Vart försvann min kärlek för julen? Lilla julen kom och gick som i en dimma. Kanske för att jag stannade upp till fyra på morgonkvisten för att få städat och klapparna paketerade. Och så var det ju det där med julkalendern. Klockan två nattetid satt lilla jag på soffan och tittade på Mysteriet på greveholm, som var en av mina absolut favorit julkalendrar då jag växte upp, tätt följd av Tomteskolan.
Barnen hittade sina kalendrar på öppna spisen. Det var hurja tyckte dom, och ännu hurjare att Dalton också fick en. Inga chokladkalendrar fick de i år, vilket är konstigt, jag hade räknat med en från svärföräldrarna. Tur är så verkar ingen av dom bry sej.
Men när försvann min kärlek till julen? Antagligen just i det ögonblicket jag konstaterade hur mycket städande jag har framför mej. Och inte på tal om skoluppgifter. Men sen återvänder den kanske, ska vi säga så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar