Tänder & annat skit

Den åttonde fick jag en akut tandläkartid. Jag har i flera år försökt förklara åt diverse tandläkare att jag har otroooligt ont i två tänder men fått till svar att det nog bara är inbillning, det kan kännas så när man har andra hål. Jo jo tänkte jag, inbillning my ass. Men så till sist gav jag upp och stod helt enkelt inte ut med smärtan mer. Smärtan var dessutom konstigt, den liksom "kom och gick" så att säga. Vissa dagar kunde jag inte tugga på vänster sidan och andra dagar var allt som bortblåst. Men då den kom så kom den hårt! Till sist gav jag upp. Jag tar väl fighten en gång till då tänkte jag.

Så steg jag in där på mottagningen. Det var inte vår "vanliga" tandläkaren utan en vikarierande, trodde jag, följande dag slog det mig att hen säkert är studerande.

"Jaha, det är flera år sen du var här sist, det var 2013 ser jag. Varför har du inte kommit tidigare". "Öööh för jag gillar inte tandläkare, inget illa menat". Jepp, det började ju bra!

Så låg jag där i stolen i 45 minuter  (fast det kändes mycket längre) och hörde hur han i hastig takt rabblade upp karies här och karies där och en plomb bit fattades där och där. Shit alltså! Jag som bara hade ont i två tänder!

Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt obekväm under den här visiten. "Har du några sjukdomar?" "Vad äter du för medicin?". Det är ju inte så att det första jag berättar åt okända människor är "Hej, jag heter Tove och jag har bipolär depression, vill du veta mina mediciner?" Aldrig förut har en tandläkare frågat sådant av mig tidigare! Är du gravid har jag fått höra. Såhär i efterhand förstår jag ju varför hen frågade men jag kände mig riktigt obekväm i den stunden!

Nå, hen ville i vilket fall som helst ta röntgen bilder följande dag så jag fick en ny tid.

Den natten hade jag svårt att sova. Min mage krampade sammandrags aktigt, jag mådde illa, hade huvudvärk och allting snurrade. Tidigare på dagen hade jag dessutom haft dubbelseende.

Följande morgon var minst sagt trög. Jag låg kvar i sängen så länge jag bara kunde, riktigt in på minuten! Vi har bara en väg på en kilometer till tandläkaren så det tar ju inte så länge att köra dit.

Väl där möttes jag av en tändläkare, en studerande och en tandhygienist (det var då det slog mig att hen från dagen innan måste vara en studerande och det var säkert också därför hen var så noggrann med allting).

"Du ser verkligen trött ut" sa tandläkaren medan hen röntgade tänderna. Jag försökte hålla mig vaken där i stolen och hållas riktigt still när magkramperna kom.

Dom kom i alla fall fram till att jag har ett stooort hål i ena tanden som tidigare rotfyllts och att den säkert är bakteriefylld nu (jippee, det räcker ju inte med en inflammerad tå!). Dessutom har det lossnat bitar av plomber på andra tänder. Så jag gick därifrån med tre nya tandläkartider! Precis vad jag hoppats på..

Vid dethär laget mådde jag riktigt skit. Jag funderade på att gå raka vägen till hälsocentralen efteråt men tänkte neeh, jag ska ju ändå dit senare och visa tån. Jag klarar mig säkert tills dess! Så jag åkte till posten för att ta ut mitt paket.

Men fy fan vad jag fick ångra det beslutet! Jag fick vika mig dubbelt över disken då krampen kom. Den kan helt ärligt jämföras med en sammandragning i slutskedet, inte länge efter att den första släppt kom en till.

Jag åkte raka vägen tillbaka till hälsocentralen där dom genast tog blodtrycket, infektionsvärden, graviditetstest och hemoglobin and what not. Jag fick en läkartid senare den dagen och fick välja om jag ville åka hem där emellan eller vila där. Vi kom fram till att jag skulle stanna där, jag ville ju inte helst köra bil just då annars heller. Så jag sov bort nån timme där.

Läkaren gjorde dom vanliga testen. Ni vet, stå rak, blunda, sträck ut armarna och rör din näsa. Man läste också av hjärtljuden, hjärtat slog en aning fort sa läkaren. Och så en gynekologisk undersökning där läkaren kom fram till att en noggrannare undersökning skulle vara på plats.

Igår skulle jag ha haft läkartid på fastlandet för en grundligare undersökning men jag sköt upp den till nästa vecka. Jag kände att jag inte var i skick för att köra så långt. Nu fick jag dessutom tid samma dag som jag har tandläkare så det känns bättre så. Då behöver jag inte köra in två gånger på en vecka.

Anledningen till varför jag sköt upp tiden var för att jag spenderade Torsdag kväll på sjukhus jouren och kom hem sent.

Jag måste säga att jag är rätt så besviken på läkarna där. "Har du haft migrän någongång. Nådåså, vi kan ge dig migrän medicin genom dropp." Hur kopplar dom "sammandragningarna" till migrän om jag får fråga? Det andra passar väl in på det men jag vet ju hur migrän känns och det här var inte det! I mitt tycke tog dom den lätta vägen ut. "Du har haft det förut så det måste vara det!"

Jag vet ju att det inte var det men jag orkade inte ta striden (som gumman brevid mig gjort). "Är du säker på att du inte vill ha dropp?" frågade läkaren flera gånger och jag fortsatte att skaka på huvudet tillika som jag sa "nej nej nej, helt säker!" Varför skulle jag låta dem sätta dropp och medicinera mig för något jag inte har? Dessutom trodde neurologen som gett klartecken för mig att komma in att allt kunde bero på dålig blodcirkulation i nedre skallen och det var tal om röntgen! Och så möts jag av dom här tontarna.. Att man sen kan bli arg!

Så jag skrev ut mig och fick till råd att ta en burana 600mg och två panadol. "Jag vet att det är en hög dos men det hjälper."

Kort därefter plocka Marcus upp mig. Jag hade ett så dåligt samvete för just den dagen hade vi ingen som kunde sitta barnvakt så alla tre barnen var med. Hela vägen in satt dom och fundera på när mamma sku komma hem igen. Kanske ikväll sa Marcus. Eller imorgon sa Miliam eller i övermorgon sa Emelia. Och Novalie frågade om jag kommer ihåg när dom kom och hälsade på mig till "sjukhuset" (avdelningen) och dom fick kex.

Allt jag kunde tänka på när jag låg där i sängen var att det blir senare och senare och dom är där ute någonstans och väntar på att höra om mamma kommer hem ikväll eller inte.

Men det gick ju ingen nöd på dom. Dom lekte i shoppingcentrets lekplats. Åkte karusell. Köpte en en lila Elsa förskoleväska till den blivande förskole flickan och lördagsgodis till helgen.

Väl hemma somnade jag genast. Följande morgon hörde jag inte när Marcus och barnen steg upp, då brukar jag också stiga upp och fixa flickornas hår om dom så vill. Jag minns att jag avbokade läkartiden runt nio tiden. Sen sov jag bort resten av dagen och följande natt. Idag har jag inte heller varit uppe många timmar. Så ännu är jag inte helt hundra. Ett plus är i alla fall att jag inte haft magkramper idag, för dom är förjävliga!

Roligt skulle det förstås vara att veta vad det här är och få rätt hjälp. För jag kan ju inte fortsätta med att sova bort dagarna!

(Måste tillägga att vår läkare här på ön är helt huippu!)