Växlande

Idag är det en sjukt jobbig dag då det känns som hela världen är emot mig. Jag vill bara hem, inget annat, bara hem. Hem till allt stök och tjafs och barnskrik. Allt annat räknas som ett bättre alternativ än att sitta här just idag. Allt smakade skit då jag vaknade runt sju tiden. Morgonmålet, som jag visserligen skippade, serveras klockan åtta så mellan sju och åtta får jag ingen sömn. Det gör mig sur, för det ända jag vill är att sova, eller umgås med någon vän, men i brist på sådana vill jag bara sova. Åtta tiden vände det mot det bättre, för en hel timme, woop woop liksom, slapp jag det här stället! Men så kom jag hit, igen. Det är visserligen inget fel på själva platsen, det känns bara helt fel för mig just idag då jag inget hellre vill än hem! Det blev Pretty little liers maraton ända tills jag kom igenom alla avsnitt, då brast det. På eftermiddagen släppte det helt. En halvtimme satt jag hos läkaren och storbölade, sen fortsatte jag ännu inne på rummet. Resten av eftermiddagen gick åt att störa Marcus på jobbet, och storböla i telefonen. Rolig eftermiddag för oss båda.. Men det lättade en aning på min ångest efter det och ökade säkert på hans. Så vände det igen då vi aktiverades lite här på avdelningen. Idag fick vi steka plättar, ett till woop woop där.. Nu är det helt skit igen! Jag vill sova, jag vill hem, jag vill veta vilken diagnos jag har förutom bipolär, så jag läste mera på om borderline. Och vips, så själv diagnostiserade jag mig. Jag känner igen mig så bra! Följande text beskriver mig så bra:

Det främsta problemet för personer som lider av borderline är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. Detta kan i sin tur leda till relationsproblem (dom har jag haft en hel del av) och svårigheter att behålla en stabil självkänsla. En person med borderline känner alla känslor mycket starkare än någon utan diagnos. Man brukar säga att det är som att leva "utan hud" och syftar då till känsligheten som uppstår. Känslorna hos någon med borderline växlar väldigt snabbt men är väldigt intensiva. Det är vanligt att man med borderline-personlighetsstörning har svårt att finna ett normalt mellanläge för känslorna och ofta och snabbt pendlar mellan ångest, desperation, depression och glädje.

Jag kan inte förklara hur alla dessa känslor går ihop, bara att jag känner dom varje dag, just nu som: Ångest över att vara här, desperation över att vilja hem, depression för att vara ifrån barnen och glädje för att jag har en familj som väntar på mig där hemma. Imorgon, eller om fem minuter, kan det handla om något helt annat. Ibland har jag riktigt bra dagar också men som jag sa till en sköterska: Jag kommer bättre ihåg dom sämre dagarna då jag är nere och dom bra då jag är uppe. Så det är väldigt svårt för mig att säga hur jag egentligen mår, till och med på minuten, för det pendlar så mycket under en dag! Här har vi nu beviset på det! Så kan en dag i mitt liv se ut. Det är inte alltid kiva att vara jag.
Fast nu känns det lite bättre igen efter lite ventilation och ett samtal med en sköterska. Att så snabbt vände det igen! Jag kan bara inte fatta varför det måste vända så mycket och så ofta, jag vill ju bara vara 'normal', om det finns något sådant..