Helgen 7-8.6 -14 (Högholmen)

Vi åkte till Svartå för att besöka Barnens sommarfest på Ramsholmen på Lördagen. Jag blev dock lite snål, 15€ per huvud är lite väl mycket för en familj på fem (för tre timmar)! Så det blev inget av det. Istället bringade jag och min syster några timmar i stallet istället. Än en gång hoppade jag upp på hästryggen och det var lika roligt som sist. Oj vad jag har saknat att få rida! Av någon konstig anledning var jag mer nervös den här gången än den första. Elin trodde nog det berodde på att ridläraren inte var med denna gång, jag tror mera på att jag skulle ha behövt en Opamox. Det gick ändå bra så min nervositet var helt i onödan. Pelle var sitt vanliga jag, 'orkar inte gå framåt, hej, nybörjare stick hem'. Så det började trögt. Jag fick han dock till sist att ens lite värma upp. Trögt gick det framåt men till sist efter en envis kamp fick jag honom i trav. Jag skänklade på något vis fel där i några varv så jag fick honom i galopp också. Härlig känsla tillika blandat med panik. Jag hade för långa tyglar för galopp i det skedet. Tur så är han en lätt häst att få i halt, det är trots allt hans specialitet, haha. Nu bara längtar jag tills nästa gång! Kanske det så småningom börjar komma tillbaka hur tränset skall sättas på på ett smidigt sätt också, lite klumpig är jag ännu. Men det är helt förståeligt, det är ändå så länge sen jag jag själv höll på med hästar! Sakta men säkert, Elin, snart klarar jag av allt själv, promise.

Jag och Elin på varsin fin häst. Jag på Pelluskan och Elin på Haidit.

Då det inte blev någonting av Barnens sommarfest på Lördagen bestämde vi oss istället för att besöka Högholmen på Söndagen. Såhär i förbifarten, dom hade världens godaste lime- och blåbärsglass där! Nam! Vädret var ganska varmt så djuren hölls i sina gömmor i sina inhägnader. Ett leijon hade dom sett då vi med mamma och mommo var i giftshoppen. Försäljarna där var ganska out måste jag säga. Mommo samlar på muggar från olika ställen och då vill hon såklart att det skall stå ställets namn på muggen också. Så jag frågade om det fanns en sådan mugg. Nej sa försäljaren. Men då vi såg närmare på en av muggarna stod det ju Korkeasaari på den! Så jag tog en mugg och visade den åt försäljaren som kom med en dålig ursäkt. Jag skulle inte annars gnälla men hon hade en sådan attityd mot kunderna så man kunde inget annat än att bli irriterad. Annars var servicen lite si-och-så på hela stället. Det var bara i glasskiosken som försäljaren höll ett leende på läpparna fast kön var hur lång som helst! Vi åt hamburgare i Karhu-resaurangen där en Karhu burger med franskis kostade 15€! Och då var den helt smaklös! Nästa gång tar vi med engen picnic korg och äter nere vid stranden istället. Det blir nog mycket mysigare så, och inte på tal om billigare!

Tyvärr var vi uppdelade i två grupper då vi gick igenom Högholmen. Jag fattar inte varför det inte går att hållas ihop! Det var jag mycket besviken på för det ökar stressen på att komma igenom allt så fort som möjligt och då missar man så mycket! Nå, det var inte mycket vi missade. Kaniner har vi ju sett förut.

Några bilder fick jag ju också knäppta. Som på dessa kameler.

Kameler

Det här är en av mina favorit bilder! Sköldpaddan hann förstås vända rumpan till och vanka iväg men fint kort blev det i alla fall.

Jag minns inte vad dessa små filurer hette men vilken fart dom hade på! 

En annan av mina favvo bilder. Så fina små krabater!

Tydligen liknar denna apa på Emelia enligt pappan här i huset.. Men det gör hen ju inte. Hen var inte det minsta rädd fast det stod en hel drös på andra sidan glaset och tittade på den lilla söta krabaten. Jag hade en sån stor lust att bara lyfta upp hen i famnen och krama om hen hårt. Om man ändå sku få göra det!

Bilderna kommer i fel ordning en det är väl okay. Dom här 'statyerna' fanns på vägen in mot Högholmen och självklart måste dom ju testas. Roliga grejer. Jag tycker så om Novalie på denna bild! Hon blev så fin!

Hundratals höns..nå, inte riktigt. Dom hade verkligen en fin inhägnad!

Min lillebror ser hur stor han är mot en känguru. Lite för liten kanske?

Kul att rutscha tyckte Emelia. Särskilt med morbror med.

Det tyckte vår Tis också. (Älskar hans t-shorta, are we there yet?)

Alltså, vilket ljud påfåglar för! Det är nästan så öronen börjar blöda, nästan! Fina fåglar är dom!

Dom här fåglarna fanns det varningsskyltar om! Aggressiva små jävlar. Hissa till genast om man gick ens lite för nära!

Det var vårt veckoslut. Till näst blir det nog Puuhamaa för vår del. Nån som vill hänga på?

(Nu har jag inte orkat förhandsgranskat inlägget för det är för långt och jag är för trött, så sori för konstiga meningar och skrivfel. Ibland blir det så. Over and out.)