Mer stjärnor

Så här till höst mörkret laddar jag upp med fler stjärnor. Härligt mjuk och skön pläd! Nu fattas bara eld i öppna spisen <3

Zoo hos mommo och moffa

Hemma hos mommo och moffa växer djurskaran i hög hastighet. Förutom två hundar och en sköldpadda har nu två får och en hel hög med höns flyttat in. Barnen gillar dem, en riktig barndröm med 'lande djur'.

Tuksu och Pamela. Dom kunede inte hitta på värre namn. Till pappers heter dom dock Lotta och Elvira.

Tuppen Gunvald.

Ena unghönan jag inte vet namnet på.

Den andra som sitter så snällt i famnen..om man först lyckas få tag i den.

Shelibie och Fiibi <3 Gud vad jag saknar min lilla goa Fiibi!

Och så kom prästen

Min styvpappa ringde stup i kvart och frågade om vi skulle komma på hans fyrtioårsfest i flera veckors tid. Jo, jag kommer i varje fall. Kommer inte Marcus med? *Harkel* det där vilken tid är ni här?

Sådana frågor i två veckors tid. Alltid samma, alltid lika nervöst. Jag förstod liksom inte varför det var så förbannats viktigt för oss att komma eller varför han ville försäkra sej på att vi kommer om och om igen.

Svaret fick vi förra Lördagen. Fyrtioårsfesten blev till bröllop! Efter tolv års förlovning gifte dom sej till slut.
Det kom som en fullkomlig överraskning. Ingen visste, ingen anade.

Och så kom prästen in följ av mamma i brudklänning och en brudbukett i handen.

Hela syskonskaran och brudparet.

Tips för er framför kassan

Så jag är tillbaka bakom kassan igen. Min första vecka gick sådär. Redan första dagen gick jag hem en halv timme för tidigt, några dagar har jag kommit för sent. Jag måste bara säg att jag nu har världens bästa förman! Sånt tålamod har ingen annan haft förut.

Nu när jag igen står bakom kassan har jag små tips för er som står framför kassan. Har ni någon gång funderat på hur ni lägger upp varor på bandet? Ofta läggs yoghurten först därefter alla hårda och tunga varor. Vad är problemet med det då? Jo, yoghurtburken kan gå sönder. Roligt för kassapersonalen,  speciellt då det är lång kö!
Jag brukar dock skuffa sånt som kan krossas på sidan för jag är inget större städfreak.
Rada inte upp alla varor från ena kanten till den andra och allt på varandra! Varor kan falla ner på golvet och gå sönder! Dessutom tar det längre att få varorna igenom eftersom varorna stockar bandet vid kassan! Dessutom gör kunden bakom garanterat likadant. Häll inte ut hela korgen direkt på bandet plocka upp varorna! Helst dom tunga varorna först som mjölk.
Lägg inte pant lappen på rullbandet! Inte heller bankkort, pengar och annat som kan försvinna under rullbandet!
Det är också kiva att få ett tack och hejdå då allt är klart!

Det här är inte ett gnäll inlägg! Utan ett 'aha' inlägg till dem som inte tänkt på det här förut.

Miliam och tutten

Jag börjar vara trött på barnens sov vanot, speciellt på dagsömnen. Just nu testas mina nerver. Miliam är envis som bara den, men det är hans mor också. Han stiger upp och jag lägger honom tillbaka i sängen. Det tog ca en och en halv timme före han somnade, och då utan tutt. Vi försöker nu få honom att lämna tutten men det är svårt!
Jag vill inte att det ska ske på en enda gång, utan att man i sakta mak försöker få honom att lämna den. Idag var jag kanske lite för elak som inte gav den. Det är svårare för mej att inte ge den än för Marcus. Jag har så svårt när han gråter och då ger jag med mej, det vet han förstås.
Jag vet inte hur vi ska göra för att få honom att lämna den. Novalie lämnade den så där bara utan att vi behövde göra någonting alls. Men Miliam!
Hur ska vi gå till väga?
Jag kan berätta hur vi inte gör: vi tar den inte med våld, och vi klipper inte av den.

Miss nr. 2

Jag var smart så här på morgon kvisten. Ringde åt min förman idag för att berätta om min lilla moka igår. Det var ingen fara, det blev ingen större juttu av det. Tur det. Men jag tror inte att jag gör det igen. .haha liksom.
Så kommer vi till moka nummer två. Jag lovade att komma tidigare in. Så där bara! Utan att kolla om Marcus kan föra barnen till dagis. Inte tänkte jag heller på att jag idag kommer sent hem. Skola som jag har idag. Sen kan jag ännu dela med mej om att jag verkligen inte är en morgon människa!
Åtta är säkert inte tidigt i andras tycke. Men jag som får upp ögonen först efter klockan tio är det rena rama döden. Jag är som en walking zombie på jobb imorgon då.

Första dagen

Jag skulle stiga upp tidigt, äta morgonmål i lugn och ro, dubbel checka väskorna, fixa håret, sminka mej lite.. Listan är lång.
Istället vaknade jag en timme efter att alarmet gått. Det blev inget morgonmål, jag hann inte dubbelchecka väskorna, hunden fick några minuter tid på sej att utföra sina behov..

Miliam vaknade då jag skulle sätta ner mej för ett snabbt morgonmål. Och jag som smugit så tyst! Jag lovar att den ungen har ett inbyggt ''nu är mamma/pappa vaken'' alarm, men var är off knappen?

Jag hann få i mej ett glas vatten, knappt det. Sminkpåsen hittade jag ingenstans, däremot hittade jag puder som jag så graciöst tömde i famnen, det var dom byxorna det! Vart la jag deodoranten nu då? Hårbandet?

Miliam var trött och gnällig då han vinglande kom till köket. Det var bara famnen som dög. Och klockan den ticka. Blöjbyte. Väckte flickorna. Blöjbyte. Min och Novalies konversation sju på morgonen: klä nu på dej (hundrafemtioelva gånger), varpå svaret blev: jag fryser, kan jag inte få sova tio minuter till och mamma, jag har ju inga kläder!
Emelia var helt yrvaken då jag lyfte henne upp från sängen. Jag måste bara säga att det är nog tillika lite roligt att vara den som väcker och inte den som blir väckt! Hon är den typen som sover med rumpan i vädret så jag puffade lite försiktigt omkull henne på sidan, men nepp, ingen reaktion i ungen, annat än att hon genast la sej med rumpan upp igen. Ganska gulligt egentligen.

Jag som hade allt färdig planerat. Jag skulle hinna med den tidigare färjan så jag säkert inte kommer för sent, tror ni? Nej. Tio minuter över åtta var jag på dagisgården. Novalie hade inga problem med att springa in. Emelia bar jag in, men så fort hon såg dagistanten klängde hon sej mer fast i mej. Miliam vägrade komma ut ur bilen. Så jag fick bära in honom sparkande och skrikande. Grät gjorde han då jag sa hejdå. Men det hade gått över ganska snabbt förstod jag. Hemskt var det i alla fall!

Nå, jag körde på 08:40 färjan och 9:00 skulle jag vara på jobb. Och jag hann! Fast jag hamnade bakom en bil utan gaspedal. Så kommer vi till arbetskläderna. Först bjöd hon ut kläder i storlek 36, hahahaha! Jag 36? Nejnejnej. Det slutade med att jag hade arbetsblus och väst 38 och byxor 40! Dom spände i varje fall inte..bältet fick jag ändå ta från mina farkkun för att hålla dom uppe, vilken överraskning.

Nu kommer vi till det riktigt roliga. Jag som skulle sluta 16:30 traskade ut redan 16:20 eftersom jag skrivit ner tiden fel i min kalender och trodde att min arbetstid tar slut 16:00! Imorgon blir det intressant då jag får ringa min esimies och berätta om min lilla moka..
Om vi summerar ihop första dagens fiilis: Jag känner mej som Långben. Kort och gott.

Sista dagen för mej

Det är min sista lediga dag före jobbet kallar. För tre månader sen försökte jag intalla mej själv att tre månader är länge. Vilken löngn. Imorgon bitti ska jag lämna barnen på dagis, deras första 'riktiga' dagis dag. Jag hoppas det kommer att gå bra. I Fredags ville dom leka en stund till då jag sökte hem dom. Kanske dom inte ens märker att jag jag lämnat dom där för att leka? Nä. Det är bara önsketänkande.
Jag hoppas verkligen att det börjar löpa på bra. För oss alla!

Imorgon är det min första dag tillbaka på jobbet på flera år! Tre/fyra år blir det visst. Jag försöker komma på hur det känns men.. Just nu känns det lungt. Imorgon har nog vindarna vänt, imorgon slår nog osäkerheten och paniken i.

Så vad gör jag på min sista lediga dag? Jo. Efter min nattsömn på elva timmar tänker jag nu spela Spotify på högsta volym och städa upp här i huset!

(Detta inlägg är skriven på telefonen.  Därmed skrivfel m.m)