Nattliga händelser.

Och nej. Det handlar inte om övernaturliga fenomen.

Otaliga gånger har jag stigit upp i natt för diverse uppdrag. 01:00 har jag hämtat febertermometern då jag upptäckte att jag sov bredvid ett levande batteri. Nu har även Novalie överskridit 39 graders sträcket, och en jäkla hosta på det. Nu ligger hon utslagen på soffan och tittar på barnkanalen, det får man då man är sjuk. Därefter hämtade jag fler näsdukar och en massa vatten, i flera omgångar.
03.00 tiden kolla jag att Miliam säkert var okay, í natt har han inte hostat lika mycket som nätterna förut, vilket är ett gott tecken! Men även han är trött och aningen gnällig. Tand sprickningen hjälper inte heller till. Sex tänder på en gång kan inte vara det roligaste. Hög feber han han inte mer, skööönt! Nu oroar jag mej 'bara' för luftrörsinnflamationen. Det finns en risk för att det skall utvecklas till lunginflammation.
03.30 då jag just somnat om igen efter att först ha sett till Novalie igen vaknade jag av ett konstigt ljud. Det tog en stund före jag förstod vad det var. Miliam. Ute på ett ''natt kryp''. Halvvägs i tamburen kom han emot krypande. Det såg aningen jobbigt ut då han måsta lägga sej ner och vila en stund.. en sån unge! Pappa däremot fatta ingenting när jag mitt i allt stod framför honom med ungen i famnen och frågade om han visste om vad hans son gjorde halv fyra på morgonen.
Därefter tog Marcus över och jag koncentrerade mej än en gång på Novalie som börjat yra av febern. Före vi somnade om hörde jag hur Marcus släppte ut hunden på bakgården. När jag än en gång vaknade efter en timme steg jag upp för att kolla att Dalton säkert blivit insläppt igen. Men nope, han låg på terassen. Och Marcus? Han låg och snarkade på den provisoriska sängen på vardagsrums golvet. Vi tyckte det var bäst så, att sova skillt eftersom barnen skulle vakna varje gång den andra hostade. Här emellan gick jag på vessan ett X antal gånger, fötterna kramppade mins lika många gånger som de. Så något sovande blev det inte för min del.

För att plussa på gråt och gnäll ytterligare lite, gjorde Miliam en störtdykning ner från sängen och landade på näsan, som tur på en dyna! Resultatet blev en fläskläpp. Jag fattar inte hur det gick till. Jag satt bredvid honom hela tiden! Två röda sekunder och så var olyckan framme. Tjugo minuter senare, då kan satt på pappas axlar slog han huvudet i dörren. ''Oho, du har växt sen förra gången''. Stackars liten, han har nog ingen bra dag!