Första gången hon travade

Det börjar bli en riktig hästblogg det här. Men det är väl självklart att Novalies ridpass måste förevigas! Som jag skrev tidigare är den ungen inte rädd för hästar (eller kor) överhuvudtaget vilket känns lite jobbigt för mig som mamma som oroar mig för allt! Men tillika är det ju bara bra. Lite försiktigare kunde hon ju vara. Ingen av dom två hästarna har som tur inte sparkat bakut då hon glömt att hon inte får stå bakom rumpan på dom! Usch, vad jag har varit rädd för just det! Hon är ju så liten, hjärtat mitt!

Hon har haft turen som fått rida en snäll liten ponny som till mestadels varit samarbetsvillig. Igår var herr Zeus på lite mindre bra humör när det regnade men hyfsat bra gick det ändå. Lite rädd var hon på hästryggen igår då han emellanåt vägrade gå framåt och jag måste vara lite mer bestämd med heppan. Till sist 'kom dimman' och då måste hon hoppa av. I förrgår gick det hur bra som helst. Då vågade hon för första gången trava också! Oj vad jag blev stolt över henne! Det är inte många gånger hon suttit på hästrygg och är redan så modig! Mammas lilla tösa <3
Vi har även haft långa konversationer då vi varvat planen ett x antal gånger. En sak som hon sa fastnade mer än allt annat. Mamma, du tycker om alla dina ungar sa hon varpå jag svarade men det är ju självklart! Men mamma, ni måste börja gräla mer på Miliam och Emelia också för dom är busigare än jag. Grälar vi verkligen så mycket på henne? Det är en hemsk känsla för en sån liten att handskas med. Jag måste riktigt ta och kolla hur mycket vi grälar på henne och på vilka saker. Inte vill jag att min flicka ska känna så! Jag fick riktigt dåligt att vara och hade inget vettigt svar att komma med, förutom att lova att förbättra mig.
Annors pratade vi mycket om hästar. Om hur roligt det skulle vara att få ta riktiga ridlektioner, nu är det ju bara jag som lett henne runt på plan och försökt lära henne så bra jag kunnat. Men när jag glömt grunderna är det inte så lätt. Vi måste nog börja se in i olika stall möjligheter där hon kunde få riktiga ridlektioner. Någonstans ifrån måste vi först få pengarna upp hostade. Det är verkligen en dyr sport!

Idag är det min tur att kliva upp på hästrygg efter sisådär en paus på tio plus år! Jag är både överlycklig och nervös. Hur skall det gå? Jag skall dessutom rida med två andra, varav en min egen syster som redan ridit en längre tid och så kommer jag som glömt alla grunderna! Hästen lär dessutom vara stor (scary), men snäll. Det får vi hoppas på! Men ridskolehästar brukar väl i allmänhet vara det. Sååå nervös men överlycklig! Äntligen skall jag få rida igen!

---

Jag har problem med att ladda upp videon ordentligt, jag bara inte får det att funka men ni ser ju i alla fall lite av hur travandet gick till. Så stolt över min förstfödde <3