Lucka 2: Charlie bakar pepparkakor!

Vi hittade en mjölig lapp med dagens hälsning på köksbordet idag:

"Hej! Idag ska ni laga pepparkakor. Ni kan inte göra snöänglar men jag kan göra mjölänglar! Hahaa! Här får ni varsin tomteluva av mej så att pepparkakorna blir extra goda! Hälsningar, Charlie."

Sagt och gjort bakade vi pepparkakor med tomteluvorna på som Charlie lämnat mitt i mjölet för lite extra bus. Förutom Novalie då, vår lilla grinch!
Tomteluvorna gjorde tricket! Ingen plåt med pepparkakor brändes vid. Han måste ha lärt sig det där på Korvatunturi.
Emelia spexa till det lite extra i anda med Charlie vid ett tillfälle. Nu tar vi kvällsbastu och väntar på Charlies nästa bus imorgon bitti. Det är nästan så att man inte vill sova sa Emelia. Men ni får nog vänta med tomte jakten till nästa helg sa jag, imorgon är det skola och förskola. Tråkigt sa hon och stampa iväg.

Lucka 1: Charlie flyttar in!

Inatt har en tomtenisse flyttat in. Charlie säger han sig heter, och busig påstår han sig vara. Men allt det där står ju på lappen.
Charlie kommer att göra bus ända fram till jul. Idag bjöd han barnen på en höjdare till dag. I quote: Den bästa lilla julen NÅGONSIN - Emelia 6 år.
Morgonen började inte alls som jag förväntat mig. Jag förväntade mig rop och skrik över att det sitter en tomtenisse i öppna spisen och han har paket och vad är det för en dörr och varför är han här och vems är paketet och vem får öppna det och varför hämtar han bara ett paket och... pust. Men inget. Bara ett "Får jag spela Playstation?" Dom har nog inte förstått sig på han sa Ma när jag lite irriterat påpekande det. Så jag fick lircka Emelia (mest för att hon är lättlurad) att kolla vad det var för något som var där. En tomte sa hon. Jaha, men har han något då? Jooo han har ju PAKET! Så dom tog paketet och sprang skrikande till Novalies rum, för hon är ju den ända som kan läsa. I paketet låg boken "Jakten på julen". En bok med 24 kapitel, ett perfekt alternativ till alla choklad och leksakskalendrar där ute. Men hej, sånt kommer ändå, två ord mor- och farföräldrar. Novalie räknade nu till nio kalendrar... suck (även gammla goda pappers kalendrar).
Som det redan är givet från lappen började vi dagen med "gamaldags jul" på Pargas hembyggdsmuseum. Ja, jag älskar stället! Och julen! Och så gratis evenemang såklart... Fast jag älskar det så är det ju inte självklart att resten av familjen gör det...
Marcus pratade med min styvpappa när ett äldre par gick förbi "Vilket modernt barn" Miliam låg på gräsmattan, på rygg, med telefonen i högsta hugg och spelade vad jag antar var minecraft, vem vet. "Jo, vi hitta han i den modernaste stugan". Höh höh.
Charlie hade ju då lovat en överraskning om barnen betett sig bra. Och självklart gjorde dom ju det! *host host* mostly. Så mamma och pappa fick en GPS address av honom. Vilken address sen då! Sweet town! Karkki, karkki, karkki så långt ögat kan nå, hehe.
Och för att det nu är lillajuls helg så fick dom ta den stora burken att fylla godis i! Mamma gjorde självklart liladant, mmmmmassa Reese's och cola svampar! Ivrig som gottagrisen mamma är glömde jag att ta bilder på barnen i godis affären go figures. Men effekten av en stor burk godis får vi nog veta av imorgon ännu...

Själv lärde jag mig för två veckor sen när vi hade en movie date med Ma och av slumpen råka gå in där att INTE äta hela burken på en kväll... värsta känslan på länge. You live and learn my friend.
Väl hemma tappade vi bort ett barn och delade upp dom två andra. Novalie ville läsa kalenderboken men det ville ju inte då Emelia. Jag ville heller inte läsa kalenderboken när inte Miliam är hemma så jag får ta och läsa två kapitel imorgon, för det var dealen med boken, vi läser turvist (att den sen blev billigare än 3 sak kalendrar behövs väl inte nämnas?)
Så Emelia valde en bok i min absoluta favorit barn bok serie: Trollskogen! På bilden visar hon stolt up sin UNICORN, unicorn inte enhörning, hon fått med en klubba. Klubba för barnen är allergiska mot att säga slickepinne *rolls eyes* Men, det tänkte nästan inte bli någon bokläsning. "Mamma jag vet att du tyckte om den här moken när du var mindre... i vikt" och så ett himmla fnissande på det. Vår clown. Det blev läsning i alla fall och vi fick också sällskap av Bonia som var mer intresserad av gosande än boken.
Det var dagen såhär i korthet. Vad morgondagens bus blir får vi vänta på, men jag hör suspekta ljud från köket...
(Den som inte vet vad Elf on the shelf är, det är en tomtenisse, som Charlie, som gör bus varje dag fram till jul. Googla, Instagramma, Pinteresta! Jag tror jag har mer roligt med det här än barnen har, haha)
Godnatt! Nu lägger jag mig i en nybäddad säng och hoppas på att huset står kvar efter Charlie är klar med köket.
(Spontan bloggning + trött huvud = Så som det skrevs så får det stå.)

Barnens museum dag

Det är alldeles för länge sedan jag tog mig tid att blogga. Det har känts skönt med en paus men så mycket som vore ha varit kiva att dokumentera har 'farit förbi'. Så nu tar vi ett nytt försök på att återuppliva bloggen.

Miliam får hjälp med att tälja en visselpipa på
gammalt vis.

En av mina absolut favorit dagar under sommaren var Pargas hembygds museums muse- dag för barn.

Jag älskade det förra året också, men i år var den ännu bättre! Förra året svischade jag ensam iväg med barnen och märkte då att det nog behövs en backup person med. Jag som ensam person räckte inte till till tre barn som drar åt varsitt håll.
Därför bjöd vi barnens 'gambel fammo' att följa med. Och tur var det för i år var barnen ännu ivrigare än i fjol och alla tyckte de om olika saker!

På första bilden täljer Miliam en visselpipa av någon slags träd som jag glömt bort vad som heter. Han var imponerad över hur den lät, inte alls som plast visselpipa sa han och blåste i den non stop, Emelia som var lite för liten för att hantera en puukko (till min lättnad) fick en som var färdig täljd och så började visselpips kriget i bilen på väg hem...

Här spås barnens framtid.

I Lenin huset, där Lenin sägs ha övernattat på flykten från Ryssland, hittade vi en spågumma.
Jag älskar bilden här till vänster. Barnen är alldeles sålda! Jag älskar deras koncentrerade och nyfikna minerna.

Emelia kommer att ha livslånga vänskaper, Miliam kommer att bli rik (likaså jag, bäst att börja lotta) och Novalie blev spådd så många gånger det är svårt att minnas vad allt hon fick.
Novalie tyckte bäst om spågumman och frågade i ett om jag kunde följa med in tillbaka. Hon är ju förstås för cool för att vara med på bilder nu när hon är nio år och skall börja på trean, haha.

Miliam är med och gör smör.

Miliam blev helt frälst på att göra eget smör. Han var inte    
många sekunder på något annat ställe före han
    sprag tillbaka till stugan för att hjälpa till med smöret.
    I bilen på väg till museet pratade vi en hel del om hur
    smör gjordes back then och hur lätt det nu är att bara gå
    in till butiken och plocka upp ett paket smör, men förr, då
    måste man jobba för det, nu görs allt med maskin men
    då gjordes det för hand.
    Gambel fammo, som hon själv kallar sig, berättade hur
    hon som barn tittade på när hennes mamma och
    mommo gjorde smör. Det väckte nog Miliams intresse
    ännu mer och han var nog den som höll till i den
    stugan mest av alla barn som var där.
    Tant Greta som höll i trådarna berätta en massa historier
    för barnen om hur man förr höll stugan varm med halm
    på golvet om vintrarna och hur man höll maran och
    andra onda andar borta.
    Hon hade sin son, Emil, i en vagga och hon visade
    åt barnen vad hon lagt in i vaggan med honom för att

Emelia knådar smörbiten.

    hålla maran från att byta ut hennes barn när hon för
   en stund måste koncentrera sig på något annat. än barnet.
  
    Emelia hjälpte knåda ihop en klimp smör och krydda
    det med en nypa salt. När det var klart fick man en bit
    bröd och bräda på smöret.
    Tant Greta berättade sen åt barnen hur dom kan göra
    smör hemma, jag är inte helt säker på ännu vad jag
    tycker om den saken, haha. Det är förstås en rolig
    aktivitet om vi en dag skulle få lite regn och svalare väder.

    På vägen hem stannade vid vårt favorit kaffe, Köpmanns
    i Nagu! Barnen fick glass medan jag tog en kopp latte
    med den gödaste tårtbiten jag någonsin ätit! Salted
    cream caramel cake. My God! Nu söker jag febrilt efter
    ett bra recept jag kan göra själv.

    Nåja, lite rostigt känns det nog att blogga igen. Men skönt
    att ha inspirationen tillbaka!

   

Anne Franks hus

Jag vet inte hur jag ska beskriva besöket till Anne Franks hus. Det var en känsla av både spänning och ledsamhet.

Amsterdam är en mycket vacker stad. Jag blixt förälskade mig! Och det var svårt att tänka sig att här växte hon upp, hon vandrade på dessa vägar, lekte ute på gatorna, cyklade över broar påväg till skolan och plötsligt togs allt det iväg. Gatorna blev plötsligt osäkra. Restriktionen och förbud.

Jag hade bokat en halv timmes förpresentation före själva besöket i byggnaden. Föreläsaren vi fick drog presentationen för första gången på engelska - även då det uppstod en slags språkmur och fel uttalanden på grund av nervositet, var hon bra. Hon kunde sin sak och jag lärde mig saker jag inte visste från förut.

I museumet gavs det ut hörlurar och en liten plupp du aktiverade en audie guidningen. Själv tyckte jag om det systemet. Du kunde gå i din egen takt och iakta allt i det rummet du befann dig i. Och du blev inte störd på småprat runtomkring.

Jag blev överraskad av hur små rummen var. Jag hade svårt att inbilla mig hur inredningen såg ut och hur alla anstälda fick plats. Men jag kan se hur en så nära vänskap skapades anstälda emellan.

Att stå framför hyllan som döljer ett gömställe bakom kändes överväldigande. Här tog livet som dom visste det slut. Och när dom kom ut nästa gång var det i sällskap av Nazister.

Trappan var väldigt smal och brant. Atmosfären verkade ändra så fort du passerade bokhyllan. Plötsligt var du på en hemlig plats, som representerade hopp. Hopp om att överleva.

Det var trång uppe i gömstället. Besökarna bildade en kö som med jämn takt rörde sig framåt. Stannade du upp stannade hela kön. På väggen hängde ett vykort Otto Frank hade sänt till en släkting före de gömde sig för omvärlden. Den var skriven på Hollänska, men jag hade turen som hade en personlig tolk med mig - min kompis jag bodde hos i Tyskland. Där fanns förstås andra tillhörigheter också. Som bilderna Anne Frank klistrade på sin sovrumsvägg - ett varav hon stal från sin vän.

Byggnaden var verkligen spöklik. Sten golvet på nedre plan, orginal bokhyllan med kartan ovanför den (som gömde övre delen av dörren), tapeterna, spisen i köket. Kyrk klockan råkade också ringa då vi var där. Det gjorde det mer känslosamt.

Väl nera fanns det en stor tv skärm där det spelades upp en intervju gjord med Miep där hon berättade om omständigheterna. Vi såg hela intervjun, dom flesta bara gick förbi. I gästboken skrev vi hur riktigt detta nu känns och hur Anne på olika sätt har inspirerat oss - som att vara starka och tänka positivt.

I gift shoppen köpte jag vykort, en DVD och en bok med hennes uppsattser. Samlar frimärkena är nog det jag uppskattar mest.

Det var inte tillåtet att fotografera inne på museumet men däremot i rummet där för presentationen hölls. Rummet var fyllt av fotografier och orginal produkter fron Opekta. Jude stjärnan och kallelsen till arbetsläger som Margot kallades till. Och en kopia på Anne Franks dagbok.
På grund av många pågående byggen runt museumet hade dom flyttat på orginal dagboken och den var alltså inte där.

Det var ett känslo laddat besök, men jag skulle absolut göra det om!