Jag lär vara mycket envis enligt min äkta hälft (där har vi delade åsikter). I varje fall är han minst lika envis, en annan irriterande egenskap han har är att han aldrig kan erkänna när han har fel! Det har enbart hänt max fem gånger under de fem år vi varit tillsammans.
Nåh, vad blir det då av avkommorna då båda föräldrarna är så envisa... Jo, dom blir dubbelt så envisa.
Det visade Mini Ma prov på idag då han absolut inte ville somna för dagens första tupplur. Det blev en två timmars kamp för att få honom att stänga sina små ögon. Två timmar! Då handlade det inte om att han inte var trött! Ögonen hölls knappt uppe, huvudet nickade hela tiden till och tårarna rann. Snacka om en envis unge.
Nu sover han äntligen. Fast jag kan sätta mitt huvud i pant på att han snart vaknar igen. Det här med sömn är inte hans starkaste sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar