Loppis

Den 19.10 är det  loppis mellan klockan 10-14 i DAG-15. Vi kommer att vara där och sälja barnkläder i stl 50-74 samt babyleksaker och annat krääsä. Mest flick kläder, även oanvända! Kom och fynda för en billig peng!

Viledas mikrofiberdukar

Jag kom med i Buzzadors Viledas mikrofiberdukar kampanj. Snart slipper Marcus och städa, hahaha..

Härliga barn

Äntligen kom dagisbilderna, som jag har väntat!
Alla bilder på småttingarna blev så lyckade! Syskonbilden blev ju bara för härlig! Det kan inte ha varit lätt att få alla tre att se in i kameran på samma gång. Jag har inte en enda gång lyckats med de!
Tio poäng till fotografen!

Sjuk?

Sjuk? Du ser inte sjuk ut? Nej, det gör jag kanske inte. Men det är en daglig kamp när sjukdomen inte ses utanpå... tänk till innan ni dömer folk.

Det är en text som nu cirkulerar på facebook (var annanstans). Själv har jag diagnosen bipolär depression, det har jag redan nämnt i flera inlägg tidigare. Då jag för över ett år sedan började blogga var det meningen att jag skulle skriva, inte bara om dom bra perioderna, men också dom svåra. Det har jag inte vågat.Vem skulle förresten orka läsa om sånt? Att skriva blogg handlar ju inte om sådant som är 'dåligt' i vardagen. Allt ska vara tipp topp och dans på rosor och så vidare.

Bloggar du om sådana saker gör du det anonymt. Det har jag också funderat på, men en blogg räcker för mej. Så hur är det, vill ni läsa om mina knyck till botten och upp tillbaka?

Jag kan ju bjuda på ett litet smakprov eftersom mitt sista ryck hände fem dagar sedan. Jag vaknade upp och kände mej skit. Det blir bättre bara jag tar mina mediciner, det brukar ju hjälpa tänkte jag. Men de gjorde dom inte. På förmiddagen fick jag ringa till min läkare för att få sjukledigt för den dagen. Ingen vill väl se kassörskan sprutgråta heller? Hon hade inte tid. Då ringde jag till psykiatriska mottagningen istället, det handlade ju ändå om ett nytt ryck. Hon hade inte heller tid. Då smög sej ångesten på. Efter att inte fått tid på någondera håll ringde jag till min förman som tog det förvånansvärt lugnt. Jag som är van med suckar och irritation i andra ändan på linjen.

Sjukintyg ville hon förstås ha. Men vad göra då det inte finns lediga tider någonstans? Jag hade ju redan provat på dom två ställen som jag visste kunde hjälpa mej. Envis förman som jag har fick jag en telefontid till läkaren och på så vis fick jag mitt sjukintyg. Nu mår jag igen mycket bättre, det gjorde jag förresten redan dagen därpå, men det kunde jag ju inte veta då sjukintyget skrevs ut.

Så varför vågade jag dela med mej nu? Jo, för att det var en mildare krasch som inte höll i sej mer än en dag. Då jag på allvar kraschar, kraschar jag hårt, och då handlar det om mer än några få tårar och ångest.

Höst

Egen tid

Läs

Läs!

Julstrumpan

Denna julstrumpa sydde jag åt Novalie flera år sedan som nu är onödig för oss. Jag vet inte vad jag ska göra med den eftersom jag nu håller på att sy tre annorlunda julstrumpor med 'kivogare' mönster åt dom (bild kommer senare).

Nu undrar jag;

Kan jag sälja den, och om ja, hur mycket kan jag begära för den? Den är ju handsydd (surprise surprise), och själva mönstret kostade ju också en hel del..
Sen kan man ju ännu undra om det faktiskt finns någon som sku kunna vara intresserad?

En familj på ett barn borde det ju vara eftersom det  bara ryms ett namn på strumpan. Eller kanske ett efternamn men det är ju inte så kiva kanske?

Omöjligt

Jag har skrivit om dagsömnen tidigare och nu gör jag det igen. Det är ett himla sjå! Samma fight varje dag då dom är hemma. Idag fick jag lägga Miliam tillbaka i sängen ett hundratals gånger, nå, nära hundra gånger i alla fall. Det tog tre och en halv timme före alla låg snällt i sina sängar, förutom Novalie som hamnade i vår säng då hon inte lät Emelia vara ifred. Före flytten sprang hon stup i kvart på wc, 'jag har sjukt i magen', 'jag har sjukt i rumpan', eller andra påhittade orsaker 'mamma Emelia har ett sånt oljud'.
Miliam steg upp gång på gång. Han smög sej in till flickorna, eller så började han leka med sina leksaker, eller så försökte han charma sej ut från dagsömnen helt. Inget funkade och då stortjöt han sej till sömns.

Jag vet inte hur vi ska få slut på krånglande. Jag har använt mej av alla möjliga olika (förbjudna) metoder, som tomma hot, mutor, och annat små narras. Inget hjälper.

Envisa små knoddar vi har fått. Tre envisa mot en envis..tre vinner, överlägset! What to do?