Jag är så trött på den här konstanta berg-och-dalbanan! Varför kan jag inte bara få må bra i längre perioder? Och varför ska det vända så här nära Novalies sex års dag? Nu kommer jag att vara inåtvänd och ledsen om det inte svänger före det. Jag har haft så många olika känslor idag så jag kan inte hålla reda på alla. Jag har varit trött och sur på morgonen, även då vi hade gäster. Några koppar kaffe efteråt vände det bara för att vända igen efter att dom åkt. Efter det kände jag mig kramsjuk och hängde fast i Marcus som en igel. Han verkade inte ha någonting emot det. Jag brukar inte få mina "kram-sjuke" attacker ofta men när jag får dom känner jag mig antingen mycket bra eller mycket ledsen, nu var det det sist nämnda.
Igår kände jag mig bra. Vi skulle ju få besök! Men redan tidigt på kvällen kände jag nej, jag orkar inte. Jag kände mig trött, så trött. Jag hällde i mig kopp efter kopp av kaffe. Det höll mig igång en stund, jag var med i några spel men tog min första bästa chans att dra mig undan som jag fick medan Marcus fick underhålla gästerna. Runt midnatt vaknade jag till igen. Men hade noll lust att spela, så jag tittade bara på. Spelkväll blev det visst, men jag orkade inte med som jag ville.
Idag har det svängt mycket. Det beror nog på att jag är trött. Jag har inte fått sova ordentligt på några nättet nu och det kostar mig. Då känner jag allt på en gång, trötthet, ångest, deprimerad.. Allt. Därför har jag varit klingig idag. Som tur har Marcus nerver som stål. Jag hade nog inte orkat om rollerna var bytta. Men så kan han läsa av mig bra också och vet jag behöver. Just då hade jag behovet av att bli omkramad. Och det blev jag. Ungarna förstod att hålla sig undan. Jag skulle nog inte ha låtit dom gå.
Jag är väldigt lyckligt lottad för att ha en sån underbar man som jag har! Han måste älska mig nåt otroligt för att orka stötta och finns där. Eller så har han inte alla hemma. Hur som helst är jag lyckligt lottad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar