Så känns det i varje fall. Efter förra Fredagens järnfusion har hemoglobinet stigit riktigt bra. Från 81 till 89 på tre dagar. Värdet är dock fortfarande mycket lågt, men det går ju åt rätt håll! I Fredag är det dags igen.
Som vanligt reagerar kroppen på järnet. Inte på samma sätt som med tabletterna, men ändå på ett otrevligt sätt. Jag känner mej mega trött även då värdet faktiskt steg! Jag har noll ork, noll nerver och är irriterad dygnet runt. Helst skulle jag bara vila sova. Det är nog därför jag uppskattar vår tupplur på dagen, dessvärre sover vi lite för länge så det blir sena kvällar istället. Illamåendet har kommit tillbaka, och huvudvärk på det. Det kliar över hela kroppen och jag blir lätt yr, andfådd och ibland måste jag skippa efter luft för att kunna andas.
På grund av yrseln vågar jag inte längre köra bil längre vägar mera. Föreläsningarna får bli för min del resten av semestern, vilket känns tråkigt. Men jag måste i första hand tänka på både min och andra medtrafikanters säkerhet, jag kör som en åttioåring med dålig syn.
Får se hur kroppen reagerar nu i Fredag, hoppas det blir bättre. Annars måste behandlingen avbrytas. Ett annat alternativ är förstås en blodfusion. Med tanke på att det fortfarande är nio veckor kvar till beräknat är det kanske inte så positivt att avbryta behandlingen helt. Det äventyrar ju både min och beibins välmående.
Det är förresten inte alla som får fira sin födelsedag med att ligga på sjukhus med kanyl i handen. Borde jag kanske känna mej lyckligt lottad? Behandlingen är dessutom mycket ovanlig, och dyr! (Staten betalar, wohoo!) Men grattis bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar