Och så kom prästen

Min styvpappa ringde stup i kvart och frågade om vi skulle komma på hans fyrtioårsfest i flera veckors tid. Jo, jag kommer i varje fall. Kommer inte Marcus med? *Harkel* det där vilken tid är ni här?

Sådana frågor i två veckors tid. Alltid samma, alltid lika nervöst. Jag förstod liksom inte varför det var så förbannats viktigt för oss att komma eller varför han ville försäkra sej på att vi kommer om och om igen.

Svaret fick vi förra Lördagen. Fyrtioårsfesten blev till bröllop! Efter tolv års förlovning gifte dom sej till slut.
Det kom som en fullkomlig överraskning. Ingen visste, ingen anade.

Och så kom prästen in följ av mamma i brudklänning och en brudbukett i handen.

Hela syskonskaran och brudparet.