Det är inte alltid lätt att vara hund heller. Dumstruten sitter på dag som natt sju dagar framöver. Kanske han nu slutar va allt för gästvänlig. Det är inte något lite man får skämmas då hunden genast välkomnar gäster på sitt egna speciella sätt.. Välkomna välkomna!
Jag höll kastreringen som en självklarhet från den dagen jag hämtade hem honom! Marcus var inte lika säker, anledningen behöver jag nog inte närmare om. Men båda två är vi överens om att inte behöva erkänna faderskap åt en hög av valpar. Tänk bara hur dyrt underhåll han möjligtvis måste punga ut varje månad. Hah, där var jag allt rolig! Även jag har mina ljusa stunder.
(Och mamma du kan pusta ut med vetskapen att varken i lilla Fiibi's eller Shelbie's mage upptäcks små små hjärtljud. Så Mamma du är skyldig mej kompensation för de lilla ingreppet vi utsatte stakars dumstrut för! De är ju för Fibsens o tornadons bästa! Och hör sen!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar