Hem

Home is where your heart is heter det visst. Då bor jag endast här ute, för mitt hjärta bor fortfarande i den lilla by jag växte upp i (en del är ändå här). Fast när jag ännu bodde där bland åkrarna svor jag på att flytta långt bort och aldrig se mej om. Men nu blåser andra vindar! Vad skulle jag inte ge för att bo nära min släkt igen?

Min mommo bor fortfarande kvar i samma knutar där jag och min bror växte upp. Och oj oj, vilka minnen som dyker upp när vi hälsar på henne!
Den, redan då slitna, lekparken, med endast två gungor och en sandlåda är nu i ännu värre skick än den var då vi lekte där, men hallonbusken, den står kvar. Diket dit jag sparkade ner min cykel i ett (läs flera)  raseriutbrott för att den 'inte funka' som den skulle..det kan ha berott på att jag då lärde mej att cykla utan stödhjul..
Vår gamla sandlåda vi byggde på vår gård står fortfarande kvar där, fast nu är det andra barn som bygger slott med vallgravar, vägar och sandkakor.

Senare flyttade vi till vad som en gång i tiden klassades som herrgård - vi (jag och en kompis) gav huset smeknamnet kråkslottet. Huset såg slitet ut och det fanns en uppstoppad fågel som påminde om en kråka (om den inte är en kråka..) i trappuppgången till övervåningen, den är ännu där.

Så varför bor vi här? Enkelt. Marcus jobb. Med tanke på firman är det väl bäst så. Men det betyder inte att jag saknar mindre hem för det.
Hem till släkt och vänner. Hem till det jag känner till. Hem till det jag en gång avskydde av hela mitt hjärta. Bara tänk hur annorlunda man tänker då man 'blir stor'.

Home is where your family is, heter det också. Min familj är här. Därmed hör ena halvan här, jag har två hem. Därför är jag en av de lyckligt lottade!
(Ett sånt j*vla gnäll bara för att dra slutsatsen om att båda orterna är mina hem..)