåg att äta, även då det är fullspäckat schema. Jag måste lära mej att organisera saker bättre och inte springa runt som en huvudlös höna då det är bråttom någonstans.
Jag måste börja planera en hälsosammare matsedel för hela familjen (inte för att vi äter överdrivet ohälsosamt nu heller)! Några dagar sen fick jag ett telefonsamtal där min läkare uppmuntrade mej till sundare matvanor. Några värden såg inte allt för bra ut, det är tydligen en sidoeffekter till bipolären.
Jag har fött tre barn på fyra år och kroppen har förändrats mycket. Jag är inte direkt missnöjd, den 'duger' bra som den är, men det finns ändå alltid rum för förbättringar. Det är ingen komplicerad diet jag har i tankarna, bara mer motion. Längre dagliga promenader som med tiden kanske kan övergå till joggning. Nu börjar jag med Zumba på wii, skitroligt!
3) Att bli en bättre mamma
Nu menar jag inte att jag är en usel mamma, för det är jag inte, barnen betyder allt för mej!
Jag vill ge mer tumistid åt var och en. Då bara vi två umgås och jag vill att de själva ska få vara med och planera vad vi skall göra. Att få busa med både mamma och pappa utan syskon är också viktigt. Det är det jag vill.
---
Apropå sist löftet. Dagligen kommer båda barnen galopperande för att krama om mej. Varje gång säger Novalie 'Mamma, du är bäst! Jag essar dej'. Det roligaste hon sagt är nog: Mamma, du är den bästa mamman jag har'. Har hon månne fler som jag inte är medveten om? O så får jag en puss på kinden.
Så en alldeles urusel mamma kan jag ju inte vara. Heh.
---
Det var mina nyårslöften det. Vad har ni för löften?
fredag 28 december 2012
Funderingar kring julen
Såhär efteråt känns det lite löjligt med mitt gnäll över julgranen. Det finns så många som inte har råd med en julgran, julmat eller ännu mindre med julklappar! Vi är inte heller rika precis men vi har en julgran, vi åt julmat och vi köpte julklappar! Jag satte dessutom ner mer pengar på julkort än dom flesta gör. I slutändan lade vi ut mycket pengar på julen.
Dessutom har jag mega ångest över att vi inte donerade julklappar till välgörenhets organisationer! Jag hade planer på att göra just det, men så hittade jag ingen information om hur jag skulle gå till väga eller vart jag skulle vända mej! Jag hoppas verkligen på mer information nästa år. Efteråt fanns det en artikel i tidningen om hur många julklappar som hade donerats i år.
Det är så fel att alla inte har råd med julklappar och det är så fel att julen är en tid som framkallar ångest och skuld känslor för människor!
Jag känner så mycket skuld över att vi inte hjälpte en familj eller två! Kan man hjälpa till så skall man också göra det! Nästa år! Garanterat!
Dessutom har jag mega ångest över att vi inte donerade julklappar till välgörenhets organisationer! Jag hade planer på att göra just det, men så hittade jag ingen information om hur jag skulle gå till väga eller vart jag skulle vända mej! Jag hoppas verkligen på mer information nästa år. Efteråt fanns det en artikel i tidningen om hur många julklappar som hade donerats i år.
Det är så fel att alla inte har råd med julklappar och det är så fel att julen är en tid som framkallar ångest och skuld känslor för människor!
Jag känner så mycket skuld över att vi inte hjälpte en familj eller två! Kan man hjälpa till så skall man också göra det! Nästa år! Garanterat!
För liten
Nu är det dags igen, att tömma garderoben. Miliams Mumin halare har redan blivit för liten! Jag kan inte förstå hur fort han växer!? Han hann inte använda den många gånger, så jag ljuger verkligen inte då jag säger att den är som ny! Om någon är intresserad av en halare i storlek åttio så lämna en kommentar! Det finns inga slitage! Bilderna är tagna med blixt så reflexerna syns ordentligt! Vinterstövlarna hålls bra på plats med snoddarna (heter det så?)!
Priset vi gärna vill få för den är femton euro! Ett riktigt fynd med tanke på original priset!
Priset vi gärna vill få för den är femton euro! Ett riktigt fynd med tanke på original priset!
torsdag 27 december 2012
söndag 23 december 2012
Ljust, mörkt och snålande
Vi räknade ut vad vi kan tänkas få i pengar om jag stannar hemma över sommaren. Vad det verkar nu kan det gå vägen! Ett litet dyk ner i lånepengarna lär det bli och fler cutbacks.
Det är verkligen ingen stor peng som trillar in på kontot varje månad! Ändå kan vi ansöka om bidrag för alla tre, eftersom vi har fler barn under tre år. Summan täcker knappt min del av lånet! Vilket betyder att räkningar och mat faller på Marcus. Håller tummarna att vi även blir beviljade bidrag för våra låga inkomster (om vi räknas in i den gruppen). Vi sitter verkligen inte och ruvar på pengar!
För mej är det ett självklart val att stanna hemma lite längre! På så vis slipper jag ställa mej bakom kassan då sommarsäsongen börjar! Snacka om stress! O så är det det där med dagis. Som jag fortfarande inte tänker skriva ett enda ord om före det är ordentligt utrett. Barnen står nu i kö till ett annat daghem, så man kan dra sina egna slutsatser därefter. Håller tummarna på att dom kommer in, men det ser mycket dåligt ut.
Nu gäller det att snåla! Lättare sagt än gjort. Mycket lättare sagt än gjort..
Förslag på billiga maträtter? Billig, lättlagad och god minibaby mat? Emelia är väldigt kinkig med maten, nya recept är alltid välkomna! Tipsa gärna om andra spar knips och knep också!
Det är verkligen ingen stor peng som trillar in på kontot varje månad! Ändå kan vi ansöka om bidrag för alla tre, eftersom vi har fler barn under tre år. Summan täcker knappt min del av lånet! Vilket betyder att räkningar och mat faller på Marcus. Håller tummarna att vi även blir beviljade bidrag för våra låga inkomster (om vi räknas in i den gruppen). Vi sitter verkligen inte och ruvar på pengar!
För mej är det ett självklart val att stanna hemma lite längre! På så vis slipper jag ställa mej bakom kassan då sommarsäsongen börjar! Snacka om stress! O så är det det där med dagis. Som jag fortfarande inte tänker skriva ett enda ord om före det är ordentligt utrett. Barnen står nu i kö till ett annat daghem, så man kan dra sina egna slutsatser därefter. Håller tummarna på att dom kommer in, men det ser mycket dåligt ut.
Nu gäller det att snåla! Lättare sagt än gjort. Mycket lättare sagt än gjort..
Förslag på billiga maträtter? Billig, lättlagad och god minibaby mat? Emelia är väldigt kinkig med maten, nya recept är alltid välkomna! Tipsa gärna om andra spar knips och knep också!
fredag 21 december 2012
Hur blev det mitt fel?
Jag har länge velat ha fler tallrikar i Tema serien, men budgeten har inte precis varit på min sida. Nu fick Marcus den idén att alla ska ha likadana tallrikar till julmiddagen. Inget fel i det! Före han brummade iväg för lite julshopping, som egentligen är min specialitet, förvarnade jag honom för priset. Inte kan dom vara så dyra fick jag till svar. Men när han sen stod där mellan butiks hyllorna var det en helt annan ton.
Vet du va dom kostar, tretton euro styck! O vet du va Mumin faten kostar och kopparna sen då?? Ska vi faktiskt ha så dyra tallrikar? Här finns tallrikar i en annan serie som är tre euro styck!
Men ta dom då sa jag. Men nej. Inte kan vi väl ha såna pilipali fat heller!?
Sku jag ha vetat vad dom kostar sku jag ha varit mycket försiktigare med flyttlasset!
Hur många gånger har jag inte sagt åt honom att dom är dyra? Var försiktig! Ta inte kaffe i Mumin kopparna ut till lastbilen (allt som oftast får jag tjata i veckor före han minns att ta hem dom)!
Efter en köp tallrikarna eller köp dom inte konversation kom han slutligen hem med nio fat. Fast självklart var det mitt fel att han spenderat en halv förmögenhet på några tallrikar! Hur var de nu igen..jo! Jag sa köp dom billigare (något jag aldrig trodde höra mej själv säga)!
Vet du va dom kostar, tretton euro styck! O vet du va Mumin faten kostar och kopparna sen då?? Ska vi faktiskt ha så dyra tallrikar? Här finns tallrikar i en annan serie som är tre euro styck!
Men ta dom då sa jag. Men nej. Inte kan vi väl ha såna pilipali fat heller!?
Sku jag ha vetat vad dom kostar sku jag ha varit mycket försiktigare med flyttlasset!
Hur många gånger har jag inte sagt åt honom att dom är dyra? Var försiktig! Ta inte kaffe i Mumin kopparna ut till lastbilen (allt som oftast får jag tjata i veckor före han minns att ta hem dom)!
Efter en köp tallrikarna eller köp dom inte konversation kom han slutligen hem med nio fat. Fast självklart var det mitt fel att han spenderat en halv förmögenhet på några tallrikar! Hur var de nu igen..jo! Jag sa köp dom billigare (något jag aldrig trodde höra mej själv säga)!
Granen står så..brun i stugan..
Igår fick vi den efterlängtade julgranen. Glädjen förvandlades snabbt till besvikelse (för mej). Vi ville ha en tät gran som inte är alldeles för bred, den ska ju rymmas in i vardagsrummet. Visst är granen tät..nertill. Upptill är den, nja, mer eller mindre kvistlös. Dessutom är den på sinom plats brun, barr har trillat av.
Jag överväger nu att själv ge mej ut i skogen med yxan som sällskap. Eller köra in till fastlandet. Men visst är det snällt att få en gran hemlevererad till egen gårdsplan! Det är knappast så roligt att plumsa omkring i skogar just nu!?
Hur nirso får man egentligen va? Det stämmer väl det som Ma påstår: Det är inte lätt att få mej nöjd, perfektionist som jag är. Så kanske det är bäst att jag biter mej i läppen och nöjer mej med granen vi har?
Kanske det ligger något i Novalie's förslag: Vi borrar hål i granen och sticker in andra grenar, precis som i Findus och Pettson! Gullunge <3
Jag överväger nu att själv ge mej ut i skogen med yxan som sällskap. Eller köra in till fastlandet. Men visst är det snällt att få en gran hemlevererad till egen gårdsplan! Det är knappast så roligt att plumsa omkring i skogar just nu!?
Hur nirso får man egentligen va? Det stämmer väl det som Ma påstår: Det är inte lätt att få mej nöjd, perfektionist som jag är. Så kanske det är bäst att jag biter mej i läppen och nöjer mej med granen vi har?
Kanske det ligger något i Novalie's förslag: Vi borrar hål i granen och sticker in andra grenar, precis som i Findus och Pettson! Gullunge <3
torsdag 20 december 2012
Bröt regel nr. ett
Igår bröt jag en av mina egna regler, regel nummer ett faktiskt. Ladda inte upp aldrig på barnen där de inte är fullt påklädda (en gång har det hänt förut, men då satt de med ryggen mot kameran, det är ganska okay för då syns det ändå inte vem det är, även då man vet)! Förut har jag klätt på barnen före jag tagit fram kameran. Strandbilder har jag också varit försiktig med. Kanske det bara är jag som tänker såhär: Det finns så många 'fula gubbar' som kan kopiera bilder som laddas upp på nätet. Däremot kan jag ladda upp bilder på Emelia där hon enbart är klädd i en body, efter som den är en helhet. I mitt huvud är det inte lika paha som att ladda upp en bild där barnen har en tröja och kalsonger/trosor på. För det är tvådelat. Nu var enbart överkroppen bar, men morkkis fick jag ändå.
Finns det någon annan där ute som är lika paranoid som jag?
Finns det någon annan där ute som är lika paranoid som jag?
onsdag 19 december 2012
Julpost (och min åsikt)
Mer tjat om julen och julkort.. Jul är det ändå bara en gång i året så jag anser att jag har rätt till jultjat minst fram till nyår, fast antagligen tjatar jag längre än så.Oftast kastas julkort i en hög någonstans och glöms bort, även då meningen är att på något vis få dom på en synlig plats (det är vad som hänt hos oss i flera år). Nu tog jag tag i saken! O jag måst säga, jag blev väldigt nöjd med slutresultat!
Jag spände upp ett snöre, grävde fram några gem och hängde upp korten. Nu är jag på jakt efter fler gem, det är konstigt hur jag alltid lyckas sprida ut allt..Mina favorit julkort vi fått är självklart de handgjorda, ingen överraskning där. Än så länge har det dimpat in tre sådana. Speciellt tycker jag om den mamma skickat (den blåa) gjord av en servett!
Nu måste jag vara helt ärlig och det finns säkert sådana som tar åt sej nu. Men att skicka ut ett framkallat julkort som barnen poserar på är bara så lame (då är t.o.m butiks köpta julkort med fina motiv bättre). Lata personer gör så (i mina ögon). Era barn är helt klart viktiga för er, så som våra är för oss, men bilder finns det säkert ändå i överflöd av. Beställ då en kalender i julklapp eller varför inte en canvastavla.
Där emot att få ett handgjort julkort känns alltid speciellt, vi känner oss speciella, omtyckta! Så tack till alla tre, ni vet vem ni är! Självklart är vi tacksamma för alla julkort vi får, det är inte det det är frågan om, vi är inte otacksamma på något vis! Det här är bara min åsikt.
O självklart förstår jag att alla inte är intresserade av att pyssla, eller ens ha tid för det!
tisdag 18 december 2012
Skit, bara skit!
Inget ha gått bra idag. Inget. Vilken j*vla skit dag! O klockan är bara ett. Ett!
Positivt var i varje fall sovmorgonen, till klockan nio, och alla julkort som hittade hem till oss. En liten shit fiilis fick jag då de kom julkort från såna vi inte skickat åt, som våra nya grannar, omtäksamt var det förstås - varför tänkte vi inte på dem?! De far alltså fler julkort ut imorgon, hoppas dom hinner fram till Fredagen..
Postlådan som är några steg från huset invid vägen bjöd Ma på en rolig överraskning. Hej diket! Bilen fastnade. Hata snö, hata halka!
Ungarna borde redan vara i sängs, vi är alltså efter i schemat. Gnälliga, klängiga och annars överlag härliga (nu när det är trötta alltså, annars har de varit mycket duktiga idag). Bara maten nu inte bränns också..!!
Emelia's tutt var passligt försvunnen till hennes dagsömn, så en irriterad, trött jag fick dra på mej vinterstövlarna och gå ut till bilen i snö upp till knäna, på allvar!! Väl ute märkte jag att jag lämnat dragskeden uppe, lovely! Putsa av en igen snöad bil för att få tag på nya tuttar som sen ännu måste kokas, självklart kunde de inte vara på en enkel självklar plats, nej! De låg i bakluckan i en av förvaringsluckorna?! Heja Ma, way to go! Gissa om jag svor över tutt användandet just då?
På samma lilla snöäventyr fick jag mej en egen liten överraskning vid ytterdörren. Hunden som igen tagit upp sin roskisdykande hobby hade spridit ut en hel roskis. Joy joy JOY! Skitblöjor ut smetade överallt! På mattan, väggen och i käften på hunden..
Inte går det bättre för Ma heller. 'Det far nog till tio idag'. Great! Vad ska ännu skita sej före dagens slut? *Svärord*
Positivt var i varje fall sovmorgonen, till klockan nio, och alla julkort som hittade hem till oss. En liten shit fiilis fick jag då de kom julkort från såna vi inte skickat åt, som våra nya grannar, omtäksamt var det förstås - varför tänkte vi inte på dem?! De far alltså fler julkort ut imorgon, hoppas dom hinner fram till Fredagen..
Postlådan som är några steg från huset invid vägen bjöd Ma på en rolig överraskning. Hej diket! Bilen fastnade. Hata snö, hata halka!
Ungarna borde redan vara i sängs, vi är alltså efter i schemat. Gnälliga, klängiga och annars överlag härliga (nu när det är trötta alltså, annars har de varit mycket duktiga idag). Bara maten nu inte bränns också..!!
Emelia's tutt var passligt försvunnen till hennes dagsömn, så en irriterad, trött jag fick dra på mej vinterstövlarna och gå ut till bilen i snö upp till knäna, på allvar!! Väl ute märkte jag att jag lämnat dragskeden uppe, lovely! Putsa av en igen snöad bil för att få tag på nya tuttar som sen ännu måste kokas, självklart kunde de inte vara på en enkel självklar plats, nej! De låg i bakluckan i en av förvaringsluckorna?! Heja Ma, way to go! Gissa om jag svor över tutt användandet just då?
På samma lilla snöäventyr fick jag mej en egen liten överraskning vid ytterdörren. Hunden som igen tagit upp sin roskisdykande hobby hade spridit ut en hel roskis. Joy joy JOY! Skitblöjor ut smetade överallt! På mattan, väggen och i käften på hunden..
Inte går det bättre för Ma heller. 'Det far nog till tio idag'. Great! Vad ska ännu skita sej före dagens slut? *Svärord*
måndag 17 december 2012
Kristyr för hela slanten
 |
| Den här gången var de inte tomtens göra. Mams, bebs o bebs hjälptes åt. Team work!! |
Tomtar, älgar och hjärtan
Nattens alla projekt är klara! Stämplar på plats. Kort i kuvert. Hjärtan att hänga i granen. Godnatt.
söndag 16 december 2012
Sista minuten
Nu hjälper inget annat än att ta stämpeln fint i handen och börja stämpla. Tomten gammal och grå, kommer till julen ändå. Härlig text! Så får vi hoppas att korten kommer fram före julen, annars blir det nästa..haha.
Tomtehjälp inatt
Inatt har vi fått hjälp av tomtarna!
Igår kväll bakade vi en hel hög med pepparkakor. Vi hann inte få kristyr på alla före de blev kvällsmat. Så tomtarna tassade in då mörkret lagt sej. Vips så var en del av pepparkakorna grant färgade, och mycket goda! Vi tog alla ett litet smakprov då morgonmålet var uppäten. Nammmm!
I vardagsrummet stod en liten gran pyntad och fin! Granen är ett litet test run på hur mycket glitter och julgransbollar vi kan räknas ha kvar till jul. Än så länge sitter allt kvar, fast våra nissar har gjort ett tappert försök att spela julgransbolls fotboll.. Granen har inte heller, än så länge, vällt. Det är endast en tids fråga är jag rädd för. Tyvärr hann dom inte få gardinerna på plats. Kanske dom blev rädda då pappa steg tidigt upp för en plogningsrunda (som tog hela nio timmar eller så, snön bara vräker ner!)? Eller så kan de ha berott på att mamma inte sov ett dugg under natten.. Bevisa det om ni kan!
Me. Love. Christmas.
---
Pssst, ett litet boktips för de små: Jul i stora skogen!
Igår kväll bakade vi en hel hög med pepparkakor. Vi hann inte få kristyr på alla före de blev kvällsmat. Så tomtarna tassade in då mörkret lagt sej. Vips så var en del av pepparkakorna grant färgade, och mycket goda! Vi tog alla ett litet smakprov då morgonmålet var uppäten. Nammmm!
I vardagsrummet stod en liten gran pyntad och fin! Granen är ett litet test run på hur mycket glitter och julgransbollar vi kan räknas ha kvar till jul. Än så länge sitter allt kvar, fast våra nissar har gjort ett tappert försök att spela julgransbolls fotboll.. Granen har inte heller, än så länge, vällt. Det är endast en tids fråga är jag rädd för. Tyvärr hann dom inte få gardinerna på plats. Kanske dom blev rädda då pappa steg tidigt upp för en plogningsrunda (som tog hela nio timmar eller så, snön bara vräker ner!)? Eller så kan de ha berott på att mamma inte sov ett dugg under natten.. Bevisa det om ni kan!
Me. Love. Christmas.
---
Pssst, ett litet boktips för de små: Jul i stora skogen!
lördag 15 december 2012
Julglädje i vårt hus
Julsånger fyller varje lilla vrå i vårt lilla hus. Alla julsånger vi känner till sjunger vi om och om igen. För att få lite variation drar jag dom (med mycket vackert sångröst) på engelska mellan varven.
Nu är Novalie tre år och varje jul har vi haft julgubben på besök. I år firar vi julen hemma. Förut, fram tills nu, har vi firat julen hemma hos mommo och moffa! Vilken tur att det tassar tomtar omkring såhär i juletider som kan informera julgubben om adress bytet! I år knackar han på hemma hos oss för första gången!
Julgubben har knackat på hos oss så långt bak jag kan minnas, med några undantag. Några jular missade vi honom då han råkade knacka på just då vi besökte gravgården för att tända ljus på gravarna. Några jular lämnade han en säck med julklappar på trappan. Då var vi verkligen besvikna! Vi hade trots allt väntat på honom ända sen de första snöflingorna fallit.
Julgubbar och tomtar hör julen till. För oss vuxna har presenter blivit på bakkälken för länge sen, det är gemenskapen som räknas (och den goda maten). Men visst är det en härlig känsla då julgubben står där i hallen och önskar alla en riktigt god jul. Det är en härlig känsla att få se barnens glädje då han kommer med säcken full av julklappar. Låt dem få en fin upplevelse, år efter år! För julen är en magisk tid för de små, låt dem få tro på magi, flygande renar och en glad tjock gubbe klätt i röda kläder! Så småningom då de växer upp och inser att tomten inte är riktig, kommer de ändå att glädjas för alla de fina minnen de fått!
---
Hemma hos oss vet barnen att mamma och pappa hjälper julgubben med klapparna. Julgubben har så bråttom i leksaksverkstaden att han enbart kan ge klapp åt vart barn. På så vis behöver vi inte tissla och tassla och hålla var och en julklapp hemligt. Novalie får vara med och paketera julklappar som ska ges åt släktingar och vänner, och hon älskar det!
Nu är Novalie tre år och varje jul har vi haft julgubben på besök. I år firar vi julen hemma. Förut, fram tills nu, har vi firat julen hemma hos mommo och moffa! Vilken tur att det tassar tomtar omkring såhär i juletider som kan informera julgubben om adress bytet! I år knackar han på hemma hos oss för första gången!
Julgubben har knackat på hos oss så långt bak jag kan minnas, med några undantag. Några jular missade vi honom då han råkade knacka på just då vi besökte gravgården för att tända ljus på gravarna. Några jular lämnade han en säck med julklappar på trappan. Då var vi verkligen besvikna! Vi hade trots allt väntat på honom ända sen de första snöflingorna fallit.
Julgubbar och tomtar hör julen till. För oss vuxna har presenter blivit på bakkälken för länge sen, det är gemenskapen som räknas (och den goda maten). Men visst är det en härlig känsla då julgubben står där i hallen och önskar alla en riktigt god jul. Det är en härlig känsla att få se barnens glädje då han kommer med säcken full av julklappar. Låt dem få en fin upplevelse, år efter år! För julen är en magisk tid för de små, låt dem få tro på magi, flygande renar och en glad tjock gubbe klätt i röda kläder! Så småningom då de växer upp och inser att tomten inte är riktig, kommer de ändå att glädjas för alla de fina minnen de fått!
---
Hemma hos oss vet barnen att mamma och pappa hjälper julgubben med klapparna. Julgubben har så bråttom i leksaksverkstaden att han enbart kan ge klapp åt vart barn. På så vis behöver vi inte tissla och tassla och hålla var och en julklapp hemligt. Novalie får vara med och paketera julklappar som ska ges åt släktingar och vänner, och hon älskar det!
torsdag 13 december 2012
Från önskelistor till Lucior och bus på det!
 |
| Önskelistan |
På förmiddagen skrev vi äntligen barnens önskelista till julgubben. Önskningarna lät såhär (halva listan eller så):
- Krångligt hopprep
- Trasig boll
- Pomppiboll
- Leksakslåda
- Dockskor
- Täcke åt Novalie, Miliam, Emelia och Dalton
- Dyna åt Novalie, Miliam, Emelia och Dalton
- Disco/Dansspel, sånt som Faster har (Zumba)
- Dinosaurie
- Sinkosankus (ännu öppet om ordets mening)
(Bevis på faderskapet, nu kan alla tvivel sättas åt sidan)
- Mazda
- Racerbil
- Scania
(Min favorit)
- Dynamit
(Och de gulligaste av allt)
- Kärlek (det får hon redan i massor!)
Men bara låt mej berätta om dagens höjdpunkt:
Både Miliam och Emelia vaknar upp från dagvilan samtidigt. Eftersom Emelia sovit ute lyfter jag snabbt ner Miliam på golvet för att få Emelia in före hon får allt för kallt där ute i vagnen. Av ren vana klär jag genast av henne, byter blöja och värmer flaska. Så även idag. Då jag matat henne klart kommer Miliam sättande med våtservetter i näven. Då slog de mej, jag bytte ju inte blöja på honom, något jag alltid gör genast då han vaknat! Jag lyfter upp honom i famnen och känner tillika hur det plötsligt blir varmt om höft och ben, han har världens pepsodent smile på, och hela min vänster sida är våt av kisi. Inte hjälpte något annat än att ta av blöjan, och där sprang han som en annan nakupelleville. Dum som jag var tänkte jag att han lika bra kan springa runt utan blöja så länge som jag ser vad mina andra barn vill, för det var ett himla kacklande! En minut senare, högst en och en halv, hittar jag tre kisipölar runtom vardagsrummet och hallen, och mitt på golvet står en glad liten grabb med leende upp till öronen. Det blir både grabb och golvtvätt tänkte jag då. Så ena ungen tar jag under ena armen och den andra under den andra, tredje ungen hoppade glatt efter. Två badkar fick jag fylla med bubblande vatten, som det heter hemma hos oss, och själv fick jag ställa mej under duschen. När det var färdig plaskat hade jag en timme tid på mej att få allihop i ordning för kyrkan. Golvet skulle tvättas, kläder sökas, klä på alla tre, mata den minsta, kolla och fylla på sköt väskan, rasta hunden.. och så byta några blöjor förstås. Och jag hann! Till och med med ett litet hopp hinder till som Miliam bjöd på. Glatt plaskade han och hunden i en av kisi pölarna som jag ännu inte hunnit torka upp! Och så det blev en tvättresa till.
Barnen var otroligt duktiga i kyrkan! Jag är riktigt stolt måste jag nog ärligt säga.
Det var de kyrkobesöket för i år, nästa år igen i Luciatider.
Idag har varit en händelserik dag. Nu är vi alla helt färdiga! Jag hoppas på en sovmorgon imorgon. (Någonting gapskrattar inom mej)
onsdag 12 december 2012
12.12-2012
Så grattis till alla kvinnor i vita brudklänningar och till alla män i kostymer! Datum som våra kommer med en massa lycka!
(Jag är också med i festligheterna på ett hörn. Grattis på mej själv på namnsdagen!)
Som julkalendern
Ett, två, tre....tio, elva, tolv...tjugo, tjugoett, tjugotvå, tjugotre, tjugofyra!! 'Gulle, du är som julkalendern!' Tjugofem. 'Nåh, inte riktigt.' Tjugosex. Tjugosex blåmärken. Tjugosex blåmärken över hela kroppen. Varifrån, hur, när?
tisdag 11 december 2012
Trött tröttare tröttast här hej!
Idag är de den sista skoldagen för i år, och jag missar den! Varför har jag alltid turen att bli sjuk precis före julen då det finns en miljon grejer att fixa? Kul att ligga i feber, och allt som kommer med det. Bara barnen slipper det är jag nöjd! Även då det skulle betyda en mycket lugnare framfart i huset och mer tid för vila..
Dagen har inte alls blivit som tänkt. Jag har gått runt som i trans. Enbart gjord det allra nödvändigaste. Morgonmål, matat den minsta, blöjbyten, lagt ner de två minsta för dagvila. Utom vår äldsta. Jag orkade verkligen inte ta striden om vilan med henne, ett tjafs vi har varenda dag! Själv sov jag då dom två minsta sov och Novalie satt fastklistrad framför TV. Inte den bästa lösningen! För mej var det omöjligt att hålla ögonen öppna längre. TV är verkligen en förtrollande mojäng, inte att hon en enda gång ropade och på så vis kunde ha väckt sina syskon! Här vill jag ännu tillägga att jag sov med ena ögat uppe, helt obevakad kunde jag självklart inte lämna henne, de sku inte ens komma på fråga!
Trött är bara förnamnet. Trött tröttare tröttast här hej!
Dagen har inte alls blivit som tänkt. Jag har gått runt som i trans. Enbart gjord det allra nödvändigaste. Morgonmål, matat den minsta, blöjbyten, lagt ner de två minsta för dagvila. Utom vår äldsta. Jag orkade verkligen inte ta striden om vilan med henne, ett tjafs vi har varenda dag! Själv sov jag då dom två minsta sov och Novalie satt fastklistrad framför TV. Inte den bästa lösningen! För mej var det omöjligt att hålla ögonen öppna längre. TV är verkligen en förtrollande mojäng, inte att hon en enda gång ropade och på så vis kunde ha väckt sina syskon! Här vill jag ännu tillägga att jag sov med ena ögat uppe, helt obevakad kunde jag självklart inte lämna henne, de sku inte ens komma på fråga!
Trött är bara förnamnet. Trött tröttare tröttast här hej!
fredag 7 december 2012
Kära tomten, ge mej en yxa i julklapp!
Igår kväll ville jag bara dö, på allvar, jag frågade Ma om han kunde hämta en yxa. Tyvärr blev svaret att vi inte har nån yxa, fast de tvivlar jag på. Jag ville inget hellre än att hugga huvudet av mej - så mycket tycker jag om migrän! Ungefär från sexton års ålder har jag lidit, det finns inget bättre ord för att beskriva det, av migrän anfall. Ibland så starka att jag börjat yra, jag har sett saker som inte funnits!
Tills nu har jag varit migränfri i fyra hela år! Å fy fansiken hur skönt det har varit! Men igår..
Jag kall svettades. Jag tänkte dö i värmeslag. Jag darrade och skakade. Jag tålde inte ljus, så jag fick stappla fram i mörkret fast jag helst ville åla. Min balans var lika bra som ett barns som lär sej gå. Jag hörde varenda litet ljud, som nära på fick mitt huvud att explodera. Jag mådde illa, men var fast besluten på att inte kasta upp. Jag kunde inte öppna ögonen för då slog illamåendet på dubbelt så värre. Allt dunkade och värkte. Nacken ville döda mej. Käken hjälpte nacken på traven. Jag kände mej lika tung som hundra elefanter. Jag ville hälla i mej hela burken med smärtstillande, och en till på den. När jag väl hittade till sängen drog jag täcket över huvudet så Marcus inte skulle märka hur mycket jag skakade eller hur ont jag hade. Fast det var lönlöst, självklart märkte han det, hela ön måste ha hört mitt snyftande. Så grät jag mej till sömns första gången på fyra år. Det är verkligen länge sen jag ville dö av migrän. Jag önskar mej nog en yxa till julklapp, eller kanske migränmedicin. Vilketdera är fine by me.
Idag bultar det något mindre, men illa tar det ändå. Helst skulle jag villa sova bort dagen. Men sov nu sen när tre små krabater kräver mer uppmärksamhet än någonsin förut och Marcus jobbar. Fast världens bästa karl som han är har han lovat att komma till undsättning om jag så vill!
Tills nu har jag varit migränfri i fyra hela år! Å fy fansiken hur skönt det har varit! Men igår..
Jag kall svettades. Jag tänkte dö i värmeslag. Jag darrade och skakade. Jag tålde inte ljus, så jag fick stappla fram i mörkret fast jag helst ville åla. Min balans var lika bra som ett barns som lär sej gå. Jag hörde varenda litet ljud, som nära på fick mitt huvud att explodera. Jag mådde illa, men var fast besluten på att inte kasta upp. Jag kunde inte öppna ögonen för då slog illamåendet på dubbelt så värre. Allt dunkade och värkte. Nacken ville döda mej. Käken hjälpte nacken på traven. Jag kände mej lika tung som hundra elefanter. Jag ville hälla i mej hela burken med smärtstillande, och en till på den. När jag väl hittade till sängen drog jag täcket över huvudet så Marcus inte skulle märka hur mycket jag skakade eller hur ont jag hade. Fast det var lönlöst, självklart märkte han det, hela ön måste ha hört mitt snyftande. Så grät jag mej till sömns första gången på fyra år. Det är verkligen länge sen jag ville dö av migrän. Jag önskar mej nog en yxa till julklapp, eller kanske migränmedicin. Vilketdera är fine by me.
Idag bultar det något mindre, men illa tar det ändå. Helst skulle jag villa sova bort dagen. Men sov nu sen när tre små krabater kräver mer uppmärksamhet än någonsin förut och Marcus jobbar. Fast världens bästa karl som han är har han lovat att komma till undsättning om jag så vill!
torsdag 6 december 2012
Pang sa det
onsdag 5 december 2012
Ingen annan?
När jag nu har läst igenom mina vanliga bloggar och pratat med vänner blir jag alltid och fundera. Alla är så positiva, inga problem i världen och livet bara leker. Ingen har gnälliga barn, ingen vill dra håret av sej, och ingen tycker att barnen sover en alldeles för kort tupplur och så vidare. Är det bara jag som har gnälliga barn (inte jämt då!), några få hårstrån kvar, och mest känner mej som en zombie av sömnbrist? Eller är det bara jag?
tisdag 4 december 2012
Näst sist
Snart bär det av till den näst sista föreläsningen i år! Om ett år är jag hoppelingen färdig Familjedagvårdare! Dagens problem är att jag inte ens för fem penni kan se ut som en människa! Bad hairday, spaklet är emot mej, kläder är det dåligt av..och tiden! Tjugofem minuter tills jag sätter mej i bilen, vrålhungrig, kylskåpet tomt, ingen skymt av Ma. Det är verkligen inte min dag idag! Undrar hur den ska sluta..
På tal om trollen, en traktor uppenbarade sej på gården. Hej Ma och hejdå bloggen!
