Så det känns det för tillfället. Det var så skönt med den extra hjälp jag fick under veckoslutet hemma hos mamma. Jag hann sitta ner och ta det riktigt lugnt mellan Mamma Mu besök med mera, maten stod färdig serverad på bordet och sammandragningarna hölls någorlunda under kontroll! Det kunde jag lätt vänja mej vid.
Nu är vi då hemma. Vädret är lika trist, vått och grått som det var där. Dessutom är Novalie än en gång snuvig, lika så jag. Vi spenderar därmed dagen inomhus - med ett litet undantag - butiksbesök.
Att komma hem till ett tomt kylskåp, en massa odiskad disk, en tvätthög högre än Mount Everest är inte vidare välkomnande. Men nu är det som det är. Det är bara att ta i allt hushållsarbete och få det överstökat. Sicki sacka är hushållsarbetets takt. Jag vill absolut inte riskera en allt för tidig förlossning, för nu börjar jag verkligen bli orolig! Nu är jag i vecka trettiofem, men bebben* får gärna bo i sin lilla etta ett tag till.
* Vi är inte säkra på att det är en liten tös som bor i min mage längre. Vi får bara vänta och se vem det är som tittar fram när den tiden kommer. Magen ser mer ut som en 'pojkmage', så jag lägger mina pengar på en pojke. Bara för att 'clear things up', vi har absolut ingen skillnad vilket kön det blir bara h*n är frisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar