Barnen

Barnen mår bra. Bättre nu när dom har en gladare mamma som inte gormar och skriker, eller är inlåst i sovrummet. Nu har jag börjat njuta av att vara mamma igen, äntligen!

Emelia har blivit en riktig hängapa nu. Speciellt då någon av dom andra två är i närheten. Hon vill vara den som syns och hörs. Nog syns hon alltid!  Så mycket hyss den ungen hittar på, och såna historier hon drar! Hon tycker om att måla sig med tuschpennor, och inte bara sig själv utan alla golv och väggar också. Hon sku antagligen måla taket också om hon sku räckas upp. Hon drar också ut sågspån från burarna och sprider det ut längs med golvet. Om man frågar om det så "vet hon ingenting". "Jag vet ingenting" är den vanligaste meningen nu.

Miliam har fått pippi på Mario cart. Han sku kunna spela det i timtal om han sku få. Och han har blivit duktig på det också! Ännu går han också i pappas fotspår, lastbilar är bäst! Om der så är riktiga eller leksaks. Och traktorer. Lastbilschaufför ska han ännu bli och köra faffas vita lastbil. Han är ännu en riktig mammas pojke, mamma likes! I lekar är han ofta fammo eller gamla fammo.

Novalie som snart fyller hela sex år har börjat tappa tänder, det är förstås hurja keikkor. Hon tyckter om att spela bordsspel, kimble är hon bra på, den ungen har tur. Hon får fixa vår nästa lottorad. Hon har börja bli tarkka på kläder, dom ska vara fina eller så flyger dom på golvet. Elsa är hennes favorit just nu, och törnrosa. Hon har livlig fantasi och hittar på otroliga lekar. Skjut lekar är förbjudna. Hon har också blivit viktig med att få vara ifred, eget rum vill hon ha, helst ljusrött men det får nog hållas lila. Emelia vill ha blått. Kompisar är viktiga och snart får hon ju fler då dagiset byts, fast jag tycker ännu att det är skit att deras nu varande dagis stängs! Men från barnens synvinkel så är det ju bra, dom får fler kompisar.