Miliam är min Emil i Lönneberga. Fast Miliam räknar nog ut sina hyss på förhand.. fast ibland blir det ju bara så.
Miliam är i den där härliga fasen med en massa frågor. Det har han förresten varit i redan länge men det verkar bara bli värre och värre! "Varför" och "vad sa du" frågar han efter varje mening vi säger. Han kan fråga en fråga men verkar inte ha intresse för att höra på våra svar. Frågor som "vem körde den bilen/lastbilen/traktorn frågar han varje gång, och jag menar varje gång, när någon kör förbi (härligt att bo så här nära vägen) följt av "varför". Speciellt när jag svarar "jag vet inte" svarar han med att berätta vem som körde och märken på traktorer. Så han frågar bara för att fråga och det kan jag ibland irritera mig så. "Varför frågar du om du vet" och "hör på" får vi ofta säga när han riktigt sätter igång frågesporten och låser öronen. Något som också blir irrirande i längden är då vi kör in till fastlandet och varje lastbil som kommer emot måste han fråga "vilket nummer har den", varpå Marcus svarar med modell och märke. "Varför tycker jag om lastbilar" frågar han också om och om igen.
Han är inte det minsta blyg. "Hej hej" säger han åt alla, Emelia tar efter honom där. Han kan börja prata med främlingar i butiken om allt. "Se, jag köper en traktor tidning idag" eller "Vad gör du här". Jag tycker faktiskt att det är lite pinsamt, speciellt när han börjar prata med någon finskspråkig för då måste jag översätta.
Han leker bra med andra barn. Fast nu när dom börjat på kommunala dagiset igen leker han fortfarande mera med barnen från Folkhälsans dagis, en annan pojke pratar han faktiskt om. Här vill jag ännu tillägga att vi inte böt dagis frivilligt..
Han är i allmänhet en glad liten pojke. Men han kan också vara otroligt envis och arg. Han har i alla fall slutat med att slänga sig på golvet och banka huvudet både i golvet och väggen. Nu skriker han mest eller fake gråter. Sätter armarna i kors och stampar. Han har en otroligt stark egen vilja och det är där vi oftast tar ihop.
Men sen är han ju också kramgo och vill gärna diskutera om saker. Mest lastbilar så den delen får Marcus ta. Han har hela tiden något att säga och pratar ofta på andra, eller så är det "pappa, pappa, mamma, mamma" så fort vi två har något att säga varandra.
Ofta när vi ber honom göra någonting han inte vill göra eller är osäker på säger han "jag är trött". Så höll han på på sin fyraårs granskning också. Vi har nu varit på två besök och det blir ännu ett tredje för han var för okoncentrerad för hörseltestet. Nästa gång får vi väl säga att det är pappa som backar lastbilen som han ska lyssna på.. alla knep är väl tillåtna? Vaccinet brydde han sig inte så värst mycket om. "Aj, det tar ont" sa han medan han satt helt stilla, sa Marcus. Jag håller mig undan alla nålar jag bara kan så det var Marcus som fick fara med honom.
Annars kan han nog vara koncentrerad och hurja noga. Han kan t.ex släppa ner flakan rätt på både leksaks lastbilen och på riktiga (!), med lite hjälp då. Han vet hur man ska ratta lastbilen för att få den rätt och då han lastar stockar på sin stockbil gör han det med kranen och inte för hand. Han har dessutom riktiga käppar på sin stockbil för att göra det mer riktigt (och förkörskyltarna är väl också pågång).
Han underhåller sig ofta med att leka med sina lastbilar, se på Netflix (Frozen, om och om igen) eller spela Mario cart på wii. Han är tokig i Mario. Så på sitt kalas prydde Mario hans födelsedags tårta.
Det är en härlig liten pojke vi har. Så fin på alla sätt och vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar