En riktig mysmorgon

Idag är vi på tumis med minstingen. Vi skämde bort oss (läs; hon skämde bort mej) med en lååång sovmorgon. Så skönt! Sen låg vi ännu kvar en bra stund och bara myste, hon och jag. Det kan omöjligt finnas en bättre känsla i världen än att bara få ligga där och beundra ens lilla underverk <3

En bättre start på dagen kunde jag nog inte ha fått, eller jo, om alla mina små underverk varit med (men då skulle det nog inte blivit någon sovmorgon heller).

Nytt i mammas garderob

En vecka efter förlossningen och jag ryms redan i mina nyinköpta 'efter graviditets jeans'! Storleken är den samma som före magen började växa. I och för sej använde jag mina 'vanliga' jeans och byxor genom hela graviditeten, fast på slutrakan blev det 'lite' spänt. Knappen på mina favorit jeans lossnade till slut, då blev jag aningen ledsen.

Tillika som jag redan nu saknar min baby bula är det kul att uppgradera garderoben! Så himla roligt att shoppa kläder åt mej själv för omväxlings skull!

Dessutom:

If mama ain´t happy ain´t nobody happy!

Vilket innebär en helt ny garderob åt mej och ett stort tomrum på kontot. Men visst har jag förtjänat lite 'pampering' nu efter mitt senaste maratonlopp, för det är ju just det som födslar är - maratonlopp!

En vecka gammal och en lång förlossnings berättelse!

Idag är vår minsta guldklimp en vecka gammal. Tänk att en vecka kan gå så fort!

Måndagen den 23.07.2012 började som en helt vanlig dag. Väckning 07:30. Morgonmål. Marcus for på jobb och barnen till gammla fammo. Själv fick jag lite egen tid som jag spenderade med att skriva detta blogg inlägg - då började värkarna! På femton minuter kom tre värkar. Därefter blev det en längre paus bara för att tätna igen och försvinna. Så höll det på. Inget ovanligt, jag var helt säker på att det inte var dags. Istället för att ordna det sista nödvändiga före en möjlig förlossning bestämde jag mej för att städa huset istället!

Klockan ett hade jag ett rådgivningsbesök. Då började värkarna tappa upp sej igen. Var tredje minut kom en värk. Jag var fortfarande övertygad om att det inte var dags, Marcus var mindre övertygad och bestämde att det nog var dags att åka in nu. Motvilligt gav jag med mej och vi förberedde oss för att åka in - men inte före vi häng upp byket! (Tänk hur man alltid kommer på en massa saker som sku måsta fixas före avfärd!)

Medan Marcus hängde byket och jag packade det sista tätnade värkarna igen. I samma veva blev jag mer säker på att det verkligen var dags och irritationen mot Marcus bara växte då ''to do'' listan bara växte och växte. Till sist hoppade vi ändå in i bilen. ''Hur bråttom är det'' frågade Ma då vi närmade oss färjkön. ''Kör förbi'' sa jag. Och det gjorde han - vi har alltså då inte förkörsrätt på min bil, förlåt! Till vårt försvar så var faktisk förlossningen på gång!

Bilfärden som tar 1½ timme gick bra. Värkarna verkade tätna ytterligare, (dom kom på varandra utan paus) och blev mer smärtsamma. Bara för att sluta igen! Då vi kom till Pargas hade dom mer eller mindre slutat helt. Vi övervägde då att stanna i Pargas en stund i Marcus systers lägenhet för att avvakta situationen. Men nej, Marcus ville ändå åka in. Vad onödigt tänkte jag.

Då vi möttes upp av en barnmorska meddelade jag att något kan vara på gång..men knappast. Hon gav oss ett litet leende då Ma rullade med ögonen, helt klart tyckte hon att det var lite lustigt. Jag som skulle föda ett barn var igen en gång övertygad om att det bara var ett falsk alarm medan min man var hundra på att det var dags! Hon kopplade upp mej till 'sydänkauran' och mätte sammandragningarn. Och se och häpna! Jag hade sammandragningar med fem minuters mellanrum, ganska starka såna - men jag kände inte av alla!! Dessutom var jag fyra centimeter öppen.

Vi förflyttades till förlossnings salen. Kopplades upp igen och väntade på ''dom riktiga värkarna''. I detta skede var jag fortfarande skeptisk, tro det eller ej. Det lustiga var att jag kunde känna värkar som kom upp till ca 50, men inte känna av dom som närmade sej 80 på käyrän. Jag förstår fortfarande inte hur det var möjligt!

Då jag var fem centimeter öppen tog barnmorskan vattnet - det var då jag började förstå att det verkligen var dags - bättre sent än aldrig, right? Efter det kom värkarna som dom skulle och jag fick prova lustgasen. Då jag var runt 6 centimeter fick jag pcb-bedövning. Det var all smärtlindring jag fick - och allt jag ville ha!

Förut har jag bara legat där i sängen i väntan på slutskedet (då har jag dock tagit epiduralbedövning och kännt mej för darrig för att stiga upp). Men nu steg jag upp - med hjälp av en ''vuxenrulator''. Då gick det snabbt! Tre värkar senare klättrade jag tillbaka upp på britsen och krystade ut tösen. Tre krystningar senare låg hon där på magen. Vår lilla tös på 3440g och 49 cm lång. Allt gick så fort. Efter första krystningen var redan halva huvudet fött. Två senare låg hon där? Jag kan fortfarande inte förstå hur lätt förlossning var. Det är nästan som om jag kunde göra om det ännu en gång.. Nästan! Jag är verkligen super nöjd över hur allt gick, och stolt över mej själv - det får man väl vara?


Såhär såg det ut i förlossningsalen, som var den samma som Novalie kom till världen i! Ett roligt sammanträffande. Så många minnen som då sköljde över oss!

---


Vi hade inte kunnat få en snällare bebis. I en veckas tid har hon enbart ätit, sovit och sett söt ut. En gång per natt vaknar hon för äta och somnar sen snällt om. Hon, som ännu är namnlös, har dessutom världens snällaste syskon, och världens bästa pappa! Det kan väl inte bli bättre än det?

L.O.V.E

Stor, liten och minst

Testning testning

Vi prov bakade födelsedags/dop kex idag. De blev helt lyckat. Nästa vecka bjuds det på fler (gröna) dinosaurie kex. Självklart bjuder vi också på en finfin dinosaurie tårta!

Famnen full av bebisar

Mys

Vi ägnar oss åt lite eftermiddags mys såhär på tumis, lillan och jag <3

Hej Lillasyster!

Novalie hälsar på sin lillasyster på BB. Självklart tog hon med sej en fin present.

(Lille)Storebror träffar lillsyrran för första gången.

Det blev en tös!

En regnig Måndag kväll, den 23.07.12 föddes vårt tredje barn, vår andra dotter, klockan 19:16, 3440g och 49 cm lång. Lillen kom till världen på sex timmar och tjugofem minuter i vecka 41+0.

Sommarens höjdpunkter

Om en vecka och fem dagar firar vi vår sons ettårsdag! Jag blir alldeles sentimental, ett år! Vart tog det året vägen? Ett år sen jag vaknade med förlossnings värkar runt tre tiden en sommarnatt. 07:45 låg en liten kladdig knodd på 3910 g och 53 cm lång, mitt bröst.

En nyfödd liten gosse. Som vid dopet fick namnet Miliam Mårten Michael.

Snart dags att fira vår lilla ögonsten. Födelsedags och färgtemat är: dinosaurier, grönt och blått. Mamma är svag för födelsedags teman och dinosaurier (jag ville bli arkeolog som liten). Kakan är beställd. Själv kommer jag att laga dinosaurie kex, formen och sockermassan beställde jag idag från confetti.fi.(Kanske ni minns 3D tapeten vi beställde till Miliams rum då vi började pintaremppan? Det var nog där min dinosaurie besatthet började.)

Som jag i ett tidigare inlägg avslöjade har jag även börjat planera lill tösens dop. Självklart har vi ett dop tema: fjärilar. Färgtemat: lila och rosa. Precis som Miliams födelsedags tårta är den beställd (tack gode Gud för svärmor som kan laga super fina tårtor!). Kex och muffins fixar jag. Inbjudningarna är ''under construction'', en duktig hjälpreda har jag också.

Som om födelsedags firande och dop inte var tillräckligt nog, skall vi självklart även delta i svärföräldrarnas kräftskiva! Före vi började sällskapa med Marcus för fem år sen hade jag aldrig varit med om något liknande. Maten är ****god, verkligen! Det jag njuter mindre av är lekarna, som man mer eller mindre blir tvingad att delta i - det är nog därför jag ogillar dem (dessutom är det lite tricky att leka och se efter småbarn på samma gång eftersom lekarna är planerade för vuxna). I år tänkte jag vara lite extra trevlig och bjuda på hembakade 'kräftkex'. Receptet hittade jag på confetti.fi's blogg! 

Sommarens höjdpunkter är definitivt dessa händelser. Jag ser fram emot varenda ett!

Regnet det piskar ner...

och jag har mission impossible på gång: Få ut bebis nu!

Köket städat, check! All disk samlad och diskmaskinen på, check! Allt byk ihop plockat och först till tvättrummet, check! Första tvättmaskinen på, check! Golvet sopat, check!

Listan är oändlig. Tur det. Kanske hon bestämmer sej för att komma ut i år ännu..

Graviditets humor som bäst!

Lystring lystring alla gravid magar därute! Nervös över en annalkande förlossning? Lätta på nervositeten en aning och läs länken här nedanför. Tyvärr är det redan försent för er som redan kalvat.. Lägg detta bakom örat, läs och lär!

Pitääkö synnytyksessä todellakin olla alapää paljaana?

Mina byxor hålls garanterat på! Hur kunde jag vara så blåögd och ta dem av mej förut? Idiot jag!!

När sömnen smyger på

Att plocka bär, handla och rutscha gör en liten trött. Så häääär trött:

Skogstrollen

Vi drog ut till skogs för att plocka av skogens gula och blåa guld, det vill säga kantareller och blåbär. Utbudet var ganska dåligt, men vi fick i varje fall en trevlig familjestund och en och annan fin bild till familjealbumet (och till bloggen så klart). Men här på hemmaplan plockade vi både kantareller och blåbär, inte så illa med egna ställen att plocka på!

Dagens picknick hölls på ett berg, med magen i vädren vill jag påstå att berget kan jämföras med Mount Everest - så är kanske ändå inte fallet. (Det är förresten smart att klä sej i ljusa nyanser och sen sätta sej på våt mossa, rekommenderar!)

Inspektion på gång. Mån tro det skall räcka till en blåbärs paj?  Vi fick lov att fortsätta plockandet.

Medan pappan här i huset tog över bär plockandet roade vi oss med att ta en massa bilder. Detta är alltså del två av 'Dagens mor och son'. Till er som undrar varför det inte finns en gemensam bild på mor och dotter är svaret enkelt. Hon vill inte. Vi får helt enkelt vänta på att vindarna vänder.

 Självklart tog vi hunden med oss. Och han tog säkert en million punkkin med sej hem...

Bara se på minen. Man kan riktigt se att tösen njuter av att fastna på bild. ''Ta bort den mamma'' - och det gjorde jag ju... inte.

 Kantareller, plockade på egen bakgård! Herr snigel ville följa med in, han fick snällt stanna ute. (Jag väntar fortfarande på full polisutryckning. För om man tolkar skriket som slank ur mej då jag fick känn på slemmiga Herr Snigel så kunde man tänka sej ett X antal scener ur vilken skräckfilm som helst!)

Att ha ett eget ''go to'' blåbärsställe på egen bakgård är nog guld värt! Här plockade jag mer blåbär än i skogen, det ni! Nu drar jag tillbaka till våra blåbärsris. Här skall det plockas och frysas! So long.

Dagens mor och son

Smakprov och tjuvstart

Dopets tema blir alltså fjärilar. 3D fjärilen är det ''lilla extra'' som jag gillar!

Dopets färg temat går i lila och rosa nyanser.

Ännu är det en tid kvar tills det blir aktuellt med dop (tösen får ju gärna födas först). Men eftersom dop inbjudningarna görs för hand, precis som dom andra, har jag nu tjuvstartat i tillverkningen. Vad tycker ni, kommer det att bli bra?

40+5

Och fortfarande ingenting. Inga värkar, inga känningar över en annalkande förlossning över huvud taget! Lillen måste verkligen trivas där inne i mammas mage. Traditionen bröt hon också, det blev ingen bebis i vecka 40+5.

Jag har i varje fall hunnit fundera mer över hurdan förlossning jag vill ha. Epidural som smärtlindring har jag uteslutit. Istället tänker jag prova lustgas (Ma har fått stränga direktiv om att inte lyssna allt för noga på mitt skitprat under min high) och vid behov ta spinal bedövning, eventuellt även lokalbedövning. När det kommer till förlossnings ställningen vill jag helst stå upp eller på alla fyra eftersom det lättar trycket mot ändtarmen. Det är den känslan jag haft mest obehag mot i mina tidigare förlossningar.

Väskan är packad med det nödvändigaste. Inklusive tre klädbyten för bebben. Både storasyster och lillebror ställde till med en kladdig överraskning just före hemfärden.. Andra gånger var jag förstås mer förbered. Även jag har mjuka, bekväma kläder för bilfärden hem (det är ju ändå en resa på 1½ timmes färd!).

Vi är mer än redo för dej nu, komsi komsi!

Raskaustesti 40+4

Jag slukar 'Vauva' tidningar i ett huj och fick en sån lust att ta deras ''raskaustesti''. Då är det precis det jag tänker göra, sen måste jag ju också göra en *** tuli uppföljare.


---

Olen syönyt mitä vain, suolaista ja makeaa.

Den här gången har jag inte haft ''måst få, måst ha'' cravings på samma vis som under dom två föregående graviditeterna. Jag har vela ha lite av allt, inget återkommande precis. Förutom ris med citron, som legat med enda sen första graviditeten. Däremot har jag mer veta vad jag inte vill ha. Som maletkött, urk.

Kahvin tuoksukin on saanut minut voimaan pahoin.

Många dofter får mej att reagera, t.ex kaffe och medvurst! (Kort sammanfattat: Marcus morgonmål får mina spy reflexer att vakna. Sen är ju frågan om han medvetet väljer att proppa i sej samma morgonmål varje morgon eller om han verkligen tycker att det är gott... Reissumies med medvurst och senap?! Seriously?) Våt hund är den absolut värsta stanken.


Voisin nukkua aamusta iltaan.

Före järnfusionerna ja! Visst är jag trött fortfarande, men det går. Det är så himla skönt att inte hela tiden titta på klockan för att kolla hur länge det är före det är dags för en tupplur. Nu har jag dessutom mer hjälp av Ma, så allt flyter på så mycket bättre!

Suonenvetoa, närästystä ja turvotusta. Kaikkea on ollut.

Yes, yes and yes. Sendrag gör en come back just nu, speciellt nattetid. Dessutom är jag ganska uppsvullen om fötter och ben. Men det beror också på hur lite eller mycket jag rör på mej dagligen.

 
Olen tuntenut itseni seksipommiksi.

Som jag tidigare gjort klart: Jag är inte på något vis överdrivet kroppsfixerad. Det är något jag inte har tänkt på överhuvud taget. Men om man säger såhär: Jag har inte fått spy reflexer av min spegelbild, men inte har jag heller hurrat alla gånger.

Paino on siirtynyt uusille kymmenluvuille.

Totalt har jag gått upp ca. 10 kg nu. Otroligt lite tycker jag, om man jämför med första och andra graviditeterna. Alla kilon har satt sej jämt överallt. Med Novalie hade jag två byxstorlekar större än 'normalt'. Nu har jag kunnat använda mina 'vanliga' jeans med hjälp av olika graviditets bälten.

Tunteet ovat olleet pinnassa.

Oh yes.


Hyvä äiti imettää pitkään.

Jag är så himla trött på allt tjafs om att ''en bra mamma ammar länge''. Det är väl inte det det är fast i, om du är en bra mamma eller inte! Jag har bara dåliga erfarenheter av ammande, och dom började redan på bb. Väl hemma med Novalie matade vi henne med flaska. Redan på bb matade vi Miliam med flaska. Flaskan är nerpackad även denna gång. Mina barn har alla fått ersättning, och dom lever och mår bra. Nu handlar det ju inte om att jag totalvägrar, in a way yeah, men det är på grund av min medicinering och inte av brist på vilja.

Olen suunnitellut synnytykseni.

Nu är det ju tredje gånger för mej, ''rutin'' som Marcus säger, och man kunde ju tro att jag vet hur jag vill ha det - men nej. I flera dagar har jag nu studerat olika smärtlindringar, för ja, något mot smärtan vill jag ha. Min kipukynnys = olemarton. Epidural valde jag med både Novalie & Miliam. Nu är jag inte så säker! Jag är otroligt rädd för nålar, men när det kommer till kritan så 'stör' nog smärtan mej mer än alla världens nålar. Om jag klarar mej med något 'enklare' så great! Men i slutändan tänker jag göra det som det känns rätt just då!

P.S

Imorgon(natt) kommer hon! Då är vi inne på  40+5.

Mammas strand lejon

Visst är mina gossar riktiga strand lejon? Speciellt den mindre, bara titta hur glad man kan bli av ett dopp i det blå en varm sommardag! Mammas strand lejon <3

Mina gossar <3

Nöjd och glad lill kille efter ett dopp i de blå.

Mumsiga smultron, plockade i stugan. Gotta love summer!

Mamma Mu & Apan Anders

Om fyra timmar skall vi hälsa på dessa härliga figurer - Här på vår lilla ö!

Ett litet tips: Berätta inte för ett barn om dagens program ett X antal dagar/timmar i förväg.
Dottern är nu på jakt efter ytterkläder och i full fart att flyga ut genom dörren. Noll åringen försöker simma i hundens vattenskål, orsak: unknown.

Fingerplock Picknick

I vår familj gillar vi picknickar. Idag bjöds det på två gånger rökt firre, ärter och jordgubbar med grädde.

Novalie föredrog jordgubbar doppade i grädde medan vi högg in i fiskarna. Allt som finns kvar från vår fingerplock picknick är ärterna, och det är bara för att mitt illamåendet slog till. Dom andra har lärt sej det här med själv behärskning. Jag kunde bara inte hjälpa det. Fiskarna, som vi köpte på torget tidigare idag, var helt enkelt to die for! Dessutom smakar allt så mycket bättre då man äter med fingrarna!

Efter att dessa tre juveler fyllt sina magar satte de sej i sandlådan. Leken var minst sagt rolig. ''Lian söndrar min väääg!!'' ''Men han är en orkan. Orkanen Lian. Tänk så tråkigt det sku va om vi sku bygga allting färdigt, och sen inte ha någonting att lappa!'' Är det det som kallas positivt tänkande?

Ingenting

Det blev inget av värkarna, och jag som var så säker! Aldrig förut har jag haft värkar från och till i ett helt dygn utan resultat. Ettan kom på sex timmar fem minuter och tvåan på fem timmar fem minuter från första värkarna. Trean måste därmed vara den envisaste, eller blygaste, ungen av dem alla.

Vi fortsätter väntandet på den lilla och hoppas på att värkarna börjar om igen, med mer styrka och regelbundnare. I slutändan kommer hon ändå när hon är redo, men man får väl hoppas på tidigare än senare?

Sånt som borde vara gjort

Värkarna har hållit mer eller mindre i sej hela dagen, tyvärr är dom sjukt svaga och oregelbundna. Så denna, snart tre barns mamma, ägnar sej åt kläd sortering. Något som borde ha gjorts för länge sen!
Och tur är väl det! Förutom dom redan tre plastkassarna med 56:or (alla Miliam's) jag plockat fram hittade jag ännu lite till. Nu undrar jag vart vi gjort av med Novalie's riktigt pyttesmå babykläder?

Marcus rullar på ögonen i takt med mina ''åååh, kommer du ihåg det här plagget'' eller ''titta nu, så himla sööööt''. Bristen på entusiasm kostade honom en och annan extra tur ut till förrådet på jakt efter fler lådor med baby kläder.

Jag älskar att hitta små kläd pärlor som fallit i glömska! Visst är den här Mumin body'n bara för härlig?

Beräknat

Då är dagen här, idag är det beräknat! Till min stora förvåning har jag haft värkar fram och tillbaka sen klockan tre i morse! Kanske tösen bestämmer sej för att titta fram ännu idag?

Så sent som igår kväll manade den blivande tre barns pappan på sin ofödda dotter att visa sej, ''vi vill ju se hur du ser ut'' sa han då. Och det vill vi, allihop!

Ännu är värkarna inget att hurra för, dom börjar dock bli lite mer intensiva. Hoppas hoppas!

Dagen före beräknat

Imorgon är det beräknade datumet här! Helt sjukt spännande. Jag kan inte fatta att bebin faktiskt bor i magen ännu, vi var helt säkra på att hon skulle göre entré tidigare, men icke.

Så när kommer hon? Mina pengar ligger på den 21.7, fem dagar över beräknat. Både ettan och tvåan väntade ytterligare fem dagar över beräknat, så varför bryta den lilla trevliga traditionen?

Vi vet att det blir en liten tös (med 99,9% säkerhet), men vikten och längden vet vi förstås inget om, gissningar anyone?

Vad blir det för mat?

Kantareller såklart! Tack svärisar, nu sparade ni mej en resa ut till skogen.

Irritation 100+

Sluta fråga om det har hänt någonting ännu, sluta påminna mej om att meddela just dej sekunden det händer någonting, sluta stalka mej på telefon eller på facebook!!

Tror du inte att jag väntar på bebin aningen mer än dej?? 

OCH SLUTA ANVÄNDA HUNDRATALS FRÅGETÄCKEN!!

Ingen rubrik är bra nog.

Ibland blir allting bara för mycket, en sådan dag hade jag igår. Allt blev för mycket, allt är för mycket.

Natten till Onsdagen dog min gudfar. Jag har inte haft någon som helst kontakt med honom sen jag gick i lågstadiet, nu snurrar förstås alla ''what if's'' omkring i huvudet. Jag vet att han dog av cancer. Hans son, min småkusin och Miliams gudfar, berättade i början av sommaren om hans sjukdom och nu är han redan borta.

Min faster kör sitt eget race mot cancer, tyvärr tror jag inte hon heller har länge kvar. Hon har opererats och hon genomgår även andra behandlingar, men den är redan långt framskriden. Hennes cancer hörde jag också berättas om i början av sommaren, nu är hon redan inne i sista fasen. Fast om det är någon som kan slå tillbaka så är det hon, en mer envisare människa finns inte!

Och här sitter jag, höggravid och väntar på en bebis medan andra slåss mot allvarliga sjukdomar eller sörjer en närstående. Det känns så fel. Skall livet verkligen behöva vara så svårt?

På slutrakan

Nu är vi riktigt inne på slutrakan! Sex dagar kvar till beräknar. Fortfarande har ingenting hänt! Även då jag lite nu och då varit säker på att nu eller inatt händer det.

Idag hade jag dessutom ett rådgivningsbesök, som jag hoppas blir mitt sista. Men knappelunda. I Torsdag har jag en ny tid igen! Min tå är nämligen ännu också inflammerad! Min femte antibiotika kur, bara i år, tar slut idag! Imorgon får jag tjata mej till en ny. Hellre en ny kur på än en hel vecka utan! Rådgivnings tanten verkade verkligen bekymrad, vilket jag också är, och ringde till Tyks. Där var man mindre bekymrade. Nu hoppas jag på att inflammationen inte utvecklas till något allvarligare före bebben är född! Nu gäller det alltså att få en läkartid inbokad på en överbokad hälsocentral och få tån uppskuren för en ordentlig putts!

Allt såg dock annars bra ut på dagens rådgivningsbesök. I motsatt till förra gången, då jag gått ner i vikt, har jag nu ökat med nästan hela tre kilo, på en vecka?! Hb ligger på 127, de resultatet har jag aldrig hört förut! Hjärtat slog starkt som vanligt - vilket härligt ljud! Hon rörde sej också riktigt bra. Blodtrycket var 92/62, bra sa tanten, men som jag sagt förut fattar jag mej noll på det här med blodtrycket. Svullna ben kunde jag också visa upp. Men allt som allt såg allting riktigt bra ut!

Familjedag

I Söndags besökte vi Borgbacken och där på sidan om Sea Life.

Vi började besöket med att äta glass förstås. Själv åt jag en Ben & Jerry's Mango Swirl, som jag självklart lyckades fälla upp och ner i knät - fint!

Därefter roade sej båda barnen i diverse karuseller! O oj, vad roligt det var!

Jag, med min mage i vädret, höll fötterna stadigt på marken och roade mej bland annat med att krossa tallrikar. Här utmanar jag min mamma och syster. Tre tallrikar, femton bollar - Tallrikarna vann helt klart!!

Friheten

Igår kväll gjorde vi ett tappert försök att fånga in damen här på bilden som är på rymmen. Hon vann och är ännu också ute på sina kanin äventyr.

Smak av sommar

Säger någonting ''sommar'' mer än jordgubbar?

På resande fot

Nu drar vi iväg igen. Väskorna är packade, och humöret är på topp. Destination: mommola och ett besök till nallen nedanför. Givetvis har vi även en hel del playdates inbokade! And off we go! Hejs svejs!

2010 såg det ut såhär.

Newbie nytt

Är det möjligt att motstå frestelsen att köpa kläder från Newbie kollektionen? Svar: Nej! Lillans garderob har därmed utökats med dessa härligheter.

Härliga små mini mänska kläder i ljuvliga färger. Mössan är bara att dö för! So freaking cute!!

Ääälskar detaljerna. Älskar tröjan. Älskar klänningen! Älskar Newbie kollektionen!

Klänningen till höger hör inte till Newbies. Den skall hon dock få bära på dopet. Mor och båda döttrarna har därmed matchande festkläder. Kan det bli bättre än så?

Med magen i vädret..

..skall jag nu klättra upp i långtradaren och bege mej ut på lite äventyr på fastlandet. Ikväll kommer kontot nog att visa noll.. Det är dyrt att renovera hus! Men dyrare att tillfredsställa mina shopping behov..