Det finns en inbyggd klocka i mej. Klockan fem hade Marcus väckning, men alarmet behövde inte alls ens gå av. Jag vaknar alltid en stund tidigare än alarmet går. Så inatt har jag vridit och vänt på mej från lite före fem. Känt stort irritation då han låg och drog sej till klockan sex. Jag kan inte somna om så länge jag vet att han snart ska stiga upp! Så pass många gånger har han försovit sej på morgnarna att jag nu vaktar på klockan hela tiden. Så irriterande.
Själv tog jag två melatonin (10mg) igår kväll men ändå kunde jag inte sova. Jag somnar fort men så vaknar jag lika fort också, och inte att jag kan somna om heller! Jag har nu försökt googla på olika tips om hur man bäst får en god natts sömn. Men inte hittar jag något vettigt. Det är säkert en sån period igen, beroende på hur jag mår, det varierar ganska mycket. Men man tycker ju att sömntabletter borde göra sitt!?
Såhär skrivs det i alla fall om sömn för oss med bipolär depression, det passar ganska bra in på mej:
Sömnsvårigheter eller ökad sömn: Sömnsvårigheter är vanliga. En del har svårt att somna. Många sover ytligare än vanligt, vaknar lätt och kan inte somna om. Besvär av tidigt uppvaknande är ofta typiskt. Man somnar kanske utan svårigheter, men vaknar sedan på småtimmarna och kan inte somna om. Morgontimmarna blir plågsamma, präglade av kval och ångest. Man talar om "vargtimmar". En del reagerar på motsatt sätt. De känner sig tunga i kroppen, ligger mycket, och sover betydligt mer än normalt, ofta mer än 12 timmar per dygn. Många säger att de "går i ide". Ökad sömn är mycket vanligt vid bipolära depressioner.
Så det måste vara en period, right?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar