Så firade vi 9 månaders sträcket!

Igår blev lill killen hela nio månader 'gammal'. Det firade vi med ett läkar besök till Pargas och TYKS på det.

Hela natten sov vi bredvid ett litet batteri vars temperatur bara vreds upp och upp. När han dessutom började kräkas upp allt han åt ringde jag till vår ö's hälsocentral. Men kan man tänka sej, de fanns ingen läkare på plats! Nagu var fullbokat, med till Houtskär blev vi erbjudna en läkartid..ehrmmm..nej tack!

Mitt åt dagen fick vi en läkartid åt pojken i Pargas. Tiden passade perfekt, med tanke på färjorna. Hann dessutom få allt med packat i lugn och ro och inte i en brådska som alltid annars. Kläderna på och ut i bilen.

Väl där sa läkaren att det var bättre att ''passittaa'' Miliam till TYKS där dom kan ta lungröntgen och andra tänkbara tester. Så då åkte vi dit! Måste verkligen ösa lite rosor över Pargas hälsocentral här, läkaren var utlänning men pratade hur bra svenska som helst! Dessutom pratade och lekte han med Miliam hela tiden han gjorde sina undersökningar! Helt super tycker jag, för hur mycket fattar en nio månader gammal bebis av en undersökning egentligen? Och det bästa: Han verkligen brydde sej om sin lilla patient!

På TYKS togs vi emot av två svenskspråkiga barnläkare på barnkliniken. Så de positiva bara fortsatte! Jag är flytande i finska (vissa dagar) och förstår allt som sägs, men nog är det ändå tusen gånger bättre då allting förklaras på eget modersmål! Man tog lungröntgen och andra prov. Lungorna såg bra ut, som var en stor lättnad. Det går en massa lunginflammationer omkring nu. Det var det viktigaste för min del att utesluta.

Nu vet vi att han har luftrörsinnflamation. Vilket de i princip inte kan göra någonting åt, men vi vet orsaken och kan följa med åt vilket håll de går. Tyvärr har hans feber stigit igen undernatten. Idag på morgonen kastade han upp sin välling och har matvägrat sen dess. Vatten dricker han bra av, de är det som är huvudsaken just nu. Hostan håller i sej och snoret bara rinner. Jag förbereder mej på en till tripp till TYKS om inte febern snart börjar ge med sej. Jag åker heldre en gång me ''i onödan'' än en gång för lite!

Förutom lill patienten har även storasyster feber och en jäkla hosta. Så istället för att ta hand om en sjukling medan Marcus är på skolning tar jag hand om två, väldigt gnälliga små sjuklingar. Som tur finns gammla fammo alltid till hands då de behövs hjälp!