Vilket ord, rötmånad. Nu är det hursomhelst rötmånad. Det satte käpp i hjulet för att få en vårt liknande nippa bort bränd från min rygg. Månaden i sej satte inte stop för det eftersom läkaren tydligen glömt bort allt som heter rötmånad. Istället var det jag som fegade ur.
Jag hatar allt som har att göra med nålar, allt (förutom då jag själv får något ut av det, som en ny piercing)! Vår korta diskussion gick ungefär så här:
- Jaha, vad kan jag göra för dej då?
- Jag har någon slags, ja, jag vet inte vad jag ska kalla den för, på ryggen som skavar sådär skönt när jag har en topp på.
- Jo, den där är nog bäst att vi tar bort, ska vi göra det nu genast?
Hon reser sej för att gå till rummet brevid. Paniken slår på.
- Men X sa att den nog inte går att skära bort nu när det är rötmånad.
- Ja, just det ja. Du får boka en tid i slutet av Augusti.
Hur dum får man liksom vara? Ett stick och några minuter senare hade jag blivit av med åbäket! Men nej, jag måsta öppna min stora trut! Nu har jag ända något att se fram emot..eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar