Då han äntligen lugnat ner sej och slutat av med att slänga i sej allt som kom i hans väg, och tugga sönder allt han hittade, kastrerade vi honom. Även då kastreringen inte borde ha någon inverkan på hundbeteendet så undrar jag nog.
Leksaker försvinner helt eller hittas halvt uppätna igen. Hans skällande tog några steg bakåt, han mer eller mindre fäller omkull folk då dom kommer på besök. Allt sånt hade vi fått under kontroll!
Det är sånt vi kan ta itu med, inget större problem med det. Bara en massa onödigt jobb om igen.
Idag har vi varit på krigsstigen igen, han och jag.
Han är hård på att äta upp kritor. Nu ryker griffeltavlans färggranna kritor. En efter en efter en..
Blöjor har igen blivit mycket intressanta. Han snor dom både från skötbordet (genast då blöjan kommit av) och roskis (vete fan hur han lyckas med det!). Han till och med öppnar dörrar om han vädrar en blöja - ibland kan en blöja glömmas i tvättrummet då vi badat bastu! Det var precis vad han gjorde idag.
Två dörrar öppnade han, stal en blöja och skuffade fast en av dörrarna (!!) för att inte upptäckas genast! Där låg han sen i skiten med en till hälften uppäten blöja. Skit överallt. Hallen luktar skit. Hunden luktar skit. Den osorterade byket luktar skit (det blir att tvätta om allt).
Inte nog med det. Han mopsar upp sej mot mej. Han morrar, fnyser, nafsar, och visar tänder.
Marcus respekterar han.
Så vad säger ni, alla hundägare, hur skall jag få honom att visa mer respekt för mej? För helt klart och tydligt funkar inte min metod. Alla ovannämnda hyss och fanskaper sker rakt under min näsa, sällan då Marcus är hemma..
Såhär till slut måste jag påpeka att han kan vara hur gullig och snäll som helst och att han är mycket omtyckt fast det inte alltid låter så här på bloggen. Han är ju trots allt en i familjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar