Det blev ingen intervall i alla fall. Jag kände att det var helt onödigt att sitta där i fem dagar då behovet inte är så stort. Hellre håller dom då rummet ledigt för någon som verkligen behöver vård. Det är inte jag den här gången. Istället har jag tagit hand om min tå. För den är sådär kiva inflamerad igen. Jag har haft det sen i November egentligen så det var väl på tiden. Hon skar ett litet snitt i tån och antibiotika på det, så det ska nog bli bra. Det kändes som en liten grej då det for en tant akut när jag kom och en kom akut in då jag satt där. Hej, jag har bara en inflammation i tån liksom. Nå, jag fick ju lite qulity tid med Marcus som kom med mig (för jag är hatar allt som har med nålar och knivar att göra).
Förutom tån har jag inga problem alls nu. Förutom att jag igen längtar hem. Jo, jag kallar fortfarande Svårtå för mitt hem. Jag vill närmare mina vänner. För när humöret svänger uppåt känner jag att jag vill vara mera med, vara social helt enkelt. Jag känner att jag behöver just det. Och här har jag ju inte vänner på det viset. (Nästan) alla håller god min men jag har inte hittat den där. Det är svårt att komma in i ett existerande grupp. Vem, hur och när bjuder man in folk, och inte vågar man ju bjuda in pånytt om man inte själv blir bjuden. Dessutom har jag en väldigt dålig erfarenhet av att bjuda in någon så jag har låtit bli det eftet det. Så det ger ju en bitter smak.
Igår var jag ändå ganska social. Då hade jag faktiskt blivit inbjuden. Där satt vi och prata om det ena och det andra i två timmar medan barnen lekte. Lite panikerade jag förstås då jag var ensam där utan att kunna "gömma" mig bakom Marcus då jag gjort bort mig. Men det gick helt okej faktiskt.
Jag har börjat våga mera nu och nu vill jag verkligen! Jag har t.o.m börjat dricka kaffe så "ska vi ta en kaffe" har fått en helt ny mening, hehe. Det känns skönt att börja komma ifrån allt det hemska och mörka nu. Det är konstigt hur snabbt det kan ändra, och hur mycket! Jag vill ändå inte sätta för mycket stress på mig själv ännu. För en krasch kommer så lätt. Nu vill jag fokusera på mig själv och bygga upp allt det som jag trasslat till när jag varit nere. Jag måste få orken tillbaka före jag sätter mer press på. Det måste få ta tid! Jag hoppas beslutstagarna förstår det och godkänner min ansökan. Att inte ta emot intervallen nu ska inte påverka det lovade läkaren, jag hoppas verkligen det!
På tal om att vara social. Novalie fyller ju sex år den första Februari. Så det ska givetvis kalasas! Vi börjar med barnkalas. 10 inbjudningar är skrivna, föräldrar och syskon får också följa med. Så om alla kommentarer blir det femton barn! F.e.m.t.o.n. Tur att kalaset bara är två timmar, haha. Nej men det ska bli roligt att få umgås med andra vuxna än bara Marcus och Malin också. Det börjar räcka nu, haha.
I flera veckor nu har vi haft spelkväll varje kväll. Det har liksom varit höjdpunkten på dagarna för mig. Annars har jag bara legat i sängen och glott på film. Hundraåringen är verkligen inte så bra som det sägs. The hobbit trean var också en besvikelse. Så nu vet ni det.
Nå, nu ska det överraskande nog bli lite spel igen. Jag kan ju inte förlora i Monopol mot en tvååring, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar