Natt tankar

Nu är jag här igen och klockan är bara fyra. Egentligen har jag inget vettigt att skriva om men får inte tag på sömnen heller. Så det kommer en hel drös med natt tankar igen. Mina tankar går på övervarv igen, precis som om någon trampat ner gaspedalen och bromsen gått sönder (vilket jag en gång varit med om 'in real life' och det är allt från roligt kan jag intyga!). Det är så en manisk period vanligtvis tar sin början. Så imorgon går kanske hela jag på högvarv. Det kan händer två saker då jag blir manisk. Antingen får jag i huvudet en massa saker som jag borde få gjort, som alla av mina tusen projekt (som jag sen hoppar mellan o får inget klart) eller så slår det så mycket över att jag inte vill vara ensam. Det har också hänt sig att jag blivit så tvångsmässig i ett av mina projekt i ett maniskt skov så jag inte har gjort annat än det i upp till en månad. Det var så första julstrumpan blev klar, den söker fortfarande ett nytt hem *wink wink* Inte har jag ju bara tre andra att sy färdiga nu, I rest my case.
Annat som händer då jag blir maniskt, förutom att jag klarar av allt, är att jag blir socialare än normalt. Därför är det svårt för mig att bo på en plats utan vänner. Men det skulle det väl vara för vem som helst! Senast igår sa jag, igen, åt Marcus att jag inte trivs. Jag har börjat klättra på väggarna igen. Så stackarn får börja höra på den visan igen (igen är ett poppis ord). Vi har ändå inga planer på att flytta så ni vet det. Det var så skönt att vara i Svartå förra helgen och få träffa vänner och min lilla söta Guddotter! Ärligt skrivet så skulle jag nog hellre bo där som det är nu (det här är ju sen sånt Marcus vet om). Men nu är det ju inte så. Annat maniskt då. Jag hör inte, enligt mig själv, till den bild som ges av en manisk person. Jag tappar inte hela självbehärskningen och jag vet rätt från fel. Jag har aldrig varit i kontakt med polisen om man inte räknar med då jag en gång bussa poliserna på mitt ex för olovlig körning eller blåstest. Bara några exempel. Alla dras liksom under samma kam fast alla inte passar in i 'beskrivningen av en bipolär patient'. Störande. Därför är tiga inte guld i detta fall! Våga prata och våga fråga!

Haha, älskar hur Nasse och Elis (han byter namn varje dag) börjar tigga då Marcus går förbi, vad då fästa vid en som inte tycker om djur som 'går i sin egna skit'. Gotta love Marcus! ♡