Första dagen

Jag skulle stiga upp tidigt, äta morgonmål i lugn och ro, dubbel checka väskorna, fixa håret, sminka mej lite.. Listan är lång.
Istället vaknade jag en timme efter att alarmet gått. Det blev inget morgonmål, jag hann inte dubbelchecka väskorna, hunden fick några minuter tid på sej att utföra sina behov..

Miliam vaknade då jag skulle sätta ner mej för ett snabbt morgonmål. Och jag som smugit så tyst! Jag lovar att den ungen har ett inbyggt ''nu är mamma/pappa vaken'' alarm, men var är off knappen?

Jag hann få i mej ett glas vatten, knappt det. Sminkpåsen hittade jag ingenstans, däremot hittade jag puder som jag så graciöst tömde i famnen, det var dom byxorna det! Vart la jag deodoranten nu då? Hårbandet?

Miliam var trött och gnällig då han vinglande kom till köket. Det var bara famnen som dög. Och klockan den ticka. Blöjbyte. Väckte flickorna. Blöjbyte. Min och Novalies konversation sju på morgonen: klä nu på dej (hundrafemtioelva gånger), varpå svaret blev: jag fryser, kan jag inte få sova tio minuter till och mamma, jag har ju inga kläder!
Emelia var helt yrvaken då jag lyfte henne upp från sängen. Jag måste bara säga att det är nog tillika lite roligt att vara den som väcker och inte den som blir väckt! Hon är den typen som sover med rumpan i vädret så jag puffade lite försiktigt omkull henne på sidan, men nepp, ingen reaktion i ungen, annat än att hon genast la sej med rumpan upp igen. Ganska gulligt egentligen.

Jag som hade allt färdig planerat. Jag skulle hinna med den tidigare färjan så jag säkert inte kommer för sent, tror ni? Nej. Tio minuter över åtta var jag på dagisgården. Novalie hade inga problem med att springa in. Emelia bar jag in, men så fort hon såg dagistanten klängde hon sej mer fast i mej. Miliam vägrade komma ut ur bilen. Så jag fick bära in honom sparkande och skrikande. Grät gjorde han då jag sa hejdå. Men det hade gått över ganska snabbt förstod jag. Hemskt var det i alla fall!

Nå, jag körde på 08:40 färjan och 9:00 skulle jag vara på jobb. Och jag hann! Fast jag hamnade bakom en bil utan gaspedal. Så kommer vi till arbetskläderna. Först bjöd hon ut kläder i storlek 36, hahahaha! Jag 36? Nejnejnej. Det slutade med att jag hade arbetsblus och väst 38 och byxor 40! Dom spände i varje fall inte..bältet fick jag ändå ta från mina farkkun för att hålla dom uppe, vilken överraskning.

Nu kommer vi till det riktigt roliga. Jag som skulle sluta 16:30 traskade ut redan 16:20 eftersom jag skrivit ner tiden fel i min kalender och trodde att min arbetstid tar slut 16:00! Imorgon blir det intressant då jag får ringa min esimies och berätta om min lilla moka..
Om vi summerar ihop första dagens fiilis: Jag känner mej som Långben. Kort och gott.