Glasögonen

Igår klockan två plingade det till i telefonen. Mina glasögon hade kommit! Snabbt kollade jag upp uppehållningstiden och så skura jag iväg.

När jag kom dit blev jag helt virrigt. Jag var säker på att dom blandat ihop linserna. Men dom insisterade på att det var rätt. Så jag gick surt därifrån. För sådär ville jag ju inte ha dom! Så jag grubblade över det hela kvällen och natten och fortsatte idag morse.

Nå, nu ringde jag dit för att konfrontera dom igen, för jag hade ju förstås rätt! Och sidu bara, det var precis dom linserna jag beställt men i mitt huvud hade jag inbillat mig att det var dom tjöckre linserna som reflekterar bort ljus som jag beställt. För jag ville ju ha tjöckre linser. Men nu har jag då tunna som reflekterar bort ljus.

Då var den här dagens nolo faktor fylld. Way to go!

Efter att jag plockat upp glasögon mötte jag upp en vän som fick ta mitt pirr och marr (förlåt). Nu visade det ju sig att vara helt i onödan (dubbel förlåt).

Jag lekte mina sår med lite baby mys och tog även del av en femårings funderingar. Idag ömmar min vänstra arm. Jag hade helt glömt bort att en bebis kan ha den effekten på en.

Väl hemma stirrade Marcus länge på mig. Vad han egentligen tycker om mina så kallade vanliga glasögon fick jag inte ur honom, så knappast något positivt. Nå jaa kom det i varje fall om solglasögonen så dom blev väl godkända. Det tar väl en tid att vänja sig antar jag. Jag tycker också att det är lite konstigt.

Här är dom nu. Dom nya.

Mys med beibiladan. Och storebror söker efter katter..

Penga ångest

Marcus brukar sköta det här med penga ångest men nu har det börjat smitta av sig på mig också.

Bland annat funderar jag på om det var nödvändigt att välja så dyra glasögon som jag gjorde. Men tillika skulle det ha känts lite surt om jag bestämt mig för ett par billigare som jag inte sen tyckt om. Urvalet var dessutom ganska uselt. Jag ville ha så likadan form som möjligt som jag har på mina nuvarande men designen har ändrat ganska mycket sen jag köpte dom här, två ock ett halvt år sen.

Nu fick jag ju också två par för priset av en. Så då sparade jag egentligen halva priset. Men slutsumman är ändå hög (sen är nog frågan ännu att hur mycket sparar man egentligen på den kampanjen).

Sen är det alla räkningar jag betalar i rater. Mest kläder men jag var ju dum nog och beställde hyllor vi ska ha i vessan sen någon gång, antaglingen inte dom närmaste månaderna (för allt tar så otroligt länge att laga i det här hushållet). Och kläder behövde vi ju verkligen men det skulle ha varit billigare att fynda på loppisar istället.

Så har vi bilförsäkringar och en elräkning med en saftig slutsumma. Jag kan sen så irritera mig på att hamna gå efter alla och släcka lamporna. Och då var Marcus så viktigt före vi flyttade in med att lamporna skulle vara släckta i dom rum ingen var i och tvn skulle inte vara på om ingen såg på den. Men tror ni?

Nu får jag gå efter honom och släcka alla lampor. Det onödigaste är nog när han lämnar lamporna på i garderober och tvättrummet. Speciellt bastun. Kan inte byket torka i mörkret kanske?

Jag försöker också få barnen lärda att släcka. Novalie är duktig på det och släcker ofta efter alla andra också för "det kostar ju pengar" säger hon och "vi har ju inte så mycket". Så jag har i alla fall lyckats få det inpräntat i en av fyra.

Sen köper jag nog en massa onödiga saker också. Som nu när jag köpte en till julstrumpa från eBay. Jag har ju ingen att sy den åt men jag bara "måsta" ha den. Den är från -94 och i mitt huvud snurrade det bara "du får inte en chans till" och "den kommer bara att bli dyrare" och "det finns ju bara en". Fast lite kan jag skylla ifrån mig. Det var i förstahand en kompis som ville ha den åt sitt barn men som sen ångrade sig. Men då var det redan kört. Jag ville ju också ha den. Sååå onödigt!

(Jag har faktiskt funderat på om jag kanske kunde sälja dom jag fått klara, för inköps priset och så något för jobbet, typ 80€ (som egentligen är ingenting jämfört med själva jobbet). Jag har ju ändå mönstret kvar efteråt och kan använda mig av den igen senare. Jag har ju snart en klar så vi får se, men finns det nu sen ens intresse för det?)

Efteråt kom skuldkänslorna. Vi ska ju spara pengarna till resan och inte sätta dom på en massa onödigt. Så jag får nog hålla mig borta från eBay ett tag.

Nu får jag hålla hårt i dom pengarna jag har. Jag hinner ju få pengar två gånger till före resan ännu så lite ska jag väl ha öppet på visan före vi reser iväg. Vi har ju båda kreditkort som tur. Fast det ska ju också betalas tillbaka.

Jag hatar pengar, och ännu mer det att jag i perioder har så svårt att hålla fast i dom. Fast vi har ju klarat oss hittills så riktigt bananas har jag inte ännu lyckats gå.

Hur håller man egentligen fast i pengar? Och vad kan man spara in på? Och hur i fansiken kan man ändra sin tankegång?

Den jag bara måsta ha.

Den jag snart sytt klart. Så om jag skulle sälja den här skulle priset bli 104€. Sen skulle den ju hänga med i flera år så om man ser det som så är den ju inte så hemskt dyr. Jag skulle lätt kunna betala det om jag inte själv skulle sy dom, men det är ju bara jag. För det är ett j*vla jobb som är tidskrävande och stundvis mycket nervretande.

Varför syr du?

"Varför syr du egentligen? Du hör ju inte till den typiska målgruppen."

Nej, det kanske jag inte gör, om det nu finns en typisk målgrupp över huvudtaget.

För mig var det ett sätt att lära mig räkna. Jag hade svåra inlärnings svårighetet, och än i denna dag har jag svårt för jag lärde mig aldrig grunden ordentligt.

Nu hjälpte det förstås mig inte med tabeller eller procenter hit och dit men det hjälpte mig med att räkna längre än till dom tio fingrarna jag har.

Dessutom är det något jag tycker om att göra. Jag har sytt allt från små tomte tavlor till förkläden för flaskor till adventskalendrar och julstrumpor, några bokmärken har det också blivit. Det mesta i jul tema, jag har aldrig t.ex fått klart den blommiga duken jag började på för ca. tjugo år sen.

"Varför syr du bara julkalendrar och julstrumpor?"

Jag älskar julen! Det har jag alltid gjort. Och jag har alltid velat ha en stor, tät gran som man ser i amerikanska filmer med massor av glitter och julgrans prydnader i, och julstrumpor till barnen som hänger överför brasan.

I år går den drömmen äntligen i uppfyllelse. Barnen får äntligen sina efterlängtade julstrumpor! Och jag får beundra vad jag lyckats åstadkomma.

Jag är så glad över att mommo lärt mig sy korsstygn. Det har också en lugnande effekt på mig. Förutom när jag sytt fel.. då vill jag inget annat än att dra sönder mönstret..

Här ser ni en halv färdig "Jolly trio" julstrumpa. Det är inte mycket kvar nu! Och den vill jätte gärna få ett hem till julen!

(Nu är det bara 121 dagar kvar till julen, om man tror på Facebook. Räkna ni som kan, haha)

#hashtag

Kan någon vänlig själ förklara vad hashtags är bra för? Jag förstår att det ger mer synlighet och det rullar in mer likes, om man nu gillar sånt. Men varför haschtagga irrelevanta ord och hela meningar?

Jag använder mig själv inte av hastags så ofta. Men när  jag gör det slänger jag inte in irrelevanta ord, eller haschtaggar en hel mening. Jag håller mig till det uppenbara orden som på bilden här nere.

Här har jag använt mig av #svartåslott #svartå #mustionlinna och #mustio. Jag kunde ännu ha kastat in t.ex #kaffemugg och #morgonkaffe. Men jag tyckte att det var onödigt.

Ville jag ha gått riktigt överix (i mina mått) kunde jag ha slängt in #brunette, "blueeyes och/eller #mom. Eller meningarna #ge#mig#kaffe#nu eller #min#favorit#mugg. Men jag ser ingen point i det?

Men vissa hashtags kan vara underhållande också som #bae. Visste ni att att bea är ett danskt ord som betyder skit?

"Bæ/bae is a Danish word for poop. Also used by people on the internet who think it means baby, sweetie etc."

Nu när jag nu ändå håller på. What's up med att ladda upp flera närpå identiska bilder inom fem minuter? Vi fattar, ni tycker om era barn/bil/husdjur, men på allvar?

Och nej, jag är inte sur när jag skriver det här. Det är nu bara en undran jag har..

Miliam 4 år

Miliam är min Emil i Lönneberga. Fast Miliam räknar nog ut sina hyss på förhand.. fast ibland blir det ju bara så.

Miliam är i den där härliga fasen med en massa frågor. Det har han förresten varit i redan länge men det verkar bara bli värre och värre! "Varför" och "vad sa du" frågar han efter varje mening vi säger. Han kan fråga en fråga men verkar inte ha intresse för att höra på våra svar. Frågor som "vem körde den bilen/lastbilen/traktorn frågar han varje gång, och jag menar varje gång, när någon kör förbi (härligt att bo så här nära vägen) följt av "varför". Speciellt när jag svarar "jag vet inte" svarar han med att berätta vem som körde och märken på traktorer. Så han frågar bara för att fråga och det kan jag ibland irritera mig så. "Varför frågar du om du vet" och "hör på" får vi ofta säga när han riktigt sätter igång frågesporten och låser öronen. Något som också blir irrirande i längden är då vi kör in till fastlandet och varje lastbil som kommer emot måste han fråga "vilket nummer har den", varpå Marcus svarar med modell och märke. "Varför tycker jag om lastbilar" frågar han också om och om igen.

Han är inte det minsta blyg. "Hej hej" säger han åt alla, Emelia tar efter honom där. Han kan börja prata med främlingar i butiken om allt. "Se, jag köper en traktor tidning idag" eller "Vad gör du här". Jag tycker faktiskt att det är lite pinsamt, speciellt när han börjar prata med någon finskspråkig för då måste jag översätta.

Han leker bra med andra barn. Fast nu när dom börjat på kommunala dagiset igen leker han fortfarande mera med barnen från Folkhälsans dagis, en annan pojke pratar han faktiskt om. Här vill jag ännu tillägga att vi inte böt dagis frivilligt..

Han är i allmänhet en glad liten pojke. Men han kan också vara otroligt envis och arg. Han har i alla fall slutat med att slänga sig på golvet och banka huvudet både i golvet och väggen. Nu skriker han mest eller fake gråter. Sätter armarna i kors och stampar. Han har en otroligt stark egen vilja och det är där vi oftast tar ihop.

Men sen är han ju också kramgo och vill gärna diskutera om saker. Mest lastbilar så den delen får Marcus ta. Han har hela tiden något att säga och pratar ofta på andra, eller så är det "pappa, pappa, mamma, mamma" så fort vi två har något att säga varandra.

Ofta när vi ber honom göra någonting han inte vill göra eller är osäker på säger han "jag är trött". Så höll han på på sin fyraårs granskning också. Vi har nu varit på två besök och det blir ännu ett tredje för han var för okoncentrerad för hörseltestet. Nästa gång får vi väl säga att det är pappa som backar lastbilen som han ska lyssna på.. alla knep är väl tillåtna? Vaccinet brydde han sig inte så värst mycket om. "Aj, det tar ont" sa han medan han satt helt stilla, sa Marcus. Jag håller mig undan alla nålar jag bara kan så det var Marcus som fick fara med honom.

Annars kan han nog vara koncentrerad och hurja noga. Han kan t.ex släppa ner flakan rätt på både leksaks lastbilen och på riktiga (!), med lite hjälp då. Han vet hur man ska ratta lastbilen för att få den rätt och då han lastar stockar på sin stockbil gör han det med kranen och inte för hand. Han har dessutom riktiga käppar på sin stockbil för att göra det mer riktigt (och förkörskyltarna är väl också pågång).

Han underhåller sig ofta med att leka med sina lastbilar, se på Netflix (Frozen, om och om igen) eller spela Mario cart på wii. Han är tokig i Mario. Så på sitt kalas prydde Mario hans födelsedags tårta.

Det är en härlig liten pojke vi har. Så fin på alla sätt och vis.

Dyr dag

Usch vilken ångest! Igår blev en dyr dag.

Jag har redan länge stressat över våra pass. Igår fick vi ansökningarna inlämnade. Tydligen var vi ute i god tid fast  jag var säker på att vi inte kommer att hinna få dom före resan (stress nivå 100).

För att sätta stress på stress stod det på deras hemsida att det bokas en tid på trettio minuter åt var och en och på den halvtimmen behandlas ett ärende åt gången. Så vi bokade fem tider och hoppades på att barnen sku kunna bete sig där emellan (önsketänkande). Men vi var ute på femton minuter! Fem ansökningar och femton minuter! Och en riktigt trevlig räkning på det..

Eftersom vi kom ut så snabbt och jag hade först tid till klockan elva till optikern hälsade vi på min fammo där emellan. Det var visst en tid sen sist eftersom dom växt så i hennes ögon. Där diskutera vi sen om syn och glasögon.

Tydligen brås jag på pappa när det kommer till synen. Synen hade snabbt försämrats och han hade sina glasögon borttappade lika ofta som jag har mina (fast jag har inte tappat bort två par permanent).

Optiker besöket slutade med två par nya glasögon, varpå ett par var solglasögon. Passligt såhär till hösten liksom. Men jag tyckte det kändes lite onödigt med två par "vanliga" glasögon. Så nu blev det så här och slutsumman blev allt för stor. Men om jag nu måste börja gå med glasögon på heltid (lol) så satsar jag nog på ett par jag tycker om! Bättre linser valde jag ju också. Kanske jag inte rispar dom lika fort som mina nuvarande..

Ögondroppar rekommenderade han också, flera gånger om dagen. Som jag tidigare har skrivit har jag obehag för alllt som kommer nära ögat så ni kan tänka er hur kul vi hade igår kväll när dropparna skulle i. Men idag morse fick jag i dom utan problem, jag kom på en riktig fiffig teknik vilket innebär att jag håller ögonen fast, hehe, men de funkar för mig!

Nu är jag riktigt ivrig på att få mina nya glasögon! Ska bli roligt att se ordentligt igen. Nu är ju allting sådär kiva suddigt. Jag hålls ändå ännu på vägen med bilen så no hätä!

Efter allt "penga hask" varvade jag ner med att hälsa på lilla bebisen. Jag fick min "bebis kvot" fyllt och jag tror att min kompis fick sin kvot på mig fylld, haha. Sen besökte vi ännu stranden på kvällen. Och när det började mörkna ute tände vi utomhus lycktan. Jag tycker om att ligga där i sängen och se på när ljuset brinner. Jag blir så lugn inombords. Några stjärnor bongade vi också. Det blev en bra avslutning på dagen.

Den här dagen började jag med ett besök på hälsocentralen. Två olika bakterier i tån och antibiotikan jag gått på biter inte på mig. Så nu blir det en annan kur (igen). Godmorgon bara!

Barnens passfoton blev ju verkligen bra!

Emelia 3 år

Emelia är som ingen annan. Finurlig liten blivande skådespelerska. "Drama queen" är en ganska passade bra beskrivning (det här kommer inte från oss), men när jag hörde det första gången blev jag faktiskt ganska förbannad. Vem vill nu att någon ska kalla ens barn för det? Och jo, jag vet att dom säkert inte menade något illa med det.

Emelia, ja, hon har så många olika sidor till sig. Hon kan vara den sötaste mest kramsjukaste lilla ungen som i nästa stund retar upp alla under samma tak! För DEN ungen kan trycka på alla rätta knappar för att få igång ett gräl.

Hon gillar att stå framför spegeln och grimasera och skrattar högt för sig själv. Ofta uttryck hon sina känslor i grimaser istället för att använda sina ord. Så ibland blir det rena rama gissningsleken. Till följd av alla grimaseringar kallas hon nu också för Lisbet, för hon påminner mig så mycket om Lisbet i Madicken (vilket också råkar vara hennes favorit Astrid Lindgren saga).

Emelia saknar rädsla, till min stora fasa. Säger man att någonting är farligt kan man räkna med att man hittar henne göra det så fort man vänt ryggen. Som när vi hade poolen fylld med vatten. "Du får inte gå ut ensam, du kan drunkna". I nästa sekund står grinden uppe och ungen står brevid poolen, och då gick jag  bara en sväng till köket! Jag visste ju inte ens att hon får upp grinden själv! De blev en lång diskussion efter det med både pappa och mamma, och då är det inte bra! Annars är hon väldigt lugn och försiktig på stranden.

Av alla tre är Emelia den som lyder minst. Hon har väldigt selektiv hörsel och gör vad hon vill oberoende av vad vi säger. Det är något vi måste få bukt på nu! Att ha två större syskon gör ju nog sitt, hon vill göra samma sak som dom fast hon är för liten. Fast hon klarar ju nog av mer än man sku tro..

Hon är också den som jävlas mest. Nu har hon börjat med att härmas, något hon måste ha plockat upp på dagis, och jag kan sen tycka att det är såå irriterande. Men det är ju också det som gör det så roligt. Hennes syskon får sig också. Nu på sommaren har hon sportat med att springa före sina syskon dit hon vet att dom är påväg, som till studsmattan (vilket irriterar Novalie) eller till gräsklipparen (som får Miliam irriterad).

Hon är förstås gullig och snäll också. Kramar och pussar är vardagsmat. Hon kan vara mycket hjälpsam när hon själv vill, t.ex med byket. Hon är riktigt solskenet själv och skrattar lätt (om det sen är för att hon just gjort nåt hyss före kan man aldrig vara säker på).

Hennes favorit lek är morran. Den ungen älskar morran och stinky. Till kvällsfilm (då vi är för lata för att läsa) vill hon alltid se på morran. Men det vill inte Novalie för hon säger att hon får mardrömmar. En sån skillnad på dom, både i ålder och intressen! Hon sover med sin morran och stinky mjukisdjur om nätterna som hon fick på sin födelsedag och på födelsedags tårtan stod morran, stinky och hattifnattar.

Nu har hon ju äntligen fått sitt rum klart också. Det är bara tapeten som fattas. Helt förtjust är hon då inte. Hon vill inte sova där ensam, jag har vaknat till att hon ligger i sängen mitt emellan oss och pajade mig på ryggen, just för att hon inte ville vara ensam och inte ville hon vara den enda vakna heller. För mig är det viktigaste nu att hon somnar i egen säng, om hon nu sen vaknar på natten och kryper ner mellan oss stör mig inte så mycket (inte i alla fall tillräckligt mycket för att orka föra henne tillbaka). Otroligt bra har hon hållts i sin nya "stora flickornas säng", inget destu mera onödigt spring on kvällarna.

Annars är hon väl nöjd. Hon var med och valde färgen och sin lampa till rummet helt själv. Och fick också måla vilket var hurja keikkor. Det blev ett riktigt prinsess rum med rosa väggar och en fin "kristall" tak krona. Vi fixade även upp den gamla byrån som förra ägaren lämnade efter sig. Lite färg och tapet och den blev som ny! Sängen fick också en liten makeover med samma tapet. Varför köpa nytt när det går att ge nytt liv till gamla möbler? Fast nog blev jag trött på slipandet!

Ett annat typiskt "Emelia drag" är att hon ofta slutar sina meningar med "sa piraten". Mammis och pappis är också "vardagsmat" här hos oss. Sen säger hon så mycket annat roligt också men man kommer ju inte ihåg allt. Men med henne borde man vara beredd med papper och penna hela tiden. Och fast det inte är så roligt får hon ändå oss att börja skratta med att själv börja skratta. Härlig unge!

3 års granskningen gick bra. Hon gjorde alla sina uppgifter som hon skulle. Bland annat byggde hon torn av klossar, pekade ut ett visst föremål från tre olika alternativ, ritade, kastade boll (hon har ett otroligt bollsinne) och sorterade färger. Hon var riktigt duktig.

Vi får ju vara riktigt stolta över vår lilla yrboll!

19 veckor & 3 dagar (om jag räknat rätt)

Jul fantasten här hej!

Titt som tätt erkänner jag ju min kärlek för julen (i brist på annan titulering). Och räknar man veckor så är det snart dags med glitter och andra juldekorationer igen.

I år vet ni, har jag redan börjat tänka på julklappar (och julstrumporna såklart). Tre julklappar är redan i säcken så att säga (usch). Och andra är "in the making". I år vill jag slippa "sista minuten" shopping och stress. Så nu är jag igång!

Nytt för i år är också julstrumporna! Äntligen! Som jag har sytt alltså! Nu har också "strumpan utan namn" fått ett namn! Jag menar, den har varit "namnlös" i fem år..

Jag är så himla nöjd att jag äntligen blivit klar, nu väntar jag på slut resultatet eftersom det inte är jag som har äran att sy ihop dom, för det sku skita sig totalt!

Novalies har ju varit på gång i sju år (jag lyckades ju tappa bort den där emellan). Att ha tre projekt på gång samtidigt har dessutom varit bara positivt, tror det eller ej, men jag har kunnat "växla" mellan alla tre och det har hållit intresset igång. Så nu kör jag samma stil igen. 3 strumpor och en julgransmatta är nuvarande projekten (sen gäller det ju att hitta dom "rätta" namnen till strumporna igen).

I alla fall. Stolt som jag är måste jag ju visa upp mina skapelser. Det hjälper också om ni är lite svartsjuka, haha.

Nuvarande projektet får ni också ta del av.

Avundsjuka tack (och ännu mer när dom väl är helt klara)!

Live - Just nu

Dag-15 höll kirppis idag morse som jag absolut måste på. Skulle vi nu ha vetat om den före tre dagar före evenemanget skulle ju vi också kunnat tömma garaget på allt onödigt. Jag hade ju tänkt att vi möjligtvis kunde ha haft gårdskirppis under Marcus semester men det blev ju inte till nånting nu när nu garaget är fyllt från golv till tak igen. Så vi får nog hålla vårt "skräp" ett tag till.

Vi hittade några saker för en ganska billig peng. Jag köpte t.ex två böcker för 0.50 cent. Inte så illa. Annars brukar jag byta böcker gratis i boden nere i koropoström. Ibland gör man fynd där också fast det mest finns gamla väl lästa böcker, typ gamla Allers böcker.

Jag plockade också upp sex "dörrknoppar" (vad heter dom till byrålådor?). Jag har ju ett nytt projekt på hjärnan som ju bara måste fullgöras. För jag har ju inte tillräckligt många projekt pågång just nu.

Novalie köpte hjärtformade kritor, halsband, armband och en solfjäder för ett allt för dyrt pris! "Jaha, du har tre pengar (3€) ska vi säga tre pengar?" Giriga kärring.

Just nu är vi alla i lekparken. Barnen springer omkring som bara dom kan,  som huliganer då. Men dom har ju roligt i alla fall och Marcus får också vara med i sandlådan och leka. Själv försöker jag överleva hettan (fast det inte visar många grader).

Godmorgon!

Igår var det Miliams födelsedag. Han fick nog inte den födelsedagen han hade förväntat sig, stackarn.

Natten mellan Måndag och Tisdag blev Emelia sjuk. Hon hade lite stägring (om man ens kan räkna det till det) och sov och vaknade om vartannat. Själv somnade jag på soffan och trodde att Marcus hade koll på tiden. Vi brukar ju sjunga för födelsedags barnet på morgonen. Men så blev det inte (man ska inte alltid ta den andra för givet).

Emelia hade förstås hållit Marcus uppe på natten och när jag sover så sover jag, speciellt då jag tagit nite nite piller som jag gjort den natten för jag var allt för vaken för mitt eget bästa.

Runt nio blev jag väckt av födelsedags barnet själv då han kröp ner brevid mig och ville kramas lite. Så jag steg upp och kollade läget hur det var med Marcus och Emelia där i sovrummet. Dom sov ju förstås ännu. Då jag frågade varför han inte väckt mig fick jag till svar att han var så trött. Där tyckte jag lite synd om Miliam. Sen var ju inte ens hans födelsedags present paketerat. Så allt sket på sig!

Nå, vi fick det fixat och så skickade vi Miliam tillbaka till sängen. Smilet var upp till öronen då vi kom in med sång och present. Marcus fixade presenten så det kommer väl inte som en överraskning att han fick en till lastbil. För "han har så några", men vi kom upp till nio eller tio när vi räknade dom..

Det var också meningen att vi skulle baka en chokladkaka, för det var det han ville ha, men jag somnade på soffan igen (jag har varit så otroligt trött på sistone). Så det blev en Frödinge istället, han fick själv välja vilken han ville ha så han var nöjd. Imorgon ska jag i alla fall fixa den! Bättre sent än aldrig heter det ju.

Fokus var dessutom mest på Emelia när hon var sjuk för hon ville ju vara i famnen (jag tror faktiskt att det kunde ha varit solsting). På kvällen var den redan borta och idag morse hade den inte heller kommit tillbaka så idag har vi program.

Hoppas nu den här dagen blir bättre än den igår. Idag får vi nog fira lite extra då det blev som det blev igår.

Men hipp hipp hurra för Miliam på sin 4 årsdag!

Sommaren 2015

Nu kör jag också på ett "Sommaren 2015" inlägg.

Jag sku inte riktigt kalla den här sommaren för sommar. Jag tycker inte det har varit varken varmt eller soligt (förutom den dagen jag brände mig). Jag är en riktig frysikukku och har gått med långbyxor och tröjor för det mesta. Var blev värmeböljan? Nu har det ju för det mesta varit grått, blåsigt och regnigt (och har det inte varit det har jag säkert sovit bort dom dagarna).

Lite program har vi förstås haft den här sommaren också. Vi har bland annat besökt Zoolandia och sett på Raseborgs sommar teater, Emil i Lönneberga.

Det var i Zoolandia jag skaffade en redig solbränna. Vem har sagt att det är brun man ska bli?

Jag måst erkänna att jag inte hade höga förväntningar när vi åkte dit. Det var ju så billigt, kan det faktiskt vara bra då? Men det var det!

Det var passligt mycket folk där, inte sådär överfyllt som det till exempel är i Puuhamaa, dit jag ville åka. Det fanns dessutom mycket som höll barnen sysselsatta, så det blev inget "det är tråkigt" gnäll för någon av dem. Men i bilen hem däremot..

Maten var inte heller dålig där och inte så värst dyr. Skulle jag ha vetat att man kunde grilla korv där hade jag nog tagit korv med för att spara lite pengar, för jag har börjat bli otroligt snål och det gick nog tillräckligt mycket pengar till där endå.

Barnen tyckte mest om dom tre karusellerna. I dom skurrade dom på. Då en stannade sprang dom längst bak i kön igen och åkte inte bara en gång till utan många, många gånger till. Alla ville dom agera konduktör i tåget så dom tog det turvist (för i det skeder var det bara våra ungar som åkte). Dom gångerna det inte var Miliams tur stod han över och surade med armarna i kors.

Själv tyckte jag om manicken där man själv fick dra sig upp och sen släppa repet när man ville ner, lite som fritt fall men ändå inte. Jag med min höjd skräck vågade mig inte helt upp.. tills jag hade Emelia med. För den ungen är inte rädd för någonting och ville så högt upp som det bara gick.

Barnen fastnade lite här och där och ibland måste vi lirka för att få dom vidare så vi skulle hinna med allt före stängdags.

Zoolandia blev alltså helt godkänd och jag kan tänka mig att åka dit igen nästa sommar. Med grillkorv och simppare.

Apan Anders sommar turné har vi också var varit på. Jag måste säga att "Gangser hamster" (eller vad den teatern sen hette) teatern var lite av den dåliga sorten i mina ögon, men barnen tycktes ju tycka om den. Själv gillade jag inte att hon hade smygit med ord på tyska och engelska med i pjäsen.

I sångväg sjöng dom ganska många Astrid Lindgren sånger som jag själv sjöng med i med min *kröhöm* vackra sångröst.

Pysslet var helt kiva och vi kom hem med tre hamstrar gjorda på flistyg. Och en Apan Anders cd skiva. Ansiktsmålningen var förstås också pop.

Raseborgs teater.. Ja, vad kan jag säga. Det regnade hela föreställningen och det drog nog ner på humöret. Novalie fick vi hålla nöjd med popcorn, som blev blöta och äkliga men det störde inte henne.

Sen blev jag också besviken på Emils hyss. Först skulle man köpa Emils hyssbok för 2€ (sku jag vila kommer ihåg) för att bland annat kasta stövel och svara på olika frågor. Hyssen skulle också vara tillgängliga på pausen men i alla fall två stationer var stängda. Det blev jag otroligt besviken över! Det slutade med att Novalie endast kastade stövel, slängde vatten ballonger och åkte häst och kärra.

Teatern var helt okay (som sagt regnet drog ner på humöret) och Lina verkade vara huvud personen genom hela teatern. I längden blev det lite tjatigt att hon alltid stod där på scenen och sjöng, jag säger inte att hon inte var bra men det blev lite för mycket.

Jag hade också svårt att höra vad dom sa. Anton var den enda jag hörde utan problem. Nästa gång vill jag sitta där ljudslingan är (fast inte nästa års teater, den intresserar mig inte).

Emil och Ida gjorde ett bra jobb. Men stackrarna som stod mitt ute i regnet med tunna kläder, man kunde tydligt se hur dom frös.

Höjdpunkten var nog när Ida hissades upp i flaggstången! Det var en scen som intresserade Novalie också. Annars var hon mest intresserad av dom stora såpbubblorna. Vi satt på "den sneda" raden på vänstra sidan längst mot scenen, där satt sen Novalie och spräckte bubblorna så jag till sist måste säga till att hon skulle sluta med det. Det kliade endå lite i fingrarna efter det såg man.

Annars har vi huserat på stranden då vädret varit någorlunda. Det är så konstigt, när det blåser på vår gård är det stilla på stranden men när det blåser på stranden är det stilla på vår gård.

Barnen har förstås plaskat i vattnet och själv, som den frysikukkun jag är, har hållits på stranden och ropat lite emellanåt "inte så långt ut" åt barnen. Och nej, dom har inte varit ensamma i vattnet!

Miliam är inte det minsta rädd för vattnet och vill långt ut (till min förskräckelse). Novalie går ut till midjan men går inte sen längre ut utan att Marcus är med. Han försöker lära henne att simma men det går lite trögt då hon är lite rädd för vatten. Hon har först nu börjat duscha sig själv, så där finns helt klart en rädsla. Emelia går inte långt ut. Hon sitter helst på stranden och plaskar. Jag är bara glad över att vi inte har tre vatten tokiga ungar att hålla koll på! För jag i min tur är rädd för att dom ska drunkna..

Mer än det har vi väl inte gjort med barnen. Förutom att hälsa på mommo och moffa och firat midsommar och födelsedags kalas (jag måste lugna nerverna och tänka mycket noggrant igenom allt före jag skriver ett inlägg om det). Just nu försöker vi ju spara så mycket pengar vi kan till resan i Oktober.

Nu har vi också fått början på lite remppa här hemma. Emelias rum är tömt och första lagret spackel är draget. Nästa vecka ska vi också plocka upp målfärgen. Och lite tapeter till Novalies och Miliams rum, för jag har ju en ny briljant idé (sällan). Marcus har två veckors semester nu så jag hoppas på att hinna med det mesta under den tiden, önsketänkande!

Själv har jag sprungit runt på kirppisar och äntligen hittat den ramen jag länge sökt efter! Så nu borde jag få lite fart på sovrums remppan också! "I år blir sovrummet klart" har jag hört i flera år. Nu börjar jag bli slut på att leva i ett evighets projekt så nu tammifan!

Överlag har det varit en ganska lugn och lat sommar för vår del.