Sist lovde jag att hålla er uppdaterade om mitt mående i en dag. Nå, det sket sig. Ångesten övergick från 100% till 1000% på två timmar, en halv timme senare blev jag av egen fri vilja inlagd på avdelningen, igen. Terapeut besöket visade sig att vara hemskt! Vi förstod inte varandra ett dugg. Personkemin funkade inte alls! Nå, det var bara första besöket, en chans får hen ännu men sen är det slut om det fortsätter på samma vis. Hen gjorde mer ont än gott och jag gick med tårarna strömmande ner för kinderna därifrån. Jag hade turen att träffa R på vägen ut som hjälpte mig få en plats på avdelningen. Här lungnade jag sen ner mig betydligt med hjälp av personalen och en opamox. Igår mådde jag super! Så fort vände det! Jag höll mig igång hela dagen. Jag spenderade en hel dag med min fammo vilket gjorde mig super glad! Vi pratade även om pappa och hur det var den sista dagen han var i livet. Jag säger inte att det han gjorde var rätt men jag beundrar hans starkhet och beslutsamhet! Det är något jag också vill vara, stark. Det enda som skiljer är att jag vill fortsätta kämpa, jag vill leva! Nu är det även tal om att det kan ligga en annan diagnos bakom min bipoläritet. Vilket jag länge själv funderat på. Så nu blir det en ny utredning. Jag har verkligen en bra läkare nu som lyssnar! Min viktuppgång ska försökas få under kontroll. Och jag har bett om att personalen ska kontrollera mina inköp så jag inte tar in godsaker till avdelningen! Nu ska det tammefan bli ändring i min kost! Så jo, sånt är det på gång igen. Men hej, nu tänker jag inte gömma det mer! Mina inlägg kommer nog att handla om avdelnings liv en tid framöver. Jag hoppas på lite stöd av er så jag klarar av att vara borta från min familj i några veckor igen, det är det som tar hårdast på. Men jag vet ju att jag behöver det här! Nya mediciner i nassun igen o så är jag good to go again! Håll tummar och tår uppe för mig så det är sista gången jag behöver gå igenom det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar