Nu gjorde jag det. Jag lät en läkare kapa av min förlovnings och vigsel ring. Och det känns inte alls bra kan jag tala om. Nästa fråga är om jag ska förstora dom nu eller vänta tills jag når min idealvikt för nu ska kilona få kyyti (igen)! Fast dieten börjar först efter nyår, jag vill ju kunna njuta av julmaten och sen någon god middag på nyåret först. Medans jag grubblar på det här bär jag en ring som jag hittade i smyckeskrinet, den är aningen för stor men jag bara inte kan vara utan ring. Det känns lite som otrohet med ett bart ringfingr då löfterna är utbytta. Call me crazy, men så känns det. Och på samma gång dödar vi alla rykten om trubbel i paradiset.
Jag fick riktigt åka in till sjukhuset för att kapa av dom. Jag som hade tänkt åka in följande vecka till en guldsmedsaffär för att få dom fint av kapade. Nu har jag båda ringarna i två bitar. Men nu gick det ju inte att skjuta upp mera. Fingret riktigt bultade och spände så som fingret var uppsvullet. Och handen var bortdomnad och det hjälpte inte hur mycket man än skaka om den. Så nu blev det som det blev. Så nu hoppas jag på att dom på ett snyggt sätt kan bli fixade.
Jag har varit på ett annat sjukhus besök också (för det är ju min favorit hobby.. not!). Jag har i några månader nu haft huvudvärk varje dag. Jag har varit till flera olika läkare och det är faktiskt en stor skillnad mellan dom! En läkare tog min huvudvärk på allvar och skickade mig vidare till en neurolog. Men neurologen.. Hon tog en titt på mina papper och kom till slutsatsen att "du är deprimerad". Det kina vi sen om och hon gjorde några övningar, samma som dom gör på rattfyllerister. Och därifrån drog hon slutsatsen att "joo-o, du är deprimerad för du har inga krafter". Klart att jag inte har några krafter! Jag har haft huvudvärk dagligen i flera månader!
Jag är så jävla trött på att läkare försöker komma så lindrigt och snabbt undan som möjligt. "Jaha, här står det att du har bipolär och du har haft migrän förut. Jo, du är nog bara deprimerad". Jag har inte varit deprimerad sen förra sommaren. Och mitt humör bara höjs desto närmare jul vi kommer. Men visst, jag är deprimerad för det kan ju inte bero på något annat! Som patient ska man inte behöva kina emot, en läkare måst kunna höra på (och tro), och då menar jag riktigt höra på, så man inte måste gå igenom samma sak flera gånger som jag nu måsta göra! Tyvärr funkar den här taktiken för dom allt för ofta då man verkligen mår dåligt, behöver hjälp, men orkar inte kina emot. Nu fick jag ändå remiss till fysioterapi och en till magnetröntgen. Men inte före jag blev beskylld av medicin missbruk, vilket inte stämmer. Det är sånt här man får stå ut med då man har en sån här diagnos. Orka sen!
Nå, några dagar efter sjukhus besöket hade jag en läkartid för att få en del av tånageln bortklippt för att få infektionen under kontroll. Nej, den har inte ännu heller gett sig. Jag som har en sån jävla nålskräck klarade mig ganska bra. Lite perkla jag nog när hon bedövade för det tog så jävla sjukt! Det där med att nålen far in lååångsamt lite i taget är inte min grej. Men nu klara jag ju av det. Förra gången satt jag ju och grät hysteriskt och hyperventilera så nu kan jag nog vara lite stolt.
Följande dag hade jag också tid för rotfyllning så jag har haft en riktigt trevlig månad..
Och där emellan har barnen alla i tur och ordning varit sjuka så jo, det märks att det är vinter. Sku det nu ens komma snö så sku allt kännas lite bättre.
Nu lappar vi över allt med lite julfiilis. Lite har vi pynta redan och barnen hade dagis julfest igår. Dom sjöng och spelade olika instrument. Miliam bankade på en trumma och Emelia trassla nu på med ett instrument som jag inte minns namnet på, mara någonting, haha, och Novalie spelade Maria i en liten pjäs. Bilder finns ju inte då jag lät Marcus sköta den delen.. Det ska vara kärringar till allt, haha.
Men god lilla jul till alla ifall jag inte tittar in här före det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar