Jag skyller på graviditeten, hormonerna gör mej extra känslig för allt! Men gråten i halsen läste jag det här på aftonbladet!
Fy vad hemskt, vad skulle jag själv ha gjort i den situationen? Jag har flera gånger funderat på hur jag skulle agera om jag var hamnade i en liknande situation? Jag hoppas så innerligt att jag aldrig hamnar i en sådan situation!!
Färjstränder skrämmer mej oerhört mycket, speciellt nu i halkan! Från Korpo färjstand till Nagu köar du i en liten nerförsbacke. Det värsta som skulle kunna hända är att bilen inte stannar trots bromsande och glider ner i vattnet! Vad gör man då, om man är ensam i bilen med två barn som sitter fastspända i baksätet.
I normala fall skall man ta sej så långt bak som man kan, för där bildas det ett litet 'luft förråd'. Där skall du sen vänta tills bilen nått botten, vilket betyder att i något skede är du tvungen att hålla andan - men hur länge? Hur ska barnen klara av det?
Jag är så otroligt rädd bara över tanken att förlora mina barn - varför skrämmer jag då upp mej med sådana tankar? Jo, för om det skulle hända, då har jag ändå en plan - det värsta är att jag i den situationen blir tvingad till att välja mellan barnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar