Vet nu sen!

Tre timmar tills jag borde veta. Hur lång tid har jag inte haft på mej att klura ut vilket preventivmedel det blir till näst. Vet ni vad jag kommit fram till? Absolut ingenting, och då menar jag inte ingenting ingenting. Vad sägs om en ny spiral? Favorit i repris liksom! Hahaha..ha..

---

NuvaRing blev nästa steg. Jag har aldrig ens hört talas om den förut! Lite nervös är jag nog måste jag erkänna, bara googla och läs! Tre månaders gratis prövotid fick mej ändå till att testa den!
Tydligen är den dessutom populär bland kvinnor i 'min ålder'. Hur skall jag tolka det? Min ålder just nu eller min ålder om två veckor..? Hehe..

Shelbie loves Dalvin och tvärtom

Puppy love <3 Hur söta är inte dessa två fyrtassade voffsingar?

Svaret jag väntat på..

kom idag på mailet. Som jag tidigare skrev väntade jag på ännu ett Buzzador kampanjs bekräftelse, om man säger det så, och nu är den här. Förutom Lego Duplo kampanjer jag håller på att tråka ut er med kan jag nu (glatt) meddela att jag även kommit med i kampanjen om Veet produkter. Så nu vet ni vad ni har framför er.. Enjoy.. Kampanjen kan dock framkalla ett och annat skratt, en av produkterna är nämligen den här. Mina pengar ligger på att jag antingen inte har ett enda ögonbryn kvar eller så är dom så ojämna dom bara kan vara! Nerpackat i paketet finns också den här mackapären..
Det lär ännu räcka en stund före bloggen fylls av inlägg om dessa två produkter, paketet måste hitta hem först..och så skulle det gärna få bli mer sommaraktigt där ute, vad är det nu för vits att gå med lena ben om dom ändå är gömda under flera lager med byxor!?

Lördagens shopping

Så här i efterhand ångrar jag mej helt sjukt mycket att jag lät bli att köpa Duplo paketet högst upp till vänster - det är den i mitten vi väntar på - i Lördags. Jag har inte sett Duplon lika billigt som i K-Citymarket! Det lönar sej att rikta näsan ditåt och ta sej en titt om man är intresserad av Lego Duplon! Det borde alla småbarnsföräldrar vara..heh.
Nå, hem kom vi i varje fall med en studsmatta åt barnen, det är till en liten tröst.

Mera bäcker och mommos barndom

En riktig läslus, det är jag det!
Mommo har en mycket större boksamling än vad jag har, det trodde jag inte var möjligt!
Jag kunde ha lånat så många fler böcker, men nöjde mej med fyra såhär till att börja med. Tre böcker av fyra handlar om mina hemtrakter! Jag är svag för böcker som baserar sej på verkliga livet (nu känner jag dessutom till personerna i boken: Styvfadern!) och böcker om Svartå Bruks historia, speciellt allt som berör Svartå Slott (gissa var jag växte upp). Behöver jag ens förklara valet: Upplevelser i Finska koncentrationsläger? Den tredje boken i högen fastade jag för då jag såg utgivaren: Karis-Billnäs Gymnasium - Från fadder till vän, Allingsås och Karis 1940-48.

Vi som är pratglade, mommo och jag, jag som har en miljon frågor och hon som har svar, satt och tjattrade en hel kväll om förflutna tider.

Bland annat om krigstider. Hur fattigt hon levde tillsammans med hennes föräldrar och tre syskon. Varav två tyvärr dog, Maj-Lis endast sex veckor gammal och Sven i tre månaders ålder (får vi ännu någon vacker dag en dotter till skall hon definitivt heta Majlis (Katarina), utan bindestreck!).
Hur hon och hennes syster nästan blev skickad som krigsbarn till Sverige - det satte dock min gamlamommo stopp för: Skall jag verkligen bli av med det sista jag har också? sa hon till sköterskan som tog upp samtalsämnet (barnens pappa hade i det laget redan dött).
Hon visade mej gamla bilder. På huset hon växte upp i - där familjen delade på endast ett enda rum! Bilder på min gamlamommo. Från hennes jobb - till min stora förtjusning jobbade hon på Svartå Slott! - där hon assisterade blinda personer. Den känslomässigaste bilden hon visade mej var på hennes döde bror, Sven, där han låg i en öppen kista. Den bilden studerade jag länge och tackade i tysthet Gud om att mina barn är friska! (Alla fyra barn föddes mellan åren 1936 - 1941)

Jag skulle kunna skriva huuur mycket som helst av vår konversation, men jag har kanske redan sagt lite för mycket, vad vet jag, på det här viset finns en del dokumenterat någonstans. Någonstans där jag inte kan radera det i misstag! Hur intressant det är för er är en helt annan sak.

Så länge barnen sover får jag lägga mej bekvämt på soffan med en bok i handen, det är precis vad jag nu tänker göra! Men vilken?

Vad det innebär

Jag har varit lite otydlig om vad Buzzador går ut på.

Kort och gott betyder det att jag får testa olika produkter, gratis! Under pågående kampanj skickar jag in små rapporter (blixtrapport) om hur Buzzandet framlöper. Så i princip håller jag uppdragsgivarna up to speed medan jag 'marknadsför' de produkter eller tjänster som kampanjen handlar om för er stackars bloggläsare, hehe.

Det kostar ingenting och man behöver inte tacka ja till alla kampanjer! Jag ångrar inte en enda sekund att jag gick med! Nu kom jag ju, ifall ni har missat det, med i Lego Duplo kampanjen! No money spent, nu är det bara att vänta på att Buzzador paketet hittar fram!

Så på allvar people, gå med! Testa nya produkter, dela med er av era åsikter och buzza buzza buzza. På bloggen, på facebook, twitter, instagram..
Registrera er nu gott folk och glöm inte att nämna mitt användarnamn som är så påhittit som tovan85. Ni kan ju lägga ner lite mer tanke på ert användarnamn så det inte blir lika tråkigt som mitt.

Liten trampolin

Är det någon som möjligtvis är intresserad av en liten trampolin menad från 1+ åringar? Vi köpte den två somrar sen och funderar nu på att sälja den (OBS, funderar!). Ta er en titt här.
Om någon i sin tur säljer en större så lämna gärna en kommentar!

Robot Zombie Mamman

Jag kan sen bli så trött! Vädret är grått, regnsjukt och allmänt deprimerande.
Två av tre tvåfotingar är sjuka. Den ena är snorig, hostig, pirrig, hängande, klängande, flunsig.. Den andra är likadan.
Men (!) hur sjuka barn än blir slutar inte kampen om mammas uppmärksamhet heller, den ena hänger på ena benet med ansiktet tryckt mot mitt byxbyxor och passar på att torka bort snor. Den andra står bredvid, drar i mina kläder och försöker klättra upp i famnen medan han smetar ut snor på ena skjortärmen, balansen har han helt tappat.
Den tredje sitter framför tv:n och skriker med jämna mellanrum: Far vi till mommo och moffa idag? Mitt svar till henne går liksom inte fram, samma fråga frågas om och om igen. Det 'rätta' svaret skulle nog få tyst på henne..frestande, men fult.
Själv är jag igen i zombiemode, en robot zombie är nog en bättre förklaring. Det som absolut måste bli gjort görs, men i slowmotion och med robot liknande rörelser. Måste vara en rolig syn.

Kreativitet kommer inte på beställning

Kreativt blogginlägg. Det är det som krävs för att ta hem vinsten, Lego setet 'stor cirkus' (det viktigaste är inte  att vinna, men det är ju roligt att försöka i alla fall).
Medan hjärnan går på högvarv av alla de oändliga idéer, eller står den på noll, trugar jag

fortfarande ut rabattkuponger (jag har redan några offer på min lista). Kassatanten knapprar in -25% i kassaapparaten vid utcheckning. Inte så illa vill jag påstå här på andra sidan skärmen.

Ja, jag vet. Det är ett himmelens tjat om Onni gröt och välling, omega-3 och nu om Duplo här på bloggen.
Stå ut, snart kommer nog min blogg inspiration tillbaka med mer varierande och, för er kanske, intressantare inlägg. Snart, bara våren börjar på allvar, den är nästan här nu, tösen plockade den första tussilago buketten idag som nu pryder blombrädet i köket.

Dagens sista tjat, som är en fråga, lyder så här: Vad har ni för tankar om Lego Duplo?

Konstiga idéer

Min prinsessa, vars bröllop förresten förstördes tidigare idag av någon osynlig figur, har nu fått för sej att doppa RågChips i makupala mjölkchoklad. 'Det är så gott', fick jag till svar då jag frågade varför hon gjorde så, som om det vore den självklaraste saken här på jorden!
Vad vet jag, kanske det är en kanon kombination?

Läst på

I väntan på Buzzador paketet har jag nu läst på om Lego Duplo. Byggsetet (som är rekommenderat för 1½-3 åringar) vi väntar på heter, Bygg och lek, den innehåller sjutton klossar. Buzzador beskriver innehållet så här:

Setet innehåller 17 lätthanterliga klossar och delar i ljusa och starka färger, däribland tre fönster kuber, en söt björn och blandade dekorerade klossar som är kompatibla med vanliga LEGO DUPLO klossar och delar.

Nu lyser min otålighet igenom igen. Jag har liksom inte riktigt tid att vänta. Barnen vet ingenting om vad som är på väg hem till oss på posten, vilken överraskning det kommer att bli! Där har ni det, orsaken till min otålighet!

Så slutar vi blogginlägget, för den här gången, med en liten frågesport: Vet ni varför Lego heter Lego? Jo:
Ordet 'Lego' är en förkortning av de två danska orden 'leg godt', som betyder 'lek bra'.

Lego Duplon! (Buzzador)

Äntligen börjar jag komma med i Buzzador kampanjer som är som gjorda för min lilla familj. Först Onni kampanjen som jag Buzzade om en hel del en tid sen, och nu blir det ett hiskelis bloggas om Lego Duplon (40 dagar kvar)! Det kan jag såhär på förhand be om ursäkt för, men om vi ska ha en chans till att vinna ännu ett byggsätt, 'stor cirkus', får det bli ett helt berg med inlägg och bilder här på bloggen!
Den här gången följer dessutom tio rabattkuponger på Lego Duplo produkter med i paketet, som jag villt kan kasta omkring mej så länge dom hamnar i händerna på barnfamiljer.

Nu tycker jag att ni också ska gå med i Buzzador! Den här gången är det inte bara vi som har nytta av att mamma här i huset är en buzzadorare (vilket ord), tio andra har det också!
Registrera dej och ange mitt användarnamn: tovan85 (påhittigt, javisst!). Nu skall du inte vara rädd att bara få kampanjinbjudningar som Valio Onni eller Lego Duplon. Kampanjerna väljs ut på vad du angett som intressen med mera.. Alltid klickar det förstås inte.. Jag fick till exempel en inbjudan till någon sorts sojamats produkter och sportdrycker, man behöver ju inte tacka ja till allting! Alla med nu!

Såhär till sist tar vi oss till ett litet (fult) knep. Om det finns nån modig bloggläsare där ute som vågar registrerar sej och anger mitt användarnamn (det syns på min sida om du angett det eller inte) lovar jag att skicka en av de tio rabattkupongerna hem till dej, om du har barn förstås!

Här väntar jag ännu på ett besked om en intressant kampanj. Hoppas hoppas!

Regn och ärenden

Små regnat har det gjort hela dagen, och blåsten är kall! Det vet jag. Jag packade nämligen in tre små saker i bilen och höll på att frysa ihjäl! Jag lovar och svär på att våren inte hitta hit! På fastlandet blommar i varje fall tussilagorna för fullt, och på dagens tidning skröt någon om att ha sett vårens första vitsippor!
Väl i bilen bestämde jag mej för att lämna den minsta hos en barnvakt. Det är jobbigt nog att gå i matbutiken med två som springer åt olika håll och som plockar allt det får tag på i vagnen!
Till min stora häpnad gick det faktiskt riktigt bra! Miliam satt fint i bilvagnen och tutade på alla och ingen alls. Nu och då hängde ett ben utanför men han klev i alla fall inte ut. Plus poäng för det!
För första gången någonsin lyssnade Novalie på mej. 'Vi skall inte ha någonting onödigt, jag har inga pengar'. Där gick vi sen bredvid varandra och diskuterade vad som var nödvändigt och vad som var onödigt. Väl i kassan glömde hon ändå bort det, 'mamma vad kostar den här boken?', 'mamma, vi kan väl köpa den här tidningen?' Ingen bok eller tidning slank ner i plastkassen.
Däremot var det mer livat inne i banken. Det första dom fick syn på var lekhörnan, vilken överraskning liksom. Täckningar skulle målas, 'men se Liian, leksaks lastbilar!', därefter byggde de torn.. Undrar vad personalen tyckte om ljudnivån och leksakerna som spreds över golvet. Jag fick den där härliga känslan av: Hej hej, två barns mamman här.

Överlag skötte de sej ganska bra. I bilen tittade de på film. I butiken lyssnade dom på mej. I banken städade de upp då jag sa till. Dom skötte sej så bra att jag till och med vågade ta dom med på mat till caféet! Hur dagen slutar återstår ännu att se..

På tal om böcker

Från koncentrationslägers överlevare (sällan) till barnböcker.
Östens ABC saga är en riktig pärla bland barnböcker.
Här får barn möta Draken Doris, Lampan Lennart, Yrvädret Ylva och så många, många fler små busiga filurer och figurer.
Här tycker både mamma och knattarna (i varje fall den äldsta) om alla mini sagor som knyter ihop en hel saga om Ödlan Östers äventyr och alla dom fina färggranna bilderna. Läsa läsa!

Här fortsätter vi med samma humör

Alltså, den här veckan. Verkligen inte den bästa jag haft. Argh, tur så är den snart slut, om nästa vecka (hoppeligen) skulle vara något bättre.
Lördagen fortsätter i irritationens tecken, vilken överraskning. Men istället för att ta ut det på andras åsikter, förlåt Jannina, så riktar jag min uppmärksamhet mot taket istället.
(Till er som inte vet är hon ingen främling precis, vi har tagit ihop förut, till exempel om vem som får leka med vilken docka, hehe) Just nu klampas det omkring på taket rakt ovanför huvudet på mej. Nu och då hör man också hur en irriterad röst hojtar någonting åt en annan irriterad röst. Tonen som används bådar inget gott. Tydligen  är det värre än trott (antar jag). När som helst nu förväntar jag mej se ett ben rasa ner genom taket. Så att så. Men om vi nu ska se på saken från den ljusa sidan betyder det ett helt nytt tak här på insidan också..

Om jag nu för ett ögonblick skulle glömma allt som heter vardag och irritation och istället sticka näsan i boken jag för tillfället läser: Mannen utan öde. Jag måste ändå säga att den nog är en besvikelse. Precis som filmen som baserar sej på boken.. Okay, jag hade svårt att koncentrera mej på filmen eftersom jag fattade noll. Skådespelarna pratade tyska, textning fattades helt - oftast finns det ändå textning på engelska, men nej.
Boken är i alla fall på svenska, men lika trög som filmen. Men eftersom jag en gång lagt ner pengar på den får jag lov att ta mej igenom den också..

Här kom min positiva jag fram igen, att jag sen alltid lyckas..Bättre dag imorgon?

Dagens bästa!

Plötsligt spelade telefonen upp Butterflies ringsignalen. Here we go again, tänkte jag, telefonförsäljare. Jag kastade en hastig blick på telefonen och blev helt förvånad, min faster!
Senast igår ringde hon, då bjöd hon ute en gratis bil till oss, som vi inte tog emot. Vad ska vi nu göra med en tredje bil?
Till saken hör det att hon sällan hör av sej. Sist sågs vi i Oktober -10 (gången före det var jag höggravid med Novalie). Det var ett möte som varade under trettio sekunder. Den dagen bar jag min bröllopsklänning och höll på att frysa baken av mej.
Den sista månaden har hon ringt mej några gånger, varje gång har jag blivit lika överraskad.
Dagens samtal gjorde mej i varje fall mycket  glad. Super glad!
Gårdagens samtal fick henne att oroa sej över mitt mående, helt klart var inte den delen av samtalet höjdpunkten, hon oroade sej över min sjukhusvistelse då jag i en veckas tid haft hög feber och det faktum att jag flera gånger nämnt, både åt henne och åt fammo, att jag ofta varit sjuk.
Nu frågade hon mej hur jag egentligen klarar mej med tre små barn här hemma då jag haft flunsa så länge, enkelt, det måste bara gå. Hur är det med matlagningen på dagarna då, vad äter vi? Enkelt det med, sådant som går snabbt att tillreda, (idag hade vi stekt korv och makaroner) eller rester från föregående dag.
Får jag själv någon vila på dagarna? Ibland, då jag lyckas få alla tre att sova dagsömn samtidigt (nu är alla tre nerbäddade, ingen sover).
Får jag någon hjälp dom dagarna det är som värst (jag gjorde misstaget och nämnde min yrsel och syn), vem hjälper mej då, hur långa arbetsdagar har Marcus.. Frågorna var många och kom på löpande band.
Men sen! Sen kom det jag klassar som höjdpunkten! Hon ville själv hjälpa till, 'det är ändå så lätta att komma över med färjorna' (det tar ca. ungefär 2h för henne att komma hit).
Hur skulle det passa nästa vecka? Och fammo får väl självklart följa med? Ja, ja och åter ja!
'Jag har inte pratat med fammo ännu, men om jag säger att vi far så då far vi' skrattade hon. Det tvivlar jag inte på, hon är den mest envisaste och bestämdaste människa som nånsin vandrat på denna jord!
Sedan tillade hon ännu att vi absolut inte ens skulle tänka på någonting som heter städning. Hon är minsann inte pikkutarkka, som min pappa var - där brås jag mera på min faster.
Så, nästa vecka får vi riktigt fin besök!
Big deal, din faster och fammo kommer och hälsar på tänker ni nog. Men det är  en big deal! Ingendera har någonsin varit hemma hos oss, inte då vi bodde i samma stad, och inte efter husköpet! Därför räddade samtalet min dag!
Jag satt nämligen ännu också på soffan, stirrade på den ojämnt målade tegel väggen och irriterade mej på allt.

Irriterad

Jag var  på bra humör tills det svängde (dah). Av ingen orsak alls. Nu har jag hittat hur många orsaker som helst.

1) Jag fick ett samtal, på flytande hebreiska, där mina skatteproblem magiskt skulle fixa sej bara jag tog ett medlemskap. Nej. Jag fräste mej igenom hela samtalet, stackarn som ringde. Men jag är så himla trött på liknande samtal. Telefonförsäljare har verkligen inget lätt jobb, dom får nog ta emot en massa skit.

2) Ett blogginlägg där det tydligen är bättre att ljuga om saker istället för att ge en ärlig åsikt. 'Fint, men inte riktigt min stil' är en förbjuden mening. På allvar? Bra förebild för barnen det där, ljug hellre än att vara ärlig, världen blir så mycket bättre då (det sista lade jag själv till). Jo, alla har vi olika smak och vi kan ju inte alltid tycka om samma sak, men är det faktiskt bättre med en vitlögn då? Nej. Vad fan ska man nu ta illa upp för det? Huvudsaken är att man själv är nöjd med det man åstadkommit. Inte tycker någon särskilt mycket om min kökslampa heller, som jag ääälskar, men de bryr jag mej fan i, den är fin och det om det (Ma tycker inte heller så värst mycket om den, 'bara du är nöjd så är det bra' säger han).

3) Hundfanskapet som står och skäller utanför barnens sovrumsfönster. Fast det har egentligen ingen större skillnad, han skäller minst lika mycket inomhus också. Jag hurrar om barnen somnar trots allt skällande.

4) Jag är irriterad på mej själv för att jag är irriterad. På allt och inget. Till exempel hänger en tavla snett, så himla irriterande liksom! O julgardinerna hänger kvar, det är först irriterande! Men de som irriterar mest är det att jag irriterar mej på saker som jag själv kan fixa till.

5) Och så är det det här med vädret igen. Solen lyser men det blåser för kallt.

6) Vår bakgård ser ut som en krigszon.

7) Läste igår i tidningen att huggormen redan har vaknat på grannön. Jag som senast igår klagade på ormar.. (Och kom på en till orm story, men den är inte alls lika rolig.)

8) Det är så länge sen vi var och hälsa på mommo och moffa, jätte länge sen, vi sågs senast i julas! Vi hade planerat ett besök nu i helgen, men de blir inte av. Svärmor 'måste'  ju självklart fylla år på Lördag. Inte åkte vi till södern heller då min bror fyllde, eller då min syster blev en fjortis..

Irritationslistan fortsätter i oändlighetens oändlighet. Så jag tänker nu sitta här på soffan, stirra i väggen och fortsätta irritera mej på allt och ingenting. Tegelväggen är förresten ännu ojämn målad..

Hur man väcker mamma (ordentligt) på nolltid

Miliam vet hur man får mamma att vakna ordentligt på nolltid, och mer eller mindre i panik.
Vi låg och myste sådär halvsovande med Emelia då små tassande ljud plötsligt hördes. Inte länge efter det kikade dom två äldre in i sovrummet.
Där låg vi sen, alla fyra, i sängen och pratade om det ena och det andra. Det var då jag hörde det. Ett konstigt porlande, precis som kokande vatten. Vad är det där ljudet var min första fråga. Båda barnen såg så oskyldiga ut som bara dom kan, 'inte vet vi'.
Novalie som har tagit på sej den 'duktiga rollen' bland barnen hoppade upp från sängen för att undersöka saken, som hon uttryckte sej.
Det räckte inte länge före hon ropade 'det är spisen'! Min första tanke var att det nog var leksaksköket, den för ett förfärligt oväsen då plattan är på. Men för säkerhetsskull frågade jag förstås vilken spis det var, i det skedet klädde jag redan på mej för att själv försäkra mej om saken, jag hann inte klä fullt på mej då svaret blev 'i köket'. Jag har nog aldrig tagit mej så fort från sovrummet till köket förut.
Ugnen stod på 175 grader, plattan var fullt påtänd. Oset spred sej till hallen..
Nu 'doftar' det 'gott' av smält plast. Tur i oturen var ändå att hundens matskål (improviserad för tillfället) stod på en bakplåt. Bakplåtspappret svartnade en aning och ett hörn av 'matskålen' smälte.

Nu är det än en gång bevisat. En olycka händer så fort! Resten av dagen släpper jag inte barnen med blicken en enda sekund! Nu skulle det verkligen inte sitta fel med ett extra par ögon i nacken..
En köksport är nästa sak på inköpslistan, helst med en portkod!

Klagosång och ormar

Vart och varannat inlägg handlar nu om diverse klagomål. Största problemet är våren och snön som aldrig tycks smälta bort. Den visan har jag själv också dragit. Men hur onödigt är det inte att gnälla över sådant vi inte har makt över?
Våren kommer då den kommer, snön smälter bort då den smälter.
Sen kan vi rikta vår klagosång annanstans istället. Som till pollen (förra året var den första som jag också led av pollen).
Så kommer sommaren. Usch vad det är hett och dom där myggen sen då? Och alla småkryp!?
Min klagosång kommer att klinga som följande: Dom där j*vla myrorna som vågat flytta in under mina rabarber, jag älskar rabarber, men hatar dom där mord inriktade myrfanen. Getingar, bin, fästingar, ormar. Mest är jag rädd för allergiska reaktioner om barnen blir stuckna/bitna, vi som bor så långt borta från snabb hjälp!
Så kommer hösten.. Ja, ni fattar. Vi är aldrig nöjda!

På tal om ormar. Mamma bjöd förra sommaren på en story jag sent kommer att glömma. Vi retade henne länge efter det, så roligt hade vi.
Mamma är rädd för ormar minst lika mycket som jag. Efter en shoppingtur med min styvpappa var det mamma som satt bakom ratten då de tog den vanliga sandvägen hem.
Herr Orm hade bestämt sej för att sola den dagen där på vägen, solen som värmde så skönt. O här kommer mamma körande rakt emot honom. Mamma som märkte ormen i sista sekund lyfte upp bena från pedalen, släppte ratten och tjöt till - visst vi ogillar ormar, men jag förstår ändå bättre än att lyfta på bena ända upp till biltaket, släppa av ratten och tjuta som en fåne - Ormar kommer inte in genom bil bottnet mamma! Hur gick det förr Herr Orm då? Jo, han kom inte till någon skada.

Bebelia

Idag är det bara Emelia och jag. Hur konstigt känns det inte att bara ha en  hemma och den lugnaste till på köpet?! Hon kryper nöjt efter hunden, sätter sej upp, söker ögonkontakt och avfyrar ett stort leende före hon igen sätter fart efter hunden.
Jag som vanligtvis måste ha ögon i nacken också kan inte förstå hur lugnt det går till!
Emelia intresserar sej för allting just nu, så ett par extra ögon i nacken skulle inte göra nån skada, allt ska plockas upp och smakas på. Marcus skojar att det inte är någon vits att fram dammsugaren eftersom det bara är att följa Emelia och plocka upp det hon lagt sikte på, det tar en halvtimme eller så så har vi 'städat' klart - fast mamma plockar nog fram dammsugaren och ger en predikan åt dom två äldre att plocka undan alla små saker (som frökens små små pärlor).
Emelia har dessutom börjat ställa sej upp, överallt! Igår kväll kändes det hopplöst att få henne att sova då hon på nytt och på nytt ställde sej upp i sängen med ett väldigt gigglande. Försök nu vara bestämd och inte röra en min i den situationen..lycka till. En flaska senare sussade hon sött.
Med hennes ny talang kommer det också en massa mindre trevliga överraskningar. Som då hon viftade ner ett vattenglas i vår säng, eller en tallrik full av mat som sedan flög över hela köksgolvet.
Emelia är en sån där liten filur som man inte kan vara arg på länge. Hon har dom roligaste små miner och uttryck som råkar passa perfekt in i diverse situationer hon hamnar i.
Hon 'pratar' mycket, ofta hörs det som vanliga ord som, nej, jaajaa, va, mamma och något som hörs som 'tack'. Hon nickar, hon skakar på huvudet..hon följer med allting som händer runtomkring.
Hon är en härlig liten prick att ha!

Vår tecken?

Alla som påstår sej se vår tecken överallt måste vara dårar! Vadå vår? Snön ligger tjock kvar på baksidan, solen syns knappt till, himlen är hotfullt mörk, det ser tillika regnsjukt ut. Regn är mer än välkommet, smält bort snön bara då solen inte gör sin del av jobbet. Det är nog det enda tecknet på att våren kanske hittar hit snart.
Men ett  säkert tecken på våren är ändå den årliga flunsan. Varje år snörvlar vi den här tiden. Kiva.
Men så kom samtalet från mommo. Vägarna är bara (här också) och tussilagorna blommar!? På allvar liksom? Hon hade hittat fem som hon tog med sej hem.
Men mamma sa att hon inte hittat en endaste en fast hon går ut på promenad med hundarna varje dag, om hon inte pinar min syster till det.. Hon har minsann inte sett en endaste tussilago.
Inte jag heller, och därför håller jag fast i att alla som påstår sej sett vår tecken är dårar (förlåt mommo!). Vad kan dom annars vara?

Hem

Home is where your heart is heter det visst. Då bor jag endast här ute, för mitt hjärta bor fortfarande i den lilla by jag växte upp i (en del är ändå här). Fast när jag ännu bodde där bland åkrarna svor jag på att flytta långt bort och aldrig se mej om. Men nu blåser andra vindar! Vad skulle jag inte ge för att bo nära min släkt igen?

Min mommo bor fortfarande kvar i samma knutar där jag och min bror växte upp. Och oj oj, vilka minnen som dyker upp när vi hälsar på henne!
Den, redan då slitna, lekparken, med endast två gungor och en sandlåda är nu i ännu värre skick än den var då vi lekte där, men hallonbusken, den står kvar. Diket dit jag sparkade ner min cykel i ett (läs flera)  raseriutbrott för att den 'inte funka' som den skulle..det kan ha berott på att jag då lärde mej att cykla utan stödhjul..
Vår gamla sandlåda vi byggde på vår gård står fortfarande kvar där, fast nu är det andra barn som bygger slott med vallgravar, vägar och sandkakor.

Senare flyttade vi till vad som en gång i tiden klassades som herrgård - vi (jag och en kompis) gav huset smeknamnet kråkslottet. Huset såg slitet ut och det fanns en uppstoppad fågel som påminde om en kråka (om den inte är en kråka..) i trappuppgången till övervåningen, den är ännu där.

Så varför bor vi här? Enkelt. Marcus jobb. Med tanke på firman är det väl bäst så. Men det betyder inte att jag saknar mindre hem för det.
Hem till släkt och vänner. Hem till det jag känner till. Hem till det jag en gång avskydde av hela mitt hjärta. Bara tänk hur annorlunda man tänker då man 'blir stor'.

Home is where your family is, heter det också. Min familj är här. Därmed hör ena halvan här, jag har två hem. Därför är jag en av de lyckligt lottade!
(Ett sånt j*vla gnäll bara för att dra slutsatsen om att båda orterna är mina hem..)

Nytt

Invigningen av skorna tog så pass på krafterna att en tupplur var på sin plats.

Tänk hur glad man kan bli över några par nya skor! Miliam är ett riktig skofreak, så hans dag är nog räddad.
Idag anlände nämligen nya vår/sommarskor på posten. Skor som dom själva fått välja färg på. Miliam valde grön/gråa skor medan Novalies blev rosa, såklart, det fanns ju inte i lila.
Dom invigde dem med att springa fram och tillbaka i hallen, ljudnivån var på max.
Med i paketet kom en hel hög med nya kläder också, och solglasögon som också blev uppskattade (mer än kläderna).
Allting skulle självklart genast prövas, till och med Miliam provade sina nya kläder utan problem! Skorna var ändå bäst, mellan varje byxbyte skulle skorna av och sedan genast på igen, varje gång.
Jag unnade mej också ett par nya skor, ett par vita, hur smart det nu sen är återstår att se..
Dessutom hade jag äntligen turen att få beställt två par Converse skor i min storlek! För en gångs skull hann jag klicka hem dem före min storlek var slutsåld! Yess!
Nu är nog kläd och sko budgeten uppvänd för en tid framöver..Kanske jag till och med spenderade lite  över budgeten..men bara kanske..

Tystnaden

Det har varit tyst länge här på bloggen nu, det beror på att alla varit sjuka i tur och ordning. Vi började med spy sjuka och så fortsatte vi med en ordentlig feber och flunsa.
I en veckas tid hade jag närmare fyrtio graders feber, flunsa och ännu en jädrans huvudvärk på det. Före jag började känna mej någorlunda som en människa igen hann jag till och med med en sjukhusvistelse. Jag är fortfarande inte hundra, men det börjar gå.
Novalie började med spy sjuka, Miliam fortsatte. Jag fick sjukhals och feber på det, vilket smittade på alla andra. Miliam hade det ändå värst av barnen, han kastade nämligen upp av följd av febern. Novalie hade sjukhals och hög feber och Emelia tappade rösten och fick en jädra hosta och feber på det.
Vi har verkligen haft några kiva veckor, men nu är dom tack och lov bakom oss.
Jag har fortfarande hosta och huvudvärk, tur så är det värsta redan över! Jag kan sen så hata att vara sjuk, speciellt då barnen till frisknat och själv känner man sej som en zombie. Inte kul.

Samtalet

Idag ringde jag (självklart) till hälsocentralen angående spiralen. 'Konstit' sa tanten i andra ändan av luren. 'Jag har aldrig hört om att en spiral lossnat utan att man dragit i snöret'.
Min första tanke var 'På allvar? Tror hon faktiskt att jag har dragit ut fanskapet?'
Så fick jag förklara hur det gått till, igen. 'Jaha, då får vi sätta in en ny'. Hennes teori var att eftersom jag haft tre graviditeter så tätt satt den inte fast ordentligt. Men så lät det inte då jag tog den!
Nu är vi då tillbaka på ruta ett. En ny spiral kommer inte på frågan före jag är säker på att allt är 'tillbaka till normalt', sen kan jag fundera på den igen.. Så vad nu?

Vad nu?

Veckan blir bara bättre och bättre!
Tak läckan var mycket lindrigare än vi trott. Snön och isen som smält rann inte bort då ett lager tjock is fortfarande satt kvar vid rännan. Isen är nu borta och så var det problemet löst!

Problem nummer två är ett allvarligare sådant.
Efter Emelia föddes funderade jag ganska länge på vilket preventivmedel jag ville ha. Jag bestämde mej slutligen för hormonspiral. Ca. 170€ och skyddad i fem år! Det hördes inte så illa tyckte jag o så traskade jag iväg först till apoteket och sen till farbror doktor.
Väl där ställde jag säkert en million frågor! Hur säker är den egentligen? Den kan väl inte lossna, hur vanligt är det då? Om man glömmer att byta den om fem år, hur farligt är det då? Hur ont tar det att lägga den på plats?? - Inte ont alls, det knep till en gång och där var det. Tar det ont när den tas bort då? - En bekant berättade en horror historia som fick mej att tänka efter två gånger..
Jo. Den är ganska säker, det är mycket sällsynt att den lossnar. Rekommendationen på att byta den är fem år (men den kan också hålla längre). Det tar inte ont att lägga den på plats eller ta bort den..

Det kan jag nu vittna om. Ingen läkare behövdes! Och det tog inte ett dugg ont alls (kröhöm), om man räknar bort sammandragningar och den brännande känslan som drog neråt - Det var som att uppleva en snabb förlossning!

Allt det tog var en mens liknande värk i nedre magen, ungefär sen spiralen sattes på plats fem  månader sen! Några sammandragningar, magont, känsla av yrsel, skakningar, blödningar (här på veckoslutet blev jag verkligen skrämd!), en bastu tur och en varm dusch.

Förutom magont, bränningar, blödningar och flunsa och  feber på det mår jag i det hela stora bra.
Hur länge den suttit lös/felplacerad? De vette Gud.

Marcus fick i alla fall en födelsedags överraskning som heter duga!