Min sjukhusvistelse började med fisksoppa, gurka, en torr bröd skiva, ett glas piimä och en skål frukt (på burk). Överraskande gott, men allt kan väl då morgonmålet blev oätet.
Därefter blev jag stucken, två gånger, före kanylen var på plats. ''Minä käyn hakemassa ammattilaisen kun sinä näin paljon pelkäät näitä neuloja''. Jaha?!
I väntan på nästa nål passade jag på att tacka alla som kom ihåg mej på min födelsedagen. Speciellt sätt att fira sin födelsedag på, inte sant?
Därefter kom en skötare med en hel vagn full med nålar. Jag tänkte dö. Jag hatar blodprov! (Hb hade hunnit sjunka från Måndagens 89 till Fredagens 88, inte så mycket, men åt fel håll för det!)
När järnpreparatet var färdig blandad (dosen var hälften mindre den här gången än förra), och på väg in i ådran tog jag fram boken igen. I vanliga fall sträck läser jag böcker, men nu går allt sååå långsamt, jag blir ju aldrig klar med den! Ögonen bara åker fast.
Till sist blev jag uppkopplad till denna apparat. Där låg jag och hörde på lillan, och led av alla sammandragningar. Ok, dom var inte på något vis hårda men inte var dom trevliga heller.
Fem och en halv timme senare blev jag utskriven. Ute möttes jag av en skinande sol och blå himmel! Skööönt! Och den friska luften, aaah.
Efteråt åkte vi med mamma o company till Skanssi på lite shopping. Belöningen efter allt stickande! Idag har vi firat födelsedag. Men mer om det imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar