Miliam vet hur man får mamma att vakna ordentligt på nolltid, och mer eller mindre i panik.
Vi låg och myste sådär halvsovande med Emelia då små tassande ljud plötsligt hördes. Inte länge efter det kikade dom två äldre in i sovrummet.
Där låg vi sen, alla fyra, i sängen och pratade om det ena och det andra. Det var då jag hörde det. Ett konstigt porlande, precis som kokande vatten. Vad är det där ljudet var min första fråga. Båda barnen såg så oskyldiga ut som bara dom kan, 'inte vet vi'.
Novalie som har tagit på sej den 'duktiga rollen' bland barnen hoppade upp från sängen för att undersöka saken, som hon uttryckte sej.
Det räckte inte länge före hon ropade 'det är spisen'! Min första tanke var att det nog var leksaksköket, den för ett förfärligt oväsen då plattan är på. Men för säkerhetsskull frågade jag förstås vilken spis det var, i det skedet klädde jag redan på mej för att själv försäkra mej om saken, jag hann inte klä fullt på mej då svaret blev 'i köket'. Jag har nog aldrig tagit mej så fort från sovrummet till köket förut.
Ugnen stod på 175 grader, plattan var fullt påtänd. Oset spred sej till hallen..
Nu 'doftar' det 'gott' av smält plast. Tur i oturen var ändå att hundens matskål (improviserad för tillfället) stod på en bakplåt. Bakplåtspappret svartnade en aning och ett hörn av 'matskålen' smälte.
Nu är det än en gång bevisat. En olycka händer så fort! Resten av dagen släpper jag inte barnen med blicken en enda sekund! Nu skulle det verkligen inte sitta fel med ett extra par ögon i nacken..
En köksport är nästa sak på inköpslistan, helst med en portkod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar