(Ett till depressionsinlägg så för er som redan fått er upp till öronen kan hoppa över!)
När alla andra bombarderat Facebook med midsommar hälsningar och midsommar bilder hit och dit har jag istället hållit tyst om min whereabouts. Jag har nämligen själv suttit inne på avdelning i körförbud. Att börja ny medicinering just före långledigheten var ingen höjdare till idé. Så varför inte ta bussen hem? Jo, tack. Om jag bara fått. Istället har jag suttit här, förutom i körförbud men även i observation. Min tid har gått åt mycket ångest över ensamhet, irritation över min sjukdom och skuldkänslor för att inte kunna vara hemma med min familj, ni vet, en normal midsommar. Tur så var det dåligt väder, annars hade det pärtat ännu mer, haha. Och ännu mer skuldkänslor då jag inte klarade av att vara med familjen den dagen dom kom på besök. Mina nerver är inte i skick mer. Min stubin är kortare än i serier, PAMM säger det genast. Så deras besök blev kort, för barnens skull. Efteråt blev det en massa tårar på rummet för jag känner mig som världens sämsta mamma, långt ifrån kan jag ändå inte vara. Nu när dom håller på att minska på Lyrican är jag helt screwed upp. Känslorna är överallt och ingenstans. Antingen är jag så ångestfylld och nere eller så går jag på rosa moln och på övervarv. Min ork kan svänga på bara nån sekund lika så mina humörsvängningar. Jag försöker hålla allt detta under kontroll men det känns som om jag bara tappar gräppet om den kontrollen ännu mer! Sköterskorna vill jag inte störa så dom har ingen aning om vad jag går igenom och tror antagligen att jag är i skick, snart skickar dom väl hem mig, ostabil igen och med (i mitt tycke) fel medicin och diagnos. Visst, vissa symptomer passar in på mig, men långt ifrån alla. Jag troro själv mer på Borderline vilket är en emotionell instabil personlighetsstörning. Diagnosen är då inte ännu fastställd, den rätta försöks ännu hittas, vi hoppas på det bästa! Sådant nu. Hoppas ni har det kolossalt bättre än mig just nu och att ni hade en bättre midsommar än vad jag hade! Tack och hej för mig denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar