tisdag 22 december 2015

Lugnare

Humöret har lite jämnat ut sig nu. Fast nu känner jag mig aningen irriterad istället men ändå ganska lugn med tanke på allt.

Inget funkar verkar det som. Efter min käkröntgen sa skötaren att jag har högast antagligen bihåleinflammation, det förklarar ju min huvudvärk och alla andra krämpor som hör till. Igår skulle tandläkaren ringa men jag fick inget samtal. Idag ringde jag och det visade sig att dom har fel nummer i systemet fast dom ändrat det rakt framför näsan på mig i anmälnings luckan! Och varje besök efter det har dom rabblat upp rätt nummer! Nå, nu fick jag hjälp från hälsocentralen att kontakta tandläkaren för jag behöver ju medicin, helst före apoteket stänger. Men gissa vad! Man kan inte ens se på just den röntgen bulden om man har bihåleinflammation! Så sköterskan på röntgen babbla något eget. Senare idag ska tandläkaren ändå ringa så få se vad hon säger om min visdomstand.

Sen är det ju tal om att självrisken på mediciner högs från tre euro till femtio euro nästa år så jag får hamstra på mediciner nu (tur att jag faktiskt behöver nya nu). Det är en jäkla stor höjning och fammo sa ännu att dom på sjukhuset sagt åt henne att priserna kommer att höjas med trettio procent. Så nu vet hon inte om hon har råd att operera andra ögat och så funderar hon också på att dra ner på mediciner som förstås inte är en bra idé. Jag begärde nu nya recept och ska ta ut dom imorgon för idag är jag hemma med sjukt barn, igen! Det är någon jävla bobba som inte vill ge med sig så alla tre har varit mycket hemma nu i December. Febern kommer dessutom så hastigt på oftast när dom är på dagis. Jag brukar kolla tempen varje morgon före dagis och den är bra, men rekordet är tio minuter på dagis före den stigit. Så är dom hemma minst två feberfria dagar som det ska vara (fast jag har dom tre) och så fort dom är tillbaks så är dom sjuka igen (det är därför det varit så tyst här).

Sen ringde dom från Unelma arpa i morse också. Det var nog det som fick irritationen att kicka in. Jag har jätte svårt för att säga nej så ifjol beställde jag dom, pengarna stödde ju barns aktiviteter så jag tyckte att det gick till ett gott ändamål. Prenumerationen skulle vara tre månader och ta slut i Januari. Men nej, dom kom ännu i September. Dessutom sportade dom med att skicka påminnelse på räkningar som var betalda! Sen skickade jag ju ett x antal mail åt dom för att sluta prenumerera och jo, det tog slut nu. Men dom fortsatte komma. Så till sist ringde jag dit och var mindre trevlig. Jag sa också att dom inte behöver ringa på nytt, men nu gjorde dom ju det. Jag hörde bara "unelma arpa" och bitchen i mig snäste att nej fan heller! "Men du har ju inte hört vad jag har att säga". Nej, men jag har hört det förut sa jag, du kommer att bjuda ut en tre månaders prenumeration och den ska sen automatiskt avslutas utan att jag behöver göra någonting. Men vet du flicka lilla att det inte gör det. Det fortsätter att komma brev på brev, påminnelse efter påminnelse och kundservicen funkar inte alls. Jag tar den garanterat inte! Och där tog samtalet slut.

måndag 21 december 2015

Älska julstress!

Nu börjar jag förstå Marcus syn på julen. Den är dyr, det ska vara allt från julkort till julgran. Lådor och skitdyra fiskar. Julklappar åt alla barn, och i vår släkt även till dom vuxna, något som kunde slopas. Det är en himla stress för en dag. Det ska pyntas, bakas, och så hör storstädningen till och så ska man få röjt plats åt granen. I vårt fall precis brevid den öppnaspisen och framför den där lamp switchen vad den nu heter på svenska (hjärnsläpp hör också till) så man sticker sig varje gång man ska tända ock släcka, för det går ju inte att möblera så som jag tänkt mig.. Jag använder mig nu av Novalies käpphäst för att tända och släcka, det är ju också en syn.

Igår var vi in till stan för att köpa dom sista julklapparna. Det var människor överallt. Jag orkade inte riktigt koncentrera mig på att handla så Marcus fick bestämma det mesta. Meningen "jo, det blir nog bra" är ganska uttjatad nu. I vanliga fall brukar det ju vara jag som kör hårt på shopping mani men igår var det jag som såg på prislapparna och försökte hyrtta lite. Vi började med att köpa ett kylskåp så jag tyckte att det blev tillräckligt dyrt med det, resten kunde vi ju spara in på.. jepp jepp.

Nu har vi det sista sen fixat. Miliam får en ny lastbil som vanligt. Novalie operation spelet som vi spelade mycket som barn och Emelia en hylla till sitt rum för nu "städar" hon upp allting i sängen, golvet blir i alla fall tomt. Och så lite krapel till. Dom vuxna får julgodis iår. Så jag har nu stått och koka fudge och knäck hela dagen. En satts lyckades jag få på golvet och jag brände två plattor choklad. Jag vet inte heller hur många gånger jag lyckades bränna mig själv. Nu borde jag ännu städa köket för det är ett bombnerslag. Men orka när orken är slut! Så nu tar jag en liten paus med att ligga på soffan med Emelia och titta på Mumin (som jag lagt på på Youtube för jag orkar inte byta skiva hela tiden).

Sen har ju ännu bildörren gått sönder. Så nu får man klättra in från passagerar sidan för att komma in. Det var kiva att klättra in den vägen på hongkongs parkering när den just gått sönder. Det blev inga många stop den dagen. Sen ringde dom ju förstås genast efter från dagis och sa att Miliam var sjuk så det blev en himla bra dag.

Nå, imorgon tycker jag säkert om julen igen. Det är nu bara såhär jag känner idag. Jag är ju känd för mina humörsvägningar.

måndag 7 december 2015

Lite julkort

I år tänkte jag få julkort utskickade. Ifjol var jag för lat för att pyssla och som jag tidigare sagt tycker jag att det är tråkigt med foton på barn och husdjur. Dom som vill ha bilder kan ju framkalla dom själv.

I år fick jag dessutom hjälp av sexåringen som tycker att det är jännä att skriva. Och det ser ju så roligt ut tillika. Fast efter sisådär tio kort tappa hon intresse och fråga hur många vi har kvar och känner vi faktiskt så många personer, haha.

Dom var så simpla att laga och fina blev dom också så riktigt lyckat pyssel och det bästa var ju att vi fick lite tumistid med Novalie.

söndag 6 december 2015

Glad självständighetsdag!

Dalton och resten av oss önskar er alla en riktigt trevlig självständighetsdag!

söndag 29 november 2015

Lilla julen

Jag har knappt sovit något i natt som jag har väntat på morgonen. Klockan ett på natten klädde jag granen, paketerade paket och fyllde julstrumporna. Sen låg jag ännu längre vaken utan att kunna somna. Jag halv väntade mig att någon av barnen skulle vakna och väcka resten av oss, men ingen vaknade. Novalie hade till och med gått förbi granen och sett paketen på natten men inte brytt sig desto mer. Miliam vaknade då vi flyttade honom till soffan från vårt sovrum men märkte inte att julstrumporna var fyllda och Emelia vaknade och ville ha en kram och somnade sen direkt igen, vilket är otroligt ovanligt.

Halv nio på morgonen kom Miliam in springande i sovrummet riktigt ivrig. Men den ivern smittade inte av sig på sina systrar som var extra trögstartade idag, ropet om julklappar hjälpte inte ens. Men visst blev dom ju sen glada när dom fick varsitt paket och julkalendrar (för dom kom ju från alla håll och kanter). Till och med Dalton fick en egen kalender.

Paketen innehöll två sångböcker som spelar melodier och som man kan sjunga med i. Jag älskar sådana böcker. En har dessutom bara julsånger, den är nog min favorit. Och Emelia fick ett puzzel. Jag måste ha varit dum i år för jag var den enda som inte fick någonting. Vi satt sen och sjöng en stund före vi fick kaffegäst.

Snart ska vi ha lillajuls bastu före vi läser en julig nattsaga som har blivit en liten tradition hos oss. Sen ska jag njuta av tystnaden en stund och titta på när första advents ljuset brinner.

lördag 28 november 2015

Det här med julklappar

Om nu någon har missat så är jag en julfantast. Jag Älskar julen med ett stort Ä. Något som jag är lite mindre inspirerad över nu när det börjar närma sig är julklapparna. Jag har en hel del klara redan. Men dom som jag har har blivit skitdyra (en orsak till varför jag började i tid i år). Jag vill ju inte avslöja något nu men vissa är köpta utomlands ifrån med kiva fraktavgifter och några har nu annars bara blivit dyrare än tänkt. "Fast det visst man ju från början" sa Marcus när jag klaga på hur mycket pengar det har farit (och jo, jag fattar ju att jag själv ställt till det). Men jag sku klaga mindre om han sku bidrag lite till hans sida av släkten men nej, dom faller ju också på mig för "jag har inga pengar" men jag ska nog dra dom pengarna någonstans ifrån. Så dom julklapparna är betydligt billigare än dom som våra närmaste får. Vi firar ju ändå inte ens julen ihop med hela hans släkt så det är mindre viktigt, med det menar jag förstås inte att dom är mindre viktiga! Men alla behöver ju inte vara så dyra. Vi får ju heller inget dyrt så det finns inga skuldkänslor där.

Men visst finns det skuldkänslorna också, dom har nog haft övertaget i år. Vi får oftast dyra fina julklappar, speciellt från Marcus mamma, pappa och syster, och vi ger typ ett foto i julklapp. Nu är ju fammos julklapp en gemensam från barnen och inget från oss men det får nog bli så eller så får Marcus sköta en från oss själv. Samma med mommo fast jag tror faktiskt att jag hade något smått åt henne, men var? Marcus syster sen då.. det är nog den mest påkostade. Jag hade tänkt den i två delar, en till jul och en till födelsedagen i Januari, men Marcus hade ju en annan åsikt. Så det blir hela köret på en gång och ett tomt bankkonto på det (efter att jag beställt del två ångrade han ju sig förstås, men det var så dags då).

I år tänkte jag ändå vara snål med barnens julklappar, så det jämnar lite ut sig. Dom får ändå så mycket. Dom är så bortskämda av sina farföräldrar och faster så det kommer säkert en fullastad lastbil av paket. Så hittills har jag bara beställt tre böcker som sitter fast i post strejken. Dom vet nog när det ska strejkas. I alla fall fick jag våra sängkläder före lillajul så jag är nöjd. Marcus julklapp är också under kontroll så läget borde vara helt okej. Och så har jag beställt lite julklappar åt mig själv också.. Ooops.

I år gör också julstrumporna sin stora premiär (som jag väntat!). Inatt fylls dom med godis men paketen blir på sidan om. Dom blev "aningen" för stora för strumporna. Men lika roligt är väl det. Jag väntar så på barnens reaktion imorgon bitti då strumporna är fyllda och små tomtarna har lämnat paket. Jag känner mig själv lite som ett litet barn på sånhärna speciella dagar, jag blir alltid på så gott humör. Och i år får ju både jag och Marcus egna julkalendrar, barnförbjudna sådana (och nu är det ju inte speciellt snuskigt precis, lite i stil med pilipasta, haha).

Fast nu julen är dyr, hur man än försöker dra ner på kostnaderna, så nog är det min favorit högtid på året ändå!

måndag 23 november 2015

Ringar och nålar

Nu gjorde jag det. Jag lät en läkare kapa av min förlovnings och vigsel ring. Och det känns inte alls bra kan jag tala om. Nästa fråga är om jag ska förstora dom nu eller vänta tills jag når min idealvikt för nu ska kilona få kyyti (igen)! Fast dieten börjar först efter nyår, jag vill ju kunna njuta av julmaten och sen någon god middag på nyåret först. Medans jag grubblar på det här bär jag en ring som jag hittade i smyckeskrinet, den är aningen för stor men jag bara inte kan vara utan ring. Det känns lite som otrohet med ett bart ringfingr då löfterna är utbytta. Call me crazy, men så känns det. Och på samma gång dödar vi alla rykten om trubbel i paradiset.

Jag fick riktigt åka in till sjukhuset för att kapa av dom. Jag som hade tänkt åka in följande vecka till en guldsmedsaffär för att få dom fint av kapade. Nu har jag båda ringarna i två bitar. Men nu gick det ju inte att skjuta upp mera. Fingret riktigt bultade och spände så som fingret var uppsvullet. Och handen var bortdomnad och det hjälpte inte hur mycket man än skaka om den. Så nu blev det som det blev. Så nu hoppas jag på att dom på ett snyggt sätt kan bli fixade.

Jag har varit på ett annat sjukhus besök också (för det är ju min favorit hobby.. not!). Jag har i några månader nu haft huvudvärk varje dag. Jag har varit till flera olika läkare och det är faktiskt en stor skillnad mellan dom! En läkare tog min huvudvärk på allvar och skickade mig vidare till en neurolog. Men neurologen.. Hon tog en titt på mina papper och kom till slutsatsen att "du är deprimerad". Det kina vi sen om och hon gjorde några övningar, samma som dom gör på rattfyllerister. Och därifrån drog hon slutsatsen att "joo-o, du är deprimerad för du har inga krafter". Klart att jag inte har några krafter! Jag har haft huvudvärk dagligen i flera månader!

Jag är så jävla trött på att läkare försöker komma så lindrigt och snabbt undan som möjligt. "Jaha, här står det att du har bipolär och du har haft migrän förut. Jo, du är nog bara deprimerad". Jag har inte varit deprimerad sen förra sommaren. Och mitt humör bara höjs desto närmare jul vi kommer. Men visst, jag är deprimerad för det kan ju inte bero på något annat! Som patient ska man inte behöva kina emot, en läkare måst kunna höra på (och tro), och då menar jag riktigt höra på, så man inte måste gå igenom samma sak flera gånger som jag nu måsta göra! Tyvärr funkar den här taktiken för dom allt för ofta då man verkligen mår dåligt, behöver hjälp, men orkar inte kina emot.  Nu fick jag ändå remiss till fysioterapi och en till magnetröntgen. Men inte före jag blev beskylld av medicin missbruk, vilket inte stämmer. Det är sånt här man får stå ut med då man har en sån här diagnos. Orka sen!

Nå, några dagar efter sjukhus besöket hade jag en läkartid för att få en del av tånageln bortklippt för att få infektionen under kontroll. Nej, den har  inte ännu heller gett sig. Jag som har en sån jävla nålskräck klarade mig ganska bra. Lite perkla jag nog när hon bedövade för det tog så jävla sjukt! Det där med att nålen far in lååångsamt lite i taget är inte min grej. Men nu klara jag ju av det. Förra gången satt jag ju och grät hysteriskt och hyperventilera så nu kan jag nog vara lite stolt.

Följande dag hade jag också tid för rotfyllning så jag har haft en riktigt trevlig månad..

Och där emellan har barnen alla i tur och ordning varit sjuka så jo, det märks att det är vinter. Sku det nu ens komma snö så sku allt kännas lite bättre.

Nu lappar vi över allt med lite julfiilis. Lite har vi pynta redan och barnen hade dagis julfest igår. Dom sjöng och spelade olika instrument. Miliam bankade på en trumma och Emelia trassla nu på med ett instrument som jag inte minns namnet på, mara någonting, haha, och Novalie spelade Maria i en liten pjäs. Bilder finns ju inte då jag lät Marcus sköta den delen.. Det ska vara kärringar till allt, haha.

Men god lilla jul till alla ifall jag inte tittar in här före det.

fredag 23 oktober 2015

En förklaring till alla "va"

Jag är den människan som inte tycker om en massa upprepningar. Hörde du inte på första gången, fine, men efter den femte gången måste det ju ha gått fram?

Miliam är av den sorten som frågar en fråga om och om och om och om igen. Hittills har vi trott att det kunnat bero på att han inte orkat lyssna tillräckligt länge för att höra svaret.

Men nu kom ett talterapeut utlåtande. Där skrev hon bland annat att vissa konsonantkombinationer förenklas och att hans ordförrådet är på den svagare sidan. Han har också svårigheter med att förstå fulla meningar. Dessutom är tal- och språkutvecklingen något försenat överlag.

Det här kan ju vara en möjlig förklaring till varför han "blev trött" på sin fyra års granskning då han skulle förklara vad som hände på en bild. Och på varför han alltid frågar "va" efter varje svar vi ger på en fråga. Jag har inte ens tänkt tanken på att något kunde vara "fel", i brist på annat ord. För efter varje svar man gett och han frågar "va" på några gånger har han ändå kunnat upprepa vad vi sagt. Som t.ex "Varifrån kommer mjölken?", "från kon", "va?", "du hörde nog", "aah, från kon".

Nå, jag fick mig en tankeställare efter utlåtande kommit. Det förklarar ju mycket. Sen kom jag att tänka på hurdan jag var som liten. Jag minns inte om jag frågade "va" efter varje fråga men jag kommer ihåg att jag svarade "jag vet inte " på alla frågor som frågades av mig, även fast jag mycket väl visste svaret. Men ibland förstod jag faktiskt inte frågan.

Nå, det ska göras en ny uppföljning då han fyller fem år. Tills dess ska vi rätta till honom, läsa mera böcker, spela spel och diskutera om vad han ser på bilder.

Samma talterapeut rekommender talterapi åt Novalie också då hon talar något otydligt. R ljudet ersätts t.ex med L och så har hon problem med andra bokstäver också. Men månne det nu inte ska reda ut sig med talterapi, den var ju till stor nytta förra gången också.

torsdag 22 oktober 2015

Raivarin

Han har blivit riktigt omöjlig nu. Skriker och galar, skuffar och slår och gör allt tvärtom.

Imorse var det min tur att föra barnen till dagis och förskolan. Han la på tvären redan före jag fick upp honom från sängen. Först stred vi om att gå på vessan. Sen bad jag honom söka sina kläder och då kom första raivaren. Andra kom när han inte fick hälen genom byxhälen på första gången. Tredje kom när han frågade om han sku få sitta fram i bilen och jag svarade nej. Sen hann han också flyga på Emelia två gånger på 45 sekunder av ingen orsak alls, eller jo "hon ser på mig". Och det var helt omöjligt att få honom att säga förlåt. Sen fortsatte det ännu i bilen. Han ville inte sitta på sin nya bilstol, som han var så stolt över,  utan försökte slingra sig till mitten och blev ju hel tokig när jag höll fast honom för att få på bältet. Sen skrek han hela vägen "du är dum mamma, du är dum". Det är såna gånger det är skönt med bara två kilometers väg till dagis. Det sluta ju inte där. Han fortsatte ännu sen att krångla på dagis så där var dom inte heller alldeles nöjda.

Efter varje krångel situation han utsätter sig själv i säger han "men jag vill inte krångla". Men så fort han inte får det svar han vill ha börjar han om igen. Och mycket som han gör gör han på flit för han gör precis tvärt emot vad man säger och du kan riktigt se på han att han bara väntar på att vi ska se. Förut kunde Marcus hantera hans utbrott men nu har till och med han fått problem med det. Jag menar, till och med jag går på glas då Marcus blir arg fast jag inget gjort!

Jag blir så tokig! Han är så uppkäftig och olydig just nu. Han testar antagligen gränserna lite mer igen men GUD så ledsen jag blir. "Det är JAG som bestämmer ", "du är dum", "jag tänker aldrig prata med dig igen" är bara en bråkdel han vräker ur sig. Och sku det nu bara vara en som krånglar i gången men nu är det ju en och en halv.. för Emelia är inte riktigt på Miliams nivå.. ännu..

Jag försöker övertala mig om att det nog snart blir bättre. Kanske det beror på att vardagen har börjat rulla på igen? Det var ju inte länge sen vi kom hem från resan (det kommer rese inlägg senare). Och det första dom sa efter första dagis dagen var att dagis gården var tråkig för det fanns ingen karusell där. Och ännu idag prata dom om "vår båt" och när ska vi fara tillbaka? Så jag hoppas sååå på att raivarina beror på att vardagen börjat igen för då borde det ju börja lugna ner sig så småningom. Novalie var den enda som var glad att vi kom hem för hon slapp tillbaka till förskolan igen. Själv blev jag ju sjuk och soffliggande i en vecka efter resan.. så där av tystnaden.
Nu ska jag njuta av tystnaden då alla sover och höra när vinden viner där ute. Samla lite nerver till veckoslutet då jag ska ha barnen ensam hela veckoslutet då pappa ska ut på äventyr.. om man säger det så, haha.

söndag 4 oktober 2015

Första dagen på resan

Vi överlevde vår första flygresa med barnen! Yay! Och nu är dom äntligen klara för sängs, dubbel yay!

Det blev en lång dag idag. Vi började hela resan med att fara via Svartå på plättkalas före vi körde vidare till flygfältet. För nog måsta vi ju säga hejdå åt mommo!

Att parkera, åka buss in till flyg terminalen, checka in och vänta på att komma ombord.. jo, det var ett rysligt pirr och marr och ryckande hit och dit. För alla ville dom ju vara med fammo. Sen blev det ett jävla pirr när dom var olydiga och "hamnade" tillbaka till oss. Det där höll i ända tills dom stupade i sängs för en kvart sen. Skoj.

Flygandet gick bättre än förväntat faktiskt! Emelia fick man förstås underhålla lite mer än dom andra och då vi lyfte grät hon för hon fick inte sitta brevid fammo och dumma mamma satt bältet på som hon inte alls ville. Ett sånt därnt bälte var ju förstås allt för stort för en treåring så hon gled under det.. och jag lyfte henne upp tillbaka och hon gled under.. så fin start! Sen kom dom ju alla på det var kiva att trava av och an till vessan hela tiden.

Nå. Då vi nu äntligen landa hittade vi förstås inte bussen så vi haska en timme på att se dumma ut. Väl på hotellet besökte vi restaurangen och där glömde dom bort mig två gånger och jag fick aldrig min kaka.

Det var nu så här i korthet. Nu sova och imorgon börjar vi dagen med ett varmt bad!

onsdag 30 september 2015

Klagovisan om Instrumentarium

Den 28.8 sökte jag ut mina nya glasögon. En vecka efteråt lossnade den första stenen från bågen och efter en tids andvändning tyckte jag att dom var allt för skrangliga också. Dessutom hade jag beställt tjocka linser till dom men jag fick tunna! Det här kina vi om både på plats då jag sökte ut dom och per telefon dagen efter. Sen passade jag ju inte i dom heller. Så jag ville ha nya på garanti. Men det visade sig att inte vara så lätt!

Efter en synkontroll där det kom fram att synen försämrats och att jag nu behövde nya glasögon kollade jag igenom glasögon utbudet på plats. Jag hittade inget jag tyckte om eller som passade min ansiktsform, men försäljaren var fast besluten att sälja mig ett par. Då var jag dum nog som inte frågade om det inte gick att se i andra butiker inom instrumentarium eftersom jag inte hittade något som jag var helt hundra på. Men han gav mig inte ens det alternativet heller!

Så jag bestämde mig för ett par som var så nära mina gamla glasögon som möjligt. Fast dom redan var mycket större än dom gamla! Solglasögonen var mer av den formen jag ville ha men jag passar inte i tjocka bågar och därför blev just dom solglasögon. Och så här efteråt ångrar jag solglasögonen också. Dom hade gärna fått vara större.

Så när jag sökt ut mina glasögon och haft dom runt en vecka gjorde jag lite research på deras garanti policy. Och visst, jag kunde välja nya bågar till samma pris som dom jag redan betalar bort på. Men! Valde jag billigare bågar hölls räkningen ändå på ursprungs priset.

Jag stegade in i affären igen för att berätta att jag ville välja andra bågar på garanti för ena stenen lossnade redan den första veckan och glasögonen var mycket skrangliga då dom satt på. Men då fick jag till svar att "men vi kan beställa in en vara del", men det ville ju inte jag. Vem kan garantera att inte flera stenar faller av och glasögon med det där priset ska nog tammefan hållas ihop!

Så jag frågade om jag kunde kolla på glasögon i en annan butik inom deras kedja. Visst, men det skulle bli krångligt för om jag hittade andra bågar som jag tyckte om skulle dom i sin butik inte kunna beställa in dom. Destu mer kollade hon inte upp. Så jag kollade igenom deras sortiment en gång till, denna gång med min svägerska som smakråd. Men hittade förstås inga fina bågar som passade mig! Så vi for till nästa.

Där fick vi ett bra bemötande och försäljaren där kollade upp hur det sku funka! Något dom borde ha gjort i första butiken tycker jag! Jag fick sen prova en rad med bågar som såg bättre ut på mig men som ändå inte föll mig i smaken. En var på gränsen till godkänd. Så det blev inga nya bågar på den resan. Försäljaren var mycket trevlig och hon kunde inte förstå hur jag blivit bemött i första affären eller hur dom ens sålt just dom solglasögon åt mig eftersom dom säkert sku passa bättre på en sextio åring. Jag kunde ju inget annat än att hålla med.

En vecka senare blev det glasögon jakt igen. Tre olika Instrumentarium gick vi igenom. Från dom tre blev vi bra bemötta i två. Vissa bryr sig tydligen inte om bra kundservice.

I den första affärer vi gick in i hittade jag ett par bågar som jag kunde tänka mig byta till. Lite osäker var jag över den lila färgen på bågarna, jag ville ha mer neutral färg så det går ihop med klädseln. Dom var dessutom en hundring billigare än dom första paren. Ganska stor summa att betala i onödan emellan dom två! Jag vara dom nu i alla fall och traska iväg till nästa affär.

Där var det ett lite kallare bemötande. Men hon tog nu lite motvilligt tid att visa några bågar åt mig men där fanns inget som fånga mitt intresse så vi gick vidare till den tredje affären.

Där var dom först trevliga! Hon försökte på alla sätt och vis hitta bågar åt mig som var så nära mina gamla som möjligt. Men modet har ändrat ganska mycket på dom senaste två åren så det var inget lätt jobb. Flera gånger sa hon "voi voi, är jag nu faktiskt en så dålig försäljare att jag inte hittar något åt dig". För vi provade faktiskt en massa olika bågar! "Nej, dom sku jag inte sälja åt dig" sa hon emellanåt också så det kändes bra att hon i alla fall försökte sitt bästa! Hon tilla också att hon aldrig skulle ha sålt dom glasögon åt mig som dom tråka på i första instrumentarium. Det gjorde mig både glad, för att det finns såna försäljare som faktiskt vill behaga kunden, och arg för att det finns såna som bara vill få in pengar.

Det slutade med att jag bestämde mig för dom första bågarna. Men eftersom dom var hundra euro billigare blev det ett samtal till första instrumentarium för att se om jag istället kunde få linserna bytta i mina gamla glasögon minus själva bytes avgiften som vi pratat tidigare om då jag blev lite arg över dom tunna linserna som sku vara tjocka men som "jag" sen hade beställt som tunna.. fast jag sa hundrafemtioelva gånger att jag ville ha vanliga, tjocka linser!

Så var han ju förstås inte på plats så jag fick förklara allt från början åt en annan anställd. Jo, det sku nog gå bra och räkningen sku hållas den samma. Så jag beställde dom nya bågarna och förde in mina gamla veckan där på. Men då ni! "Det här kommer jag inte ihåg" sa han. Så blev det kinande igen! Jag fick det i alla fall igenom, igen, och allt verkade vara under kontroll.

Då dom var färdiga en vecka senare åkte jag ju förstås för att plocka upp dom. Och vet ni, det blev igen ett jävla kinande! För han kom minsann inte ihåg att vi kommit överens så. Så vi gick igenom hela juttun igen en gång tills det sa pling i hans huvud!

"Så har du fått två glasögon nu" fråga han. Vad då två? Vanliga och solglasögon, jo. Men dom andra är hundra euro billigare än dom andra. Lins byte kostar för mina gamla 190€ varifrån ni sku dra bort 100€. Så det går nästan jämnt ut. "Jo jo, men har du fått två". Ni vet inte hur jävla irriterad jag blev så en kompis fick hoppa med i samtalet. Han had liksom inte fatta att glasögonen gått i garanti och brukar nu inte det sen betyda att man ger dom andra tillbaka.. som om jag sku hålla något jag inte tycker om?

Igår sökte jag sen ut mina nya glasögon och lämnade tillbaka dom andra. Så nu behöver jag inte ha med dom att göra mera och ni kan slå er i backen på att jag inte går dit igen!

Det finns ännu lite till till juttun men jag blir ju bara så jäkla irriterad..

fredag 25 september 2015

Stress inför resan

Nästa Lördag bär det av på Medelhavs kryssning! Men usch (!) Vad jag är stressad! Jag är den typen som tar ut stress före det ens blir stressigt, försök ändra på det sen..

Jag stressar lite över allting! Det saker som måste fixas före resan som hunden måste skjutsas till Svartå vilket tar tre timmar! Därifrån ska vi ha med reseväskor som vi lånar och min lillasysters kamera som jag köpte en ny "yleis laddare" till och de är 80% chans att den funkar sa dom där. Men jag har inget annat val än att chansa då systeri tappat bort laddaren. Och vi vill ju förstås få fina bilder från vår resa! Sen är det ju vad som ska packas med och hur det ska packas. Och hur mycket kläder behöver vi på tio dagar? Hur ska vi underhålla barnen på flyget? Vet ni, jag orkar inte ens rabbla upp allt!

Det som stressar mig mycket nu är mina mediciner. Jag behöver ett läkar utlåtande på mina mediciner. Men min läkare på psykiatrin skriver inte ut ett! Istället säger hen att det kan en läkare på hälsocentralen skriva ut. En läkare som jag inte ens gått hos? Hen kommer att säga att "min" läkaren ska skriva ut det och så är vi tillbaka på ruta ett. Det roligaste med det här är det att hen hade en sköterska ringa till mig som bud. Hen kunde inte ens ringa själv. Så gör hen alltid då hen blir arg. Så jag antar att jag är favorit patienten igen då. Eller så är problemet det att den ska skrivas på engelska. Men man tycker ju att hen borde ha stött på sånt här tidigare?

Packande ja. Hur mycket kläder ska man packa med för tio dagar? Och vad ska man packa? Och hur ska man packa? Jag har redan satt kläder åt sidan som vi ska ha med men jag sku inte vela packa allt för mycket med för lite utrymme måste vi ju ha över för allt "skräp" vi kommer att köpa. Som t-shirts med stadsnamn på, gud vad jag hatar såna (så nej, inget sånt). Mommos vykort, pennor och muggar ska också rymmas med hem. Jag borde aldrig ha frågat om hon ville ha något speciellt från resan..

Jag ser inte alls fram emot flyget! Emelias byxor är alltid fyllda med myror dygnet runt och jag är rädd att "dom andra" kommer att låta henne hoppa från famn till famn. Jag vill inte att mina barn ska vara dom "störande ungarna" på flyget! Att rita tröttnar dom så hastigt på. Det blir väl att ladda ner en film på telefonen och låta dom se på den. Frozen är nog det bästa valet. Men sen stressar jag över att jag har så lite akku..

Sen har vi inte ännu bokat våra "mini utflykter" då vi tar i hamn. Den enda som är klar, men inte bokad, är Pompeji! Längtar så! Jag har alltid velat dit! Novalie är också intresserad då jag sa att staden luggit under lava. Men få se om vi får henne med då hon är i en annan hytt, ett till stress moment. I Mallorca blir det antagligen stranden hela dagen som jag känner mig stressad över för jag känner mig inte bekväm i mig själv just nu, fast det går i perioder så kanske det går om på en vecka. Annars funderade jag också på Drach caves men jag vet inte.. Vi ska i alla fall kolla igenom dom i kväll ännu så få se sen.

Men mest av allt stressar jag nog om "what if's". Tänk om vi tappar bort någon av barnen eller om någon försöker ta dom? Jag vet, helt onödigt men det är så min hjärna funkar. Jag har dessutom haft mardrömmar om att barnen blivit slängda överbord som inte hjälpt mig på något vis! Å så har vi balkong i hytten och där kan dom ju ramla över.. Argh, ibland hatar jag hur min hjärna funkar! Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kommer att gå bra.......... Vi är ju många som ser efter barnen! Så det SKA gå bra!

Vi har ju heller ingen vagn med på resan så barnen får gå mycket och hur det nu sen ska gå. I Pompeji får man inte ens ha vagn med så fast man sku få hyra vagn från båten så är det ju onödigt. In till Rom vill jag inte alls ha dom med.

Vad ska man egentligen tänka på då man reser? Det här är vår första utomlands resa med hela familjen så jag är helt borttappad! Hjälp!

torsdag 24 september 2015

Aktiviteter

Jag kan väl sakta men säkert börja erkänna för mig själv att hösten verkligen är här då. Jag är en sommar människa, destu varmare destu bättre (men av någon konstig anledning tål jag inte bastu värme), regn och rusk är inget för mig. Nå, om litet på en vecka befinner vi oss i varmare länder då det äntligen är dags för vår medelhavs kryssning!

Men nu, då hösten är här, har barnen börjat med sina aktiviteter igen. För Novalie innebar det start av förskolan också, spännande!

Novalie har nu fått börja gå på dans lektioner. Balett blandat med moderndans. Jag hade hellre sett henne gå enbart på modern dans - för i mitt tycke slipper man längre på det om man vill ha en karriär i dans - men det är ju alldeles för tidigt att tänka på sånt förstås och så måste hon ju tycka om det hon gör. Fast balett är inte riktigt hennes juttu enligt henne heller. Men hon får nu gå det här året här och om hon sen vill fortsätta så får det väl bli fastlandet nästa år då.

Hon har också bollklubben på Onsdagar före dansen så det blir spännt mellan dom två då vi måste ta en färja och plocka upp Novalies kompis på vägen. Men hittills har vi hunnit i tid. Får se när det blir mörkt och halt.. usch redan tanken på det, usch! 

Sen har alla tre börjat på sagojumppa på Torsdagar. Miliam är det nog lite frågan om för han "jobbar" heller med pappa än att jumppa, som mest innehåller olika lekar som t.ex björnen sover. Men Novalie och Emelia tycker om det. Ett plus är också att den går på finska så dom snappar upp ord här och där.

Sen är det ännu familjespelkväll på Onsdagar som vi missar med Novalie då vi är på dans men meningen är att Marcus ska gå på den med dom två mindre. Förra året missade vi inte en enda kväll så det ska säkert snart börja löpa på igen. All energi bort på barnen på Onsdagar, hehe.

Lite mer utspritt sku ju allt kunna få vara för nu är det sååå mycket program på Onsdagar och jag sku gärna vara med på familjespelkvällen med barnen för det är något dom alla tyckt om. Men. Det är som det är. I alla fall ordnas det aktiviteter för barnen, tummen upp för det!

Novalies första förskole dag!

Novalie före dans lektionen.

tisdag 15 september 2015

Elias dop

I Lördags blev jag officiellt gudmor!

Dopet hölls i Nagu kyrka i "lilla kyrkan" som barnen sa. Vi kan igen en gång vara stolta över våra små. Under hela dopet satt dom alldeles stilla och tysta där på kyrkbänken. Nå, något smått Emelia prat hörde jag men hon började i alla fall inte sjunga "vem har skapat tissarna".

Det känns alltid lika nervöst när man ska stå framför alla i kyrkan, vad för tillfälle det än är, men nu gick det ju bra, glasögonen bort och allt blir suddigt! Nå skämt och sido, vi stod enbart då prästen döpte bebbis till Elias Tim Felix. Elias känns sådär lite extra fint då det har "li" i sig som alla våra, fråga mig inte varför.

Det var faktiskt första gången barnen träffade beibiladan och dom blev ju alla förtjusta i lilla knyttet. Vi kom ändå fram till att vi inte ska ha en till själva, haha.

Dopgåvan blev en julstrumpa, stor överraskning där, och nu står storebrors strumpa på tur (bara den andra blir klar först).

tisdag 8 september 2015

Emelias första tandläkar besök

Emelia har gjort sig bekant med tandläkaren (8 September). Och det gick otroligt bra!

Emelias dagssömn blev kort då jag sökte henne från dagis just den tiden. Hon var riktigt yr och klängig så jag tänkte att det här blir nog kul.. Det gick ändå ganska snabbt förbi och i bilen redan var hon helt klarvaken och ivrig. Sen pratade vi lite om vad tandläkaren kommer att göra och se på och att man ska gapa stort och inte bita henne i fingret (tänkte kasta in det för säkerhets skull).

Hon var jätte duktig och hörde noggrant på vad tandläkaren hade att säga. Hon berättade vad alla instrument hette och hur man använder dom. Hon förklarade också varför man får solglasögon på dig när man hoppar upp i stolen, vilket hon gjorde utan problem (med både Novalie och Miliam fick jag hålla dom i famnen). Och att det kittlar lite i tandköttet då man blåser på det. Hon var helt huippu på att förklara vad som kommer att hända! Och Emelia var helt huippu för att göra som hon sa utan krångel!

Hon hade inga som helst problem med att gapa eller med att tandläkaren påta henne i munnen. Efteråt sa tandläkaren att Emelia (som hon kallade Emilia) var en av dom lättaste barnen hon haft. Så mamma blev lite extra stolt. Emelia fick sen välja en tandborste som hon var väldigt viktig med. Hon ville till och med ta den in i butiken och plastet hade hon borta på nolltid, sen satt hon där i bilen och demonstrerade hur man använder den.

Självklart knäppte jag några bilder också, för det var ju en big deal med första gången och allt. Dom satt vi sen och såg på med pappa på kvällen. Hon var så stolt och nöjd så, och det var vi också!

Duktig liten flicka!

måndag 7 september 2015

Lördagen

Miliam må nu sen (eller inte) ha haft en pärla fast i näsan ännu på Lördagen men vi packade ändå in oss i bilen och körde in till fastlandet.

Ända sen Novalie föddes har det varit prat om att ta ett fem generationers foto. Nu, sex år senare, gjorde vi äntligen det. Att få tre barn att se in i kameran och le på samma gång.. det är ett jobb för sig! Vi lyckades nu sen till sist knäppa några bra bilder. Men inte före Emelia spexat färdigt.

Vi passade tillika på att ta ett familje foto, när vi ändå höll på. Det tog också några försök tills vi fick en någorlunda bra bild. För barnen ville ju hellre äta godis än att bli fotade.

Vi besökte också pappas/moffas grav före vi begav oss hem igen. Nu är det tjugotvå år sen han gick bort. Det är en liten evighet sen. Fammo hade hämtat så fina rosor till graven och gjort den riktigt fin. I år hann jag inte själv till graven men vi tände ett ljus här hemma istället.

söndag 6 september 2015

Pärlan i nästan

Fredag kväll hällde dom två yngsta en burk hama pärla ut över hela golvet. Dom är förresten lika roliga att stiga på som legon..

Dom blev förstås uppmanade att plocka upp dom, genast. Det måste ha varit extremt tråkigt för det tog inte länge före Miliam informerade oss om att han faktiskt har en hama pärla fast i näsan. Och att Emelia faktiskt gjorde det först.

Det blev att söka fram ficklampor och grejer. Men vi hittade ingenting i näsan på Emelia men Miliam höll fast i att han minsann har en blå (viktig information) pärla i näsan.

Vi försökte få ut den på egen hand först före vi gav upp och ringde till jouren. Ingen fara sa dom där. Den kommer nog ut av sig själv om han inte redan svalt den. Han verkade inte ömma på något vis och han andades normalt så vi var inte allt för oroliga. Jag steg ändå upp några gånger och kollade läget på natten.

Följande morgon frågade han ännu om vi inte kunde fara till sjukhuset nu då. Det fortsatte han med ända tills sängdags igår kväll. För plötsligt tog det himla sjukt i alla kroppsdelar..

Hur dom fått ner burken från hyllan är en fråga för sig.. Och hur man ens kommer på en sån idé är en annan..

fredag 28 augusti 2015

Glasögonen

Igår klockan två plingade det till i telefonen. Mina glasögon hade kommit! Snabbt kollade jag upp uppehållningstiden och så skura jag iväg.

När jag kom dit blev jag helt virrigt. Jag var säker på att dom blandat ihop linserna. Men dom insisterade på att det var rätt. Så jag gick surt därifrån. För sådär ville jag ju inte ha dom! Så jag grubblade över det hela kvällen och natten och fortsatte idag morse.

Nå, nu ringde jag dit för att konfrontera dom igen, för jag hade ju förstås rätt! Och sidu bara, det var precis dom linserna jag beställt men i mitt huvud hade jag inbillat mig att det var dom tjöckre linserna som reflekterar bort ljus som jag beställt. För jag ville ju ha tjöckre linser. Men nu har jag då tunna som reflekterar bort ljus.

Då var den här dagens nolo faktor fylld. Way to go!

Efter att jag plockat upp glasögon mötte jag upp en vän som fick ta mitt pirr och marr (förlåt). Nu visade det ju sig att vara helt i onödan (dubbel förlåt).

Jag lekte mina sår med lite baby mys och tog även del av en femårings funderingar. Idag ömmar min vänstra arm. Jag hade helt glömt bort att en bebis kan ha den effekten på en.

Väl hemma stirrade Marcus länge på mig. Vad han egentligen tycker om mina så kallade vanliga glasögon fick jag inte ur honom, så knappast något positivt. Nå jaa kom det i varje fall om solglasögonen så dom blev väl godkända. Det tar väl en tid att vänja sig antar jag. Jag tycker också att det är lite konstigt.

Här är dom nu. Dom nya.

Mys med beibiladan. Och storebror söker efter katter..

torsdag 27 augusti 2015

Penga ångest

Marcus brukar sköta det här med penga ångest men nu har det börjat smitta av sig på mig också.

Bland annat funderar jag på om det var nödvändigt att välja så dyra glasögon som jag gjorde. Men tillika skulle det ha känts lite surt om jag bestämt mig för ett par billigare som jag inte sen tyckt om. Urvalet var dessutom ganska uselt. Jag ville ha så likadan form som möjligt som jag har på mina nuvarande men designen har ändrat ganska mycket sen jag köpte dom här, två ock ett halvt år sen.

Nu fick jag ju också två par för priset av en. Så då sparade jag egentligen halva priset. Men slutsumman är ändå hög (sen är nog frågan ännu att hur mycket sparar man egentligen på den kampanjen).

Sen är det alla räkningar jag betalar i rater. Mest kläder men jag var ju dum nog och beställde hyllor vi ska ha i vessan sen någon gång, antaglingen inte dom närmaste månaderna (för allt tar så otroligt länge att laga i det här hushållet). Och kläder behövde vi ju verkligen men det skulle ha varit billigare att fynda på loppisar istället.

Så har vi bilförsäkringar och en elräkning med en saftig slutsumma. Jag kan sen så irritera mig på att hamna gå efter alla och släcka lamporna. Och då var Marcus så viktigt före vi flyttade in med att lamporna skulle vara släckta i dom rum ingen var i och tvn skulle inte vara på om ingen såg på den. Men tror ni?

Nu får jag gå efter honom och släcka alla lampor. Det onödigaste är nog när han lämnar lamporna på i garderober och tvättrummet. Speciellt bastun. Kan inte byket torka i mörkret kanske?

Jag försöker också få barnen lärda att släcka. Novalie är duktig på det och släcker ofta efter alla andra också för "det kostar ju pengar" säger hon och "vi har ju inte så mycket". Så jag har i alla fall lyckats få det inpräntat i en av fyra.

Sen köper jag nog en massa onödiga saker också. Som nu när jag köpte en till julstrumpa från eBay. Jag har ju ingen att sy den åt men jag bara "måsta" ha den. Den är från -94 och i mitt huvud snurrade det bara "du får inte en chans till" och "den kommer bara att bli dyrare" och "det finns ju bara en". Fast lite kan jag skylla ifrån mig. Det var i förstahand en kompis som ville ha den åt sitt barn men som sen ångrade sig. Men då var det redan kört. Jag ville ju också ha den. Sååå onödigt!

(Jag har faktiskt funderat på om jag kanske kunde sälja dom jag fått klara, för inköps priset och så något för jobbet, typ 80€ (som egentligen är ingenting jämfört med själva jobbet). Jag har ju ändå mönstret kvar efteråt och kan använda mig av den igen senare. Jag har ju snart en klar så vi får se, men finns det nu sen ens intresse för det?)

Efteråt kom skuldkänslorna. Vi ska ju spara pengarna till resan och inte sätta dom på en massa onödigt. Så jag får nog hålla mig borta från eBay ett tag.

Nu får jag hålla hårt i dom pengarna jag har. Jag hinner ju få pengar två gånger till före resan ännu så lite ska jag väl ha öppet på visan före vi reser iväg. Vi har ju båda kreditkort som tur. Fast det ska ju också betalas tillbaka.

Jag hatar pengar, och ännu mer det att jag i perioder har så svårt att hålla fast i dom. Fast vi har ju klarat oss hittills så riktigt bananas har jag inte ännu lyckats gå.

Hur håller man egentligen fast i pengar? Och vad kan man spara in på? Och hur i fansiken kan man ändra sin tankegång?

Den jag bara måsta ha.

Den jag snart sytt klart. Så om jag skulle sälja den här skulle priset bli 104€. Sen skulle den ju hänga med i flera år så om man ser det som så är den ju inte så hemskt dyr. Jag skulle lätt kunna betala det om jag inte själv skulle sy dom, men det är ju bara jag. För det är ett j*vla jobb som är tidskrävande och stundvis mycket nervretande.

tisdag 25 augusti 2015

Varför syr du?

"Varför syr du egentligen? Du hör ju inte till den typiska målgruppen."

Nej, det kanske jag inte gör, om det nu finns en typisk målgrupp över huvudtaget.

För mig var det ett sätt att lära mig räkna. Jag hade svåra inlärnings svårighetet, och än i denna dag har jag svårt för jag lärde mig aldrig grunden ordentligt.

Nu hjälpte det förstås mig inte med tabeller eller procenter hit och dit men det hjälpte mig med att räkna längre än till dom tio fingrarna jag har.

Dessutom är det något jag tycker om att göra. Jag har sytt allt från små tomte tavlor till förkläden för flaskor till adventskalendrar och julstrumpor, några bokmärken har det också blivit. Det mesta i jul tema, jag har aldrig t.ex fått klart den blommiga duken jag började på för ca. tjugo år sen.

"Varför syr du bara julkalendrar och julstrumpor?"

Jag älskar julen! Det har jag alltid gjort. Och jag har alltid velat ha en stor, tät gran som man ser i amerikanska filmer med massor av glitter och julgrans prydnader i, och julstrumpor till barnen som hänger överför brasan.

I år går den drömmen äntligen i uppfyllelse. Barnen får äntligen sina efterlängtade julstrumpor! Och jag får beundra vad jag lyckats åstadkomma.

Jag är så glad över att mommo lärt mig sy korsstygn. Det har också en lugnande effekt på mig. Förutom när jag sytt fel.. då vill jag inget annat än att dra sönder mönstret..

Här ser ni en halv färdig "Jolly trio" julstrumpa. Det är inte mycket kvar nu! Och den vill jätte gärna få ett hem till julen!

(Nu är det bara 121 dagar kvar till julen, om man tror på Facebook. Räkna ni som kan, haha)

söndag 23 augusti 2015

#hashtag

Kan någon vänlig själ förklara vad hashtags är bra för? Jag förstår att det ger mer synlighet och det rullar in mer likes, om man nu gillar sånt. Men varför haschtagga irrelevanta ord och hela meningar?

Jag använder mig själv inte av hastags så ofta. Men när  jag gör det slänger jag inte in irrelevanta ord, eller haschtaggar en hel mening. Jag håller mig till det uppenbara orden som på bilden här nere.



Här har jag använt mig av #svartåslott #svartå #mustionlinna och #mustio. Jag kunde ännu ha kastat in t.ex #kaffemugg och #morgonkaffe. Men jag tyckte att det var onödigt.

Ville jag ha gått riktigt överix (i mina mått) kunde jag ha slängt in #brunette, "blueeyes och/eller #mom. Eller meningarna #ge#mig#kaffe#nu eller #min#favorit#mugg. Men jag ser ingen point i det?

Men vissa hashtags kan vara underhållande också som #bae. Visste ni att att bea är ett danskt ord som betyder skit?

"Bæ/bae is a Danish word for poop. Also used by people on the internet who think it means baby, sweetie etc."

Nu när jag nu ändå håller på. What's up med att ladda upp flera närpå identiska bilder inom fem minuter? Vi fattar, ni tycker om era barn/bil/husdjur, men på allvar?

Och nej, jag är inte sur när jag skriver det här. Det är nu bara en undran jag har..

lördag 22 augusti 2015

Miliam 4 år

Miliam är min Emil i Lönneberga. Fast Miliam räknar nog ut sina hyss på förhand.. fast ibland blir det ju bara så.

Miliam är i den där härliga fasen med en massa frågor. Det har han förresten varit i redan länge men det verkar bara bli värre och värre! "Varför" och "vad sa du" frågar han efter varje mening vi säger. Han kan fråga en fråga men verkar inte ha intresse för att höra på våra svar. Frågor som "vem körde den bilen/lastbilen/traktorn frågar han varje gång, och jag menar varje gång, när någon kör förbi (härligt att bo så här nära vägen) följt av "varför". Speciellt när jag svarar "jag vet inte" svarar han med att berätta vem som körde och märken på traktorer. Så han frågar bara för att fråga och det kan jag ibland irritera mig så. "Varför frågar du om du vet" och "hör på" får vi ofta säga när han riktigt sätter igång frågesporten och låser öronen. Något som också blir irrirande i längden är då vi kör in till fastlandet och varje lastbil som kommer emot måste han fråga "vilket nummer har den", varpå Marcus svarar med modell och märke. "Varför tycker jag om lastbilar" frågar han också om och om igen.

Han är inte det minsta blyg. "Hej hej" säger han åt alla, Emelia tar efter honom där. Han kan börja prata med främlingar i butiken om allt. "Se, jag köper en traktor tidning idag" eller "Vad gör du här". Jag tycker faktiskt att det är lite pinsamt, speciellt när han börjar prata med någon finskspråkig för då måste jag översätta.

Han leker bra med andra barn. Fast nu när dom börjat på kommunala dagiset igen leker han fortfarande mera med barnen från Folkhälsans dagis, en annan pojke pratar han faktiskt om. Här vill jag ännu tillägga att vi inte böt dagis frivilligt..

Han är i allmänhet en glad liten pojke. Men han kan också vara otroligt envis och arg. Han har i alla fall slutat med att slänga sig på golvet och banka huvudet både i golvet och väggen. Nu skriker han mest eller fake gråter. Sätter armarna i kors och stampar. Han har en otroligt stark egen vilja och det är där vi oftast tar ihop.

Men sen är han ju också kramgo och vill gärna diskutera om saker. Mest lastbilar så den delen får Marcus ta. Han har hela tiden något att säga och pratar ofta på andra, eller så är det "pappa, pappa, mamma, mamma" så fort vi två har något att säga varandra.

Ofta när vi ber honom göra någonting han inte vill göra eller är osäker på säger han "jag är trött". Så höll han på på sin fyraårs granskning också. Vi har nu varit på två besök och det blir ännu ett tredje för han var för okoncentrerad för hörseltestet. Nästa gång får vi väl säga att det är pappa som backar lastbilen som han ska lyssna på.. alla knep är väl tillåtna? Vaccinet brydde han sig inte så värst mycket om. "Aj, det tar ont" sa han medan han satt helt stilla, sa Marcus. Jag håller mig undan alla nålar jag bara kan så det var Marcus som fick fara med honom.

Annars kan han nog vara koncentrerad och hurja noga. Han kan t.ex släppa ner flakan rätt på både leksaks lastbilen och på riktiga (!), med lite hjälp då. Han vet hur man ska ratta lastbilen för att få den rätt och då han lastar stockar på sin stockbil gör han det med kranen och inte för hand. Han har dessutom riktiga käppar på sin stockbil för att göra det mer riktigt (och förkörskyltarna är väl också pågång).

Han underhåller sig ofta med att leka med sina lastbilar, se på Netflix (Frozen, om och om igen) eller spela Mario cart på wii. Han är tokig i Mario. Så på sitt kalas prydde Mario hans födelsedags tårta.

Det är en härlig liten pojke vi har. Så fin på alla sätt och vis.

torsdag 20 augusti 2015

Dyr dag

Usch vilken ångest! Igår blev en dyr dag.

Jag har redan länge stressat över våra pass. Igår fick vi ansökningarna inlämnade. Tydligen var vi ute i god tid fast  jag var säker på att vi inte kommer att hinna få dom före resan (stress nivå 100).

För att sätta stress på stress stod det på deras hemsida att det bokas en tid på trettio minuter åt var och en och på den halvtimmen behandlas ett ärende åt gången. Så vi bokade fem tider och hoppades på att barnen sku kunna bete sig där emellan (önsketänkande). Men vi var ute på femton minuter! Fem ansökningar och femton minuter! Och en riktigt trevlig räkning på det..

Eftersom vi kom ut så snabbt och jag hade först tid till klockan elva till optikern hälsade vi på min fammo där emellan. Det var visst en tid sen sist eftersom dom växt så i hennes ögon. Där diskutera vi sen om syn och glasögon.

Tydligen brås jag på pappa när det kommer till synen. Synen hade snabbt försämrats och han hade sina glasögon borttappade lika ofta som jag har mina (fast jag har inte tappat bort två par permanent).

Optiker besöket slutade med två par nya glasögon, varpå ett par var solglasögon. Passligt såhär till hösten liksom. Men jag tyckte det kändes lite onödigt med två par "vanliga" glasögon. Så nu blev det så här och slutsumman blev allt för stor. Men om jag nu måste börja gå med glasögon på heltid (lol) så satsar jag nog på ett par jag tycker om! Bättre linser valde jag ju också. Kanske jag inte rispar dom lika fort som mina nuvarande..

Ögondroppar rekommenderade han också, flera gånger om dagen. Som jag tidigare har skrivit har jag obehag för alllt som kommer nära ögat så ni kan tänka er hur kul vi hade igår kväll när dropparna skulle i. Men idag morse fick jag i dom utan problem, jag kom på en riktig fiffig teknik vilket innebär att jag håller ögonen fast, hehe, men de funkar för mig!

Nu är jag riktigt ivrig på att få mina nya glasögon! Ska bli roligt att se ordentligt igen. Nu är ju allting sådär kiva suddigt. Jag hålls ändå ännu på vägen med bilen så no hätä!

Efter allt "penga hask" varvade jag ner med att hälsa på lilla bebisen. Jag fick min "bebis kvot" fyllt och jag tror att min kompis fick sin kvot på mig fylld, haha. Sen besökte vi ännu stranden på kvällen. Och när det började mörkna ute tände vi utomhus lycktan. Jag tycker om att ligga där i sängen och se på när ljuset brinner. Jag blir så lugn inombords. Några stjärnor bongade vi också. Det blev en bra avslutning på dagen.

Den här dagen började jag med ett besök på hälsocentralen. Två olika bakterier i tån och antibiotikan jag gått på biter inte på mig. Så nu blir det en annan kur (igen). Godmorgon bara!

Barnens passfoton blev ju verkligen bra!

tisdag 11 augusti 2015

Emelia 3 år

Emelia är som ingen annan. Finurlig liten blivande skådespelerska. "Drama queen" är en ganska passade bra beskrivning (det här kommer inte från oss), men när jag hörde det första gången blev jag faktiskt ganska förbannad. Vem vill nu att någon ska kalla ens barn för det? Och jo, jag vet att dom säkert inte menade något illa med det.

Emelia, ja, hon har så många olika sidor till sig. Hon kan vara den sötaste mest kramsjukaste lilla ungen som i nästa stund retar upp alla under samma tak! För DEN ungen kan trycka på alla rätta knappar för att få igång ett gräl.

Hon gillar att stå framför spegeln och grimasera och skrattar högt för sig själv. Ofta uttryck hon sina känslor i grimaser istället för att använda sina ord. Så ibland blir det rena rama gissningsleken. Till följd av alla grimaseringar kallas hon nu också för Lisbet, för hon påminner mig så mycket om Lisbet i Madicken (vilket också råkar vara hennes favorit Astrid Lindgren saga).

Emelia saknar rädsla, till min stora fasa. Säger man att någonting är farligt kan man räkna med att man hittar henne göra det så fort man vänt ryggen. Som när vi hade poolen fylld med vatten. "Du får inte gå ut ensam, du kan drunkna". I nästa sekund står grinden uppe och ungen står brevid poolen, och då gick jag  bara en sväng till köket! Jag visste ju inte ens att hon får upp grinden själv! De blev en lång diskussion efter det med både pappa och mamma, och då är det inte bra! Annars är hon väldigt lugn och försiktig på stranden.

Av alla tre är Emelia den som lyder minst. Hon har väldigt selektiv hörsel och gör vad hon vill oberoende av vad vi säger. Det är något vi måste få bukt på nu! Att ha två större syskon gör ju nog sitt, hon vill göra samma sak som dom fast hon är för liten. Fast hon klarar ju nog av mer än man sku tro..

Hon är också den som jävlas mest. Nu har hon börjat med att härmas, något hon måste ha plockat upp på dagis, och jag kan sen tycka att det är såå irriterande. Men det är ju också det som gör det så roligt. Hennes syskon får sig också. Nu på sommaren har hon sportat med att springa före sina syskon dit hon vet att dom är påväg, som till studsmattan (vilket irriterar Novalie) eller till gräsklipparen (som får Miliam irriterad).

Hon är förstås gullig och snäll också. Kramar och pussar är vardagsmat. Hon kan vara mycket hjälpsam när hon själv vill, t.ex med byket. Hon är riktigt solskenet själv och skrattar lätt (om det sen är för att hon just gjort nåt hyss före kan man aldrig vara säker på).

Hennes favorit lek är morran. Den ungen älskar morran och stinky. Till kvällsfilm (då vi är för lata för att läsa) vill hon alltid se på morran. Men det vill inte Novalie för hon säger att hon får mardrömmar. En sån skillnad på dom, både i ålder och intressen! Hon sover med sin morran och stinky mjukisdjur om nätterna som hon fick på sin födelsedag och på födelsedags tårtan stod morran, stinky och hattifnattar.

Nu har hon ju äntligen fått sitt rum klart också. Det är bara tapeten som fattas. Helt förtjust är hon då inte. Hon vill inte sova där ensam, jag har vaknat till att hon ligger i sängen mitt emellan oss och pajade mig på ryggen, just för att hon inte ville vara ensam och inte ville hon vara den enda vakna heller. För mig är det viktigaste nu att hon somnar i egen säng, om hon nu sen vaknar på natten och kryper ner mellan oss stör mig inte så mycket (inte i alla fall tillräckligt mycket för att orka föra henne tillbaka). Otroligt bra har hon hållts i sin nya "stora flickornas säng", inget destu mera onödigt spring on kvällarna.

Annars är hon väl nöjd. Hon var med och valde färgen och sin lampa till rummet helt själv. Och fick också måla vilket var hurja keikkor. Det blev ett riktigt prinsess rum med rosa väggar och en fin "kristall" tak krona. Vi fixade även upp den gamla byrån som förra ägaren lämnade efter sig. Lite färg och tapet och den blev som ny! Sängen fick också en liten makeover med samma tapet. Varför köpa nytt när det går att ge nytt liv till gamla möbler? Fast nog blev jag trött på slipandet!

Ett annat typiskt "Emelia drag" är att hon ofta slutar sina meningar med "sa piraten". Mammis och pappis är också "vardagsmat" här hos oss. Sen säger hon så mycket annat roligt också men man kommer ju inte ihåg allt. Men med henne borde man vara beredd med papper och penna hela tiden. Och fast det inte är så roligt får hon ändå oss att börja skratta med att själv börja skratta. Härlig unge!

3 års granskningen gick bra. Hon gjorde alla sina uppgifter som hon skulle. Bland annat byggde hon torn av klossar, pekade ut ett visst föremål från tre olika alternativ, ritade, kastade boll (hon har ett otroligt bollsinne) och sorterade färger. Hon var riktigt duktig.

Vi får ju vara riktigt stolta över vår lilla yrboll!

måndag 10 augusti 2015

19 veckor & 3 dagar (om jag räknat rätt)

Jul fantasten här hej!

Titt som tätt erkänner jag ju min kärlek för julen (i brist på annan titulering). Och räknar man veckor så är det snart dags med glitter och andra juldekorationer igen.

I år vet ni, har jag redan börjat tänka på julklappar (och julstrumporna såklart). Tre julklappar är redan i säcken så att säga (usch). Och andra är "in the making". I år vill jag slippa "sista minuten" shopping och stress. Så nu är jag igång!

Nytt för i år är också julstrumporna! Äntligen! Som jag har sytt alltså! Nu har också "strumpan utan namn" fått ett namn! Jag menar, den har varit "namnlös" i fem år..

Jag är så himla nöjd att jag äntligen blivit klar, nu väntar jag på slut resultatet eftersom det inte är jag som har äran att sy ihop dom, för det sku skita sig totalt!

Novalies har ju varit på gång i sju år (jag lyckades ju tappa bort den där emellan). Att ha tre projekt på gång samtidigt har dessutom varit bara positivt, tror det eller ej, men jag har kunnat "växla" mellan alla tre och det har hållit intresset igång. Så nu kör jag samma stil igen. 3 strumpor och en julgransmatta är nuvarande projekten (sen gäller det ju att hitta dom "rätta" namnen till strumporna igen).

I alla fall. Stolt som jag är måste jag ju visa upp mina skapelser. Det hjälper också om ni är lite svartsjuka, haha.

Nuvarande projektet får ni också ta del av.

Avundsjuka tack (och ännu mer när dom väl är helt klara)!

lördag 8 augusti 2015

Live - Just nu

Dag-15 höll kirppis idag morse som jag absolut måste på. Skulle vi nu ha vetat om den före tre dagar före evenemanget skulle ju vi också kunnat tömma garaget på allt onödigt. Jag hade ju tänkt att vi möjligtvis kunde ha haft gårdskirppis under Marcus semester men det blev ju inte till nånting nu när nu garaget är fyllt från golv till tak igen. Så vi får nog hålla vårt "skräp" ett tag till.

Vi hittade några saker för en ganska billig peng. Jag köpte t.ex två böcker för 0.50 cent. Inte så illa. Annars brukar jag byta böcker gratis i boden nere i koropoström. Ibland gör man fynd där också fast det mest finns gamla väl lästa böcker, typ gamla Allers böcker.

Jag plockade också upp sex "dörrknoppar" (vad heter dom till byrålådor?). Jag har ju ett nytt projekt på hjärnan som ju bara måste fullgöras. För jag har ju inte tillräckligt många projekt pågång just nu.

Novalie köpte hjärtformade kritor, halsband, armband och en solfjäder för ett allt för dyrt pris! "Jaha, du har tre pengar (3€) ska vi säga tre pengar?" Giriga kärring.

Just nu är vi alla i lekparken. Barnen springer omkring som bara dom kan,  som huliganer då. Men dom har ju roligt i alla fall och Marcus får också vara med i sandlådan och leka. Själv försöker jag överleva hettan (fast det inte visar många grader).

onsdag 5 augusti 2015

Godmorgon!

Igår var det Miliams födelsedag. Han fick nog inte den födelsedagen han hade förväntat sig, stackarn.

Natten mellan Måndag och Tisdag blev Emelia sjuk. Hon hade lite stägring (om man ens kan räkna det till det) och sov och vaknade om vartannat. Själv somnade jag på soffan och trodde att Marcus hade koll på tiden. Vi brukar ju sjunga för födelsedags barnet på morgonen. Men så blev det inte (man ska inte alltid ta den andra för givet).

Emelia hade förstås hållit Marcus uppe på natten och när jag sover så sover jag, speciellt då jag tagit nite nite piller som jag gjort den natten för jag var allt för vaken för mitt eget bästa.

Runt nio blev jag väckt av födelsedags barnet själv då han kröp ner brevid mig och ville kramas lite. Så jag steg upp och kollade läget hur det var med Marcus och Emelia där i sovrummet. Dom sov ju förstås ännu. Då jag frågade varför han inte väckt mig fick jag till svar att han var så trött. Där tyckte jag lite synd om Miliam. Sen var ju inte ens hans födelsedags present paketerat. Så allt sket på sig!

Nå, vi fick det fixat och så skickade vi Miliam tillbaka till sängen. Smilet var upp till öronen då vi kom in med sång och present. Marcus fixade presenten så det kommer väl inte som en överraskning att han fick en till lastbil. För "han har så några", men vi kom upp till nio eller tio när vi räknade dom..

Det var också meningen att vi skulle baka en chokladkaka, för det var det han ville ha, men jag somnade på soffan igen (jag har varit så otroligt trött på sistone). Så det blev en Frödinge istället, han fick själv välja vilken han ville ha så han var nöjd. Imorgon ska jag i alla fall fixa den! Bättre sent än aldrig heter det ju.

Fokus var dessutom mest på Emelia när hon var sjuk för hon ville ju vara i famnen (jag tror faktiskt att det kunde ha varit solsting). På kvällen var den redan borta och idag morse hade den inte heller kommit tillbaka så idag har vi program.

Hoppas nu den här dagen blir bättre än den igår. Idag får vi nog fira lite extra då det blev som det blev igår.

Men hipp hipp hurra för Miliam på sin 4 årsdag!

söndag 2 augusti 2015

Sommaren 2015

Nu kör jag också på ett "Sommaren 2015" inlägg.

Jag sku inte riktigt kalla den här sommaren för sommar. Jag tycker inte det har varit varken varmt eller soligt (förutom den dagen jag brände mig). Jag är en riktig frysikukku och har gått med långbyxor och tröjor för det mesta. Var blev värmeböljan? Nu har det ju för det mesta varit grått, blåsigt och regnigt (och har det inte varit det har jag säkert sovit bort dom dagarna).

Lite program har vi förstås haft den här sommaren också. Vi har bland annat besökt Zoolandia och sett på Raseborgs sommar teater, Emil i Lönneberga.

Det var i Zoolandia jag skaffade en redig solbränna. Vem har sagt att det är brun man ska bli?

Jag måst erkänna att jag inte hade höga förväntningar när vi åkte dit. Det var ju så billigt, kan det faktiskt vara bra då? Men det var det!

Det var passligt mycket folk där, inte sådär överfyllt som det till exempel är i Puuhamaa, dit jag ville åka. Det fanns dessutom mycket som höll barnen sysselsatta, så det blev inget "det är tråkigt" gnäll för någon av dem. Men i bilen hem däremot..

Maten var inte heller dålig där och inte så värst dyr. Skulle jag ha vetat att man kunde grilla korv där hade jag nog tagit korv med för att spara lite pengar, för jag har börjat bli otroligt snål och det gick nog tillräckligt mycket pengar till där endå.

Barnen tyckte mest om dom tre karusellerna. I dom skurrade dom på. Då en stannade sprang dom längst bak i kön igen och åkte inte bara en gång till utan många, många gånger till. Alla ville dom agera konduktör i tåget så dom tog det turvist (för i det skeder var det bara våra ungar som åkte). Dom gångerna det inte var Miliams tur stod han över och surade med armarna i kors.

Själv tyckte jag om manicken där man själv fick dra sig upp och sen släppa repet när man ville ner, lite som fritt fall men ändå inte. Jag med min höjd skräck vågade mig inte helt upp.. tills jag hade Emelia med. För den ungen är inte rädd för någonting och ville så högt upp som det bara gick.

Barnen fastnade lite här och där och ibland måste vi lirka för att få dom vidare så vi skulle hinna med allt före stängdags.

Zoolandia blev alltså helt godkänd och jag kan tänka mig att åka dit igen nästa sommar. Med grillkorv och simppare.

Apan Anders sommar turné har vi också var varit på. Jag måste säga att "Gangser hamster" (eller vad den teatern sen hette) teatern var lite av den dåliga sorten i mina ögon, men barnen tycktes ju tycka om den. Själv gillade jag inte att hon hade smygit med ord på tyska och engelska med i pjäsen.

I sångväg sjöng dom ganska många Astrid Lindgren sånger som jag själv sjöng med i med min *kröhöm* vackra sångröst.

Pysslet var helt kiva och vi kom hem med tre hamstrar gjorda på flistyg. Och en Apan Anders cd skiva. Ansiktsmålningen var förstås också pop.

Raseborgs teater.. Ja, vad kan jag säga. Det regnade hela föreställningen och det drog nog ner på humöret. Novalie fick vi hålla nöjd med popcorn, som blev blöta och äkliga men det störde inte henne.

Sen blev jag också besviken på Emils hyss. Först skulle man köpa Emils hyssbok för 2€ (sku jag vila kommer ihåg) för att bland annat kasta stövel och svara på olika frågor. Hyssen skulle också vara tillgängliga på pausen men i alla fall två stationer var stängda. Det blev jag otroligt besviken över! Det slutade med att Novalie endast kastade stövel, slängde vatten ballonger och åkte häst och kärra.

Teatern var helt okay (som sagt regnet drog ner på humöret) och Lina verkade vara huvud personen genom hela teatern. I längden blev det lite tjatigt att hon alltid stod där på scenen och sjöng, jag säger inte att hon inte var bra men det blev lite för mycket.

Jag hade också svårt att höra vad dom sa. Anton var den enda jag hörde utan problem. Nästa gång vill jag sitta där ljudslingan är (fast inte nästa års teater, den intresserar mig inte).

Emil och Ida gjorde ett bra jobb. Men stackrarna som stod mitt ute i regnet med tunna kläder, man kunde tydligt se hur dom frös.

Höjdpunkten var nog när Ida hissades upp i flaggstången! Det var en scen som intresserade Novalie också. Annars var hon mest intresserad av dom stora såpbubblorna. Vi satt på "den sneda" raden på vänstra sidan längst mot scenen, där satt sen Novalie och spräckte bubblorna så jag till sist måste säga till att hon skulle sluta med det. Det kliade endå lite i fingrarna efter det såg man.

Annars har vi huserat på stranden då vädret varit någorlunda. Det är så konstigt, när det blåser på vår gård är det stilla på stranden men när det blåser på stranden är det stilla på vår gård.

Barnen har förstås plaskat i vattnet och själv, som den frysikukkun jag är, har hållits på stranden och ropat lite emellanåt "inte så långt ut" åt barnen. Och nej, dom har inte varit ensamma i vattnet!

Miliam är inte det minsta rädd för vattnet och vill långt ut (till min förskräckelse). Novalie går ut till midjan men går inte sen längre ut utan att Marcus är med. Han försöker lära henne att simma men det går lite trögt då hon är lite rädd för vatten. Hon har först nu börjat duscha sig själv, så där finns helt klart en rädsla. Emelia går inte långt ut. Hon sitter helst på stranden och plaskar. Jag är bara glad över att vi inte har tre vatten tokiga ungar att hålla koll på! För jag i min tur är rädd för att dom ska drunkna..

Mer än det har vi väl inte gjort med barnen. Förutom att hälsa på mommo och moffa och firat midsommar och födelsedags kalas (jag måste lugna nerverna och tänka mycket noggrant igenom allt före jag skriver ett inlägg om det). Just nu försöker vi ju spara så mycket pengar vi kan till resan i Oktober.

Nu har vi också fått början på lite remppa här hemma. Emelias rum är tömt och första lagret spackel är draget. Nästa vecka ska vi också plocka upp målfärgen. Och lite tapeter till Novalies och Miliams rum, för jag har ju en ny briljant idé (sällan). Marcus har två veckors semester nu så jag hoppas på att hinna med det mesta under den tiden, önsketänkande!

Själv har jag sprungit runt på kirppisar och äntligen hittat den ramen jag länge sökt efter! Så nu borde jag få lite fart på sovrums remppan också! "I år blir sovrummet klart" har jag hört i flera år. Nu börjar jag bli slut på att leva i ett evighets projekt så nu tammifan!

Överlag har det varit en ganska lugn och lat sommar för vår del.