Idag ska barnen få vara uppe till sena natten. På tolvslaget ska vi självklart ut och titta på raketer, endast från vår terrass. Vi väntar nu på våra Nyårs gäster, andra lite mer otåligt än andra.
Själv har vi inte köpt en endaste raket. För det första är det för farligt med raketet skjutande då det springer små barn omkring och för det andra är det samma sak som att skjuta pengar upp i tomma luften, pengar vi inte har.
Vi väljer ett mer försiktigt firande, för fira ska vi självklart göra! På tolvslaget går vi ut och tittar på fyrverkerierna och viftar lite med tomtebloss (det har jag lovat att Novalie får göra). Efter det blir det natt och hoppeligen en skön sovmorgon imorgon!
Gott Nytt År! Vi skrivs nästa år!
måndag 31 december 2012
2012
Året förde med sej en massa upp- och nedförsbackar. Positiva och mindre positiva händelser. Livs ändrande händelser. Överraskningar och så mycket mer!
Januari förde med sej en drös nya utmaningar.
Den 4 Januari åkte vi på ultraljud för att se hur kaninen mådde där inne i magen. Det var vid det här skedet som det började kännas så verkligt! Vi skulle bli föräldrar för tredje gången! Andra gången på ett år. På mindre än fyra år har vi fått tre älskade rackarungar <3
Den 7 Januari överlämnades husnycklarna till oss! Remonten började omgående. Den 22 Januari hade vi största delen av rummen ommålade från den hemskaste gröna nyans som någon någonsin beskådat här i världen! Färgen gav en känsla av våldsamt illamående och klaustrofobisk känsla. Ännu finns det mycket kvar att göra! Men vi är en bra bit på vägen!
Den 14 Januari började jag mina studier till Familjedagvårdare. Snart är jag färdig utbildad! Funderar nu på att fortsätta studera två år till. Denna gång till närvårdare.
Bästa minnet från Februari är nog min prinsessas födelsedag! Jag gjorde inget blogginlägg om den dagen, eller om hennes födelsedags kalas, gjorde jag inte det då så gör jag det nog inte nu heller. Fester hade hon två av, en för släkt och vänner och en för kompisar, fartfyllt vill jag påstå..
Annars gick Februari i graviditets illamående och allt som medföljer det, Hemoglobinet var lågt and so on.
Den 2 Mars tog vi reda på bebins kön. Magen kallades därefter Lillasyster Kanin. Jag älskar verkligen ultraljuds bilden. Det ser ut som om sessan smilade där inne i sin lilla etta.
Annars var det lugnt på bloggen. Liksom i April. Tänk hur fort man glömmer vad som hänt för någon månad sen. Inläggen var dessutom ganska ytliga, inget riktigt personligt som är värt att nämnas.
Den 6 April konstaterade jag hur svårt det är att återuppta bloggande då det varit tyst en tid. En fin bild på barnen bjöd jag i varje fall på.
Den 9 April skrev jag om mardröms förlossningar jag haft. Bara vanliga mardrömman då. Alla förlossningar har varit super enkla (fast jag trodde jag skulle dö den första gången och då Miliam bestämde sej för att komma i superman ställning).
Den 12 April var en känslosam dag. 'Gravid känslig'. Miliam hade rådgivning den dagen och samtalet styrdes snabbt mot resten av familjemedlemmarna också. Med Miliam såg allting bra ut. Novalie's tal kom upp igen, vilket gjorde mej sådär, bedövad på ett vis. Vi koncentreras oss nu mer på hennes uttalande och rör oss sakta men säkert mot det bättre hållet.
Mitt hemoglobin hade försämrats och åtgärder diskuterades. Det blev inget blod, utan järn dropp.
Den 5 Maj oroade jag nästan ihjäl mej över Miliam som blivit riktigt sjuk, läkaren misstänkte lunginflammation. Vi skickades vidare till Tyks där det togs röntgen och andra test på pojkstackarn. Det visade sej vara luftrörsinnflamation. Den 6 Maj var båda sjuka.
Den 11 Maj, på min kusins födelsedag, fick jag järn i flytande form. Den 15 Maj skriver jag om järn chocken, för det var så det kändes! Den 18 Maj, på min födelsedag, var det dags med en till järnfusion.
Bästa skämtet under hela graviditeten, som om jag önskade mej en hemmaförlossning? Haha.
Miliam, 10 månader 2 veckor och 5 dagar (filmklipp) tog den 23 Juni sina första steg!
Den 4 Juli, då magen ännu var stor, tog vi fina bilder på både mage och barnen. Bilderna hör till mina favorit sommar bilder. Í Juli gjorde vi en massa kul grejer. Som turistandet, borgbacken, picknicken och skogsutflykten, dagen efter kom Emelia till världen! Förlossnings berättelsen hittar du här. O såhär såg det ut då sessan kom hem. Alla mina fyra älsklingar <3
Augusti kunde ha börjat bättre. Istället bjöd den 1 Augusti på panik, allt slutade till sist bra! O mer panik (mardrömmen) och mer panik (crash test baby).
Septembers ända nämnvärda inlägg hittar du här.
Den 20 Oktober döpte vi lill sessan. Hela namnet ser ni här. O en härlig härlig, härlig bild! Den 21 Oktober gav vi oss av på en liten utflykt, gossarna och jag (o lillasyster). Hem kom vi med en släpvagn fönsterrutor. I sommar bygger vi ett litet växthus, fönsterrutor har vi nu i mängder av! Den 25 Oktober hade jag busiga barn både i vardagsrummet och i köket. Samma dag bestämde Emelia att svänga sej för första gången! Den 26 Oktober vaknade vi till en snötäckt värld, glädjen var stor.
Inlägget den 4 November vill jag minnas, vi åt så gott (såhär minns jag vad vi lagade för mat och vad jag ska googla på). Ett till inlägg jag vill minnas. Lyriken till mössens jul.
I December blev de en massa jul snack. Här tycker jag att det är onödigt att länka till några inlägg. Mina favorit inlägg är i varje fall julkort inlägget och om julen.
2012 har varit ett fantastiskt år! Hoppas nästa blir lika bra. Fartfyllt lär det bli, snart går nog minstingen också! Hon har nu börjat ta sej framåt och drar sej halvt upp och sitta, stark liten en <3
---
De gjorda taggningarna är mest gjorda för mej så jag ska minnas sånt jag tycker är minnesvärt.
Januari förde med sej en drös nya utmaningar.
