Medicineringen

Depression börjar bli vanligare i vårt samhälle men det är fortfarande ett no no ämne.

Jag vill bara visa åt er som tycker att depression är ett påhitt, här är mina mediciner. Mina dagliga mediciner, i en omgång, kostar oss 301,42€, dom räcker inte till ett helt år om ni trodde det. Mina vid behov mediciner, också dom i en omgång kostar 30,15€. Medicinerna jag just bytt ut kosta 34,66€ mot 133,94€. En höjning på 99,28€!

 Depression är inget påhitt. Ingen människa skulle vilja lägga ut så mycket pengar årligen för ett påhitt. Inte jag i alla fall! När jag nu ändå är inne på ämnet kan jag lika bra dela med mej av den nuvarande perioden jag är inne i.

Jag mår varken skit eller bra. Jag är på mellanstrecket. Jag har ingen ork eller lust till någonting. För tillfället är jag sjukskriven till slutet av Maj. Det var inte mitt beslut. Jag hade en dålig dag på jobbet och för det blir man tydligen långsjukledig. Mitt humör efter det har varit en riktig berg-och dalbana.

Min ork står på noll och mina humörsvängningar kommer var och varannan sekund. Igår fick Ma sej allt för mycket. Han var gullig nog och kom hem med rosor åt mej och det första jag sa var, dom var billiga va? En annan gång, då vi varit tillsammans i ett halvår, kom han hem med en fin blombukett och min reaktion var, vad har du nu gjort?

Så vad hjälper då mina mediciner till? Lamotrogin orion är en förebyggande medicin, men den kan förstås inte stoppa dåliga perioder. Sycrest jämnar ut mitt humör, den kan förstås inte hindra anfall, men den hjälper en stund. Thyroxin är en kilpirauhaslääke som förhindrar mega irriter attacker! Utan den skulle jag gå bananas. Melatonin ska hjälpa mot insomnia, det gör den inte. Opamox lindrar ångest anfall och är tillika lugnande. Och till sist har vi Creazette som förhindrar en graviditet. Det är det sista jag vill, jag skulle inte klara av en fjärde.
Olanzapin och ketipinor som också syns på bilden är utbytta mot Sycrest som gör att jag inte kan sova längre. Jag vaknar fyra/fem tiden och efter det vrider och vänder mej i sängen för att försöka somna om. Med dom bortbytta medicinerna hade Ma svårt att överhuvudtaget få mej väckt. Där kommer Melatoninen in, 'hjälpen' mot sömnbrist, den funkar inte. Clotam äter jag mot migrän men även den medicinen är hjälplös.

Depression är en sjukdom. Den är varken lätt för den som har den eller dom som står en nära. Periodvis 'försvinner' jag. Precis som jag nu gjort på bloggen. Men här är jag igen. Mer öppen än jag trodde jag skulle våga vara. Ibland måste man ju bara få det ut.