Bebelia

Idag är det bara Emelia och jag. Hur konstigt känns det inte att bara ha en  hemma och den lugnaste till på köpet?! Hon kryper nöjt efter hunden, sätter sej upp, söker ögonkontakt och avfyrar ett stort leende före hon igen sätter fart efter hunden.
Jag som vanligtvis måste ha ögon i nacken också kan inte förstå hur lugnt det går till!
Emelia intresserar sej för allting just nu, så ett par extra ögon i nacken skulle inte göra nån skada, allt ska plockas upp och smakas på. Marcus skojar att det inte är någon vits att fram dammsugaren eftersom det bara är att följa Emelia och plocka upp det hon lagt sikte på, det tar en halvtimme eller så så har vi 'städat' klart - fast mamma plockar nog fram dammsugaren och ger en predikan åt dom två äldre att plocka undan alla små saker (som frökens små små pärlor).
Emelia har dessutom börjat ställa sej upp, överallt! Igår kväll kändes det hopplöst att få henne att sova då hon på nytt och på nytt ställde sej upp i sängen med ett väldigt gigglande. Försök nu vara bestämd och inte röra en min i den situationen..lycka till. En flaska senare sussade hon sött.
Med hennes ny talang kommer det också en massa mindre trevliga överraskningar. Som då hon viftade ner ett vattenglas i vår säng, eller en tallrik full av mat som sedan flög över hela köksgolvet.
Emelia är en sån där liten filur som man inte kan vara arg på länge. Hon har dom roligaste små miner och uttryck som råkar passa perfekt in i diverse situationer hon hamnar i.
Hon 'pratar' mycket, ofta hörs det som vanliga ord som, nej, jaajaa, va, mamma och något som hörs som 'tack'. Hon nickar, hon skakar på huvudet..hon följer med allting som händer runtomkring.
Hon är en härlig liten prick att ha!