Ååååh

Dagens tekopp. Svartå slott <3

Alla andra: Åååh, solen skiner. Åååh, vilket fint väder. Åååh, det är varmt. Åååh, det liknar vår. Åååh, fågelkvitter.
Jag är på mindre åååh humör. Jag är, igen en gång, sjuk. Febertermometern visar stegring. Näsdukarna är slut. Jag kraxar som en kråka. Huvudet håller på att spricka. Nässprayet är nästan slut och teet smakar skit. Nysningarna är nog värst, usch den där känslan när man vet att man behöver nysa men så vill det inte ändå!
Å så är det den tredje mykkäkouludagen på gång här hemma. Läget med er då?

Ryttarna

Min syster är en hästfreak. Bokstavligen. Hon skulle antagligen kunna bo i ett stall om hon så fick det. Vilket hon nära på gör, om man räknar alla timmar hon spenderar där.
På Söndagen följde vi med henne till stallet. Novalie fick rida första gången på en evighet. Först var hon lite rädd men det gick snabbt över.

Sist jag hade med hästar att göra var i början av högstadiet. Då hade vi två hästar hemma i stallet. Två småtokiga sådana. Nu väntar jag bara på att systrami ska få en, rida gratis, hell yeah (eller hur Elin)!

 Novalie var jätte duktig på att rida. Nästa gång får vi nog betala för en hel timme. Hon föll inte ens av då herren bestämde sej för att sparka bakut med göra några bockningar på det. Jag trodde att det nog var färdig ridet efter det men hon ville fortsätta och var sååå stolt då hon berättade om det för alla som orkade höra på. Det blir nog fler besök till stallet med denna lilla fröken ännu. Kanske jag också vågar mej upp på jätten nästa gång?

Den här hästen är inte 'jätten' jag nämnde men de är det enda fotot jag kunde gräva fram på FB som Elin inte hade beheaded sej själv på. Och för att halvt jävlas med henne ännu bjuder jag på en syskonbild. Elin, enjoy!

Flunsan som inte ger sej

Jag har slutat räkna dagarna för länge sen. Flunsan tänker inte ge med sej, det är en seg jävel! Te och nässpray är fortfarande mina bästa vänner (men mjölken är förstås slut). Likaså dubbla täcken, mommos stickade yllesockor och en massa Dr. Phil avsnitt. Vill ni veta hur man kan hjälpa en drogmissbrukare? Bara fråga mej, hehe.
Natten med en täppt näsa gick sådär. Lite nässpray här och där och jag var good to go. Ända till klockan fem på morgonen, ingen överraskning där, men det som väckte mej inatt var Novalies väckarklocka som gick av! Som tur vaknade bara vi och inte ungarna, fast jag förstår inte hur dom kunde sova vidare, sånt oväsen den klockan håller!
Idag blir det en lugn dag igen. Men istället för att titta på Dr. Phil tänkte jag prov se ett avsnitt av Breaking Amish. Lite omväxling skadar ju aldrig.

Samma lyx?

Dagens naturbild.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är ingen morgonmänniska! Så när den ena ungen efter den andra kröp upp i sängen i morse var jag inte den gladaste morsan.
Men jag fick snällt stiga upp och göra mej klar inför dagens terapi. Först funderade jag på att skippa den, orka köra in för en timme.. Iväg kom jag ändå. Vad glad jag är för det nu! Hem kom jag med en plastpåse nya kläder och skor! Nästa vecka lovade hon att hämta mer kläder in för provning. Bästa terapin hittills! Är det bara jag som haft den lyxen?

Seriemördare

Jag trodde min sista stund var kommen. Jag har aldrig hoppat upp från sängen så fort jag gjorde i morse. Yrvaken och i full panik! Någon stod utanför vårt hus med en motorsåg! Snabbt drog jag kläderna på, för om någon tänkte bryta sej in i huset tänkte jag inte stå där naken! Så kallade jag på Dalton, han har blivit en duktig vakthund som inte vill släppa främlingar i närheten av oss (vilket orsakar en hel del problem ibland). Genomsvettig och panikslagen tog jag mej från rum till rum för att kika ut genom fönstren. Jag såg ingen men hörde ljudet flyttas. Motorsågs ljudet var som taget ur en skräckfilm! Tio minuter senare släppte chocken och jag kvicknade till. Det var ingen seriemördare. Det var bara grannen som fällde träd.

Då det lugnat ner sej

I en veckas tid, och lite på det, har jag i all hemlighet (halvt i alla fall) hjälpt en kompis att flytta. Nu då det är packat och klart och jag haft tid att varva ner kommer flunsan krypande, förstås. Brist på sömnen har jag nu tagit igen. Hela gårdagen gick åt att sova, inatt hade jag inga som helst problem med att sova heller. Så man kan säga att jag, i princip, sovit ett helt dygn.
Idag vaknade jag med att jag frös, hade halsen sjuk, näsan täppt och huvudvärk. På råga på det var dessutom marken vit. Ingen bra start på dagen. Idag lever jag på nässpray och svartvinbärs te och på hoppet om en bättre morgondag. Våra kvällsplanerna gick upp i rök tack vare den oönskade flunsan, det harmar mest. Det får bli en hemma kväll med en dålig film istället.

* Så till svar till er som frågat vart vi skall flytta, absolut ingenstans. Nu tog vi död på det ryktet också.

Jag behöver ingen sömn för jag orkar ändå

De har jag nu kommit fram till. Vaknade igen runt fem, vred och vände på mej en timme tills jag bestämde mej för att ta ytterligare två melatonin. Så somnade jag om och sov till sju då barnens inre väckarklocka gjorde sitt. Försökte sen igen få tag i sömnen och fick det, i någon minuter. För sen började Dalton skälla på Gud vet vad ute på gården. Fem minuter låg jag och bara väntade på att han skulle tystna, hade ingen som helst ork för att stiga upp. Men inte tystnar den hunden om man inte säger till på skarpen. Kände att det var helt onödigt att ens försöka somna om efter det så jag hoppade i duschen och gör men nu klar för ännu en dag av flyttande. Blev igen påmind om varför jag hatar att flytta, allt för mycket packande och bärande och hopsättning av möbler. Det är i alla fall bevisat att jag skulle kunna jobba på Ikea, det var inga som helst problem med att få ihop ett bord och några stolar. Tur så bytte Marcus däck på min bil så det blir inte så himla många varv av av och ann körande. Och snart är det klart! Balkongparty, wohoo!

Det här med sömnen igen

Det finns en inbyggd klocka i mej. Klockan fem hade Marcus väckning, men alarmet behövde inte alls ens gå av. Jag vaknar alltid en stund tidigare än alarmet går. Så inatt har jag vridit och vänt på mej från lite före fem. Känt stort irritation då han låg och drog sej till klockan sex. Jag kan inte somna om så länge jag vet att han snart ska stiga upp! Så pass många gånger har han försovit sej på morgnarna att jag nu vaktar på klockan hela tiden. Så irriterande.

Själv tog jag två melatonin (10mg) igår kväll men ändå kunde jag inte sova. Jag somnar fort men så vaknar jag lika fort också, och inte att jag kan somna om heller! Jag har nu försökt googla på olika tips om hur man bäst får en god natts sömn. Men inte hittar jag något vettigt. Det är säkert en sån period igen, beroende på hur jag mår, det varierar ganska mycket. Men man tycker ju att sömntabletter borde göra sitt!?

Såhär skrivs det i alla fall om sömn för oss med bipolär depression, det passar ganska bra in på mej:

Sömnsvårigheter eller ökad sömn: Sömnsvårigheter är vanliga. En del har svårt att somna. Många sover ytligare än vanligt, vaknar lätt och kan inte somna om. Besvär av tidigt uppvaknande är ofta typiskt. Man somnar kanske utan svårigheter, men vaknar sedan på småtimmarna och kan inte somna om. Morgontimmarna blir plågsamma, präglade av kval och ångest. Man talar om "vargtimmar". En del reagerar på motsatt sätt. De känner sig tunga i kroppen, ligger mycket, och sover betydligt mer än normalt, ofta mer än 12 timmar per dygn. Många säger att de "går i ide". Ökad sömn är mycket vanligt vid bipolära depressioner.

 Så det måste vara en period, right?

Gårdagens

Andra gången på en kort tid nu som jag vaknar upp på bra humör! Även då jag sov sådär. Jag tog bara Sycrest igår kväll och det straffade sej med att jag än en gång vaknade fyratiden. Två melatonin på det och jag sov till åtta. Melatonin dosen är nu höjd till 5mg så kanske det ska börja hjälpa.

Jag hade en intressant dag igår med ett snabb besök på jobbet och en läkartid. Det är ännu oklart hur det blir med jobbet, fotsätter sjukledigheten eller slipper jag tillbaka i Juli (som jag tidigare skrev, det var inte jag som begärde sjukledigt!). Igår förde jag i varje fall in mina nycklar och arbetskläder. Det låg en bra orsak bakom det men man undrar ju nog lite, får jag alls tillbaka dom?

Läkarbesöket var nog det intressantaste hittills! Två läkare är nu insatta i min 'situation', min egen och en genom jobbet. Och så olika dom är, precis som natt och dag! Jag har turen med att ha fått en läkare som står upp för mej och som försvarar mina rättigheter. Hon medgav att hon var så arg den dagen hon fick samtalet från doktor #2. Hon förstod inte hur dom tänkt. Jag förstår inte ännu heller hur dom tänkt det heller. Hon gick i alla fall emot deras förslag och höll sej på den linjen att jag enbart ska jobba mina tjugofem timmar om veckan som det står i kontraktet, nu jag har jag tagit extra turer (har bara sagt nej en gång) då det varit brist på personal.

 Men nog om det tjafset. Nu skall jag istället börja flytta så att det också blir undanstökat någon gång! Ni skulle se bilen! Den är fullproppad med bananlådor, bra att man ryms in bakom ratten!

Dagens barn

Barn är bara för härliga! Vi busade runt med Miliam varpå Marcus (förstås) tog mej på rumpan och stack sen iväg som en pil, och jag efter. I köket stod han med babystolen i högsta hugg och jag tog tag i ena benet. Då kommer Miliam inrusande. Mamma pappa NEJ! Så kommenderade han Marcus att sitta på en stol och mej på en annan. Ställde sej sen i mitten och gav oss en utskällning: INTE bråka mamma pappa! Aj aj! Inte så! Sitt där! Vänta där! Olydiga!
Till slut tog han mej i handen och ledde mej till sängen, stanna där sa han och kila sen iväg efter Marcus. Där fick vi ännu en utskällning. Vi kunde inte hålla oss för skratt, han var så allvarlig! Han vet vad som händer om man är olydig..nu fick vi smaka på vår egen medicin!

Jag köpte i misstag laktosfri mjölk idag. Varpå Novalie sa: Är vi laktol människor nu när vi dricker laktolmjölk? Det var svårt att hålla sej för skratt där med!

Emelia är yrvädret själv. Idag lyckades hon få en stor modellera bit intrasslat i håret. Vi fick ta fram saxen. Nu är det sådär fint glest på ena sidan..

Scrabble #2

Hur man vet att Marcus är med i spelet:

Scrabble

Vi är bordsspels narkomaner. uBongo är nog det mest spelade spelet hemma hos oss. Tätt följt av Finn fem fel. Igår var det Scrabble's tur. Första gången vi spelade det! Nu är vi fast, jag i alla fall.
Vi tog en match när barnen sov. Vinnaren behöver inte nämnas.. Jag får nog lura hit svägerskan igen så jag också har en chans..
Sjukt roligt spel!


Jag vill gärna ha tips på andra bra bordsspel, någon som kan rekommendera ett?

Hahaha! (ett helt onödigt inlägg)

Jag kan inget annat än skratta. Så j*vla bra!

Älskar slutet! Sååå bra x)

Fel fot

Så steg jag upp på fel fot. Jag har inte alls sovit lika bra inatt som i går natt. Att vakna upp irriterad och med nackspärr är inget att hurra över, släng ännu huvudvärk på det. Nej. Det här blir nog inte min dag. Måste ändå dra mej upp från sängen, släpa mej till duschen och försöka hitta kläder som inte är för små. 3kg har jag ändå lyckats gå ner sen jag slutade med ketiponor o olanzapin. Slowly slowly. 
Novalie skall få en kompis över idag. Fast igår kväll var hon lite fundersam.
Nå, jag vet inte riktigt vad jag ska göra sa hon, det finns så mycket en människa måste göra. Som att städa sitt rum och ta hand om bebisar. Det finns så många val man måste göra ibland.
Valet står denna gång mellan en playdate eller brankis jippo. Båda lockar lika mycket.
Vi får väl packa in alla barn plus överlopps barn och styra kosan ditåt. Win win.
Fast själv skulle jag helst vela dra något gammalt över mej och sova bort resten av dagen. En sån dag idag!

FB

Mina tankar har varit all over the place igen. Jag har tänkt mycket över det här med facebook. Hur många vänner har man egentligen på fb som man inte har någon kontakt med överhuvudtaget? Jag tog därför bort sådana som jag inte haft kontakt med på flera år, omgång två påbörjas snart. Vad är det för mening med att ha människor som enbart är nyfikna på ditt liv utan att ha intresse för att hålla kontakten, fast sen igen, vem hinner med 100+ vänner?

Gamla inlägg

Skoluppgifterna får bli tills en annan gång då vår printer inte funkar. Så istället har jag suttit här och läst igenom gamla blogginlägg. Och som jag skrattade då jag kom över detta inlägg från -12, bästa meningen: Novalie, lär inte din bror att sätta makaroner i näsan! ('Men han sätter ju ärter i örat')
Jag måste börja skriva upp vad som kommer från barnamunnar igen, som det här i juletid.

Å så har vi det här med män i butiken.  Att skicka en karl till butiken del två, och del ett förstås.

Jag som aldrig skulle börja samla

Jag skulle aldrig ha barn, eller ta körkort. Nu har jag tre barn och körkort. Inte skulle jag börja samla på Mumin muggar heller. Nu har jag 24 olika plus sex som jag har dubbelt av. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte börjat samla på dom tidigare. Får rota igenom mammas skåp och ta dom hon har dubbelt av. Snälla säg att hon har dubbelt av Lilla My muggen, pliis!

Glada jag!

Inatt sov jag bra! Hur kan man bli så glad över en sån liten sak, me happy! Jag ska absolut inte slarva med Sycresten mera, den gör mej passligt trött på kvällen och några melatonin på det och jag sover som en stock! Istället för att rulla runt från fyra på morgonen fick jag en 'sovmorgon' till klockan nio. Så skönt! Nu är jag tillräckligt utvilad för att ta itu med skolarbetet. Färdig blir jag först 2015 men bättre det än aldrig! Det är företagsamheten som krånglat ihop det..jag och siffror, vi går inte ihop!
Vi får väl hjälpa varandra Ette, du och jag, för att komma igenom den värsta kursen på hela utbildningen!

Och på tal om Ette. Tack för gårdagen! Det är nog den första gången vi dragit ut på shoppingresa och det enda jag kom hem med var en sex euros kruka från Ikea. Är budgeten tight så är budgeten tight.


 ---

'A real friend is someone who knows how totally crazy you are but is still willing to be seen out  with you in public' ;)

Nätter

Vi har ett par tunga nätter bakom oss. Barnen vaknar flera gånger om natten. Dom två äldsta somnar om men Emelia blir och böka. Inatt tappade både Emelia och Miliam sina nappar. Novalie skrek efter pappa tre tiden då hon behövde upp på vessan. Hon brukar stiga upp själv och gå på vessan om nätterna men nu hade hon inte sin ficklampa, dessutom är hon lite mörkrädd.
Emelia skrek flera gånger inatt så till sist fick vi ta henne till vår säng. Hej sa hon hur glatt som helst när hon kom upp krypande i sängen bredvid mej. Allt för glatt och allt för piggt. Sen låg hon och bökade om hur länge som helst i sängen och la sej på tvären. Jag tycker inte om att ha barnen med i vår säng om nätterna, det blir trång och dom ska helst sova på en, varmt blir det också. Man skulle ju kunna tro att Emelia tar upp lite rum men nej, hon är nog värst av dom alla! Miliam har inte på länge smugit sej in i vårt sovrum, han brukar göra det så obemärkt så man inte vaknar.

Själv har jag svårt att sova igen. Jag kan ligga uppe hur länge som helst med en massa osammanhängande tankar som flashar förbi. Då jag äntligen somnar har jag konstiga drömmar som jag vaknar av. En natt var jag t.ex i Auschwitz och en annan var jag medlem i Ghost adventures crew, skrämmande drömmar just då som jag nu tycker att var ganska komiska. Melatonin tar flera timmar tills den börjar verka, men i alla fall hjälper den ju lite, om det inte är så att mina tankar tröttar ut mej?
Under alla dessa timmar som jag är vaken är barnen knäpptysta, men så fort jag somnar är cirkusen igång. Hur typiskt är inte det?