Jag vet inte hur jag ska vrida och vända mej för att få Novalie's senaste påhitt under kontroll.
Varje gång hon varit hos någon över dagen är det ett himla pirr och marr då hon kommer hem. Det är väl helt normalt tänker ni. Jo, det är det förstås till en viss gräns. Men när hon stortjuter redan då man söker hem henne och fortsätter ända till sängdags blir det jobbigt.
'Jag saknar gamla fammo, hon tycker så jätte mycket om mej', 'faaaaffa', 'jag tycker så om Simon'.. och så fortsätter det. Hela kvällen, följande morgon, då hon inte får så som hon vill och då det är dags för dagvilan.
Hon har dessutom blivit ännu kräsnare då det kommer till maten. Kött är rena döden, samma sak med lasagne, risotto, såser överlag.. you name it hon äter garanterat inget av det. Om t.ex en potatis ens rör lite i såsen tvär vägrar hon att äta. Frukt och grönsaker orsakar också problem.
Makaroner, rakettispagetti, ris och broiler och makaronilåda, det slinker ner utan problem.
Det kännas tungt att dagligen försöka lirka och övertala henne om att ens smaka, men nej. Jag har på allvar funderat på matterapi. Månne det skulle kunna bli bättre med det?
Tur så har vi bara ett kräset barn. Dom två andra äter allt som sätts framför näsan (och kommer med hem utan problem)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar