Det blev en paus

Det är verkligen en liten evighet sen jag skrev sist. Och ärligt talat vet jag inte vad jag ska klottra ner den här gången heller. Jag har hållit mej undan blog världen helt. Mer eller mindre frivilligt. Men nu är det dags för blog uppdateringar igen har jag tänkt mej.

Sist jag skrev hade jag just kommit hem från en avdelnings vistelse. Efter det har jag lyckats hålla mej borta därifrån. Jag bestämde mej för att tänka mer positivt och se dom små guldkornen i vardagen. Lätt har det inte alla gånger varit, jag tenderar att se det negativa i allt och att alltid föreställa mej det värsta. På det viset skyddar jag mej själv, hur konstit det än låter, man kan ju inte annat än bli positivt överraskad när det sen går vägen!

Förutom att tänka mer positivt har vi tillsammans gjort beslutet att bli mer sociala. Då vi flyttade hit blev vi inbjudna till fester och dyligt. Men vartefter började jag dra mej undan. Mest för att jag inte kände mej som hemma och för att jag började må allt sämre. Marcus, fin som han är, ville inte lämna mej ensam så han började tacka nej och så slutade inbjudningarna komma. Jag kan ärligt säga att jag i den stunden var självisk och ville ha honom hemma, för jag mådde faktist inte bra av så många olika orsaker.

På nyårsafton gjorde vi vår första entré i nattlivet. Jag är stolt över mej själv för detta för jag lider ju av socialfobi. Jag vet inte hur jag ska vrida och vända på mej och allt som ofta säger jag fel saker. Jag pratar före jag tänker, så skäms jag och sitter tyst resten av natten. Men i år var det annorlunda. Jag pratade med folk jag inte kände från förut. Jag vågade mej dessutom på efterfest,  det har nog bara hänt en gång på alla år jag varit myndig.

På tal om att vara stolt över sej själv. I somras då Surm und drangs egna André uppträdde som trubadur på vår lilla ö pratade vi hur lätt som helst med honom eftet showen. Han är riktigt trevlig. Och jag fattar inte ännu idag heller hur jag vågade! Svartvinbärs saften spätsad med lite alkohol gjorde nog susen.

Och igår firade vi min svägerskas födelsedag. Jag som mest brukar sitta tyst i ett hörn var med i allt som talades. Varför inte liksom då man har material att skämma ögonen ur henne? Mot slutet kännde jag mej ändå lite stressad så vi åkte hem.

Men vi har ju haft en bra början på det nya året i alla fall!