Jag har skrivit om dagsömnen tidigare och nu gör jag det igen. Det är ett himla sjå! Samma fight varje dag då dom är hemma. Idag fick jag lägga Miliam tillbaka i sängen ett hundratals gånger, nå, nära hundra gånger i alla fall. Det tog tre och en halv timme före alla låg snällt i sina sängar, förutom Novalie som hamnade i vår säng då hon inte lät Emelia vara ifred. Före flytten sprang hon stup i kvart på wc, 'jag har sjukt i magen', 'jag har sjukt i rumpan', eller andra påhittade orsaker 'mamma Emelia har ett sånt oljud'.
Miliam steg upp gång på gång. Han smög sej in till flickorna, eller så började han leka med sina leksaker, eller så försökte han charma sej ut från dagsömnen helt. Inget funkade och då stortjöt han sej till sömns.
Jag vet inte hur vi ska få slut på krånglande. Jag har använt mej av alla möjliga olika (förbjudna) metoder, som tomma hot, mutor, och annat små narras. Inget hjälper.
Envisa små knoddar vi har fått. Tre envisa mot en envis..tre vinner, överlägset! What to do?
Jag försöker inte ens få Sander (nu 2 år 5 månader) att sova i nån säng, det har inte funkat på så länge och samma var det med Arthur. Omöjligt bara, allt annat är mera spännande. Så istället så sätts Sander i vagnen och så går vi med honom tills han somnar, exakt samma gjorde vi med Arthur från att han var 1 år 9 månader.
SvaraRaderaArthur sover aldrig hemma mera, han titta oftast på film när Sander sover eller gör nåt annat lugnt.
Våra minstingar behöver ännu sin dagsömn. Där runt ett tiden är dom helt slutkörda! Novalie behöver bara ligga där tills Miliam och Emelia somnat sen är det pyssel som gäller.
RaderaVagnen sku nog aldrig funka för oss. Vaknar den ena så vaknar den andra kanske allt för tidigt. Så är det samma tröttrumba på igen.
Det är inte lätt det här med sömnen, om de så är dagsömn eller nattsömn!