Elias

Hur länge har jag inte gnällt över att få sitta barnvakt åt min gudson? Nå, nu har jag fått det! Och tillika konstaterat att mina tre räcker bra till, haha.

Gud vad nervös jag var! Dagen före han sku komma hit ringde jag till Ette med en massa frågor. Det är konstigt hur fort man glömmer hur man tar hand om så små. Fast så liten är han ju inte mera, men ett år är ändå inte så mycket. Jag tror hon var mera road över min lilla panikattack än orolig för följande dag lämnade hon snällt över honom till mig.

Ännu på morgonen panikerade jag och kunde inte riktigt tänka klart. Tio skulle jag vara på grannön och plocka upp honom men halv tio stod jag ännu i butiken och försökte välja fruktburkar. Fast det blev mest mosade bananer när allt kom omkring. "Baby chips" köpte jag också och dom dregladehan riktigt ordentligt efter.

Vi började vår dag med en liten tripp till jobbet med skattekortet (sku jagha varit smart skulle jag ha handlat där). Där gullade dom och a-ade sig om hur lugn och gullig han var.

Efter det åkte vi hem. Det blev gallskrik så fort vi kom in. Elias var visst inte så förtjust i hunden. Och stackars voffsingen ville ju bara ge ett puss eller två men istället blev han utslängd. Han satt sen bakom terrassdörren och kika in på beibi men så fort beibi fick syn på hunden blev det gallskrik igen. Så Dalton fick flytta till "hundpensionatet" för veckoslutet.

Så när vi kom hem åt vi lite mat och gick sen in till butiken för jag hade glömt att köpa pålägg på morgonen. Där fick han lite mer beröm och vi gick sen hem igen.

Så fick han lite mat igen för jag tänkte att han då sku somna bättre för klockan var redan över tupplursdags. Men nej! Till sist fick jag honom att sova i min famn och efter se sådär femton minuter skulle jag flytta över honom till sängen men då vaknade han och var hur pigg som helst. Suck. Jag skulle ju också vila!

Sen såg jag på Facebook att blanka bibliotek skänker bort utskrivna böcker och då måste vi ju en sväng till biblioteket! Så det var kläderna på pånytt (jag hatar skorna) och iväg med alla fyra barn till bibban. Vi kom ändå hem med flera lånade böcker än gratis böcker.

Sen lekte vi resten av kvällen. Emelia som tycker om att vara minst var inte så förtjust i att ha en beibi hos oss. Så hon surade mest och det höll sen i sig hela veckoslutet.

Sen fick vi problem till natten när vi skulle få honom att sova någonstans. Vår resesäng var allt för skranglig för att användas så Marcus fantasi tog över och han byggde en "wannabe spjälsäng" av matbördsstolar. Varför inte? Det funka och där sov han gott hela natten medan jag vaknade mellan varje timme för att höra på andningen. Precis som jag gjorde med mina när dom var små.

Klockan sex kunde jag inte sova mer för jag var säker på att han precis just skulle vakna. Klockan åtta tänkte jag att visst hinner jag säkert med en snabb dusch ännu men då stog han där i sängen med världens smile på så det blev morgongröt istället. Och inte länge efter det blev han hemsökt.

På kvällen var vi sen ännu på gulldbrölkops middag och jag var helt slut. Det är tungt med fyra barn haha. Jag tror vi klarar oss fint med tre.

Tack att vi fick ha honom!