Emelia är som ingen annan. Finurlig liten blivande skådespelerska. "Drama queen" är en ganska passade bra beskrivning (det här kommer inte från oss), men när jag hörde det första gången blev jag faktiskt ganska förbannad. Vem vill nu att någon ska kalla ens barn för det? Och jo, jag vet att dom säkert inte menade något illa med det.
Emelia, ja, hon har så många olika sidor till sig. Hon kan vara den sötaste mest kramsjukaste lilla ungen som i nästa stund retar upp alla under samma tak! För DEN ungen kan trycka på alla rätta knappar för att få igång ett gräl.
Hon gillar att stå framför spegeln och grimasera och skrattar högt för sig själv. Ofta uttryck hon sina känslor i grimaser istället för att använda sina ord. Så ibland blir det rena rama gissningsleken. Till följd av alla grimaseringar kallas hon nu också för Lisbet, för hon påminner mig så mycket om Lisbet i Madicken (vilket också råkar vara hennes favorit Astrid Lindgren saga).
Emelia saknar rädsla, till min stora fasa. Säger man att någonting är farligt kan man räkna med att man hittar henne göra det så fort man vänt ryggen. Som när vi hade poolen fylld med vatten. "Du får inte gå ut ensam, du kan drunkna". I nästa sekund står grinden uppe och ungen står brevid poolen, och då gick jag bara en sväng till köket! Jag visste ju inte ens att hon får upp grinden själv! De blev en lång diskussion efter det med både pappa och mamma, och då är det inte bra! Annars är hon väldigt lugn och försiktig på stranden.
Av alla tre är Emelia den som lyder minst. Hon har väldigt selektiv hörsel och gör vad hon vill oberoende av vad vi säger. Det är något vi måste få bukt på nu! Att ha två större syskon gör ju nog sitt, hon vill göra samma sak som dom fast hon är för liten. Fast hon klarar ju nog av mer än man sku tro..
Hon är också den som jävlas mest. Nu har hon börjat med att härmas, något hon måste ha plockat upp på dagis, och jag kan sen tycka att det är såå irriterande. Men det är ju också det som gör det så roligt. Hennes syskon får sig också. Nu på sommaren har hon sportat med att springa före sina syskon dit hon vet att dom är påväg, som till studsmattan (vilket irriterar Novalie) eller till gräsklipparen (som får Miliam irriterad).
Hon är förstås gullig och snäll också. Kramar och pussar är vardagsmat. Hon kan vara mycket hjälpsam när hon själv vill, t.ex med byket. Hon är riktigt solskenet själv och skrattar lätt (om det sen är för att hon just gjort nåt hyss före kan man aldrig vara säker på).
Hennes favorit lek är morran. Den ungen älskar morran och stinky. Till kvällsfilm (då vi är för lata för att läsa) vill hon alltid se på morran. Men det vill inte Novalie för hon säger att hon får mardrömmar. En sån skillnad på dom, både i ålder och intressen! Hon sover med sin morran och stinky mjukisdjur om nätterna som hon fick på sin födelsedag och på födelsedags tårtan stod morran, stinky och hattifnattar.
Nu har hon ju äntligen fått sitt rum klart också. Det är bara tapeten som fattas. Helt förtjust är hon då inte. Hon vill inte sova där ensam, jag har vaknat till att hon ligger i sängen mitt emellan oss och pajade mig på ryggen, just för att hon inte ville vara ensam och inte ville hon vara den enda vakna heller. För mig är det viktigaste nu att hon somnar i egen säng, om hon nu sen vaknar på natten och kryper ner mellan oss stör mig inte så mycket (inte i alla fall tillräckligt mycket för att orka föra henne tillbaka). Otroligt bra har hon hållts i sin nya "stora flickornas säng", inget destu mera onödigt spring on kvällarna.
Annars är hon väl nöjd. Hon var med och valde färgen och sin lampa till rummet helt själv. Och fick också måla vilket var hurja keikkor. Det blev ett riktigt prinsess rum med rosa väggar och en fin "kristall" tak krona. Vi fixade även upp den gamla byrån som förra ägaren lämnade efter sig. Lite färg och tapet och den blev som ny! Sängen fick också en liten makeover med samma tapet. Varför köpa nytt när det går att ge nytt liv till gamla möbler? Fast nog blev jag trött på slipandet!
Ett annat typiskt "Emelia drag" är att hon ofta slutar sina meningar med "sa piraten". Mammis och pappis är också "vardagsmat" här hos oss. Sen säger hon så mycket annat roligt också men man kommer ju inte ihåg allt. Men med henne borde man vara beredd med papper och penna hela tiden. Och fast det inte är så roligt får hon ändå oss att börja skratta med att själv börja skratta. Härlig unge!
3 års granskningen gick bra. Hon gjorde alla sina uppgifter som hon skulle. Bland annat byggde hon torn av klossar, pekade ut ett visst föremål från tre olika alternativ, ritade, kastade boll (hon har ett otroligt bollsinne) och sorterade färger. Hon var riktigt duktig.
Vi får ju vara riktigt stolta över vår lilla yrboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar