Nätter

Vi har ett par tunga nätter bakom oss. Barnen vaknar flera gånger om natten. Dom två äldsta somnar om men Emelia blir och böka. Inatt tappade både Emelia och Miliam sina nappar. Novalie skrek efter pappa tre tiden då hon behövde upp på vessan. Hon brukar stiga upp själv och gå på vessan om nätterna men nu hade hon inte sin ficklampa, dessutom är hon lite mörkrädd.
Emelia skrek flera gånger inatt så till sist fick vi ta henne till vår säng. Hej sa hon hur glatt som helst när hon kom upp krypande i sängen bredvid mej. Allt för glatt och allt för piggt. Sen låg hon och bökade om hur länge som helst i sängen och la sej på tvären. Jag tycker inte om att ha barnen med i vår säng om nätterna, det blir trång och dom ska helst sova på en, varmt blir det också. Man skulle ju kunna tro att Emelia tar upp lite rum men nej, hon är nog värst av dom alla! Miliam har inte på länge smugit sej in i vårt sovrum, han brukar göra det så obemärkt så man inte vaknar.

Själv har jag svårt att sova igen. Jag kan ligga uppe hur länge som helst med en massa osammanhängande tankar som flashar förbi. Då jag äntligen somnar har jag konstiga drömmar som jag vaknar av. En natt var jag t.ex i Auschwitz och en annan var jag medlem i Ghost adventures crew, skrämmande drömmar just då som jag nu tycker att var ganska komiska. Melatonin tar flera timmar tills den börjar verka, men i alla fall hjälper den ju lite, om det inte är så att mina tankar tröttar ut mej?
Under alla dessa timmar som jag är vaken är barnen knäpptysta, men så fort jag somnar är cirkusen igång. Hur typiskt är inte det?