På tal om trollen, en traktor uppenbarade sej på gården. Hej Ma och hejdå bloggen!
måndag 3 december 2012
Försvunnet
Vart försvann min kärlek för julen? Lilla julen kom och gick som i en dimma. Kanske för att jag stannade upp till fyra på morgonkvisten för att få städat och klapparna paketerade. Och så var det ju det där med julkalendern. Klockan två nattetid satt lilla jag på soffan och tittade på Mysteriet på greveholm, som var en av mina absolut favorit julkalendrar då jag växte upp, tätt följd av Tomteskolan.
Barnen hittade sina kalendrar på öppna spisen. Det var hurja tyckte dom, och ännu hurjare att Dalton också fick en. Inga chokladkalendrar fick de i år, vilket är konstigt, jag hade räknat med en från svärföräldrarna. Tur är så verkar ingen av dom bry sej.
Men när försvann min kärlek till julen? Antagligen just i det ögonblicket jag konstaterade hur mycket städande jag har framför mej. Och inte på tal om skoluppgifter. Men sen återvänder den kanske, ska vi säga så?
Barnen hittade sina kalendrar på öppna spisen. Det var hurja tyckte dom, och ännu hurjare att Dalton också fick en. Inga chokladkalendrar fick de i år, vilket är konstigt, jag hade räknat med en från svärföräldrarna. Tur är så verkar ingen av dom bry sej.
Men när försvann min kärlek till julen? Antagligen just i det ögonblicket jag konstaterade hur mycket städande jag har framför mej. Och inte på tal om skoluppgifter. Men sen återvänder den kanske, ska vi säga så?
fredag 30 november 2012
Låt det snöa
Baksidan är allt snöarbete som tar upp mycket av Marcus tid. Men jag antar att man inte kan ställa in snöfall enligt klockan?
Nu inväntar vi på den storm som lovats. Och strömavbrott på det.
torsdag 29 november 2012
Ur boken
''Plötsligt en morgon fick alla barn och mödrar order om att samlas på gårdsplanen. Fängelsechefen förklarade att tre män från Svenska Röda Korset hade kommit för att hämta barn under fjorton år och att föra dem till ett av Röda Korsets barnhem. Margit och de andra mödrarna informerades om att de kunde överlämna sina barn om de ville. Margit stod inför det svåraste beslutet hon någonsin tvingades till. Men inget var viktigare nu än att hennes enda barn skulle överleva.Så Margit knuffade den tolvåriga Vera in i famnen på en av de svenska representanterna från Röda Korset. Om hennes dotter kunde få äta ett riktigt mål mat och sova i en säng den kvällen skulle det vara värt det, även om hon aldrig fick se henne igen.''
Bli bra snart Dalle!
Dalton mår bra, så bra han nu kan må. Igår kväll var han lite orolig, men lugnade ner sej då han fick smärtlindrande till natten. Det största problemet nu är att han varken vill äta eller dricka, då tar vi struten bort och vaktar honom noggrant, eftersom det är omöjligt för honom att äta med strut på. Samma gäller behoven utomhus, går vi ut med honom med struten på total vägrar han, men så fort struten är av är det inga som helst problem. Kort lina och två ögon på honom så går det hur bra som helst! Stressigt blir det för oss, struten ska av och på och ungarna vill pussas och pajas.
onsdag 28 november 2012
''Kära tomten''
Diskuterat under kvällsmaten:
N: Kära tomten. Förlåt att jag har varit dum, men jag får julklappar ändå. (Brevet till tomten)
N: Mamma vad önskar du dej i julklapp?
J: Snälla barn.
M: Finns de, varifrån får man såna?
N: Mamma! Kanske en ny pappa!?
M: Vad ska ni göra med en ny pappa?
N: Vi ska bygga en säng åt den och hoppa i den.
M: Men mamma får väl inte hoppa i säng?
N: Jo-o!
M: Nu förstår jag varför man ska önska sej leksaker.
N: Kära tomten. Förlåt att jag har varit dum, men jag får julklappar ändå. (Brevet till tomten)
N: Mamma vad önskar du dej i julklapp?
J: Snälla barn.
M: Finns de, varifrån får man såna?
N: Mamma! Kanske en ny pappa!?
M: Vad ska ni göra med en ny pappa?
N: Vi ska bygga en säng åt den och hoppa i den.
M: Men mamma får väl inte hoppa i säng?
N: Jo-o!
M: Nu förstår jag varför man ska önska sej leksaker.
Läst
Eva Braun - Ett förlorat liv
Jag slukar allt jag kan komma över under denna period. Vanligtvis överlevnads berättelser från koncentrationsläger, men nu ville jag veta vad Eva egentligen såg i Hitler!? I boken beskrivs hon som en medelklass kvinna som lämnade sina studier på hälft. Hon var inte intresserad av politik och var omedveten om vad som föregick i 'de tredje riket'. Hitler kallade henne för 'kycklingen', antagligen för att han tyckte det var gulligt, men tillika passar de in på hennes personlighet om man drar den slutsatsen baserad på boken. En sådan uppfattning fick jag.
Hon måste verkligen varit förtrollad av honom för att först ta emot så mycket skit och sen gå döden till mötes tillsammans med honom. För han var rädd att gå in i efterlivet ensam. Hon kunde lika lätt valt livet! Men nej, hon kördes igenom ett sönderbombat Tyskland för att vara tillsammans med honom tills slutet kom. Nu undrar jag: Eftersom han var hennes första kärlek, var det därför hon tog emot så mycket skit och stod ut med så mycket, alla tror väl att: this is it? Ett tag bodde både hon och en annan kvinna under samma tak, även hon var där för honom. Så jag fortsätter fundera vad hon såg i honom och varför hon stannade.
Mycket läsvärd bok! Jag kunde skriva hur mycket som helst om den men då är det ingen som orkar läsa..om ens nu. Men nu ska jag sticka näsan in i nästa bok: Raoul Wallenbergs sista dagar. (Som det tydligen finns en film om, tack bara S! Nu vill jag ju se den, heti genast o helst igår! Men ett ännu större tack för att du beställde 'Mannen utan öde' åt mej. Som jag sa, ibland har jag nytta av dej o, hihi)
Jag slukar allt jag kan komma över under denna period. Vanligtvis överlevnads berättelser från koncentrationsläger, men nu ville jag veta vad Eva egentligen såg i Hitler!? I boken beskrivs hon som en medelklass kvinna som lämnade sina studier på hälft. Hon var inte intresserad av politik och var omedveten om vad som föregick i 'de tredje riket'. Hitler kallade henne för 'kycklingen', antagligen för att han tyckte det var gulligt, men tillika passar de in på hennes personlighet om man drar den slutsatsen baserad på boken. En sådan uppfattning fick jag.
Hon måste verkligen varit förtrollad av honom för att först ta emot så mycket skit och sen gå döden till mötes tillsammans med honom. För han var rädd att gå in i efterlivet ensam. Hon kunde lika lätt valt livet! Men nej, hon kördes igenom ett sönderbombat Tyskland för att vara tillsammans med honom tills slutet kom. Nu undrar jag: Eftersom han var hennes första kärlek, var det därför hon tog emot så mycket skit och stod ut med så mycket, alla tror väl att: this is it? Ett tag bodde både hon och en annan kvinna under samma tak, även hon var där för honom. Så jag fortsätter fundera vad hon såg i honom och varför hon stannade.
Mycket läsvärd bok! Jag kunde skriva hur mycket som helst om den men då är det ingen som orkar läsa..om ens nu. Men nu ska jag sticka näsan in i nästa bok: Raoul Wallenbergs sista dagar. (Som det tydligen finns en film om, tack bara S! Nu vill jag ju se den, heti genast o helst igår! Men ett ännu större tack för att du beställde 'Mannen utan öde' åt mej. Som jag sa, ibland har jag nytta av dej o, hihi)
(O)önskade julklappar
1) Angry Birds grejer! - Ger någon sånt returneras gåvan. Varken jag eller Marcus tycker att sånt passar små barn, om de så sku vara ett kramdjur eller lakan! Nej nej nej! Som Marcus sa: Vi vill inte ha några fula kråkor i vårt hus!
2) Kramdjur! Vi har redan helt tillräckligt av dom. Några få är inne, men resten är ute i svarta sopsäckar. Dra era egna slutsatser för det.
3) Leksaker som inte passar barnens ålder. Då menar jag små bilar som däcken kan lossna på åt Miliam, han kan så kvickt få dem i halsen! Bratz eller Barbie med tillbehör uppskattas inte heller! Novalie lekte med en barbie hos mommo. Efteråt kunde hon inte äta mat, ''för då kan jag bli så rund''. Babyborn eller liknande dockor är okay! Grönt ljus där.
4) Kläder är alltid ett bra val. Men köp inte allt för stora kläder! Novalie har 104, Miliam har 86 och Emelia 68. Högst en storlek större än nuvarande storlekar, tack! Vi kommer ändå att glömma bort vart vi lagt mega kläderna för framtida bruk!
5) Inget med allt för högt ljud! Ljudnivån går redan upp genom taket och högre! Visst får man köpa leksaker med ljud men helst med inställbar ljudnivå manick!
6) Böcker gillar vi! Men inte såna som är menade för barn över fyra år för tillfället. Vi vill undvika mardrömmar! Det blir aningen trångt i sängen om vi lånat en bok, fast dom är menade för treåringar, som inte är passande!
7) Godis, ett stort no no är slickepinnar! Mommo berättade om hur min morbror satte en i halsen och var alldeles blå före hon fick ut den! Trauma!
Listan är så lång att jag inte minns allt. Nu tolkas jag antagligen som en överbeskyddande förälder eller bara egoistisk. Then so be it! Alla har vi våra gränser, gränser som för oss är viktiga!
Vad vi gärna vill få:
1) Kläder - men än en gång: Inte allt för stora storlekar!
2) Böcker! Vi älskar böcker. Novalie tycker om Busiga Bebben, Stella och böcker med rim- ramsor och sånger (vi beställde redan Svenska barnvisor!) Miliam tycker om allt fyrhjuligt! Emelia vill ha kiva bebis böcker hon kan dregla över!
3) Miliam vill gärna få mera delar till Brio tågbanan
4) Puzzel, både åt N och M
5) AquaDoodle, enkelt och 'rent', hei hei grafiti på väggar och golv!
6) Chuggington tåg och tågbana
7) Mumin tallrikar, bestick och muggar
8) Madrass till Novalie's säng (Den som står i hennes rum och inte den som hon nu sover i)
9) Leksakshylla med lådor för leksaker
Listan fortsätter. OBS detta är bara exempel på vad man kan köpa och inte en kravlista!
2) Kramdjur! Vi har redan helt tillräckligt av dom. Några få är inne, men resten är ute i svarta sopsäckar. Dra era egna slutsatser för det.
3) Leksaker som inte passar barnens ålder. Då menar jag små bilar som däcken kan lossna på åt Miliam, han kan så kvickt få dem i halsen! Bratz eller Barbie med tillbehör uppskattas inte heller! Novalie lekte med en barbie hos mommo. Efteråt kunde hon inte äta mat, ''för då kan jag bli så rund''. Babyborn eller liknande dockor är okay! Grönt ljus där.
4) Kläder är alltid ett bra val. Men köp inte allt för stora kläder! Novalie har 104, Miliam har 86 och Emelia 68. Högst en storlek större än nuvarande storlekar, tack! Vi kommer ändå att glömma bort vart vi lagt mega kläderna för framtida bruk!
