Igår fick jag den värsta nyheten man kan få, värre är det förstås för de närmaste anhöriga.
En vän, som hastigt blivit en mycket viktig person i min lilla värld, förlorade en närstående familjemedlem.
Jag känner mej så hjälplös, hur tröstar man någon som är otröstlig? Vad skall man säga för att inte göra det värre, kan man göra det värre? Finns det ett 'rätt sätt' att hjälpa? Räcker det till att 'bara vara där'? (Det är väl det vanligaste folk säger, men är ens hälften det, eller är det bara tomma ord?)
Vågar man skämta och försöka lätta på stämningen (då kanske tankarna försvinner, om så för en stund) eller skall man vara allvarlig?
Hur är det när det kommer till kontaktande av personen, vad är för mycket och vad är för lite? Jag vill inte bli den 'tjatande kärringen' eller hon som inte menade 'jag är här för dej'. Varför skall det vara så komplicerat?
Jag är en av oss som verkligen menar vad vi sa. Dag som natt, natt som dag! <3
jag är väldigt otröstlig,är nästan den som måste bearbeta själv saker o ting,men stödet tar jag gärna emot o det kände jag nog att jag fick <3
SvaraRadera