Den 4 Januari åkte vi på ultraljud för att se hur kaninen mådde där inne i magen. Det var vid det här skedet som det började kännas så verkligt! Vi skulle bli föräldrar för tredje gången! Andra gången på ett år. På mindre än fyra år har vi fått tre älskade rackarungar <3
Den 7 Januari överlämnades husnycklarna till oss! Remonten började omgående. Den 22 Januari hade vi största delen av rummen ommålade från den hemskaste gröna nyans som någon någonsin beskådat här i världen! Färgen gav en känsla av våldsamt illamående och klaustrofobisk känsla. Ännu finns det mycket kvar att göra! Men vi är en bra bit på vägen!
Den 14 Januari började jag mina studier till Familjedagvårdare. Snart är jag färdig utbildad! Funderar nu på att fortsätta studera två år till. Denna gång till närvårdare.
Bästa minnet från Februari är nog min prinsessas födelsedag! Jag gjorde inget blogginlägg om den dagen, eller om hennes födelsedags kalas, gjorde jag inte det då så gör jag det nog inte nu heller. Fester hade hon två av, en för släkt och vänner och en för kompisar, fartfyllt vill jag påstå..
Annars gick Februari i graviditets illamående och allt som medföljer det, Hemoglobinet var lågt and so on.
Den 2 Mars tog vi reda på bebins kön. Magen kallades därefter Lillasyster Kanin. Jag älskar verkligen ultraljuds bilden. Det ser ut som om sessan smilade där inne i sin lilla etta.
Annars var det lugnt på bloggen. Liksom i April. Tänk hur fort man glömmer vad som hänt för någon månad sen. Inläggen var dessutom ganska ytliga, inget riktigt personligt som är värt att nämnas.
Den 6 April konstaterade jag hur svårt det är att återuppta bloggande då det varit tyst en tid. En fin bild på barnen bjöd jag i varje fall på.
Den 9 April skrev jag om mardröms förlossningar jag haft. Bara vanliga mardrömman då. Alla förlossningar har varit super enkla (fast jag trodde jag skulle dö den första gången och då Miliam bestämde sej för att komma i superman ställning).
Den 12 April var en känslosam dag. 'Gravid känslig'. Miliam hade rådgivning den dagen och samtalet styrdes snabbt mot resten av familjemedlemmarna också. Med Miliam såg allting bra ut. Novalie's tal kom upp igen, vilket gjorde mej sådär, bedövad på ett vis. Vi koncentreras oss nu mer på hennes uttalande och rör oss sakta men säkert mot det bättre hållet.
Mitt hemoglobin hade försämrats och åtgärder diskuterades. Det blev inget blod, utan järn dropp.
Den 5 Maj oroade jag nästan ihjäl mej över Miliam som blivit riktigt sjuk, läkaren misstänkte lunginflammation. Vi skickades vidare till Tyks där det togs röntgen och andra test på pojkstackarn. Det visade sej vara luftrörsinnflamation. Den 6 Maj var båda sjuka.
Den 11 Maj, på min kusins födelsedag, fick jag järn i flytande form. Den 15 Maj skriver jag om järn chocken, för det var så det kändes! Den 18 Maj, på min födelsedag, var det dags med en till järnfusion.
Bästa skämtet under hela graviditeten, som om jag önskade mej en hemmaförlossning? Haha.
Miliam, 10 månader 2 veckor och 5 dagar (filmklipp) tog den 23 Juni sina första steg!
Den 4 Juli, då magen ännu var stor, tog vi fina bilder på både mage och barnen. Bilderna hör till mina favorit sommar bilder. Í Juli gjorde vi en massa kul grejer. Som turistandet, borgbacken, picknicken och skogsutflykten, dagen efter kom Emelia till världen! Förlossnings berättelsen hittar du här. O såhär såg det ut då sessan kom hem. Alla mina fyra älsklingar <3
Augusti kunde ha börjat bättre. Istället bjöd den 1 Augusti på panik, allt slutade till sist bra! O mer panik (mardrömmen) och mer panik (crash test baby).
Septembers ända nämnvärda inlägg hittar du här.
Den 20 Oktober döpte vi lill sessan. Hela namnet ser ni här. O en härlig härlig, härlig bild! Den 21 Oktober gav vi oss av på en liten utflykt, gossarna och jag (o lillasyster). Hem kom vi med en släpvagn fönsterrutor. I sommar bygger vi ett litet växthus, fönsterrutor har vi nu i mängder av! Den 25 Oktober hade jag busiga barn både i vardagsrummet och i köket. Samma dag bestämde Emelia att svänga sej för första gången! Den 26 Oktober vaknade vi till en snötäckt värld, glädjen var stor.
Inlägget den 4 November vill jag minnas, vi åt så gott (såhär minns jag vad vi lagade för mat och vad jag ska googla på). Ett till inlägg jag vill minnas. Lyriken till mössens jul.
I December blev de en massa jul snack. Här tycker jag att det är onödigt att länka till några inlägg. Mina favorit inlägg är i varje fall julkort inlägget och om julen.
2012 har varit ett fantastiskt år! Hoppas nästa blir lika bra. Fartfyllt lär det bli, snart går nog minstingen också! Hon har nu börjat ta sej framåt och drar sej halvt upp och sitta, stark liten en <3
---
De gjorda taggningarna är mest gjorda för mej så jag ska minnas sånt jag tycker är minnesvärt.
lördag 29 december 2012
Ett nyårslöfte är inte bra nog
Nytt år, nya tricks. Jag vill inte vara sämre än alla andra och därmed lovar jag följande saker:
1) Förbättra mitt tålamod.
Jag är den sortens människa som har väldigt kort stubin. När den en gång smält så är det omöjligt för andra att komma in med sina (bort)förklaringar, okay då, åsikter. Det är ingen vits att tjafsa emot, jag har rätt och där med det.
Jag måste lära mej att i den stunden lugna ner mej och ta in vad den andra har att säga, om det så är med ena örat.
Jag måste dessutom jobba på mitt tålamod då det kommer till barnen. Ibland exploderar jag över små onödiga saker. Efteråt då jag lugnat ner mej förklarar jag varför jag blev så ledsen/arg och ber om ursäkt. Det är det minsta jag kan göra.
2) Ta bättre hand om mej själv.
I första hand måste jag komma ihåg att äta, även då det är fullspäckat schema. Jag måste lära mej att organisera saker bättre och inte springa runt som en huvudlös höna då det är bråttom någonstans.
Jag måste börja planera en hälsosammare matsedel för hela familjen (inte för att vi äter överdrivet ohälsosamt nu heller)! Några dagar sen fick jag ett telefonsamtal där min läkare uppmuntrade mej till sundare matvanor. Några värden såg inte allt för bra ut, det är tydligen en sidoeffekter till bipolären.
Jag har fött tre barn på fyra år och kroppen har förändrats mycket. Jag är inte direkt missnöjd, den 'duger' bra som den är, men det finns ändå alltid rum för förbättringar. Det är ingen komplicerad diet jag har i tankarna, bara mer motion. Längre dagliga promenader som med tiden kanske kan övergå till joggning. Nu börjar jag med Zumba på wii, skitroligt!
3) Att bli en bättre mamma
Nu menar jag inte att jag är en usel mamma, för det är jag inte, barnen betyder allt för mej!
Jag vill ge mer tumistid åt var och en. Då bara vi två umgås och jag vill att de själva ska få vara med och planera vad vi skall göra. Att få busa med både mamma och pappa utan syskon är också viktigt. Det är det jag vill.
---
Apropå sist löftet. Dagligen kommer båda barnen galopperande för att krama om mej. Varje gång säger Novalie 'Mamma, du är bäst! Jag essar dej'. Det roligaste hon sagt är nog: Mamma, du är den bästa mamman jag har'. Har hon månne fler som jag inte är medveten om? O så får jag en puss på kinden.
Så en alldeles urusel mamma kan jag ju inte vara. Heh.
---
Det var mina nyårslöften det. Vad har ni för löften?
1) Förbättra mitt tålamod.
Jag är den sortens människa som har väldigt kort stubin. När den en gång smält så är det omöjligt för andra att komma in med sina (bort)förklaringar, okay då, åsikter. Det är ingen vits att tjafsa emot, jag har rätt och där med det.
Jag måste lära mej att i den stunden lugna ner mej och ta in vad den andra har att säga, om det så är med ena örat.
Jag måste dessutom jobba på mitt tålamod då det kommer till barnen. Ibland exploderar jag över små onödiga saker. Efteråt då jag lugnat ner mej förklarar jag varför jag blev så ledsen/arg och ber om ursäkt. Det är det minsta jag kan göra.
2) Ta bättre hand om mej själv.
I första hand måste jag komma ihåg att äta, även då det är fullspäckat schema. Jag måste lära mej att organisera saker bättre och inte springa runt som en huvudlös höna då det är bråttom någonstans.
Jag måste börja planera en hälsosammare matsedel för hela familjen (inte för att vi äter överdrivet ohälsosamt nu heller)! Några dagar sen fick jag ett telefonsamtal där min läkare uppmuntrade mej till sundare matvanor. Några värden såg inte allt för bra ut, det är tydligen en sidoeffekter till bipolären.
Jag har fött tre barn på fyra år och kroppen har förändrats mycket. Jag är inte direkt missnöjd, den 'duger' bra som den är, men det finns ändå alltid rum för förbättringar. Det är ingen komplicerad diet jag har i tankarna, bara mer motion. Längre dagliga promenader som med tiden kanske kan övergå till joggning. Nu börjar jag med Zumba på wii, skitroligt!
3) Att bli en bättre mamma
Nu menar jag inte att jag är en usel mamma, för det är jag inte, barnen betyder allt för mej!
Jag vill ge mer tumistid åt var och en. Då bara vi två umgås och jag vill att de själva ska få vara med och planera vad vi skall göra. Att få busa med både mamma och pappa utan syskon är också viktigt. Det är det jag vill.
---
Apropå sist löftet. Dagligen kommer båda barnen galopperande för att krama om mej. Varje gång säger Novalie 'Mamma, du är bäst! Jag essar dej'. Det roligaste hon sagt är nog: Mamma, du är den bästa mamman jag har'. Har hon månne fler som jag inte är medveten om? O så får jag en puss på kinden.
Så en alldeles urusel mamma kan jag ju inte vara. Heh.
---
Det var mina nyårslöften det. Vad har ni för löften?
fredag 28 december 2012
Funderingar kring julen
Såhär efteråt känns det lite löjligt med mitt gnäll över julgranen. Det finns så många som inte har råd med en julgran, julmat eller ännu mindre med julklappar! Vi är inte heller rika precis men vi har en julgran, vi åt julmat och vi köpte julklappar! Jag satte dessutom ner mer pengar på julkort än dom flesta gör. I slutändan lade vi ut mycket pengar på julen.
Dessutom har jag mega ångest över att vi inte donerade julklappar till välgörenhets organisationer! Jag hade planer på att göra just det, men så hittade jag ingen information om hur jag skulle gå till väga eller vart jag skulle vända mej! Jag hoppas verkligen på mer information nästa år. Efteråt fanns det en artikel i tidningen om hur många julklappar som hade donerats i år.
Det är så fel att alla inte har råd med julklappar och det är så fel att julen är en tid som framkallar ångest och skuld känslor för människor!
Jag känner så mycket skuld över att vi inte hjälpte en familj eller två! Kan man hjälpa till så skall man också göra det! Nästa år! Garanterat!
Dessutom har jag mega ångest över att vi inte donerade julklappar till välgörenhets organisationer! Jag hade planer på att göra just det, men så hittade jag ingen information om hur jag skulle gå till väga eller vart jag skulle vända mej! Jag hoppas verkligen på mer information nästa år. Efteråt fanns det en artikel i tidningen om hur många julklappar som hade donerats i år.
Det är så fel att alla inte har råd med julklappar och det är så fel att julen är en tid som framkallar ångest och skuld känslor för människor!
Jag känner så mycket skuld över att vi inte hjälpte en familj eller två! Kan man hjälpa till så skall man också göra det! Nästa år! Garanterat!
För liten
Nu är det dags igen, att tömma garderoben. Miliams Mumin halare har redan blivit för liten! Jag kan inte förstå hur fort han växer!? Han hann inte använda den många gånger, så jag ljuger verkligen inte då jag säger att den är som ny! Om någon är intresserad av en halare i storlek åttio så lämna en kommentar! Det finns inga slitage! Bilderna är tagna med blixt så reflexerna syns ordentligt! Vinterstövlarna hålls bra på plats med snoddarna (heter det så?)!
Priset vi gärna vill få för den är femton euro! Ett riktigt fynd med tanke på original priset!
Priset vi gärna vill få för den är femton euro! Ett riktigt fynd med tanke på original priset!
torsdag 27 december 2012
söndag 23 december 2012
Ljust, mörkt och snålande
Vi räknade ut vad vi kan tänkas få i pengar om jag stannar hemma över sommaren. Vad det verkar nu kan det gå vägen! Ett litet dyk ner i lånepengarna lär det bli och fler cutbacks.
Det är verkligen ingen stor peng som trillar in på kontot varje månad! Ändå kan vi ansöka om bidrag för alla tre, eftersom vi har fler barn under tre år. Summan täcker knappt min del av lånet! Vilket betyder att räkningar och mat faller på Marcus. Håller tummarna att vi även blir beviljade bidrag för våra låga inkomster (om vi räknas in i den gruppen). Vi sitter verkligen inte och ruvar på pengar!
För mej är det ett självklart val att stanna hemma lite längre! På så vis slipper jag ställa mej bakom kassan då sommarsäsongen börjar! Snacka om stress! O så är det det där med dagis. Som jag fortfarande inte tänker skriva ett enda ord om före det är ordentligt utrett. Barnen står nu i kö till ett annat daghem, så man kan dra sina egna slutsatser därefter. Håller tummarna på att dom kommer in, men det ser mycket dåligt ut.
Nu gäller det att snåla! Lättare sagt än gjort. Mycket lättare sagt än gjort..
Förslag på billiga maträtter? Billig, lättlagad och god minibaby mat? Emelia är väldigt kinkig med maten, nya recept är alltid välkomna! Tipsa gärna om andra spar knips och knep också!
Det är verkligen ingen stor peng som trillar in på kontot varje månad! Ändå kan vi ansöka om bidrag för alla tre, eftersom vi har fler barn under tre år. Summan täcker knappt min del av lånet! Vilket betyder att räkningar och mat faller på Marcus. Håller tummarna att vi även blir beviljade bidrag för våra låga inkomster (om vi räknas in i den gruppen). Vi sitter verkligen inte och ruvar på pengar!
För mej är det ett självklart val att stanna hemma lite längre! På så vis slipper jag ställa mej bakom kassan då sommarsäsongen börjar! Snacka om stress! O så är det det där med dagis. Som jag fortfarande inte tänker skriva ett enda ord om före det är ordentligt utrett. Barnen står nu i kö till ett annat daghem, så man kan dra sina egna slutsatser därefter. Håller tummarna på att dom kommer in, men det ser mycket dåligt ut.
Nu gäller det att snåla! Lättare sagt än gjort. Mycket lättare sagt än gjort..
Förslag på billiga maträtter? Billig, lättlagad och god minibaby mat? Emelia är väldigt kinkig med maten, nya recept är alltid välkomna! Tipsa gärna om andra spar knips och knep också!
fredag 21 december 2012
Hur blev det mitt fel?
Jag har länge velat ha fler tallrikar i Tema serien, men budgeten har inte precis varit på min sida. Nu fick Marcus den idén att alla ska ha likadana tallrikar till julmiddagen. Inget fel i det! Före han brummade iväg för lite julshopping, som egentligen är min specialitet, förvarnade jag honom för priset. Inte kan dom vara så dyra fick jag till svar. Men när han sen stod där mellan butiks hyllorna var det en helt annan ton.
Vet du va dom kostar, tretton euro styck! O vet du va Mumin faten kostar och kopparna sen då?? Ska vi faktiskt ha så dyra tallrikar? Här finns tallrikar i en annan serie som är tre euro styck!
Men ta dom då sa jag. Men nej. Inte kan vi väl ha såna pilipali fat heller!?
Sku jag ha vetat vad dom kostar sku jag ha varit mycket försiktigare med flyttlasset!
Hur många gånger har jag inte sagt åt honom att dom är dyra? Var försiktig! Ta inte kaffe i Mumin kopparna ut till lastbilen (allt som oftast får jag tjata i veckor före han minns att ta hem dom)!
Efter en köp tallrikarna eller köp dom inte konversation kom han slutligen hem med nio fat. Fast självklart var det mitt fel att han spenderat en halv förmögenhet på några tallrikar! Hur var de nu igen..jo! Jag sa köp dom billigare (något jag aldrig trodde höra mej själv säga)!
Vet du va dom kostar, tretton euro styck! O vet du va Mumin faten kostar och kopparna sen då?? Ska vi faktiskt ha så dyra tallrikar? Här finns tallrikar i en annan serie som är tre euro styck!
Men ta dom då sa jag. Men nej. Inte kan vi väl ha såna pilipali fat heller!?
Sku jag ha vetat vad dom kostar sku jag ha varit mycket försiktigare med flyttlasset!
Hur många gånger har jag inte sagt åt honom att dom är dyra? Var försiktig! Ta inte kaffe i Mumin kopparna ut till lastbilen (allt som oftast får jag tjata i veckor före han minns att ta hem dom)!
Efter en köp tallrikarna eller köp dom inte konversation kom han slutligen hem med nio fat. Fast självklart var det mitt fel att han spenderat en halv förmögenhet på några tallrikar! Hur var de nu igen..jo! Jag sa köp dom billigare (något jag aldrig trodde höra mej själv säga)!
Granen står så..brun i stugan..
Igår fick vi den efterlängtade julgranen. Glädjen förvandlades snabbt till besvikelse (för mej). Vi ville ha en tät gran som inte är alldeles för bred, den ska ju rymmas in i vardagsrummet. Visst är granen tät..nertill. Upptill är den, nja, mer eller mindre kvistlös. Dessutom är den på sinom plats brun, barr har trillat av.
Jag överväger nu att själv ge mej ut i skogen med yxan som sällskap. Eller köra in till fastlandet. Men visst är det snällt att få en gran hemlevererad till egen gårdsplan! Det är knappast så roligt att plumsa omkring i skogar just nu!?
Hur nirso får man egentligen va? Det stämmer väl det som Ma påstår: Det är inte lätt att få mej nöjd, perfektionist som jag är. Så kanske det är bäst att jag biter mej i läppen och nöjer mej med granen vi har?
Kanske det ligger något i Novalie's förslag: Vi borrar hål i granen och sticker in andra grenar, precis som i Findus och Pettson! Gullunge <3
Jag överväger nu att själv ge mej ut i skogen med yxan som sällskap. Eller köra in till fastlandet. Men visst är det snällt att få en gran hemlevererad till egen gårdsplan! Det är knappast så roligt att plumsa omkring i skogar just nu!?
Hur nirso får man egentligen va? Det stämmer väl det som Ma påstår: Det är inte lätt att få mej nöjd, perfektionist som jag är. Så kanske det är bäst att jag biter mej i läppen och nöjer mej med granen vi har?
Kanske det ligger något i Novalie's förslag: Vi borrar hål i granen och sticker in andra grenar, precis som i Findus och Pettson! Gullunge <3
torsdag 20 december 2012
Bröt regel nr. ett
Igår bröt jag en av mina egna regler, regel nummer ett faktiskt. Ladda inte upp aldrig på barnen där de inte är fullt påklädda (en gång har det hänt förut, men då satt de med ryggen mot kameran, det är ganska okay för då syns det ändå inte vem det är, även då man vet)! Förut har jag klätt på barnen före jag tagit fram kameran. Strandbilder har jag också varit försiktig med. Kanske det bara är jag som tänker såhär: Det finns så många 'fula gubbar' som kan kopiera bilder som laddas upp på nätet. Däremot kan jag ladda upp bilder på Emelia där hon enbart är klädd i en body, efter som den är en helhet. I mitt huvud är det inte lika paha som att ladda upp en bild där barnen har en tröja och kalsonger/trosor på. För det är tvådelat. Nu var enbart överkroppen bar, men morkkis fick jag ändå.
Finns det någon annan där ute som är lika paranoid som jag?
Finns det någon annan där ute som är lika paranoid som jag?
onsdag 19 december 2012
Julpost (och min åsikt)
Mer tjat om julen och julkort.. Jul är det ändå bara en gång i året så jag anser att jag har rätt till jultjat minst fram till nyår, fast antagligen tjatar jag längre än så.Oftast kastas julkort i en hög någonstans och glöms bort, även då meningen är att på något vis få dom på en synlig plats (det är vad som hänt hos oss i flera år). Nu tog jag tag i saken! O jag måst säga, jag blev väldigt nöjd med slutresultat!
Jag spände upp ett snöre, grävde fram några gem och hängde upp korten. Nu är jag på jakt efter fler gem, det är konstigt hur jag alltid lyckas sprida ut allt..Mina favorit julkort vi fått är självklart de handgjorda, ingen överraskning där. Än så länge har det dimpat in tre sådana. Speciellt tycker jag om den mamma skickat (den blåa) gjord av en servett!
Nu måste jag vara helt ärlig och det finns säkert sådana som tar åt sej nu. Men att skicka ut ett framkallat julkort som barnen poserar på är bara så lame (då är t.o.m butiks köpta julkort med fina motiv bättre). Lata personer gör så (i mina ögon). Era barn är helt klart viktiga för er, så som våra är för oss, men bilder finns det säkert ändå i överflöd av. Beställ då en kalender i julklapp eller varför inte en canvastavla.
Där emot att få ett handgjort julkort känns alltid speciellt, vi känner oss speciella, omtyckta! Så tack till alla tre, ni vet vem ni är! Självklart är vi tacksamma för alla julkort vi får, det är inte det det är frågan om, vi är inte otacksamma på något vis! Det här är bara min åsikt.
O självklart förstår jag att alla inte är intresserade av att pyssla, eller ens ha tid för det!
tisdag 18 december 2012
Skit, bara skit!
Inget ha gått bra idag. Inget. Vilken j*vla skit dag! O klockan är bara ett. Ett!
Positivt var i varje fall sovmorgonen, till klockan nio, och alla julkort som hittade hem till oss. En liten shit fiilis fick jag då de kom julkort från såna vi inte skickat åt, som våra nya grannar, omtäksamt var det förstås - varför tänkte vi inte på dem?! De far alltså fler julkort ut imorgon, hoppas dom hinner fram till Fredagen..
Postlådan som är några steg från huset invid vägen bjöd Ma på en rolig överraskning. Hej diket! Bilen fastnade. Hata snö, hata halka!
Ungarna borde redan vara i sängs, vi är alltså efter i schemat. Gnälliga, klängiga och annars överlag härliga (nu när det är trötta alltså, annars har de varit mycket duktiga idag). Bara maten nu inte bränns också..!!
Emelia's tutt var passligt försvunnen till hennes dagsömn, så en irriterad, trött jag fick dra på mej vinterstövlarna och gå ut till bilen i snö upp till knäna, på allvar!! Väl ute märkte jag att jag lämnat dragskeden uppe, lovely! Putsa av en igen snöad bil för att få tag på nya tuttar som sen ännu måste kokas, självklart kunde de inte vara på en enkel självklar plats, nej! De låg i bakluckan i en av förvaringsluckorna?! Heja Ma, way to go! Gissa om jag svor över tutt användandet just då?
På samma lilla snöäventyr fick jag mej en egen liten överraskning vid ytterdörren. Hunden som igen tagit upp sin roskisdykande hobby hade spridit ut en hel roskis. Joy joy JOY! Skitblöjor ut smetade överallt! På mattan, väggen och i käften på hunden..
Inte går det bättre för Ma heller. 'Det far nog till tio idag'. Great! Vad ska ännu skita sej före dagens slut? *Svärord*
Positivt var i varje fall sovmorgonen, till klockan nio, och alla julkort som hittade hem till oss. En liten shit fiilis fick jag då de kom julkort från såna vi inte skickat åt, som våra nya grannar, omtäksamt var det förstås - varför tänkte vi inte på dem?! De far alltså fler julkort ut imorgon, hoppas dom hinner fram till Fredagen..
Postlådan som är några steg från huset invid vägen bjöd Ma på en rolig överraskning. Hej diket! Bilen fastnade. Hata snö, hata halka!
Ungarna borde redan vara i sängs, vi är alltså efter i schemat. Gnälliga, klängiga och annars överlag härliga (nu när det är trötta alltså, annars har de varit mycket duktiga idag). Bara maten nu inte bränns också..!!
Emelia's tutt var passligt försvunnen till hennes dagsömn, så en irriterad, trött jag fick dra på mej vinterstövlarna och gå ut till bilen i snö upp till knäna, på allvar!! Väl ute märkte jag att jag lämnat dragskeden uppe, lovely! Putsa av en igen snöad bil för att få tag på nya tuttar som sen ännu måste kokas, självklart kunde de inte vara på en enkel självklar plats, nej! De låg i bakluckan i en av förvaringsluckorna?! Heja Ma, way to go! Gissa om jag svor över tutt användandet just då?
På samma lilla snöäventyr fick jag mej en egen liten överraskning vid ytterdörren. Hunden som igen tagit upp sin roskisdykande hobby hade spridit ut en hel roskis. Joy joy JOY! Skitblöjor ut smetade överallt! På mattan, väggen och i käften på hunden..
Inte går det bättre för Ma heller. 'Det far nog till tio idag'. Great! Vad ska ännu skita sej före dagens slut? *Svärord*
måndag 17 december 2012
Kristyr för hela slanten
 |
| Den här gången var de inte tomtens göra. Mams, bebs o bebs hjälptes åt. Team work!! |
Tomtar, älgar och hjärtan
Nattens alla projekt är klara! Stämplar på plats. Kort i kuvert. Hjärtan att hänga i granen. Godnatt.
söndag 16 december 2012
Sista minuten
Nu hjälper inget annat än att ta stämpeln fint i handen och börja stämpla. Tomten gammal och grå, kommer till julen ändå. Härlig text! Så får vi hoppas att korten kommer fram före julen, annars blir det nästa..haha.
Tomtehjälp inatt
Inatt har vi fått hjälp av tomtarna!
Igår kväll bakade vi en hel hög med pepparkakor. Vi hann inte få kristyr på alla före de blev kvällsmat. Så tomtarna tassade in då mörkret lagt sej. Vips så var en del av pepparkakorna grant färgade, och mycket goda! Vi tog alla ett litet smakprov då morgonmålet var uppäten. Nammmm!
I vardagsrummet stod en liten gran pyntad och fin! Granen är ett litet test run på hur mycket glitter och julgransbollar vi kan räknas ha kvar till jul. Än så länge sitter allt kvar, fast våra nissar har gjort ett tappert försök att spela julgransbolls fotboll.. Granen har inte heller, än så länge, vällt. Det är endast en tids fråga är jag rädd för. Tyvärr hann dom inte få gardinerna på plats. Kanske dom blev rädda då pappa steg tidigt upp för en plogningsrunda (som tog hela nio timmar eller så, snön bara vräker ner!)? Eller så kan de ha berott på att mamma inte sov ett dugg under natten.. Bevisa det om ni kan!
Me. Love. Christmas.
---
Pssst, ett litet boktips för de små: Jul i stora skogen!
Igår kväll bakade vi en hel hög med pepparkakor. Vi hann inte få kristyr på alla före de blev kvällsmat. Så tomtarna tassade in då mörkret lagt sej. Vips så var en del av pepparkakorna grant färgade, och mycket goda! Vi tog alla ett litet smakprov då morgonmålet var uppäten. Nammmm!
I vardagsrummet stod en liten gran pyntad och fin! Granen är ett litet test run på hur mycket glitter och julgransbollar vi kan räknas ha kvar till jul. Än så länge sitter allt kvar, fast våra nissar har gjort ett tappert försök att spela julgransbolls fotboll.. Granen har inte heller, än så länge, vällt. Det är endast en tids fråga är jag rädd för. Tyvärr hann dom inte få gardinerna på plats. Kanske dom blev rädda då pappa steg tidigt upp för en plogningsrunda (som tog hela nio timmar eller så, snön bara vräker ner!)? Eller så kan de ha berott på att mamma inte sov ett dugg under natten.. Bevisa det om ni kan!
Me. Love. Christmas.
---
Pssst, ett litet boktips för de små: Jul i stora skogen!
lördag 15 december 2012
Julglädje i vårt hus
Julsånger fyller varje lilla vrå i vårt lilla hus. Alla julsånger vi känner till sjunger vi om och om igen. För att få lite variation drar jag dom (med mycket vackert sångröst) på engelska mellan varven.
Nu är Novalie tre år och varje jul har vi haft julgubben på besök. I år firar vi julen hemma. Förut, fram tills nu, har vi firat julen hemma hos mommo och moffa! Vilken tur att det tassar tomtar omkring såhär i juletider som kan informera julgubben om adress bytet! I år knackar han på hemma hos oss för första gången!
Julgubben har knackat på hos oss så långt bak jag kan minnas, med några undantag. Några jular missade vi honom då han råkade knacka på just då vi besökte gravgården för att tända ljus på gravarna. Några jular lämnade han en säck med julklappar på trappan. Då var vi verkligen besvikna! Vi hade trots allt väntat på honom ända sen de första snöflingorna fallit.
Julgubbar och tomtar hör julen till. För oss vuxna har presenter blivit på bakkälken för länge sen, det är gemenskapen som räknas (och den goda maten). Men visst är det en härlig känsla då julgubben står där i hallen och önskar alla en riktigt god jul. Det är en härlig känsla att få se barnens glädje då han kommer med säcken full av julklappar. Låt dem få en fin upplevelse, år efter år! För julen är en magisk tid för de små, låt dem få tro på magi, flygande renar och en glad tjock gubbe klätt i röda kläder! Så småningom då de växer upp och inser att tomten inte är riktig, kommer de ändå att glädjas för alla de fina minnen de fått!
---
Hemma hos oss vet barnen att mamma och pappa hjälper julgubben med klapparna. Julgubben har så bråttom i leksaksverkstaden att han enbart kan ge klapp åt vart barn. På så vis behöver vi inte tissla och tassla och hålla var och en julklapp hemligt. Novalie får vara med och paketera julklappar som ska ges åt släktingar och vänner, och hon älskar det!
Nu är Novalie tre år och varje jul har vi haft julgubben på besök. I år firar vi julen hemma. Förut, fram tills nu, har vi firat julen hemma hos mommo och moffa! Vilken tur att det tassar tomtar omkring såhär i juletider som kan informera julgubben om adress bytet! I år knackar han på hemma hos oss för första gången!
Julgubben har knackat på hos oss så långt bak jag kan minnas, med några undantag. Några jular missade vi honom då han råkade knacka på just då vi besökte gravgården för att tända ljus på gravarna. Några jular lämnade han en säck med julklappar på trappan. Då var vi verkligen besvikna! Vi hade trots allt väntat på honom ända sen de första snöflingorna fallit.
Julgubbar och tomtar hör julen till. För oss vuxna har presenter blivit på bakkälken för länge sen, det är gemenskapen som räknas (och den goda maten). Men visst är det en härlig känsla då julgubben står där i hallen och önskar alla en riktigt god jul. Det är en härlig känsla att få se barnens glädje då han kommer med säcken full av julklappar. Låt dem få en fin upplevelse, år efter år! För julen är en magisk tid för de små, låt dem få tro på magi, flygande renar och en glad tjock gubbe klätt i röda kläder! Så småningom då de växer upp och inser att tomten inte är riktig, kommer de ändå att glädjas för alla de fina minnen de fått!
---
Hemma hos oss vet barnen att mamma och pappa hjälper julgubben med klapparna. Julgubben har så bråttom i leksaksverkstaden att han enbart kan ge klapp åt vart barn. På så vis behöver vi inte tissla och tassla och hålla var och en julklapp hemligt. Novalie får vara med och paketera julklappar som ska ges åt släktingar och vänner, och hon älskar det!
torsdag 13 december 2012
Från önskelistor till Lucior och bus på det!
 |
| Önskelistan |
På förmiddagen skrev vi äntligen barnens önskelista till julgubben. Önskningarna lät såhär (halva listan eller så):
- Krångligt hopprep
- Trasig boll
- Pomppiboll
- Leksakslåda
- Dockskor
- Täcke åt Novalie, Miliam, Emelia och Dalton
- Dyna åt Novalie, Miliam, Emelia och Dalton
- Disco/Dansspel, sånt som Faster har (Zumba)
- Dinosaurie
- Sinkosankus (ännu öppet om ordets mening)
(Bevis på faderskapet, nu kan alla tvivel sättas åt sidan)
- Mazda
- Racerbil
- Scania
(Min favorit)
- Dynamit
(Och de gulligaste av allt)
- Kärlek (det får hon redan i massor!)
Men bara låt mej berätta om dagens höjdpunkt:
Både Miliam och Emelia vaknar upp från dagvilan samtidigt. Eftersom Emelia sovit ute lyfter jag snabbt ner Miliam på golvet för att få Emelia in före hon får allt för kallt där ute i vagnen. Av ren vana klär jag genast av henne, byter blöja och värmer flaska. Så även idag. Då jag matat henne klart kommer Miliam sättande med våtservetter i näven. Då slog de mej, jag bytte ju inte blöja på honom, något jag alltid gör genast då han vaknat! Jag lyfter upp honom i famnen och känner tillika hur det plötsligt blir varmt om höft och ben, han har världens pepsodent smile på, och hela min vänster sida är våt av kisi. Inte hjälpte något annat än att ta av blöjan, och där sprang han som en annan nakupelleville. Dum som jag var tänkte jag att han lika bra kan springa runt utan blöja så länge som jag ser vad mina andra barn vill, för det var ett himla kacklande! En minut senare, högst en och en halv, hittar jag tre kisipölar runtom vardagsrummet och hallen, och mitt på golvet står en glad liten grabb med leende upp till öronen. Det blir både grabb och golvtvätt tänkte jag då. Så ena ungen tar jag under ena armen och den andra under den andra, tredje ungen hoppade glatt efter. Två badkar fick jag fylla med bubblande vatten, som det heter hemma hos oss, och själv fick jag ställa mej under duschen. När det var färdig plaskat hade jag en timme tid på mej att få allihop i ordning för kyrkan. Golvet skulle tvättas, kläder sökas, klä på alla tre, mata den minsta, kolla och fylla på sköt väskan, rasta hunden.. och så byta några blöjor förstås. Och jag hann! Till och med med ett litet hopp hinder till som Miliam bjöd på. Glatt plaskade han och hunden i en av kisi pölarna som jag ännu inte hunnit torka upp! Och så det blev en tvättresa till.
Barnen var otroligt duktiga i kyrkan! Jag är riktigt stolt måste jag nog ärligt säga.
Det var de kyrkobesöket för i år, nästa år igen i Luciatider.
Idag har varit en händelserik dag. Nu är vi alla helt färdiga! Jag hoppas på en sovmorgon imorgon. (Någonting gapskrattar inom mej)
onsdag 12 december 2012
12.12-2012
Så grattis till alla kvinnor i vita brudklänningar och till alla män i kostymer! Datum som våra kommer med en massa lycka!
(Jag är också med i festligheterna på ett hörn. Grattis på mej själv på namnsdagen!)
Som julkalendern
Ett, två, tre....tio, elva, tolv...tjugo, tjugoett, tjugotvå, tjugotre, tjugofyra!! 'Gulle, du är som julkalendern!' Tjugofem. 'Nåh, inte riktigt.' Tjugosex. Tjugosex blåmärken. Tjugosex blåmärken över hela kroppen. Varifrån, hur, när?
tisdag 11 december 2012
Trött tröttare tröttast här hej!
Idag är de den sista skoldagen för i år, och jag missar den! Varför har jag alltid turen att bli sjuk precis före julen då det finns en miljon grejer att fixa? Kul att ligga i feber, och allt som kommer med det. Bara barnen slipper det är jag nöjd! Även då det skulle betyda en mycket lugnare framfart i huset och mer tid för vila..
Dagen har inte alls blivit som tänkt. Jag har gått runt som i trans. Enbart gjord det allra nödvändigaste. Morgonmål, matat den minsta, blöjbyten, lagt ner de två minsta för dagvila. Utom vår äldsta. Jag orkade verkligen inte ta striden om vilan med henne, ett tjafs vi har varenda dag! Själv sov jag då dom två minsta sov och Novalie satt fastklistrad framför TV. Inte den bästa lösningen! För mej var det omöjligt att hålla ögonen öppna längre. TV är verkligen en förtrollande mojäng, inte att hon en enda gång ropade och på så vis kunde ha väckt sina syskon! Här vill jag ännu tillägga att jag sov med ena ögat uppe, helt obevakad kunde jag självklart inte lämna henne, de sku inte ens komma på fråga!
Trött är bara förnamnet. Trött tröttare tröttast här hej!
Dagen har inte alls blivit som tänkt. Jag har gått runt som i trans. Enbart gjord det allra nödvändigaste. Morgonmål, matat den minsta, blöjbyten, lagt ner de två minsta för dagvila. Utom vår äldsta. Jag orkade verkligen inte ta striden om vilan med henne, ett tjafs vi har varenda dag! Själv sov jag då dom två minsta sov och Novalie satt fastklistrad framför TV. Inte den bästa lösningen! För mej var det omöjligt att hålla ögonen öppna längre. TV är verkligen en förtrollande mojäng, inte att hon en enda gång ropade och på så vis kunde ha väckt sina syskon! Här vill jag ännu tillägga att jag sov med ena ögat uppe, helt obevakad kunde jag självklart inte lämna henne, de sku inte ens komma på fråga!
Trött är bara förnamnet. Trött tröttare tröttast här hej!
fredag 7 december 2012
Kära tomten, ge mej en yxa i julklapp!
Igår kväll ville jag bara dö, på allvar, jag frågade Ma om han kunde hämta en yxa. Tyvärr blev svaret att vi inte har nån yxa, fast de tvivlar jag på. Jag ville inget hellre än att hugga huvudet av mej - så mycket tycker jag om migrän! Ungefär från sexton års ålder har jag lidit, det finns inget bättre ord för att beskriva det, av migrän anfall. Ibland så starka att jag börjat yra, jag har sett saker som inte funnits!
Tills nu har jag varit migränfri i fyra hela år! Å fy fansiken hur skönt det har varit! Men igår..
Jag kall svettades. Jag tänkte dö i värmeslag. Jag darrade och skakade. Jag tålde inte ljus, så jag fick stappla fram i mörkret fast jag helst ville åla. Min balans var lika bra som ett barns som lär sej gå. Jag hörde varenda litet ljud, som nära på fick mitt huvud att explodera. Jag mådde illa, men var fast besluten på att inte kasta upp. Jag kunde inte öppna ögonen för då slog illamåendet på dubbelt så värre. Allt dunkade och värkte. Nacken ville döda mej. Käken hjälpte nacken på traven. Jag kände mej lika tung som hundra elefanter. Jag ville hälla i mej hela burken med smärtstillande, och en till på den. När jag väl hittade till sängen drog jag täcket över huvudet så Marcus inte skulle märka hur mycket jag skakade eller hur ont jag hade. Fast det var lönlöst, självklart märkte han det, hela ön måste ha hört mitt snyftande. Så grät jag mej till sömns första gången på fyra år. Det är verkligen länge sen jag ville dö av migrän. Jag önskar mej nog en yxa till julklapp, eller kanske migränmedicin. Vilketdera är fine by me.
Idag bultar det något mindre, men illa tar det ändå. Helst skulle jag villa sova bort dagen. Men sov nu sen när tre små krabater kräver mer uppmärksamhet än någonsin förut och Marcus jobbar. Fast världens bästa karl som han är har han lovat att komma till undsättning om jag så vill!
Tills nu har jag varit migränfri i fyra hela år! Å fy fansiken hur skönt det har varit! Men igår..
Jag kall svettades. Jag tänkte dö i värmeslag. Jag darrade och skakade. Jag tålde inte ljus, så jag fick stappla fram i mörkret fast jag helst ville åla. Min balans var lika bra som ett barns som lär sej gå. Jag hörde varenda litet ljud, som nära på fick mitt huvud att explodera. Jag mådde illa, men var fast besluten på att inte kasta upp. Jag kunde inte öppna ögonen för då slog illamåendet på dubbelt så värre. Allt dunkade och värkte. Nacken ville döda mej. Käken hjälpte nacken på traven. Jag kände mej lika tung som hundra elefanter. Jag ville hälla i mej hela burken med smärtstillande, och en till på den. När jag väl hittade till sängen drog jag täcket över huvudet så Marcus inte skulle märka hur mycket jag skakade eller hur ont jag hade. Fast det var lönlöst, självklart märkte han det, hela ön måste ha hört mitt snyftande. Så grät jag mej till sömns första gången på fyra år. Det är verkligen länge sen jag ville dö av migrän. Jag önskar mej nog en yxa till julklapp, eller kanske migränmedicin. Vilketdera är fine by me.
Idag bultar det något mindre, men illa tar det ändå. Helst skulle jag villa sova bort dagen. Men sov nu sen när tre små krabater kräver mer uppmärksamhet än någonsin förut och Marcus jobbar. Fast världens bästa karl som han är har han lovat att komma till undsättning om jag så vill!
torsdag 6 december 2012
Pang sa det
onsdag 5 december 2012
Ingen annan?
När jag nu har läst igenom mina vanliga bloggar och pratat med vänner blir jag alltid och fundera. Alla är så positiva, inga problem i världen och livet bara leker. Ingen har gnälliga barn, ingen vill dra håret av sej, och ingen tycker att barnen sover en alldeles för kort tupplur och så vidare. Är det bara jag som har gnälliga barn (inte jämt då!), några få hårstrån kvar, och mest känner mej som en zombie av sömnbrist? Eller är det bara jag?
tisdag 4 december 2012
Näst sist
Snart bär det av till den näst sista föreläsningen i år! Om ett år är jag hoppelingen färdig Familjedagvårdare! Dagens problem är att jag inte ens för fem penni kan se ut som en människa! Bad hairday, spaklet är emot mej, kläder är det dåligt av..och tiden! Tjugofem minuter tills jag sätter mej i bilen, vrålhungrig, kylskåpet tomt, ingen skymt av Ma. Det är verkligen inte min dag idag! Undrar hur den ska sluta..
På tal om trollen, en traktor uppenbarade sej på gården. Hej Ma och hejdå bloggen!
På tal om trollen, en traktor uppenbarade sej på gården. Hej Ma och hejdå bloggen!
måndag 3 december 2012
Försvunnet
Vart försvann min kärlek för julen? Lilla julen kom och gick som i en dimma. Kanske för att jag stannade upp till fyra på morgonkvisten för att få städat och klapparna paketerade. Och så var det ju det där med julkalendern. Klockan två nattetid satt lilla jag på soffan och tittade på Mysteriet på greveholm, som var en av mina absolut favorit julkalendrar då jag växte upp, tätt följd av Tomteskolan.
Barnen hittade sina kalendrar på öppna spisen. Det var hurja tyckte dom, och ännu hurjare att Dalton också fick en. Inga chokladkalendrar fick de i år, vilket är konstigt, jag hade räknat med en från svärföräldrarna. Tur är så verkar ingen av dom bry sej.
Men när försvann min kärlek till julen? Antagligen just i det ögonblicket jag konstaterade hur mycket städande jag har framför mej. Och inte på tal om skoluppgifter. Men sen återvänder den kanske, ska vi säga så?
Barnen hittade sina kalendrar på öppna spisen. Det var hurja tyckte dom, och ännu hurjare att Dalton också fick en. Inga chokladkalendrar fick de i år, vilket är konstigt, jag hade räknat med en från svärföräldrarna. Tur är så verkar ingen av dom bry sej.
Men när försvann min kärlek till julen? Antagligen just i det ögonblicket jag konstaterade hur mycket städande jag har framför mej. Och inte på tal om skoluppgifter. Men sen återvänder den kanske, ska vi säga så?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)