5) Inget med allt för högt ljud! Ljudnivån går redan upp genom taket och högre! Visst får man köpa leksaker med ljud men helst med inställbar ljudnivå manick!
6) Böcker gillar vi! Men inte såna som är menade för barn över fyra år för tillfället. Vi vill undvika mardrömmar! Det blir aningen trångt i sängen om vi lånat en bok, fast dom är menade för treåringar, som inte är passande!
7) Godis, ett stort no no är slickepinnar! Mommo berättade om hur min morbror satte en i halsen och var alldeles blå före hon fick ut den! Trauma!
Listan är så lång att jag inte minns allt. Nu tolkas jag antagligen som en överbeskyddande förälder eller bara egoistisk. Then so be it! Alla har vi våra gränser, gränser som för oss är viktiga!
Vad vi gärna vill få:
1) Kläder - men än en gång: Inte allt för stora storlekar!
2) Böcker! Vi älskar böcker. Novalie tycker om Busiga Bebben, Stella och böcker med rim- ramsor och sånger (vi beställde redan Svenska barnvisor!) Miliam tycker om allt fyrhjuligt! Emelia vill ha kiva bebis böcker hon kan dregla över!
3) Miliam vill gärna få mera delar till Brio tågbanan
4) Puzzel, både åt N och M
5) AquaDoodle, enkelt och 'rent', hei hei grafiti på väggar och golv!
6) Chuggington tåg och tågbana
7) Mumin tallrikar, bestick och muggar
8) Madrass till Novalie's säng (Den som står i hennes rum och inte den som hon nu sover i)
9) Leksakshylla med lådor för leksaker
Listan fortsätter. OBS detta är bara exempel på vad man kan köpa och inte en kravlista!
Dalle den Ballöse
Det är inte alltid lätt att vara hund heller. Dumstruten sitter på dag som natt sju dagar framöver. Kanske han nu slutar va allt för gästvänlig. Det är inte något lite man får skämmas då hunden genast välkomnar gäster på sitt egna speciella sätt.. Välkomna välkomna!
Jag höll kastreringen som en självklarhet från den dagen jag hämtade hem honom! Marcus var inte lika säker, anledningen behöver jag nog inte närmare om. Men båda två är vi överens om att inte behöva erkänna faderskap åt en hög av valpar. Tänk bara hur dyrt underhåll han möjligtvis måste punga ut varje månad. Hah, där var jag allt rolig! Även jag har mina ljusa stunder.
(Och mamma du kan pusta ut med vetskapen att varken i lilla Fiibi's eller Shelbie's mage upptäcks små små hjärtljud. Så Mamma du är skyldig mej kompensation för de lilla ingreppet vi utsatte stakars dumstrut för! De är ju för Fibsens o tornadons bästa! Och hör sen!)
tisdag 27 november 2012
Sällskapet med skäll
Fem sekunder senare med tutten i mun; ZzZzZz..
måndag 26 november 2012
Funderingar om favorisering (Långt inlägg!)
Igår tog det inte många minuter för mej att få tag i sömnen. Vilket var bra! I vanliga fall vrider och vänder jag på mej en liten evighet. Och för en gångs skull sov jag bra, även då jag hade konstiga drömmar som senare handlade om favorisering av mina barn. Funderingarna har sen fortsatt efter väckningen också. Vad är det egentligen som får människor att favorisera barn?
Beror det på vad det ser då dom hälsar på oss?
Novalie är genast i hallen och tar emot gästerna med smilet upp till öronen. Hoppsig och vimsig blir hon. De beror på att hon blir så uppspelt av att få någon annan än mamma och pappa att visa upp sina konster för. Hon är gärna bredvid personen hela tiden vilket kan tolkas som på hoppande om man själv inte har barn och förståelse. Volymen höjs till max, hon vill bli hörd och sedd. Tillika blir hon 'mammas lilla hjälpare' då hon bjuder på allt man kan hitta i skåp och vrår, hon snålar minsann inte.
Miliam avvaktar situationen till först. Han är inte den som springer fram genast, det beror förstås på vem som kommer, är det ett bekant ansikte är han inte långt efter sin storasyster. Han är husets riktiga charmör, han kan verkligen fjäska! När han vant sej kommer han med en miljontals föremål som han öser över gästen (kläder, leksaker, tidningar, böcker..allt han kan hitta på). Han kan också ställa till med en liten show, dansa är ett av dom vanligaste program på listan.
Emelia är förstås beibin och såååå söt. Gulli gull liksom. Det ska gullas, ha henne i famnen, matas, rapas, nattas (på eget sätt och inte enligt våra rutiner som hon vants vid, morr!) och så vidare..
(Vi har nu börjat få ordentliga rutiner även för henne, så jag blir irriterad då det kommer personer som hellre gullar med henne än respekterar hennes rutin. Resten av dagen klickar inte ihop med Novalie's och Miliam's och allt blir upp-och-ner!)
Eller kan det bero på barnens olika personligheter, för alla är dom så olika?
Novalie är den som kräver mycket uppmärksamhet, äldst som hon är! Hon vill såklart bli lika mycket sedd och hörd som dom två mindre, det är helt förståeligt! Hon är en leksam, glad och en pratsam tre åring som har livlig fantasi och miljontals påhittade historier. Hon är social av sej, ibland berättar hon långa historier för främmande människor. Allt som oftast skrattar hon och är på bra humör. Ett välmående barn helt enkelt. Det är inte svårt att tycka om ungen!
Miliam är mer blygsam. (Därför gillar jag inte att folk kommer klampande in och genast vill ha honom i famnen. Det riktigt skär i hjärtat när jag ser hur han känner sej obekväm och försöker slingra sej ur famnen för att slippa antingen till mej eller Marcus, men personen envisas med att hålla honom kvar!) När han värmt upp är han charmande och kräver uppmärksamhet, precis som Novalie vill han inte bli i skuggan. Han är en glad liten ett åring som är både charmande och social. En riktig mammas pojke! Han är mycket envis också och vill helst ha allting på sitt vis, man kan få en svart blick om man nekar honom från att äta hundgodis, till exempel. Han skrattar ofta, tycker om att leka, är tokig i lastbilar, traktorer..ja, allt med fyra däck och uppåt. (Envisheten har han alltså inte fått från mej... *visslar*)
Emelia kan också charma. Smilet är upp över öronen. Ännu främjar hon inte så det är lätt för gäster att umgås med henne..ännu. Hon är mycket bra på att 'visa' vad hon vill! Om det så är en flaska mat eller blöjbyte. Olika joller betyder olika ' jag vill'. Fast så är det förstås med alla barn.
Eller barnens utseende, alla har de ju sina egna drag?
Tyvärr finns det också människor som dömer andra på grund av utseende! De kan jag verkligen inte förstå! Heter det kanske inte 'döm inte boken efter pärmen', samma gäller väl människor? Det är det inre som räknas, eller?
Eller kan de helt enkelt bero på att dom gillar ett kön bättre än de andra?
Som jag skrev i ett tidigare inlägg sårades jag djupt då en nära släkting rakt ut sa 'jag tycker om pojkar'., med ett leende på läpparna och allvar i rösten. Jag har tre barn, tre barn som jag älskar mer än livet själv. Hur kan man säga att ett kön är bättre en det andra? I vissa kulturer är det vanligt, jo. Men i vår? Mitt lilla huvud kan inte förstå det, inte vill jag heller acceptera det! Trångsynt, så trångsynt!
Beror det på vad det ser då dom hälsar på oss?
Novalie är genast i hallen och tar emot gästerna med smilet upp till öronen. Hoppsig och vimsig blir hon. De beror på att hon blir så uppspelt av att få någon annan än mamma och pappa att visa upp sina konster för. Hon är gärna bredvid personen hela tiden vilket kan tolkas som på hoppande om man själv inte har barn och förståelse. Volymen höjs till max, hon vill bli hörd och sedd. Tillika blir hon 'mammas lilla hjälpare' då hon bjuder på allt man kan hitta i skåp och vrår, hon snålar minsann inte.
Miliam avvaktar situationen till först. Han är inte den som springer fram genast, det beror förstås på vem som kommer, är det ett bekant ansikte är han inte långt efter sin storasyster. Han är husets riktiga charmör, han kan verkligen fjäska! När han vant sej kommer han med en miljontals föremål som han öser över gästen (kläder, leksaker, tidningar, böcker..allt han kan hitta på). Han kan också ställa till med en liten show, dansa är ett av dom vanligaste program på listan.
Emelia är förstås beibin och såååå söt. Gulli gull liksom. Det ska gullas, ha henne i famnen, matas, rapas, nattas (på eget sätt och inte enligt våra rutiner som hon vants vid, morr!) och så vidare..
(Vi har nu börjat få ordentliga rutiner även för henne, så jag blir irriterad då det kommer personer som hellre gullar med henne än respekterar hennes rutin. Resten av dagen klickar inte ihop med Novalie's och Miliam's och allt blir upp-och-ner!)
Eller kan det bero på barnens olika personligheter, för alla är dom så olika?
Novalie är den som kräver mycket uppmärksamhet, äldst som hon är! Hon vill såklart bli lika mycket sedd och hörd som dom två mindre, det är helt förståeligt! Hon är en leksam, glad och en pratsam tre åring som har livlig fantasi och miljontals påhittade historier. Hon är social av sej, ibland berättar hon långa historier för främmande människor. Allt som oftast skrattar hon och är på bra humör. Ett välmående barn helt enkelt. Det är inte svårt att tycka om ungen!
Miliam är mer blygsam. (Därför gillar jag inte att folk kommer klampande in och genast vill ha honom i famnen. Det riktigt skär i hjärtat när jag ser hur han känner sej obekväm och försöker slingra sej ur famnen för att slippa antingen till mej eller Marcus, men personen envisas med att hålla honom kvar!) När han värmt upp är han charmande och kräver uppmärksamhet, precis som Novalie vill han inte bli i skuggan. Han är en glad liten ett åring som är både charmande och social. En riktig mammas pojke! Han är mycket envis också och vill helst ha allting på sitt vis, man kan få en svart blick om man nekar honom från att äta hundgodis, till exempel. Han skrattar ofta, tycker om att leka, är tokig i lastbilar, traktorer..ja, allt med fyra däck och uppåt. (Envisheten har han alltså inte fått från mej... *visslar*)
Emelia kan också charma. Smilet är upp över öronen. Ännu främjar hon inte så det är lätt för gäster att umgås med henne..ännu. Hon är mycket bra på att 'visa' vad hon vill! Om det så är en flaska mat eller blöjbyte. Olika joller betyder olika ' jag vill'. Fast så är det förstås med alla barn.
Eller barnens utseende, alla har de ju sina egna drag?
Tyvärr finns det också människor som dömer andra på grund av utseende! De kan jag verkligen inte förstå! Heter det kanske inte 'döm inte boken efter pärmen', samma gäller väl människor? Det är det inre som räknas, eller?
Eller kan de helt enkelt bero på att dom gillar ett kön bättre än de andra?
Som jag skrev i ett tidigare inlägg sårades jag djupt då en nära släkting rakt ut sa 'jag tycker om pojkar'., med ett leende på läpparna och allvar i rösten. Jag har tre barn, tre barn som jag älskar mer än livet själv. Hur kan man säga att ett kön är bättre en det andra? I vissa kulturer är det vanligt, jo. Men i vår? Mitt lilla huvud kan inte förstå det, inte vill jag heller acceptera det! Trångsynt, så trångsynt!
söndag 25 november 2012
Självbeskrivning
Dagens självbeskrivning: Arg maniker. Resultat: Städning. Resultatet av det: Nattduksbord i hallen, fortfarande överfulla av skräp. Lampor/madrasser/byk i vardagsrummet = ännu mer kaotiskt före 'städningen' började. Det positiva: Andra maskinen med byk snurrar på. Negativa med det: Byk över hela golvet, tack, Miliam för hjälpen!
Orsaken till varför jag är arg: En karl som måste fixa på lastbilen för morgondagens keikka, vilket tog halva dagen. Trötta ungar, nyvakna ungar, härjande ungar. Ungar som hänger och klänger fast i benen. En idiotisk hund som vill äta upp dammsugaren just då jag dammsuger, är inte normala hundar rädda för dammsugare? Allt är på hälft och klockan bara tickar, och min stubin blir bara kortare och kortare. Varning för explosions risk!
Ha en trevlig dag..
Orsaken till varför jag är arg: En karl som måste fixa på lastbilen för morgondagens keikka, vilket tog halva dagen. Trötta ungar, nyvakna ungar, härjande ungar. Ungar som hänger och klänger fast i benen. En idiotisk hund som vill äta upp dammsugaren just då jag dammsuger, är inte normala hundar rädda för dammsugare? Allt är på hälft och klockan bara tickar, och min stubin blir bara kortare och kortare. Varning för explosions risk!
Ha en trevlig dag..
fredag 23 november 2012
Dagen nej är åter här!
Novalie:
- Jo, nu går du på vessan. Nej vessan sa jag! Den är inte där under täcket!
- Retas inte med Miliam..fem sekunder senare: NEJ! (Varsågod, hihi, inte får du den heller, varsågod, haha inte får du den nu heller..)
- Novalie, lär inte din bror att sätta makaroner i näsan! ('Men han sätter ju ärter i örat')
- Men sluta tackla din bror!
Miliam:
- Nej Miliam, mata inte hunden, ät din mat själv! (Näven är halvvägs ner i Daltons hals)
- Men nej! Mjölken ska drickas inte hällas ut på golvet.
- Men snälla Miliam klättra inte in upp i den öppna spisen! (Först kastar han bollen dit och klättrar sen efter)
- Sluta bita din syster! Jag sa nej!! (Syster var ju heeelt oskyldig..)
- Sitt i soffan! (Hopp hopp hopp.)
- Klättra inte över ryggstödet!! (Med klättra menar jag: dyk inte med huvudet först..)
- Miliam, inte dra hunden i svansen!
- Inte sätta fingrarna i lillasysters ögon!
- Nej nej nej!! Låt blöjan vara på! (Handen full med kakka!)
Emelia:
- Nej, måst du kasta upp på mej så fort du ätit? (Paps kallar henne, passande nog, för spyan..mams däremot tycker inte om det smeknamnet!)
- Nej nej älskling. Krångla inte nu, du ska få totta ute en stund. (Damen somnade genast när kläderna var på, före vi ens han till vagnen!)
Dalton:
- NEJ! Tugga inte sönder töjan!
- Dalton, sluta skälla! (Vinden ven)
- Nej nej nej Dalton!! Spring inte ut på vägen!
- Dalton! Gå ut från köket när vi äter! (Han praktiskt taget äter ur Miliams hand, med lite hjälp av Miliam förstås)
Allt detta före klockan tolv! Vi får nog ta till en annan taktik för att nå fram till våra barn. 'Älskling jag vet att du inte vill, men..' Värt ett eller två försök! Månne det funkkar på hunden också..
- Jo, nu går du på vessan. Nej vessan sa jag! Den är inte där under täcket!
- Retas inte med Miliam..fem sekunder senare: NEJ! (Varsågod, hihi, inte får du den heller, varsågod, haha inte får du den nu heller..)
- Novalie, lär inte din bror att sätta makaroner i näsan! ('Men han sätter ju ärter i örat')
- Men sluta tackla din bror!
Miliam:
- Nej Miliam, mata inte hunden, ät din mat själv! (Näven är halvvägs ner i Daltons hals)
- Men nej! Mjölken ska drickas inte hällas ut på golvet.
- Men snälla Miliam klättra inte in upp i den öppna spisen! (Först kastar han bollen dit och klättrar sen efter)
- Sluta bita din syster! Jag sa nej!! (Syster var ju heeelt oskyldig..)
- Sitt i soffan! (Hopp hopp hopp.)
- Klättra inte över ryggstödet!! (Med klättra menar jag: dyk inte med huvudet först..)
- Miliam, inte dra hunden i svansen!
- Inte sätta fingrarna i lillasysters ögon!
- Nej nej nej!! Låt blöjan vara på! (Handen full med kakka!)
Emelia:
- Nej, måst du kasta upp på mej så fort du ätit? (Paps kallar henne, passande nog, för spyan..mams däremot tycker inte om det smeknamnet!)
- Nej nej älskling. Krångla inte nu, du ska få totta ute en stund. (Damen somnade genast när kläderna var på, före vi ens han till vagnen!)
Dalton:
- NEJ! Tugga inte sönder töjan!
- Dalton, sluta skälla! (Vinden ven)
- Nej nej nej Dalton!! Spring inte ut på vägen!
- Dalton! Gå ut från köket när vi äter! (Han praktiskt taget äter ur Miliams hand, med lite hjälp av Miliam förstås)
Allt detta före klockan tolv! Vi får nog ta till en annan taktik för att nå fram till våra barn. 'Älskling jag vet att du inte vill, men..' Värt ett eller två försök! Månne det funkkar på hunden också..
Våra stjärnor
torsdag 22 november 2012
Julklappslistan för dom stora
Hej julgubben! Mamma och pappa önskar sej:
En svindyr eltakka, perfekt till sovrummet!
Vi fortsätter på den svindyra linjen:
Mama really wants: matbordet och stolarna!!
Klockan klockan klockan!!
Fast kanske ändå hellre den här: pliiiiis
Två, tack!
En sån lampa till vessan.
Och en sån.
Självklart behöver vi två bokstöd.
Vi har en grå, men vi behöver en vit också.
Ljusfot, får gärna vara en större modell också.
Listan den fortsätter och fortsätter.. Billigt och bra, eller?
En svindyr eltakka, perfekt till sovrummet!
Vi fortsätter på den svindyra linjen:
Mama really wants: matbordet och stolarna!!
Klockan klockan klockan!!
Fast kanske ändå hellre den här: pliiiiis
Två, tack!
En sån lampa till vessan.
Och en sån.
Självklart behöver vi två bokstöd.
Vi har en grå, men vi behöver en vit också.
Ljusfot, får gärna vara en större modell också.
Listan den fortsätter och fortsätter.. Billigt och bra, eller?
Irritation till 100% och över
- Lova inte saker åt mina barn om det bara är tomma löften! Enkelt är det förstås för er. Ni behöver varken trösta eller se besvikelsen i deras ögon. Way to go!
- Sura inte om jag avvisar vissa av dina idéer. Jag förstår att du vill träffa mina barn, men försök nu själv förstå att det tar en viss planering före, det är inte så bara att kasta in alla i bilen och köra iväg. Dessutom passar inte ditt schema alltid in med vårt! Vissa rutiner måste hållas i!
- Avboka planer med oss bäst ni vill, helst när vi redan sitter i bilen och på väg! Det är ju inte som om det tagit en timme att få barnen klara och ett evigt packande före det för att komma iväg!
- Lova inte heller att komma på besök bara för att avboka i sista minuten för att 'någonting kom upp' när sanningen är att 'Någon kom upp'!
- Lova inte heller att höra av mej om jag vill ha sällskap - det är bara så många gånger man kan göra det före man känner sej själv som en stalker!
- Ring inte bara när det passar dej att prata om dina problem i två timmar - ibland behöver även jag få prata ut!
- Om du inte heller kan ta min ärlighet och boijkottar mej i veckor är du helt klart inte den jag trodde mej känna. Sa du kanske inte själv att du ville höra mina riktiga åsikter, om dom så vore avvikande från dina? - men om dom inte passar dej ringer du vidare till en annan som håller med, de är inte riktig vänskap!
- Jag har TRE barn! SLUTA favorittisera en av dem!! Du sjunker mycket lågt i mina ögon för det! Respektera alla eller hålls borta!
- Varför går det inte att ladda upp bilder på bloggen mer?? Jag vill verkligen inte köpa mer utrymme som sidan envisas med!
onsdag 21 november 2012
Julklappar till barnen och mamsen
Vi bestämde redan tidigt i år att inte köpa så många julklappar åt barnen till jul. Älskade som dom är överös var och en av dem med julklappar i alla fall. Men fy (!) vad svårt det är att inte köpa 'bara den här till', 'den här är kiva, om vi tar den ännu', 'nej men tänk nu, den här har dom faktiskt nytta av'! Av alla kategorier har vi nu ett och annat. Fast rätt nöjd är jag ändå! Utbildningen har fått mej att se på leksaker på ett helt nytt vis! Jag har försökt köpa så pedagogiska julklappar som möjligt. Som vatten/sandlekbordet längst bak på bilden. Det är viktigt för barn att få leka sandlekar även mitt i vintern, och att rådda med vatten är ju alltid roligt! I garaget kan dom kasta vatten och sand runt sej bäst dom vill. Fyra böcker har jag samlat på mej än så länge..jag älskar böcker! Svenska Barnvisor boken är ett lika huippu köp som lekbordet! Halva natten låg jag uppe och sjöng igenom den. Nu vill jag inget hellre än paketera in alltihopa.
Självklar har vi (läs: jag) köpt lite nytt till inredningen också. Nu vill jag bara få allting klart! Helst nu genast igår..
fredag 16 november 2012
Testresultatet
Mina testresultat kom in igår. Jag är inte ett dugg överraskad över resultatet. Dom var förstås avvikande från de 'normala' värdena. Sköldkörtels och kolesterol värdena var de som är avvikande. Nu förstår jag äntligen varför mitt humör har varit en berg-och dalbana, även då jag känt mej stabil under ytan! Tydligen 'hör det till' att dom som är bipolära oftast har problem med dessa två. För två år sen var värdena helt normala och jag kan inte förstå varför det tog såhär länge före jag fick testa mej igen!? Ibland känns det som om de ansvariga personerna för min vård enbart lyssnar med ena örat och ingenting registreras! Allt kopplas ihop med 'mitt tillstånd' som de numera kallas. Det var inte före jag räknade upp en massa symptom jag haft som inte precis passade in på en bipolär person som det klickade för min ansvariga läkare! Nu när jag har insatt mej i det hela känner jag igen en massa symptom som t.ex min kroppstemperaturs plötsliga ändrar från kallt till mycket varm, och med det en jävla svettning (tur har jag på egen hand hittat en super bra deodorant redan en längre tid sen! Dyr, men värd pengarna!). Min ständiga trötthet, hur mycket sömn jag än får så räcker det inte till, ändå har jag svårt att somna?! Mina darrningar i händerna och fingrarna, i vis mån i hela kroppen, 'skön' känsla.. Jag är nervös och orolig (speciellt då barnen är borta eller då vi ska in till storstäder, jag är övertygad om att någonting hemskt kommer att ske). Mina humör svängningar, på mindre än en sekund kan jag bli mycket irriterad eller arg, oftast blir jag arg för de dummaste småsaker, det stör mej allra mest, varken barnen eller Ma vet på vilket humör jag kommer att vara på nästa minut. Jag försöker behärska mej det bästa jag kan, men allt som oftast kokar det över (ett, två, tre hjälper ibland). Det hörs kanske hemskt, men jag försöker rikta det mot Ma och 'spara' barnen. Han förstår förstås bättre mitt mående än vad barnen gör.. Till eftermiddagen blir de bättre eftersom jag då har hunnit 'vakna till'. Dessutom känner jag mej väldigt svag psykiskt och fysiskt, även musklerna är svaga, ibland vill jag inte få armarna lyfta, men det är tydligen också normalt. Jag är mycket hellre inne i en manisk period än nere som nu, då är jag i alla fall på gott humör, får en massa saker gjort och hittar på nya lekar åt barnen! Tyvärr varar mina maniska episoder enbart några dagar, högst en vecka. Jag är så jävla trött på mej själv, på allting och ingenting, på alla mediciner jag måste ta (mot bipölären, ångesten, lugnande medicin och sömnpiller. Och däremellan huvudvärks tabletter när det behövs). Men inget annat hjälper än att fortsätta kämpa på.
Något jag hört på radion har hjälp mej mycket och ändrat mitt tankesätt på ett positivt vis:
Människor tror att de som lider av en eller annan form av depression är svaga, men så är det inte, dom är otroligt starka för att orka leva med det 24/7!
Allt som jag nu delat med mej är för mej en svår sak att berätta om. Men om alla som har någon form av depression tänker likadant så skulle det inte finnas så många 'personliga berättelser' för alla att läsa. Kanske någon känner sej igen från min berättelse och på så vis vet att h*n inte är ensam! Att dom är mer än bara piller slukare, och att de absolut inte är mindre värda än resten av folket! Vi är starka! Och ingen ska komma och säga annat! Vi är starka!!
Något jag hört på radion har hjälp mej mycket och ändrat mitt tankesätt på ett positivt vis:
Människor tror att de som lider av en eller annan form av depression är svaga, men så är det inte, dom är otroligt starka för att orka leva med det 24/7!
Allt som jag nu delat med mej är för mej en svår sak att berätta om. Men om alla som har någon form av depression tänker likadant så skulle det inte finnas så många 'personliga berättelser' för alla att läsa. Kanske någon känner sej igen från min berättelse och på så vis vet att h*n inte är ensam! Att dom är mer än bara piller slukare, och att de absolut inte är mindre värda än resten av folket! Vi är starka! Och ingen ska komma och säga annat! Vi är starka!!
onsdag 14 november 2012
Men mamma..!
Nå, så länge hon inte frågar efter senaste mode eller den senaste mirakel mobilen så är det helt okay med: Men mamma, jag brukar få göra si och så där och där. Idag handlade det om brädande av smör på smörgåsen. Det fick hon självklart göra, även då mamma är perfektionist och vill ha allt gjort på ett visst vis.. Att gräva gropar i smörpaketet är ett stort no no!Nå, ibland bredde hon smöret 'i misstag' på fingrarna också, en hel del smör lyckades hon till slut få på smörgåsen också. Så god morgon på er bara! Här är vi hälsosamma..
tisdag 13 november 2012
Barnsånger
Jag kommer aldrig ihåg melodier till sånger, med undantag av några julsånger och dom allra vanligaste. Men igår då vi läste 'Sagan om mössenas julafton' till kvällssaga mindes jag plötsligt melodin igen till mössens julsång, dock inte alla verser! Det är väl förlåtligt, det finns ju åtta verser sammanlagt:
När nätterna blir långa och kölden sätter in,
tar Mamma Mus och samlar hela barnaskaras sin.
Hon visar sen på fällan: 'Ni aktar er för den,
så får vi allesamman fira jul igen.'
Hejsan, hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda unge vara gla'!
Hejsan, hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda unge vara gla'!
Och Mamma Mus är flitig, hon hämtar en bit kol
och svärtar tak och väggar i sitt lilla musehål.
För nere uti kvällar'n har mössen sitt kryp-in,
Där städar barna skrymslena med svansen sin.
Hejsan, hoppsan...
Till slut så kommer kvällen som alla väntat på
och Pappa Mus han letar fram en stövel utan tå.
Den har dom sen till julgran och pyntar den så fint
med spindelväv i gult och blått och gredelint.
Hejsan, hoppsan..
Och Pappa Mus han säger: 'Nu ska vi ta i ring.
Låt kängan stå i mitten. Sen dansar vi omkring.
Så räck varandra svansen. Den kan vi hålla i.
För ett och två och tre och nu börjar vi.'
Hejsan, hoppsan..
Var unge får till julklapp en liten liten nöt,
den gnider dom i kolapapper, så att den blir söt.
Från skafferiet tar dom en fläskbit eller två,
och den får dom alla lukta på.
Hejsan, hoppsan..
Och gamla Mormor Mus hon har också kommit ner,
och hennes gungstol gungar takt, när som hon dansen ser.
D'är ingen riktig gungstol, för som ni alla vet,
så sitter hon och gungar på en stor potät.
Hejsan, hoppsan..
Dom hoppar och dom dansar och trallar så en stund,
tills Pappa Mus han säger: 'Nej, nu tar vi oss en blund'.
Och barnen går till sängs medan pappan håller vakt,
och snart så snarkar alla i schottistakt.
Hejsan, hoppsan..
Men gamla mormor gäspar och säger liksom så,
att julen den är roligast för alla som är små.
Och om ingen går i fällan och aktar sig för den,
ska alla nästa jul få fira igen.
Hejsan, hoppsan..
Ikväll är temat i stort sätt om musik, och lek med barn, i skolan, det borde friska upp minnet en hel del, eller? När jag bläddrade igenom kvällens material kommer melodierna gradvis tillbaka igen. Som Min lilla kråksång, En elefant balanserade, Krokodilen i bilen: eller rättare sagt lyriken. Och dom 'vanligaste', som Ekkor'n satt i granen och Blinka lilla stjärna där.. Vet ni, vi lär oss så mycket nytt i skolan varje vecka så det är riktigt svårt att hinna registrera allt! Förra veckan var intressant..då satt vi på Hese och planerade grupparbetet! Flera såna dagar tack!
Angående grupparbetet, om någon har idéer om -höst - Halloween eller Farsdags pyssel, dela gärna med er! Jag har en hel del idéer själv, men mer idéer är alltid välkomna! Pyssel för både små och större, tack!
måndag 12 november 2012
Ljus i tunneln
Lyssna på din kropp heter det, men signalerna den ger mej nu vill jag verkligen inte veta av! När ska flunsan gå över? Illamående som slår på lika fort den slår av? Huvudvärken som håller i konstant? Värken över hela kroppen? Det tar sjukt bara av att stiga upp ur sängen! Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft så spända axlar som nu! Käkarna spänner. Alla ben i hela kroppen 'knaksar'. Och det värsta just nu, näsan som är täppt dygnet runt. Nässpray är igen en gång min bästa vän. O som jag är trött! Igår sov jag 11,5 timmars nattsömn och idag 11 timmar! Vad är det för fel på mej??
Lite ljus i tunneln: Jag fick äntligen Miliam's julkalender färdig sydd igår kväll, yay! Och materialet till sovrummet levererades äntligen hem idag! Material till golv, tak och den ena väggen! Det ända som fattas nu är målfärg till de tre andra väggarna! Före jul ska vi nog ha en helt ny look i vårt sovrum. Sen är det dags för wc:n! Jag kan knappt vänta! Äntligen fortsätter vi i renoveringens märken!
Lite ljus i tunneln: Jag fick äntligen Miliam's julkalender färdig sydd igår kväll, yay! Och materialet till sovrummet levererades äntligen hem idag! Material till golv, tak och den ena väggen! Det ända som fattas nu är målfärg till de tre andra väggarna! Före jul ska vi nog ha en helt ny look i vårt sovrum. Sen är det dags för wc:n! Jag kan knappt vänta! Äntligen fortsätter vi i renoveringens märken!
söndag 11 november 2012
Stackars far
Det blev nog ingen farsdag som far i huset hade väntat sej. Det blev ingen väckning med frukost i sängen. Istället fick han själv stiga upp med barnen på morgonen, laga sin egen frukost och kaffe och stämma upp till sång åt sej själv. Presenter som barnen själv gjort blev de i varje fall.
För mor här i huset har flunsa och alla biverkningar på det man kan tänka sej. Vi får helt enkelt skjuta upp på firandet tills nästa helg, för det är väl tillåtet?
För mor här i huset har flunsa och alla biverkningar på det man kan tänka sej. Vi får helt enkelt skjuta upp på firandet tills nästa helg, för det är väl tillåtet?
fredag 9 november 2012
24 luckor
Ramen, talen, och dom andra två fordonen to go!
Men snart är den klar. Tisons helt egna tjugofyra luckor fram till jul!
Låt barnen få en magisk jul! Mina får!
torsdag 8 november 2012
Att skicka en karl till butiken del två
- Vad ska vi äta idag?
- Twix, twix och twix.
- Okey..något annat?
- Någo med maletkött, för datumet går ut idag.
- Så pata?
- Jo. Jag vill dippa grönsaker ikväll.
- Så pata, twix och grönsaker.
Förtiofem minuter senare ringer jag till honom eftersom han fortfarande är på villovägar.
- Var är du?
- Jag är på väg hem men..
- Du glömd att fara till butiken IGEN?
- Nää..men jag glömd att köpa patan..
Nu blir det spagetti och maletkött sås till mat istället..Fint med mat, men det är inte min favorit precis.. Ärligt talat ligger den rätten mycket lågt på min lista.. Så bon appetit bara!
- Twix, twix och twix.
- Okey..något annat?
- Någo med maletkött, för datumet går ut idag.
- Så pata?
- Jo. Jag vill dippa grönsaker ikväll.
- Så pata, twix och grönsaker.
Förtiofem minuter senare ringer jag till honom eftersom han fortfarande är på villovägar.
- Var är du?
- Jag är på väg hem men..
- Du glömd att fara till butiken IGEN?
- Nää..men jag glömd att köpa patan..
Nu blir det spagetti och maletkött sås till mat istället..Fint med mat, men det är inte min favorit precis.. Ärligt talat ligger den rätten mycket lågt på min lista.. Så bon appetit bara!
Vänförfrågan
Visst är det roligt att få en vänförfrågan på fb lite nu och då. Men när den kommer från en person som jag redan gjort väldigt klart för att jag inte vill ha någonting att göra med! Är det inte ganska klart då jag rakt ut säger: Du har ingenting att göra nära min familj, du är inte välkommen i vårt hem!
Jag kan inte tolerera det h*n gjort och själv förstår h*n inte vidden av de hela och vill helst inte prata om det.. hoppas det är för skam och inte för att h*n minimiserar de h*n gjort! Jag kommer att göra allt för att skydda mina barn, om de än betyder att jag misstar en bra vän där emellan! Mina barn kommer alltid först, alltid!
Jag kan inte tolerera det h*n gjort och själv förstår h*n inte vidden av de hela och vill helst inte prata om det.. hoppas det är för skam och inte för att h*n minimiserar de h*n gjort! Jag kommer att göra allt för att skydda mina barn, om de än betyder att jag misstar en bra vän där emellan! Mina barn kommer alltid först, alltid!
onsdag 7 november 2012
Nät shopping
Nu är dom (nästan) första julklapparna beställda. I vårt fall är det säkraste sättet att inhandla julklappar på: nätet. Tro det eller inte men på så vis sparar vi mera pengar. I flera dagar nu har jag jämfört priser på olika nätsidor och beställt därifrån leksakerna med mera varit billigast. Adlibris har gratis frakt, om man väljer det alternativet, så några böcker är nu på väg hem. Varför är jag mer ekonomisk då jag sitter framför en dataskärm och en alltför ivrig shoppare i ett köpcentrum?
tisdag 6 november 2012
Den bort tappade Kariskan
Miliam var duktiger i morrse som på egen hand villd borsta tändena, it hann ja ens ta fram tandborstan före han peka och förd ljud. Där satt han me tandborstan i käftn en go stund. Vi har tur som har ungar som tycker om att tvätta tändena. Int någå tjafsas och strider! De e värre me blöjbytena..
Moronmåle for it ner lika bra. De är myky kivogare att mata hundn iställe. Kanski för att ja it bjöd på favorit moronmåle. Nu trårtar dom iställe pepparkakor i sej. D e rikit okay, fö någå måst dom äta, o ärligt talat, ja tycker it rikit om dom om it dom e varma från ugnen. I vanliga fall brukar ja int låta dom tråma i sej sånt direkt på måron, men ida e ja lite fö lat för att laga någå annat iställe.Dessutom fösöker ja kika på skoluppgiftn medan jag håller ett eller två ögon på dom.Å som vanlit e d fart på.D e bara den minsta som siter stilla.
Vet nån om d faktist tänker koma myky snö ida? Fö ja sku it ha lust att köra i dålit väder ti skolan o hem i mörkne ännu till! Ja hatar svart is. Ja blir så jävla osäker o då missar ja oftast nästa färja. Där får ja sen sita en extra timma, wohoo!
Dehä ble nog de onödigaste blogginlägge på längi. D e svårare att skriva på Kariska än ja trodd! Ja får no hålla mej ti mitt nya talsätt! Jag e helt klart it en Karis dialekst männska mer! Men ja räknas väl endå ti Karisbo? Ja ha ju vuxi opp där, de e fem år sen ja flytta hit, vart fösvann min Kariska?? It och int ha bytts ti inga, fast ja sa att ja it kommer att ändra på mitt talsätt. Där fick ja. Tro d eller int, men Novis talar bättre Karis dialekt än ja gör!?
måndag 5 november 2012
Inte var det nu mitt fel heller!
Konstaterade nyss att mina talanger i Mario Cart har rostat aningen. Sitter nu här och smyg övar lite ihop med Miliam.. sorry!
Jag skyller fortfarande på ratten, Ma och alla andra som vågade störa mej i min djupa koncentration! För inte var det mitt fel att bil f*ne körde åt fel håll eller stupade ner från berget! Jag är faktiskt inte en av dom som fått sitt körkort i ett flingpaket heller, alltså var det inget fel på min körstil. Och hör sen!
Jag skyller fortfarande på ratten, Ma och alla andra som vågade störa mej i min djupa koncentration! För inte var det mitt fel att bil f*ne körde åt fel håll eller stupade ner från berget! Jag är faktiskt inte en av dom som fått sitt körkort i ett flingpaket heller, alltså var det inget fel på min körstil. Och hör sen!
Lite julstämning i stugan
Nu ska vi, för självklart ska den äldsta hjälpa till, ta ann den omöjliga kappan. Räknar med ett mega utbrott inom en halvtimme.. Undrar fortfarande på varför jag måsta klicka hem just den gardin helheten?! Självklart kommer jag att vara hur nöjd som helst då den äntligen hänger där! Som instruktionerna sa: Lycka till, det kommer verkligen att behövas!
söndag 4 november 2012
Lycka till, verkligen!
 |
| Kappan som ger dej huvudvärk! Men som bidrar till en fin julstämning. |
Lycka till, verkligen! Marcuuuus!!
Helgen
 |
| Fläskfilé med pinjenötter. |
 |
| Räkor med tomater och fetaost. |
Helt lata har vi då inte varit. Jag har fått fönstren blänkande rena, med lite hjälp av den mellersta och i samma veva konstaterat att både mor och son är tondöva. Wc:n är skinande ren och tvätthögen har krympt. Väggarna är dessutom skrubbade från all smuts hunden har dragit längs med väggarna..
Lyxat till med maten hann vi också. Båda rätterna är helt sjukt goda, lättlagade och snabblagade!
Nu hjälper inget annat än att gräva sej fram i förrådet igen på uppdrag: julprylar. Vill-ha-julstämning-nu!
lördag 3 november 2012
Insomnia och städning
Dead woman cleaning. Det finns ingen bättre förklaring. Sömnlösheten har igen en gång flyttat in. Förra natten satt jag uppe halva natten och drog en Charmed maraton helt för mej själv. Fem tiden somnade jag äntligen in, åtta steg barnen upp.
Nu är frågan vilket av alla trettiotusen rum (lite överdrivet kanske) som behöver första hjälpen mest. Alla. Orken ligger på noll! Kul skulle det förstås vara med rena kläder tills nästa vecka.. tvättrummet till näst. Hei.
Nu är frågan vilket av alla trettiotusen rum (lite överdrivet kanske) som behöver första hjälpen mest. Alla. Orken ligger på noll! Kul skulle det förstås vara med rena kläder tills nästa vecka.. tvättrummet till näst. Hei.
fredag 2 november 2012
Funderingar angående jobbet
Funderar om jag skall dra på mina Sale jobb kläder i April eller om jag ska stanna hemma med ögonstenarna över sommaren. Alternativ två lockar mer, men har vi råd? Det här med att snåla är Marcus grej, jag har lite (läs: mycket) svårt med det. Vi har funderat fram och tillbaka. Hemvårdsstödet är inget att hurra för. Men eftersom vi har två barn under tre år betalas stöd ut även för Novalie. Vi har förstås ett annat alternativ till, men helst vill vi undvika det. Att dyka in i huslåns pengarna. Pengarna vi ännu inte lyft är menat för taket som måste fixas nästa sommar! Hur mycket pengar vi måste lägga ut på det är ännu ett frågetecken!
Men med tanke på strulet på dagis vill jag helst stanna hemma så länge som möjligt! Jag känner mej inte bekväm i tanken på att låta mina barn gå där. Inga frågor om det, tack.
Men med tanke på strulet på dagis vill jag helst stanna hemma så länge som möjligt! Jag känner mej inte bekväm i tanken på att låta mina barn gå där. Inga frågor om det, tack.
torsdag 1 november 2012
Barnvakt nummer ett
Liten växer (så fort)
Emelia hade sin tre månaders granskning idag. Stackars liten blev vaccinerad. Därför fick pappa packa in lillen i bilen och köra iväg! Jag-hatar-nålar, om dom så är menade för mej eller mina barn!
Lillen har växt till sej fint sen hon första gången såg världen. I Hälsokortet står det såhär:
Växer fint. Fin hud - lite rött i hudvecken och något jag inte får ut luskat.
Idag är hon 60,5 lång och väger 5600g. Huvudomkretsen mättes till 39,4.
Att hon är röd i hudvecken är något vi tacklar regelbundet. Hon har lika många väck och rynkor som en Shar Pei, eller andra rynkiga fyrbenta vänner. (Själv är jag sååå sjuk på en landseer!)
Lillen börjar bli så stor! Och att hon redan vänder sej!? Första gången då hon var tre månader och två dagar gammal! Miliam var också tidig. Novalie fattade inte galoppen så fort.
Såhär han hon växt till sej sen hon låg på bröstet för första gången, liten och slemmig men perfekt!
23.07-12 - 3440g, 49cm.
07.08.12 - 3570g, 52,7cm
15.08-12 - 3900g, 53,7cm
27.09-12 - 5000g, 57cm
01.11-12 - 5600g, 60,5cm
Lillen har växt till sej fint sen hon första gången såg världen. I Hälsokortet står det såhär:
Växer fint. Fin hud - lite rött i hudvecken och något jag inte får ut luskat.
Idag är hon 60,5 lång och väger 5600g. Huvudomkretsen mättes till 39,4.
Att hon är röd i hudvecken är något vi tacklar regelbundet. Hon har lika många väck och rynkor som en Shar Pei, eller andra rynkiga fyrbenta vänner. (Själv är jag sååå sjuk på en landseer!)
Lillen börjar bli så stor! Och att hon redan vänder sej!? Första gången då hon var tre månader och två dagar gammal! Miliam var också tidig. Novalie fattade inte galoppen så fort.
Såhär han hon växt till sej sen hon låg på bröstet för första gången, liten och slemmig men perfekt!
23.07-12 - 3440g, 49cm.
07.08.12 - 3570g, 52,7cm
15.08-12 - 3900g, 53,7cm
27.09-12 - 5000g, 57cm
01.11-12 - 5600g, 60,5cm
onsdag 31 oktober 2012
Tjuvar och olycksfall
Då läget lugnat ner sej efter dagsömnen fick barnen delta i pepparkakas bakningen. Tison förälskade sej i den hemgjorda degen och stal deg så fort tillfälle gavs. Deg fanns det gott av, både till att tjuvas och för ett berg av pepparkakor. Och oj så vi bakade! Allt från Mumin till Herr Nilsson. På bilden här bredvid ser ni en pepparkaks version av Kalle Kanin Erik Andersson. Marcus favorit gosedjur då han var liten. Nacken är lika lång på både pepparkakan som på gosedjuret, den enda skillnader är att huvudet på Kalle här bredvid inte är fastsydd.. Inte har den hängt från dörr handtaget heller för att inte röra golvet.
Hon vet vad hon pratar om!
- Vad blir det för mat idag?
- Pyttipanna.
- Vad bra! Jag tycker om pyttipanna och jag tycker om det här huset. Jag vill alltid bo här!
- Vad bra. Ska du köpa det när mamma och pappa blir gamla?
- Jo, så får ni ett annat hus och nya barn.
- Nej, inte vill vi ha nya barn. Vi har ju barn.
- Jo, mycket busiga barn! När vi blir stora med Lian så ska vi gifta oss och få många barn istället.
Det stöder jag. Ro hit med en hel drös av barnbarn tack! Ibland vet hon nog vad hon pratar om, vår älskade lilla tös.
- Pyttipanna.
- Vad bra! Jag tycker om pyttipanna och jag tycker om det här huset. Jag vill alltid bo här!
- Vad bra. Ska du köpa det när mamma och pappa blir gamla?
- Jo, så får ni ett annat hus och nya barn.
- Nej, inte vill vi ha nya barn. Vi har ju barn.
- Jo, mycket busiga barn! När vi blir stora med Lian så ska vi gifta oss och få många barn istället.
Det stöder jag. Ro hit med en hel drös av barnbarn tack! Ibland vet hon nog vad hon pratar om, vår älskade lilla tös.
Ibland undrar jag!
Idag skulle det vara roligt med lite sällskap. Men vad gör man då när den ena pluggar i Åbo, den andra bor i Raseborg och den tredje styrde flyttlasset över Östersjön? Jo, man sitter här och funderar på varför f*n man bor såhär långt ut i skärgården.. (Något dom tre ovan nämnda också gör)
tisdag 30 oktober 2012
Fel fel FEL!
Daltons riktiga jag
 |
| Dalton Devil in all his glory! |
Konstigt bara att han valde visa sitt riktiga jag vid en tidpunkt som denna! När det är en massa små tomtar i farten! Han har nog fått det här med att vara snäll om baktassen, men ännu är det väl inte för sent för en ändring? Kanske tomtarna inte har märkt denna sida av honom ännu.. Man kan ju alltid hoppas.
Att han ändå missa pointen nu. Ett ben kan han väl ändå få, kära julbubb.
fredag 26 oktober 2012
Glädje first thing på morgonen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)