Klant

I morse vaknade jag upp av Emelias små gnäll i sömnen. Trött som f*n stapplade jag till köket för att värma upp en flaska. Jag tog den första bästa jag hittade, en från diskmaskinen.
När jag stod där i köket körde flera bilar förbi och det var inte fören jag var tillbaka i sovrummet jag insåg att morgonrocken fortfarande låg där på stolen..
Dessutom hade Emelia förstås somnat om. Mitt blottande för de förbi passerande bilarna var såklart förgäves, helt meninglöst, och en miss från min sida (det var inget jag precis planerat).
Jag fick ändå en extra timmes sömn före sprattlande började på allvar, tio minuter senare var också dom två äldre igång.
Den här gången fick jag kläderna på före vi satte oss vid matbordet för att baka scones till morgonmål.
Emelia matade jag gröt i medan jag övervakade de ivriga bagarna. På det tänkte jag ge nan, det var före jag märkte att flaskan jag tagit halvsovande var smutsig. Vilken tur bebis somnat om före jag hann bjuda henne på en flaska (varm, inget kallt, haha).

Dagen fortsatte precis som Tisdag kväll slutade. Vid skolbänken var jag minst en lika stor klant som i morse. Allt jag hade framför mej tappade jag på golvet, häftet, skolmaterialet, den lilla romanen som jag igår beskrev materialet. Allt låg utspritt över golvet! Då jag skämtade med kära lilla Ette om hon ville krypa på golvet, erbjöd sej föreläsaren att plocka upp allt. Fast jag stammade ut 'nej nej' (eftersom jag blev så häpen) hade hon redan gått ett halvt varv runt bordet och plockat upp de pappren. Där satt jag sen, röd som en tomat, och utskrattad av Ette. Kul.