Ibland blir allting bara för mycket, en sådan dag hade jag igår. Allt blev för mycket, allt är för mycket.
Natten till Onsdagen dog min gudfar. Jag har inte haft någon som helst kontakt med honom sen jag gick i lågstadiet, nu snurrar förstås alla ''what if's'' omkring i huvudet. Jag vet att han dog av cancer. Hans son, min småkusin och Miliams gudfar, berättade i början av sommaren om hans sjukdom och nu är han redan borta.
Min faster kör sitt eget race mot cancer, tyvärr tror jag inte hon heller har länge kvar. Hon har opererats och hon genomgår även andra behandlingar, men den är redan långt framskriden. Hennes cancer hörde jag också berättas om i början av sommaren, nu är hon redan inne i sista fasen. Fast om det är någon som kan slå tillbaka så är det hon, en mer envisare människa finns inte!
Och här sitter jag, höggravid och väntar på en bebis medan andra slåss mot allvarliga sjukdomar eller sörjer en närstående. Det känns så fel. Skall livet verkligen behöva vara så svårt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar