Miliam är inne i , vad jag hoppas, är den jobbigaste fasen i ett års trotset. Nu testas alla gränser.
Hör han ett 'nej' eller 'vänta' faller han sprattlande och skrikande ner på golvet och han ger sej oftare på sina systrar än förut.
Han gör precis tvärtom till vad vi säger. Säger vi 'klättra inte upp i öppna spisen' sitter han där tre sekunder senare. Eller 'hoppa inte på möblerna' så är han redan halvvägs över ryggstödet. Eller 'aj aj, inte bitas' så skuffar han istället.
Svartsjukan gentemot sina systrar har nu bubblat upp till ytan. Speciellt då det gäller Emelia! Han har börjat bli så oförsiktig runt henne!
Igår blev han så arg då jag bar på henne och han ville upp i famnen så han hängde i hennes ben med all sin krafter. Han har dessutom hittat på att kasta saker på henne, som bollar.
Utan orsak kan han hoppa på Novalie med tänderna i högsta hugg. Att skuffas och knipas är det senaste han hittat på. Och han river ofta saker ur hennes händer och flyger sen på då hon tar saken tillbaka.
Hunden är också i farozon. Tur att vi har en så snäll hund med nerver av stål då det kommer till barnen! Men även han kan få nog och då skuffar han försiktigt undan ungen med nosen.
Jag som är hemma varje dag med barnen får ta emot dom värsta utbrotten. Pappa är favoriten. Miliam kräver massor med uppmärksamhem, inget konstigt med det, det gör dom två andra också.
Men då jag inte hinner spela boll eller busa med honom på det vis han tänkt sej bits han. Genast efteråt ångrar han sej dock och pajar mej på huvudet och ser ledsen ut. Det är hans sätt att be om ursäkt. Men det följer ändå en konsekvens.
Han har börjat rådda i matbordet också. Mat slängs på golvet eller så äter han med näven från tallriken. Och oj vad roligt det är att stjäla mat av storasyster! Mjölk hälls ut på golvet, muggen kan flyga halvvägs genom köket.. Ser man bort några sekunder delar han med sej av sin mat åt hunden (därför får Dalton snällt vänta utanför köket då vi äter).
Att sova, om det så är dags sömn eller dags att lägga sej för natten, vill han inte veta av. Han slår och sparka på väggen och för ett sånt oväsen (ibland) så det stör Novalie. Eller så ställer han sej upp en hundrafemtiotre gånger och gallskriker.
Hoppas det lugnar ner sej snart. Men trots eller inte, är han ändå den goaste gossen som finns! <3
Sander dricker ännu ur pipmugg oftast för han lyckas varje gång fälla ut all mjölk då han dricker från mugg. Och jag orkar inte bara putsa hela tiden.
SvaraRaderaMen en sak tänkte jag poängtera, och det är att det är svårt för små barn att förstå meningar med ordet "inte", eller svårt att förstå det ordet. Så det är bättre att säga. "Nej bita!" Har läst det i nån uppfostringsbok så stämmer väl då =)
Miliam dricker också från pipmugg ännu eller flaska, men han har kommit på det trixet att han drar locket bort eller skruvar loss tutten av flaskan, och snabbt går det!
RaderaVi måste absolut prova på 'nej bita'! Desto snabbare vi får honom att sluta desto bättre. Han har ett sånt hiskeligt hett temperament ibland den ungen!
Vår har nog också. Liksom hoho i jämförelse med Arthur. Men allt bus han gör är för att få uppmärksamhet det märks så tydligt på honom. Så alla hans påhitt (slå/kasta/skuffa) har lugnat sig massor när man halvt förbiser dem och uppmärksammar nåt positivt. Försöker att bara snabbt säga nej (eller kanske närmare sagt ryta nej) för han vet nog oftast att det är nåt han inte får, och efter det lyfta fram vad han får göra och så glöms det dåliga. Till exemple med spisknapparna berätta hur fint han ser på dem och sen växla uppmärksamheten till nåt helt annat, t.ex en bil eller var hans näsa är (att vrida på dem är ett av sätten att få negativ uppmärksamhet). Men man måste ju vara skärpt och orka med sånt men jag tycker faktiskt att det funkar jättebra.
SvaraRaderaArthur var också en bitare, men han bet bara mig och Micke och det tog nog månader innan det gick över och vi försökte en massa med att "paja, paja" men han var lite yngre då och fatta nog inte. Kämpa på!